Almstriden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Varför så stor uppståndelse för några träd?

Det var den 12-13 maj 1971. I Kungsträdgården hade man satt upp plank runt det 102 åriga gamla almarna. Runt omkring stod ett hundratal poliser och vaktade ”trä avverkarna”. En motorsåg burrade igång och sågade en fåra i ett av träden. Då fick den samlade folk massan nog. Ett skri hördes och plötsligt satt och stod det folk under och i träden. Det var omkring 2000 män, kvinnor, barn och ungdomar. Alla i olika åldrar och alla från olika sociala skikt. De hade alla samlats av olika anledningar men för att nå samma resultat. Nämligen att rädda almarna från att bli avverkade.
Folk hade kallats till platsen med hjälp av telefonorganisering. Man hade i ledning av ”alternativ stad” skrivit upp en lista med tusentals namn och telefonnummer, som man sedan utlöste i rätans tider.
Det här med telefonorganisering har vid senare aktioner varit en näst in till avgörande tillgång för demonstranter. Även mobiltelefoner och SMS används flitigt nuförtiden. Polisen använde efter t.ex. Göteborgkravallerna SMS och mobilsamtal som bevismaterial för att fälla demonstranter och andra. Men detta är ändå så inte så effektivt när man vill engagera folkmajoriteten i världen. För hälften av jordens befolkning har trots allt aldrig ringt ett enda telefonsamtal.
Varför ville då Stockholms ledamöter såga ner dem gamla almarna? Jo år 1941 beslutades de att de skulle byggas en tunnelbana i Stockholm. Trots att staden bara hade en halv miljon invånare. En av tunnelbaneuppgångarna skulle alltså byggas i Kungsträdgården bredvid statyn av Karl den XII som står och pekar mot Grand Hotell.
För att tunnelbaneuppgången skulle få plats så var man tvungen att såga ner de 13 almarna.
Men enligt en artikel från Dagens Nyheter skriven den 16 maj 1996 så låg de en annan tanke bakom. SL (Stockholms Lokaltrafik) hade nämligen tänkt sig att ha utöver tunnelbanestationen även en stor butik under jorden. Detta säger Torsten Westman i artikeln som är skriven av Eva Härnbäck. Torsten Westman jobbade under 1970-talet som chef för stadsplaneavdelningen och han säger i artikeln ”att det inte endast blev problem mellan medborgare och politiker efter almupproret, utan politikerna kom även och snokade i stadsplanerarnas papper”.
Det värkar som att almupproret väckte politikerna ur en dvala. Politikerna hade väll fullt upp med annat så att de inte ens märkte att Stockholms stad höll på att förvandlas till en betongklump med breda bilvägar och höga sjuskrapor. Torsten säger även att almupproret inte berodde på att almarna endast var vackra ur miljösynpunkt utan folket sökte makten och att detta var ett perfekt tillfälle.
Det här med att städerna omvandlades var typiskt för 30 år sedan. Det gick en så kallad ”rivningsvåg” genom Sverige. Många svenska orter fick sina centrum omgjorda. Detta för att på 1950-1960-talen var bostadsbristen stor. Staten ville att kommunerna snabbt skulle få fram en stor mängd lägenheter. Med det var inte endast lägenheter som byggdes i de ”nya städerna” utan man byggde ett city åt bankerna och storföretagen. Detta ville inte demonstranterna vid almarna bidra till utan dem ville sätta stopp för pampväldet och ”regeringsbyråkraterna” som Göran Folin och Staffan Wrigge från ”alternativ stad” uttrycker sig.
En annan som skriver om städernas hastiga omvandlingar är författaren Ulf Stahre som skrivit boken ”Den alternativa staden” Stahre menar på att Stockholm är uppbyggt efter två stadsbyggnadsideologier som ställts mot varandra, rationalism och humanism. ”Rationalismen” präglas av förnufts och ordningstänkande. Den söker tekniska lösningar och ser naturen som en resurs för människan. Medans ”humanismen” värnar om social gemenskap, känslomässiga och estetiska upplevelser. Staden anpassas till naturen och inte tvärt om. Ulf Stahre menar att rationalismen dominerat under perioden mellan 1930-1970 talen. Och att humanismen slagit igenom under 1980 talet.
Detta med städernas omvandling kan knappast ha flutit förbi under näsan på det svenska folket. Den trygga närmiljö man levt och lekt i byggdes om ”betongiserades”. Detta var alltså en av orsakerna till att folk 1971 stod under almarna. Men ligger det ändå inget annat bakom?
Hela 1900-talet har varit en förändringarnas tid. Speciellt 1960 och 1970 talet. Jag var ju inte själv med då. Men det historieböckerna förtäljer så handlade mycket om politik då vänster rörelsen och KFML hade sina storhetstider.1970-talet kallas i vissa kretsar även för ”det röda 70-talet”.
Även den mest drivande rörelsen under almstriden bildades då. Rättare sagt 1969 under namnet ”alternativ stad”.
Under dessa årtionden blev Kvinnor och män jämställda … i hemmen. Man började ha sambo förhållanden och kärnfamiljen började knaka i fogarna och ifrågasättas.
Folk var väll i allmänhet upproriska med tanke på studentrevolter och annat. Även droger som hasch blev mer populärt och accepterat speciellt bland studenter på högskolor (enligt en SIFO undersökning gjord 1968).
Folk blev mer insatta i energi och miljö frågor. Olika slags miljö rörelser så som ”jordens vänner” bildades. Folk ville komma närmare naturen och vissa flyttade ut på landet för att odla och försälja ekologiskt riktiga jordbruks och trädgårds produkter. Denna alternativa livsstil har efteråt kallats för den ”gröna vågen”.
Även på den politiska fronten blev miljön viktig, Centerpartiet verkade vara det parti som snappade upp tråden först…det sägs att almstiden var en viktig vändpunkt inom framtida stadsplanering och dylikt.
Enligt SIFOS undersökningar från 1968-1971 så blev de en större klyfta mellan ”nugenerationen” och ”farfarsgenerationen” samt ”fargenerationen”. Nugenerationen prioriterade helt enkelt andra saker än vad deras far och farfars generation gjort. Nugenerationen ägnade sig mest åt kortsiktiga insatser i ”projekt” medans far generationen fann sin trygghet i sina långtidsanställningar i stora företag eller statliga organ. De unga upplevde de största konflikterna i samhället som konflikter, inte mellan kapital och arbete, utan mellan lokalgemenskap och stororganisation. Allt blev helt enkelt för stort och O-individuellt. Almupproret var väll i sånna fall ett typiskt exempel på hur folk skaffade uppmärksamhet och man skulle ”vara någon”. Dem försökte få makt som Torsten Westman beskrev i artikeln från Dagens Nyheter.
Kanske berodde de på att nya sociala värderingar växte fram, man resonerade ungefär så här inom nugenerationen.
· Gör ingen karriär, eller om du gör det, ta inte karriären på allvar. Vänta och se vad som händer. Arbeta på det som är värdefullt och självutvecklande, inte bara på vad stat och näringsliv anser ska göras. Likadant med studierna. Använd kläder — t.ex. jeans — som förnekar hierarki, status, position, konkurrens, och använd samma kläder till arbete och fritid. Låt kläder uttrycka kroppens form, inte "göra mannen" eller göra om kvinnan.

· Säg adjö till betyg och meritgradering. Var och en är sig själv och behöver inte examineras och varudeklareras. Lev i blygsam skala utan en mängd ägodelar och lev billigt, helst under dina tillgångar, så att du lätt kan följa med, flytta, göra en insats någon annanstans om du behövs där.

· Sök gemenskap som bygger på din insats, inte på de rättigheter som kontrakt, avtal och lagar ger. Behandla inte dina medmänniskor opersonligt som roller: sök människan bakom skolvaktmästaren, servitören, konduktören, förmannen. Gemenskap, vänskap och broderskap skall råda. Ärlighet och öppenhet. Sök dig till musik som uttrycker en personlig version av en värld av bröder och systrar. Sök den intensiva samkänslan bland dem som är tillsammans så att vem som helst får komma och gå när han eller hon vill, men där man ändå får gemensamma erfarenheter: en utflykt, en sångstund, en fredsdemonstration, en solnedgång, en grammofonskiva.



Man kan alltså här se att då tidens ungdomar intensivt sökte ett bättre sätt att uppleva naturen, världen och tillvaron än vad skolan och experterna lärt.
Detta var även tiden då de unga ifrågasatte sina föräldrars handlingar och värderingar, men så är de väll än idag och så kommer det nog alltid att vara var man än kommer här på jorden. Ett typiskt exempel som tyder på att samhället och ungdomarna var missnöjda är SIFO:s siffror från 1968. Endast 10% av ungdomarna tyckte att det svenska samhälle vi har idag är bra på alla sätt. 48% tyckte att det var bra med ett få tal brister, och 84% var ”mycket arga” eller ”ganska arga” på bostadsbristen.



Slut predikan

Nu undrar väll Ni nyfikna läsare hur det egentligen gick där vid almarna den 12 maj 1971? Efter många om och nej och nja:n så fick almarna stå kvar, och står där en idag. Tunnelbaneuppgången byggdes på annat håll, och demonstranterna fick sin vilja igenom. Man hann till och med ha en fest med omkring 7000 personer och kända artister så som Cornelis Vreeswijk innan någon tog beslutet om att almarna faktiskt kunde stå där ett tag till.
Miljön blev en allt viktigare fråga och med åren byggdes allt färre betonghus och allt fler naturområden sparades.
En lite mindre positiv konsekvens var när FN året efter anordnade en miljökonferens i Stockholm och polisen använde sig av kravallstaket för förstagången. Sen dess har de väll knapp varit någon tillställning som saknat kravall staket… tyvärr. Undra hur Sverige skulle ha sett ut utan almupproret, kanske skulle vi inte ha ett enda grönområde kvar. På något sätt är ju miljön kärnan i detta universum och vi människor håller på att förstöra den på alla des...