Acne vulgaris är mycket vanligt förekommande. I en svensk undersökning av åldern 12-16 år hade var tredje individ acne som kunde anses behandlingskrävande. Förloppet kan vara långdraget. I en engelsk undersökning hade sålunda cirka 5 % av kvinnor och cirka 3 % av män i åldern 40-49 år aktiv acne.
Acne vulgaris är en inflammatorisk sjukdom i talgkörtelapparaten, där komedonen dvs en plugg bestående av keratin och talg i den dilaterade utförsgånge är den primära lesionen.
Vid acne comedonika ses framför allt komedoner, med det inflammatoriska sparsamt.
Vid acne papulopustulosa domineras bilden av inflammatoriska lesioner. Ärrläkning kan förekomma.
Vid acne nodulocystica ses djupare infiltrat och lusfyllda cystor, ibland konfluerade. Ärrläkning är en regel.
Acne tarda karaktäriseras av avne som kvarstår/debuterar i vuxen ålder.
Acne fulminans är en abrupt debuterande, pulcerande form av acne på bålen, nästan alltid associerad med feber och annan allmänpåverkan.
Vi pyoderma faciale ses stora konglomerat av cystor och noduli centralt i ansiktet. Denna sjukdom drabbar företrädesvis unga kvinnor. Acne fulminans och pyoderma faciale är sällsynta, men allvarliga former.
Acneiforma utslag är acneliknande tillstånd där komedonen som regel ej är primärlesion.
Det finns en genetisk disposition. Androgener krävs för utveckling av acne, men flertalet patienter har ej patologiska nivåer av cikulerande androgener, utan i stället föreligger sannolikt ökad känslighet och/eller ökad lokal androgenproduktion vid målorganet, dvs talgkörtlarna.
I litteraturen finns inget stöd för att födoämnesfaktorer skulle ha någon betydelse.
Yttre faktorer såsom tryck, kosmetika mm kan ge en viss försämring, men är vanligen av underordnad betydelse. Läkemedelsutlöst acne är ej vanlig men kan förekomma, t ex vid behandling med androgena hormoner och andra anabola steroider. Kortikosteroider kan ge ett acneiformt tillstånd.
Diagnostiken av acne vulgaris vållar vanligen ej något problem. För diagnosen krävs närvaro av komedoner samt engagemang av seborroiska lokaler (ansikte, bröst och rygg).
Differentialdiagnostik
Furunkulos - kännetecknas av mera akuta, ömmande lesioner samt en annorlunda distribution av acne vulgaris.
Rosacea - kännetecknas av frånvaro av komedoner och ett påtagligt erytem. Engagemanget vanligen begränsat till ansiktet. Sjukdomen drabbar vuxna.
Pityrosporumfollikulit - bör misstänkas vid kliande follikulära papler/pustler/urticae på ryggen. Acnebehandling hjälper ej.
Om det under en pågående antibiotikabehandling för acne uppstår en behandlingssvikt bör, förutom antibiotikaresistens hos P. acnes, möjligheten av en Gram-negativ follikulit övervägas.
Differentialdiagnostik
Furunkulos - kännetecknas av mera akuta, ömmande lesioner samt en annorlunda distribution av acne vulgaris.
Rosacea - kännetecknas av frånvaro av komedoner och ett påtagligt erytem. Engagemanget vanligen begränsat till ansiktet. Sjukdomen drabbar vuxna.
Pityrosporumfollikulit - bör misstänkas vid kliande follikulära papler/pustler/urticae på ryggen. Acnebehandling hjälper ej.
Om det under en pågående antibiotikabehandling för acne uppstår en behandlingssvikt bör, förutom antibiotikaresistens hos P. acnes, möjligheten av en Gram-negativ follikulit övervägas.
Prognos
Prognosen är god för flertalet acnepatienter. Vid en nodulocystisk acne tenderar förloppet att vara mera långdraget än vid de mindre formerna, som även de i regel förlöper över flera år. En svår acne ökar risken för ärr. Ärrbildning är en indikation för aggressiv behandling.
Remissindikationer
behandlingssvikt
nodulocystisk acne
akut uppblossande svår acne
vid misstanke på hormonell störning bör gynekologisk/endokrinologisk utredning göras.
Behandling av svår acne
Djup papulopustulös acne
Systemisk och lokal behandling bör alltid kombineras. Hos kvinnliga patienter kan behandling med antiandrogen/p-piller med östrogen profil övervägas, speciellt om säker antikonception samtidigt är önskvärd.
Först provas:
Icke-antibiotiskt lokalbehandlingmedel, t ex bensoylperoxid, tretinoin, azelainsyra och
Tetracyklin 1 g dagligen eller
Antiandrogen/östrogendominerat p-piller (till kvinnor)
God effekt av behandling kan förväntas inom 4-12 veckor. Därefter kan, om tetracyklin givits, dosen halveras och behandlingen fortsätta cirka sex månader. Se för övrigt avsnittet ovan om perorala tetracykliner vid måttlig acne.
Vid otillräcklig effekt efter tre månader:
Remiss till dermatolog för ställningstagande till behandling med isotretinoin.
Nodulocystisk acne
En noggrann anamnes bör tas, där bruk av anabola steroider och möjlig bakomliggande endokorin rubbning uteslutes. Patienten bör remitteras till dermatolog för isotretinoinbehandling.
Om isotretinoin ges till kvinnor i fertil ålder är, pga preparatets fosterskadande effekt, säker antikonception en förutsättning, t ex kombinerade p-piller.
Fullgod muntlig och skriftlig information måste ges och graviditet uteslutas innan behandling påbörjas.
Speciella terapier vid acne
I färska acnecystor kan man instillera triamcinolon (0,1-0,3 ml per cysta) av injektions-vätska 10 mg/ml.
Cystor äldre än sju dagar kan behandlas med kryoterapi.
Makrokomedoner kan öppnas med diaterminål, termokauter eller CO2-laser
Slipning (dermabrasio), eventuellt i kombination med annan lokal kirurgi, kan övervägas efter minst sex månaders remission vid ärr i ansiktet. Endast måttlig förbättring kan förväntas.
Vid bålkeloider kan triamcinolon (10 alt 40 mg/ml) injiceras i lesionen. Om otillräcklig effekt efter en månad kan kryobehandling 15-20 sekunder ges, varefter keloiden injiceras med triamcinolon (se ovan) efter 2-3 minuter.
Måttlig acne
Dokumenterade medel: bensoylperoxid, tretinoin, azelainsyra, dvs som vid mild acne. Därutöver klindamycin.
Vid rikligt med komedonar och inflammatoriska lesioner är bensoylperoxid förstahandsval.
Om tillräcklig effekt inte erhållits efter 4-6 veckor kan lokalt verksamt klindamycin läggas till. Genom att kombinera klindamycin med bensoylperoxid minskas risken för lokal bakteriell resistensutveckling. På grund av risken för resistensutveckling bör klindamycin lokalt användas högst tre månader i följd. Därefter bör behandlingen fortsätta med enbart bensoylperoxid. Klindamycinbehandling kan i ett senare skede upprepas. Klindamycin för utvärtes bruk bör inte kombineras med perorala antibiotika.
Om lokalbehandling med bensoylperoxid (eventuellt i kombination med klindamycin), tretinoin eller azelainsyra ej givit tillräcklig effekt efter tre månaders behandling adderas i först hand perorala tetracykliner. Som regel ges ....
...läs fortsättningen genom att logga in dig.
 |
För att komma åt denna sida måste du
vara medlem och inloggad.
|
 |
Är du inte redan medlem?
Bli medlem nu!
|
Om du loggar in får du tillgång till
Författarprofil
Har du en favoritförfattare på Mimers? Då kan du läsa allt om honom eller henne här. Du kan se bild, personlig information, statistik, listor och mycket mer!
Gästböcker
Läs vad andra har skrivit i din favoritförfattares gästbok. Du kan även starta en debatt, kommentera , rösta på de arbetet som ligger uppe samt skriva inlägg i forumet.
Se hela arbeten
Är du intresserad av något speciellt som du vet att en medlem på Mimersbrunn skrivit ett arbete om? Du får även tillgång till andras arbeten, sätta betyg samt att kommentera.
En tag är ett sökord eller uppmärkning av ett arbete. Genom att märka upp arbeten med olika relevanta sökord, kan du lätt hitta tillbaks till de arbeten du är intresserad av, genom att söka på dessa ord nästa gång du besöker vår sajt. Man kan också se och söka på andra besökares taggar.