Abort

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det starkaste argumentet mot abort är helt klart att man tar någons liv, och det starkaste för är att man inte ska behöva föda ett barn om man inte vill, eller om man inte kan ta hand om det. Ett annat starkt skäl att göra abort är om ifall man blivit våldtagen… Jag skulle i alla fall inte alls vilja föda ett barn som ”tillhörde” mannen som våldtagit mig. Det tror jag inte någon skulle vilja. Inte ens dom som är emot abort helt, ingen vill titta på sitt barn och bli påmind om hur det blev till och egentligen inte vilja ha det…
Om läkaren verkligen inte vill utföra abort ska den väl inte behöva göra det? Precis som det är med allting annat, man ska inte tvingas göra någonting man verkligen är emot eller inte vill. Trots det tvingas man ju faktiskt göra saker som man inte vill/orkar.
Det finns ju alltid någon annan som går med på att göra det.

Foster är både människor och icke-människor. I slutet av graviditeten är fostren nästan människor, dom har allt man behöver för att kunna leva som en människa. Men i början är fostret inte så mänskligt allra minst till utseendet, så egentligen är det ingen människa. En människa har ju två armar, två ben (förutsatt att man inte varit med om en olycka, och är ”normal”), lungor, hjärta osv. Visst, foster som är 11 veckor gamla har armar och ben, ett fungerande blodsystem och hjärnan har börjat utvecklas. Men det är ju fortfarande ingen färdig människa, fast man ska komma ihåg att det håller på att bli.
Jag tror nästan att jag håller fast vid att foster inte är människor. Men egentligen kan man ju inte säga att dom inte är människor eftersom att det faktiskt ska bli människor, fast så är det ju faktiskt så att det HÅLLER på att bli människor, det är inte det ännu.
Alltså, foster är inte människor, men dom håller på att bli.
En människa är en människa när den är färdigutvecklad, innan dess är det ett foster som håller på att bli människa.

När börjar livet? Det är faktiskt en bra fråga, men vad är egentligen liv? I uppslagsboken står det att liv är det en egenskap som alla organismer har, något som lever rör sig självt - utan hjälpmedel, som letar efter föda och har en egen ämnesomsättning.
Men när börjar livet, när är embryot mer än bara en levande organism? Är det när lungor och hjärta fungerar eller börjar livet inte förrän embryot är ett foster och börjar sparka?
Börjar livet när man kan prata och säga vad man känner eller börjar det helt enkelt när man är en organism? Rent biologiskt börjar livet redan i organismen, men jag kan inte säga att jag tycker man lever när man är en organism eller ens en spermie. I så fall borde det väl vara mot både etik och moral för killar att runka. Det är ju slöseri på liv, små stackars spermier som inte har en chans i denna grymma värld. Ska vi bara slösa bort dessa liv och spola ner dom i vasken bara sådär utan vidare? Är det rätt? Ska man förbjuda allt sex som inte leder till en graviditet? Alla dom gånger killen får utlösning, är det också slöseri på liv?
Det går inte att se det på det viset, man måste få tillfredställa sig och man måste få ha sex, utan att man ska behöva bli gravid. Om man har sex bara för njutningens skull så är det slöseri på människoliv (killen får utlösning även med kondom ju), eller ska jag få dåligt samvete om ifall jag suger av någon för jag tar någons ”liv” när jag sväljer/spottar ut mellan 40 miljoner och 250 miljoner spermier (som det faktiskt ingår i en ejakulation/utlösning) istället för att låta en av dom tränga in i mitt älskade ägg och göra mig gravid? Det låter ju hur töntigt som helst det hör nog nästan vem som helst. Självklart ska man få slösa på spermier, det bildas ändå så fruktansvärt många som sedan ersätter dom gamla som ”mördats”.

Jag kan inte säga att en person dödas vid tidig abort eftersom ett foster inte är en person för mig. En person är en varelse med personlighet, som man kan tycka om eller ogilla. Ett foster har knappast en personlighet och kan därför, i min mening, inte kallas en person.

Tycker ”föräldrarna” att fostret ska begravas så ska det självklart få begravas, men enligt mina åsikter är det bara en massa slöseri på pengar och tid eftersom att man inte riktigt lärt känna fostret på samma sätt som man gör med folk som lever runt omkring en. Nu är det ju faktiskt så att jag aldrig varit gravid så jag vet inte hur det känns och vilket förhållande man har till sin älskade mage, men det sägs att man kommer väldigt nära varandra. Men hur nära kan man egentligen komma, ja, fostret lever inuti en, men man kommunicerar knappast så hur kan man känna fostret? Känns det verkligen lönt att lägga en massa pengar på att begrava fostret?
Jag tycker att det är en självklarhet att man ska få ta delar av foster och för att göra medicin OM ”föräldrarna” tycker att det är okej. Tycker dom inte det ska man väll heller inte ta deras ”barn” och göra medicin av det. Samtycker dom och tycker att det är OK så varför inte?

Det står ingenting på FN:s hemsida om vad rätten till liv egentligen innebär men för mig betyder ”Rätten til...