Aidan Chambers - Böcker inom oss, råd till lärare om boksamtal

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sammanfattning av Aidan Chambers Böcker inom oss
Maria Lindberg Väringer

I boksamtal talar man om böcker. Chambers vill göra oss uppmärksamma på varför boksamtal kan vara så givande. Han menar att genom att tala så lär vi oss att tänka. Vi vet ofta inte vad vi tänker om vi inte säger det högt. Då vi berättar om våra tankar för andra så ser dem ofta i annat ljus än om vi hade hållit dem för oss själva. Vi behöver andra som bollplank för att utvecklas. ”Läsandets nyckel ligger i att vi pratar om det lästa”.
Chambers vill också klargöra att det i boksamtal inte finns någon given strategi att gå efter som fungerar för alla grupper. Här måste var och en gå till sig själv och sin egen grupp för att på bästa sätt ge anpassade förutsättningar för att ett givande samtal ska bli möjligt. Däremot kan man få en puff i rätt riktning genom några praktiska råd och enkla grundläggande regler för att få hjälp att utveckla sin förmåga att kunna verka som en öppen och säker samtalsledare. Böcker omkring oss ska alltså fungera som en idébok och inte som en instruktionsbok.

Chambers råd till samtalsledaren

1) Börja alltid hos dig själv. Du måste själv ha viljan att engagera eleverna. Om den inte finns lyser det igenom och eleverna tar efter och blir oengagerade. Du bör vara en van samtalare samt läsare för att kunna applicera dina kunskaper på andra. En grundläggande säkerhet i din roll som lärare är till stor fördel. Då kan du improvisera och därmed bemöta oväntade frågor, svar och vändningar i samtalen utan problem.

2) Boksamtal börjar med att du väljer bok. Valet av bok måste vara väl underbyggt. Då du väljer böcker utövar du makt. Ty allt som läses av eleverna får någon slags effekt på dem då den valda boken innehåller förutsättningarna för samtalet.
Du måste variera dina bokval. Att läsa samma slags böcker (med samma författare, samma tema) vore att läsa ”som om jorden vore platt”. Läser man på det viset så läser man tryggt, men man ”avsäger sig möjligheten att upptäcka något nytt”. Det kan vara förskräckligt att upptäcka något nytt då risken finns att det nya inte alls stämmer överens den världsbild du hittills har format. Men utan sådana upptäckter utvecklas inte din läsning.
För att motverka ett trångsynt och begränsat läsande måste du som lärare vara öppen för att inspireras av och lyssna på vad andra människor rekommenderar. Det blir extra överkomligt om du rådgör med människor som du respekterar och tycker om.
När boken är vald behöver du läsa in dig väl på den innan du börjar diskutera den med eleverna. Då får du bra självförtroende och goda förutsättningar att kunna hantera vad som sägs.

3) Läsningen. Om du vill kan läsningen inledas med att du högläser ett par kapitel i klassrummet då eleverna får följa med i boken. Detta är en fördel då läsningen tar lika lång tid för alla. Detta kan göras på alla stadier.
Läsning hemma går också bra, men se upp för att ge dem detta i uppgift för ofta. Vissa klarar det, medan det för andra kan bidra till att bli vrångt inställda till all läsning i som har med skolan att göra.
Avsatt tid i klassrummet för läsning är en tredje variant. Där tar kanske inte läsningen lika lång tid för alla, men de läser i alla fall i gemensam trupp och under lika lång tid.

4) Ett boksamtal bör inledas med en gemensam insamling av kunskaper om bokens innehåll. Eleverna delar med sig av vad de vet och bygger på så vis upp ett gemensamt vetande. Det gemensamma vetandet bygger på elevernas individuella delförståelser.
Påpeka gärna för eleverna att de alltid ska kunna visa i boken var de hämtar sina påståenden. De ska alltid fråga sig ”Hur vet jag det?” innan de frågar något. Tycker du att något inte stämmer, då eleverna delger sina kunskaper till insamlingen av det gemensamma vetandet, kan du istället fråga ”Hur vet du det?”. Detta istället för att avfärda med att bara säga ”Nej det stämmer inte”. Du kanske faktiskt har missat det påstådda. Vidare kan detta leda till diskussion, då det påstådda kanske är en tolkningsfråga. Detta behöver inte vara av ondo, så länge boksamtalet har ett flöde och fortsätter i samma riktning.

5) Fokusering. Inför ett boksamtal väljer och förbereder du vad klassen ska tala om. För
att få en fingervisning var du kan börja någonstans finns det några sk. grundfrågor till hjälp, vilka du ställer i tur och ordning till samtalsgruppen. Dessa sätter igång samtalet och ser ut som följer: ”Var det något du gillade i boken? Var det något du ogillade? Var det något du inte förstod? Undrar du över något? Lade du märke till några mönster eller kopplingar?”
För att utveckla samtalet kan du ställa några sk. allmänna frågor. Dessa kan, såsom grundfrågorna, tillämpas på alla texter, men de är något snävare och kräver mer preciserade svar. Du kan exempelvis fråga ”Finns det någon annan bok du läst som liknar denna? På vilket sätt?” eller ”Fanns det något som dina klasskamrater sa som förvånade dig?”
Tillslut kan du ställa frågor som är mer anpassade efter just den aktuella boken. Varje bok har en speciell karaktär, vilken avgörs av språk, form och innehåll. Frågorna kan handla om personer i boken och dess beteende eller om under hur lång tid berättelsen utspelar sig.
Ovanstående frågor behöver du inte följa slaviskt, men de kan finnas som hjälp. Ju mer hemma du känner dig i din roll som samtalsledare desto mer utrymme kan du ge dig själv att improvisera och hitta dina egna vägar till givande samtal.

6) Gemensamt engagemang och allt är värt att berättas. Som lärare bör du ha i åtanke att ett samtal med ett barn blir som mest intensivt och givande då du talar om sådant som berör barnet. Denna tanke kan byggas vidare så att den kan tillämpas i klassrummet med samtalsledare (lärare) och elever.
Om du inleder meningen med ”Jag undrar…” istället för exempelvis ”Varför”, vilket kan uppfattas som ifrågasättande och förhörsliknande, öppnas större möjligheter för att eleverna öppnar sig. ”Jag undrar”-samtal sätter eleverna i fokus och din lärarroll uppfattas som intresserad och tillmötesgående. Det visar också på att du förväntar sig något av eleverna, vilket förhoppningsvis leder till att de vågar förvänta sig något av sig själva.
Vidare inser barnen att det de har att berätta alltid är värt att berättas. Därmed får de lättare att lita på sin egen förmåga. Att allt är värt att berättas måste vara din grundläggande inställning då du leder boksamtal. Känner eleverna din öppna och tillåtande inställning vågar de yttra sig personligt och nyskapande istället för att försöka ”gissa vad som finns i lärarens huvud”.

7) Nonchalera aldrig ett yttrande. Inget som sägs under boksamtalen är meningslöst. Nonchalera därför aldrig någonting, inte ens skämt. Dessa kan, även om de verkar ogenomtänkta, föra in samtalet direkt på dess kärnpunkten. Ta därför reda på var skämten kan leda innan du går vidare. Nonchalera inte heller yttranden som ”Det här var den sämsta boken jag läst”. Även om yttrandet känns olustigt måste du respektera att det var elevens upplevelse av boken. Däremot måste yttrandet uppföljas och du vill att eleven ska berätta vad som det var så dålig.

8) Sammanfatta emellanåt vad som sägs under och efter samtalet. Detta för att eleverna ska få möjlighet överblicka diskussionens riktning. Om de inte tycker att sammanfattningen stämmer ska de kunna ompröva och ändra riktning så att de tycker att det sagda stämmer bättre överens med deras föreställningar.

9) Var inte rädd för att avsluta samtal om du tillslut inser att det inte fungerar särskilt bra. ”Det är betydligt bättre att bryta än att köra hela föreställningen i botten”. Du måste förklara ...