Alzheimers

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Mitt arbete handlar om sjukdomen Alzheimers.
Min mor jobbar på ett ålderdoms hem och en dag frågade jag min mamma om vad Alzheimers sjukdom är för något? . DÅ berättade hon att det var en hemsk form av demens, inte nog med att folk glömde små saker, som vart de lagt sina nyklar utan att de glömde bort sina barn, dem börjar tro att dem är unga, dem söker gamla vänner och även sina föräldrar.

Sen fick jag en valfri uppgift av psykologi A läraren att skriva ett arbete om någon Psykisk sjukdom, och då valde jag att fördjupa mig i just Alzheimers.

Jag tänkte för mig själv, det kommer ju vara ett ganska lätt arbete, alzheimers sjukdom är helt enkelt att man inte kommer ihåg något alls, och det kan nog inte finnas någon speciell behandling.
Men ack vad fel jag kunde ha.
Följ med i detta arbete så ska jag rensa bort alla dina fördomar om denna sjukdom och istället ge dig en inblick och fylla dig med kunskap.

Alzheimers sjukdom är en form av demens som drabbar 15 000 svenskar årligen. Sjukdomen innebär stort lidande både för den som insjuknar och för anhöriga. Det här arbetet ger en bakgrund till sjukdomen och svarar på flera vanliga frågor.

– Vem drabbas och vad innebär det att vara drabbad?
– Vad finns det för behandling? Hur hjälper den?
– Varför behandlas så få? Kan fler bli hjälpta?
– Hur på värkar sjukdomen familjen?

Detta är ju även min frågeställning i detta arbete.

Historiskt perspektiv
Begreppet demens är känt sedan länge. Ordet demensia är bildat av tre delar: de betyder utan, mens, mentala processer, och ia, ett tillstånd. Begreppet myntades av Celsius som levde under det första århundradet efter Kristus.
Senil demens började nyttjas som begrepp under andra århundradet och kom under 1800-talet att användas för de flesta typer av mentala sjukdomar. Begreppet sinnesslöhet användes också tidigt i Sverige.

Den tyske psykiatern Alois Alzheimer har fått ge namn åt den vanligaste demenssjukdomen efter den fallbeskrivning som han publicerade 1907. Han observerade en kvinna som led av vanföreställningar och minnesstörning och som inte kunde hitta i sitt hus. Hon hade benämningssvårigheter, växlade ljud och ord och hade nedsatt förståelse. Symtomen förvärrades successivt tills patienten dog. Alzheimer obducerade patienten och fann en nedbruten hjärna med förändringar i nervcellerna och små hopklumpningar som han kallade plack. Det var det första steget mot en modernare syn på sjukdomen.
Under senare delen av 1900-talet skedde stora genombrott inom vetenskapen om hjärnan och nervsystemet. Man kopplade samman intellektuella och mentala störningar med olika skador och förändringar i hjärnan.

Alois Alzheimer

Olika typer av demens drabbar olika områden i hjärnan. Symtomen beror på vilka delar som är påverkade. Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens och utgör cirka 60 procent av fallen. Kärldemens är näst vanligast och ibland förkommer en blandform av Alzheimers och kärldemens.



Alzheimers sjukdom – den vanligaste demensformen
Alzheimers sjukdom är den vanligaste och mest kända formen av demens. I Sverige finns cirka 180 000 personer med demens, varav cirka 60 000 har Alzheimers sjukdom.

Sjukdomen förväntas öka i framtiden i takt med att medellivslängden ökar. Sverige har idag den största andelen pensionärer inom hela EU. Beräkningar visar att för varje femårsintervall från 60 år och uppåt fördubblas antalet personer som insjuknar i Alzheimers sjukdom. Den drabbar oftast människor i hög ålder men kan i enstaka fall uppkomma redan i 40-års ålder.
Symtomen kommer smygande och den sexuella lusten brukas ofta minska. Den tidiga formen av Alzheimers sjukdom är en långvarig sjukdom som kan sträcka sig över 10-15 års tid.
Alzheimers är ingen enhetlig sjukdom utan kan förekomma i många olika former.
Den form som drabbar personer över 65 år är dock den vanligaste och kallas sent debuterande Alzheimers sjukdom och ungefär 50% av alla demenser tillhör denna typ.
Sjukdomen är vanligt inom vissa släkter men ärftliga faktorer är dock mindre här än vid den tidigt debuterande formen av Alzheimers sjukdom, men man har dock bevisat att vissa ärftliga faktorer ökar risken för att man ska drabbas utav sjukdomen.


Vid Alzheimers sjukdom dör nervceller i delar av hjärnan onormalt fort. Det finns stora kunskaper om vad som orsakar sjukdomen, men man vet ännu inte vad som startar sjukdomsförloppet.
Minnesproblem är det vanligaste tidiga symtomet vid Alzheimers sjukdom. Svårigheter att minnas gör att man förlägger föremål, att man missar överenskommelser för möten eller ofta tappar tråden och undrar ”vad var det nu jag skulle göra”? Tidigt kan man också notera att man presterar sämre under pressade förhållanden. Det kan också vara så att man får svårare att ha en överblick och att resonera lika snabbt och enkelt som tidigare. Oftast känner man av sin begränsning och som regel börjar man fundera över sin förmåga och sina svårigheter.
Det kan leda till att en del blir nedstämda och oroade. Inte sällan drar man sig undan rent socialt och man undviker situationer som man vet kan vara krävande. En del personer får svårt att hitta ord och mister sitt naturliga flyt i talet. Ibland kan man få svårt att hitta, både i välkända, men framför allt i nya miljöer. Sjukdomen kan relativt tidigt påverka ens förmåga att köra bil på ett säkert sätt.


Vid Alzheimers sjukdom skrumpnar nervcellerna i framför allt tinning- och hjässloberna. Dels glesas nervcellen ut, dels går kontaktpunkterna mellan nervcellerna under. Slutligen dör hela nervcellen. Det gör att både minne, tolkning av sinnesintryck, omdöme, insikt och språk kan påverkas.



Orsaker
Forskarna vet inte idag vad som orsakar Alzheimers sjukdom. Vissa faktorer kan däremot kopplas till insjuknande i eller förekomst av sjukdomen. Exempel på riskfaktorer är:
• ålder
• Alzheimer i släkten
• genetiska förändringar
• kvinnligt kön
Åldern är den viktigaste riskfaktorn och stigande ålder innebär en klart ökad risk för att insjukna i Alzheimers sjukdom. Statistiskt sett finns det också en ökad risk om sjukdomen finns i släkten. Risken att insjukna är den dubbla om en förälder är drabbad och sju gånger så hög om båda föräldrar är drabbade.
Vissa genetiska variationer kan kopplas till sjukdomen, men man vet inte precis vilka och hur. Downs syndrom tycks också vara en riskfaktor.
I vissa studier har man sett att kvinnor i högre utsträckning än män drabbas av sjukdomen. En trolig förklaring till detta kan vara att kvinnor har en högre medellivslängd än män. En annan förklaring kan vara att kvinnans nivåer av östrogen sjunker efter menopaus och man vet att östrogen har betydelse för utvecklingen av sjukdomen.
Det finns också ett antal riskfaktorer som än så länge har mindre tydliga samband. Dit hör högt blodtryck, låg utbildning, skallskador, elektromagnetisk strålning, stress, sociala faktorer och ensamhet.




Sjukdomsbild - så förändras hjärnan

Alzheimers sjukdom är en kronisk sjukdom. Den påverkar hjärnans funktion och leder till nedbrytning av nervceller i hjärnan, särskilt sådana som är involverade i funktioner som minne och inlärning.
Alzheimers sjukdom är kopplad till en underliggande brist på signalämnen i hjärnan. Ett sådant signalämne är acetylkolin. Bristen beror på minskning av nervceller som producerar och sänder ut dessa signalsubstanser. Mindre acetylkolin leder till att signaleringen i hjärnan inte fungerar som den ska. Det orsakar störningar i allmänna dagliga livsfunktioner, beteende och intellekt.
En annan viktig anledning till att kommunikationen i hjärnan fungerar allt sämre vid Alzheimer är att en stor mängd nervceller i delar av hjärnan förändras och försvinner. Framförallt drabbas tinning- och hjässloberna som är betydelsefulla för minnet, tankeförmågan och känslolivet.
Men med tiden breder skadorna ut sig i andra områden av hjärnan och ger fler symtom som till exempel tal- och koordinationssvårigheter.

Hos en normal, frisk individ minskar nervcellernas utskott successivt i samband med åldrandet. Utskotten är det som behövs för att nervcellerna ska få kontakt med varandra och kunna kommunicera, det vill säga skicka och ta emot signaler. När utskotten minskar, så minskar antalet kontakter mellan cellerna.
Med åldern försvinner en del kopplingar mellan nervcellerna, men hjärnan fungerar fortfarande trots och kommunikationsnätet glesas ut. Vid Alzheimers sjukdom är däremot skadorna på nervcellerna och dess utskott mycket mer omfattande. Cellerna får inte kontakt med varandra och kan inte överföra signaler. Det kan dröja upp till tio år innan de första symtomen blir märkbara, till exempel minnesförlust.



Nervcellerna genomgår en förvandling från intakta celler
till ihopsjunkna nervcellsdelar där hjärnans inre strukturfibriller
tappat sitt normala utseende.



Med PET-kamerans hjälp, Positron Emissions Tomografi, kan man upptäcka de sjukliga förändringarna tidigt.
Sannolikt bidrar flera förändringar i hjärnan till att nervcellerna så småningom dör. Förutom att nervändarnas utskott försvinner så bildas så kallade plack och fibrillnystan. Även den skyddande strukturen minskar. Allt detta leder till att kommunikationen i hjärnan försvåras och försämras.


Den karaktäristiska placken består av döda och skadade nervutskott. Kärnan utgörs av ett protein som kallas beta-amyloid. Det är ett normalt förekommande ämne i cellerna.
Men i samband med sjukdomen sker en inlagring av beta-amyloid som olösliga plack i hjärnvävnaden och i väggarna på blodkärl i hjärnan.
Inne i nervcellskroppen uppkommer små fibrillnystan. De består framförallt av ihopklumpade stödjestrukturer som normalt finns i cellerna. Även den vita substansen, det vill säga nervcellernas stödstruktur, kan drabbas. Det innebär att det skyddande vita substans som omger nervtrådarna, så kallat myelin, skadas.










Symptom
Symtombilden hos olika personer varierar. Framförallt beror det på var i hjärnan nervcellsdöden är mest omfattande. Det vanligaste symtomet är störningar i närminnet, det vill säga man kan inte komma ihåg händelser nära i tiden. Exempelvis är det svårt att minnas var man har lagt saker, vad man skall handla i affären och vad som stod i tidningen som man nyss läst. Många får också svårt att hitta ord och använder omskrivningar i stället. En del märker att det blir svårt med lokalsinnet och känner sig osäkra.
Symtomen kan indelas i tre grupper:

1. Intellektuella störningar
Ofta märks problem med minnet först. Senare drabbas flera intellektuella funktioner som uppmärksamhet, tidsuppfattning och tankeförmåga.

2. Beteendestörningar
Förändrat beteende hos den drabbade försvårar normal kontakt mellan människor. De vanligaste beteendemässiga symtomen är vanföreställningar, nattvandringar, sömnstörning, aggressivitet, depression och ångest. De återfinns hos 80 procent av patienterna i senare del av sjukdomsförloppet.

3. Svårigheter att klara dagliga aktiviteter
Att klä sig rätt, äta med kniv och gaffel och sköta toalettbestyren är några dagliga aktiviteter som blir svårare och svårare att klara av. Symtomen uppträder i ett senare skede av sjukdomen.


Smygande sjukdomsförlopp
Redan innan symtomen på Alzheimer blivit tydliga märks en allmän och diffus osäkerhet, ängslan och nedstämdhet.
Eftersom minnet sviktar kan personen även få dåligt självförtroende, bli lättretlig, aggressiv och inåtvänd. Dessa symtom kopplas inte direkt till sjukdomen.

Eftersom förlusten av nervceller i hjärnan ofta går relativt långsamt innebär det att symtomen kommer gradvis. Man brukar därför säga att Alzheimers sjukdom har ett smygande sjukdomsförlopp. I många fall kan det dröja flera år innan de första symtomen märks.
Till en början bortförklaras symptomen som en del av det naturliga åldrandet eller av tillfällig förvirring. Eftersom patienten försämras gradvis är han eller hon kanske inte heller medveten om svårigheterna att klara de dagliga sysslorna på samma sätt som tidigare. Genom psykologiska försvar händer det att man inte inser att man är sjuk. Man bortförklarar gärna att man missat tider och överenskommelser.
I vissa fall kan symtomen misstolkas och kopplas till andra sjukdomar. Det är exempelvis lätt att förväxla en tidig depression med demens. Olika psykiska belastningar och vissa läkemedel kan också orsaka symtom som liknar demens.


Diagnosen Alzheimers sjukdom

Även om Alzheimer sjukdom är en svår diagnos kan det delvis innebära en lättnad, både för den drabbade och anhöriga, att få en förklaring till symtomen. Diagnosen är också en förutsättning för att man ska få tillgång till behandling och stöd. Ju tidigare diagnosen ställs, desto större nytta av behandlingen.
Det är viktigt att den som misstänks ha en störning i minnes- och tankeförmåga får genomgå en ordentlig utredning.
Utredningen syftar till att

• ställa en diagnos
• utesluta andra sjukdomar
• ge information och underlag för behandlingsplan
• ge den bästa behandlingen och förmedla stöd

Primärvården kan göra mycket för att fånga upp Alzheimerpatienter, ställa diagnos och ordinera behandling. Utredningen på primärvårdsnivå innebär en kartläggning av symtomen genom intervjuer av både patient och anhöriga. Läkaren tar reda på om sjukdomen finns i släkten, hur symtomen började, vilka som kom först och om det finns tillfällen då symtomen är mer framträdande. En allmän undersökning görs också med särskild uppmärksamhet på nerv- och hjärtkärlsystemet. Minnestester av olika slag används och en psykisk bedömning görs.

Röntgenundersökning av hjärnan kan också användas för att undersöka om det finns tecken på kärlsjukdomar i hjärnan eller tumörer. Läkaren kan också utesluta att symtomen beror på andra läkemedel.
Patientens symtom och behov avgör graden av utredning. Om personen är relativt ung och har en oklar symtombild med inslag av exempelvis beteendestörningar, bör patienten remitteras för utredning på specialistnivå.

De anhörigas sjukdom
Alzheimers sjukdom är oerhört påfrestande, både för de drabbade och för deras familjer och vårdare. Eftersom symptomen förvärras innebär det att den drabbade får allt svårare att fungera i det dagliga livet och klarar sig allt mindre på egen hand. För den drabbade kan det kännas som att man tappar kontrollen när man blir beroende av stöd och hjälp från anhöriga och andra. De anhöriga tvingas i sin tur ofta ta ett stort ansvar. Allt eftersom sjukdomen fortskrider ökar belastningen för anhöriga och/eller vårdgivare.
Eftersom Alzheimers sjukdomkraftigt påverkar hela familjen så mycket brukar den ibland kallas för "de anhörigas sjukdom".

Ett fåtal får behandling, varför?
I dag får cirka 15 000 av alla som är drabbade av Alzheimers sjukdom läkemedelsbehandling. Det är endast en bråkdel av alla som är drabbade.
De finns flera anledningar till att så få behandlas. En är de bristande resurserna inom vården. Att identifiera patienter som kan vara drabbade av Alzheimers sjukdom kräver tid och engagemang av läkarna. Ofta har läkarna inte mer än 15 minuter per patient. Tidigt i sjukdomsfasen då den kliniska bilden är oklar är det nödvändigt med en uppföljande bedömning (efter mer än sex månader) för att diagnosen ska kunna ställas.

Lokala förutsättningar, som utredningsteamets kompetens och möjligheter, avståndet till specialistenheter med mera har också betydelse för om patienter fångas upp i tid och får behandling.
Många patienter känner inte till så mycket om sjukdomen och vet inte att det finns bra behandlingsmöjligheter. För att söka vård, få diagnos och behandling i tid krävs en kännedom om tidiga sjukdomstecken. Symtomen kommer smygande och är ofta diffusa. Ibland söker patienten läkare för någon annan åkomma än för misstanke om demens och Alzheimer.
Vissa patienter och anhöriga till patienter kämpar för att få hjälp.
Vissa andra patienter söker inte vård självmant. Det är vanligt att man bortförklarar sina symtom eftersom man inte vill inse att man är sjuk. Ibland går det ganska långt innan man själv söker läkare. Många saknar också ett socialt nätverk som tidigt kan fånga upp den som drabbas. Anledningarna till att så få får behandling är alltså flera.

Dagens behandling
För bara något årtionde sedan fanns det få möjligheter att behandla Alzheimers sjukdom med gott resultat. Men under de senaste åren har det skett framsteg inom forskningen och nya behandlingsmetoder har tagits fram. Dels har kunskaperna ökat om hur vården bör utformas för de drabbade, genom lagom känslomässig och intellektuell stimulans, och dels kan bättre läkemedel erbjudas.
Fortfarande kan ingen behandling bota Alzheimers sjukdom, men det finns läkemedel som kan bromsa upp sjukdomsutvecklingen och lindra symtomen.
Idag finns tre godkända läkemedel för behandling av mild till måttlig Alzheimers sjukdom i Sverige; Exelon , Reminyl och Aricept .De verkar genom att minska nedbrytningen av signalämnet acetylkolin.
Patienter med Alzheimers sjukdom har en låg nivå av acetylkolin. Acetylkolin* behövs för att till exempel minnet skall fungera. Genom att minska nedbrytningen av acetylkolin ökar nivåerna av ämnet i hjärnan och därmed förbättras kommunikationen mellan nervcellerna.
Effekten visar sig inom 2-4 månader. Tidiga effekter är att man får bättre sinnesstämning, blir mer fokuserad, aktiv och social. Sena effekter, som märks efter ett till två år, är att tillståndet blir stabilt och att sjukdomen inte fortskrider så snabbt som förväntat.

* Acetylkolin är ett vanligt förekommande signalämne i vårt centrala nervsystem







Sammanfattning

Alzheimers sjukdom är den vanligaste och mest kända formen av demens. Nära hälften av alla demens sjuka lider av Alzheimers sjukdom.
Det är ingen enhetlig sjukdom utan kan förekomma i många olika former.
Den form som drabbar personer över 65 år är dock den vanligaste.

Vid Alzheimers sjukdom dör nervceller i delar av hjärnan onormalt fort.
Minnesproblem är det vanligaste tidiga symtomet vid Alzheimers sjukdom. Svårigheter att minnas gör att man förlägger föremål, att man missar överenskommelser för möten eller ofta tappar tråden. Inte sällan drar man sig undan rent socialt och man undviker situationer som man vet kan vara krävande.

Forskarna vet inte idag vad som orsakar Alzheimers sjukdom. Vissa faktorer kan däremot kopplas till insjuknande i eller förekomst av sjukdomen. Exempel på riskfa...