Amerikanska revolutionen

År 1607 landsteg 104 engelska kolonister vid Chesapeake Bay i Nordamerika. De lade grunden till en handelsstation i ett område som skulle utvecklas till den engelska kolonin Virginia. År 1620 anlände en grupp nybyggare med fartyget Mayflower, dessa kallades pilgrimsfärder. De hade lämnat Storbritannien efter att ha råkat i konflikt med den engelska kyrkan. De bosatte sig vid Plymouth i det som nu är Massachusetts. Det var fler än engelsmän som utvandrade till Nordamerika. Fransmän styrde till norr, det som nu har utvecklats till dagens Kanada, och till väster om dem engelska kolonierna fram till Mississippifloden. Spanien hade beslagtagit de västra och södra delarna av Nordamerika.

På den amerikanska östkusten levde i början indianer i byar med upp till 1000 invånare i varje. När nybyggarna kom handlade de fredligt med varandra, men ju fler nybyggarna som dök upp, desto mer trycktes indianerna undan inåt landet. Detta även om indianerna hjälpte de första nybyggarna med hur man odlade olika saker på bästa sätt i den amerikanska jorden. Indianska vägvisare visade hur man lättaste tog sig fram på stigar och floder. Kolonister anlade även städer på mark som indianerna röjt upp, t.ex. New York och Boston. Utan indianerna hade inte de första kolonierna överlevt. Det tog nybyggarna en del tid innan de verkligen förstod hur de skulle använda de nya grödorna, däremot fanns det en gröda som de snabbt lärde sig använda som de tjänade mycket på. Som var Tobaken. Kolonisterna odlade den och sålde den till Europa.

Förändringen:

Det som gjorde det möjligt för européerna att erövra Amerika var, bortsett från striderna, alla de sjukdomar som européerna hade med sig vilka indianerna inte hade någon motståndskraft mot, eftersom de hade dåligt immunförsvar. Oerhört många indianer dog i bl a smittkoppor, mässling, kolera, tyfus och scharlakansfeber. När så många indianer dog blev det lättare för de vita att erövra deras land. Urinvånarna drevs som sagt bort från sina byar av nybyggarna och många olika indianfolk tvingades flytta till samma område. De hamnade då i en ny och främmande miljö med helt andra levnadsvillkor än vad de varit vana vid.

Sjuårskriget:

Ett av de många krig som rasade i Europa under 1700-talet ändrade situationen. Under sjuårskriget 1756-63 gick fransmän och britter i närkamp var de kunde över hela jordklotet. I Nordamerika ställde kolonisterna upp på sitt hemlands sida. I skogarna slogs kolonisterna, tillsammans med britter. När kriget var slut så gick britterna ännu en gång segrande hem. Det innebar för förlorarna, fransmännen att de måste lämna ifrån sig Kanada, de förlorade också Florida som hade stått på spanjorernas sida för att de var allierade med Frankrike. Men freden betydde också att det var slut på samarbetet mellan kolonisterna och Storbritannien. Tidigare hade Storbritannien kunnat säga att kolonisterna hade behövt skydd från det mäktiga Frankrike. För indianerna innebar det fruktan för att engelsmännen nu skulle fördriva dem från deras jaktmarker. Indianerna var också nu överflödiga, dem "vita" behövde inte längre deras hjälp tog deras marker och byggde städer. Men det var inte alla problem som kom, även sjukdomar såsom smittkoppar med flera drabbade indianerna hårt, Men det kraftigaste vapnet som européerna hade var ändå alkoholen, Även om ingen anser att alkohol är det så är alkoholmissbruk minst lika skadligt för indianerna som krig, sjukdomar och förlusten av jaktmarkerna innebar.  

Organiseringen:

Kolonierna var ganska självständiga. Varje koloni hade ett eget parlament, och beslutade om lagarna. Storbritannien lät praktiskt taget kolonierna styra själva, parlamentet hemma i Storbritannien brydde sig bara om frågor om utrikespolitik och handeln. De styrande i Storbritannien hade varit nöjda med att kolonierna producerade råvaror och köpte brittiska varor. Från kolonierna kom det t.ex. bomull och tobak, som var varor som sålde bra i Europa. Till kolonierna sålde Storbritannien tyger, yxor, plogar, stekpannor, gevär och mycket annat. Det var endast brittiska skepp som fick importera och exportera varor. Många kolonister struntade emellertid i detta, så de smugglade in varor istället. De kom till att bli riktiga experter. De 13 brittiska kolonierna hade som enda gemensamma styre Storbritanniens kung och parlament, men varje koloni hade sitt eget "statsstyre" som hade en ytlig likhet med parlamentet. En guvernör som representerade kungen en vald församling som motsvarade underhuset och ett råd som fungerande som överhus. Rådet hade flera funktioner, det fungerade som rådgivare till guvernören och sammanträde som högsta domstol. Rådet bestod av framstående män. Vad gällde lagstiftande myndighet var det Storbritanniens parlament som beslöt i frågor som utrikeshandel, tull och förhållanden till andra makter. Inre beskattning sköttes av koloniernas eget styre.

Boston tea party

Den brittiske kungen behövde pengar. Sjuårskriget hade tömt hans skattkistor. De styrande i London tyckte att det var kolonisternas skyldighet att betala något för att britterna hade skyddat dem. För att få in pengar lade britterna tull och skatt på allt som importerades till Amerika. Då protesterade kolonisterna våldsamt. Avgifterna blev en bra andledning till att kritisera det brittiska styret. Protesterna och oroligheterna varade i flera år, och Storbritannien tvingades ta bort avgifterna. Den enda skatten som behölls var skatten på te.  The Boston Tea Party var ett tillslag mot tre brittiska fartyg lastade med te som låg förankrade i Bostons hamn. Fartygen var lastade med stora mängder te för en stor kostnad, men all denna last gick förlorad då män utklädda till indianer tog sig ombord och hällde teet i vattnet, till ljudet av folkets jubel. Detta var en auktion som protesterade mot den nya brittiska politiken. Man förbjöd kolonierna att bedriva handel med andra länder än England. Britterna hade även förbjudit kolonisterna att odla väster om Appalacherna eftersom man ville förbättra pälstillgången och relationerna med indianerna. Inga råvaror fick hamna i fel händer. Bönderna inuti landet ville inte tjäna britterna, de var vana vid att klara sig själva. Folket i kolonierna ville slå sig fria från den brittiska övermakten.

Ohängivenhetsförklaring

Det nu mera organiserade samarbete resulterade i att kolonierna i september 1774 höll möte i Philadelphia. Nu fanns ett organiserat samarbete mellan 12 av kolonierna, all utom Georgia. De var få som ville se en fullständig brytning med britterna.10 maj 1775 hölls ännu ett möte liknade det första där dem flesta fortfarande fruktade en brytning. De som stod för en brytning var Samuel Adams, John Adams och Richard Henry Lee, och de såg till att George Washington den 15 juli 1775 blev överbefälhavare för de förenta staternas första arme. Fjärde juli 1776 kom förenta staternas Ohängivenhetsförklaring. Den innebar att amerikanerna inte godtog George III som sin konung, i förklaringen stod också att alla människor hade rätt till liv, frihet och lycka.

Franska revolutionen

Frankrike under Ludvig XVI och Napoleons styre.

Det var ganska oroande tider. Ludvig XVI visste inte riktigt vad han skulle göra för att få in pengar efter att ha krigat mot England och givit stöd till den amerikanska revolutionen. Det var svårt att öka inkomsterna då dom flesta fransmän var skattebefriade så som adel, präster och många andra borgare hade privilegier som förhindrade att beskattning av deras förmögenheter. Så den tyngsta bördan fick bäras av bönderna. Så sommaren 1788 sammankallade Ludvig dem tre stånden för att godkänna nya skatter. Dom olika stånden hade inte samlas sedan 1614 så förhoppningarna var stora. Ståndens olika reprenstanter valdes under våren 1789. Adeln valde främst personer som skulle stå vakt för deras intressen, prästerna valde landsortspräster som hade bra kontakt med bönderna. Det tredje ståndet bestod mest utav advokater, ämbetsmän, handelsmän och företagare och även några läkare. Men bara en enda bonde var med och inga arbetare. Kungens finansminister öppnade mötet den 5 maj 1789 med att presentera dom ekonomiska problemen. Därefter lät Ludvig XVI stånden att besluta om hur man skulle rösta om nya lagförslag. Dem flesta adelsmän och präster tyckte att man skulle fortsätta med det gamla sättet, omröstningen slutade med ett dödläge. Det tredje ståndet vägrade att acceptera en sådan ordning och hävdade att varje valt ombud skulle ha en röst. Frågan löstes i mitten av juni när de tredje stånden började kalla sig nationalförsamlingen. Dem inbjöd dom andra stånden att delta i arbetet med en ny författning. Prästerna accepterade och även en del adelsmän som var påverkade av upplysningen gick också över. Ludvig XVI beordrade även dom andra att ansluta sig. Vilket innebar att tredje stånden vann den första ronden. Motståndarna mot den nya nationalförsamlingen skulle genomföra en militärkupp. Oron hängde i luften och ryktena spred sig.

Oron var berättigad då den 14 juli exploderade Paris. Folkmassorna drog runt i staden för att söka efter vapen för att försvara nationalförsamlingen. Bastilijen stormades även gamla slott och fängelser, detta var starten för revolutionen. Händelserna i paris fick följder i hela landet. Borgare och små folket tog makten i många små städer och bönderna började hävda sig mot överheten. Nu såg man att adelns och prästernas makt började vackla utlöste det en serie uppror på landsbygden. Ett stort antal herrgårdar och gods plundrades, bönderna passade även på att bränna register med gamla skatteavgifter. Att bönderna var på krigsstigen oroade nationalförsamlingen så för att lugna bönderna, började man diskutera hur bönderna situation skulle förbättras. Under ett nattmöte utvecklades saken i en oväntad riktning, med radikala förändringar. Upplysta adelsmän lyckades få församlingen att avskaffa alla gamla feodala rättigheter. Vilket innebar inga stånd, städer eller provinser skulle längre ha privilegier. Det skedde många förändringar under den här tiden. Kvinnorna gjorde uppror och tågade mot Versailles, kvinnorna ville "kidnappa" kungaparet och ta dem med tillbaka till Paris.  Men även andra saker skedde, förklaringen för mänskliga rättligheter införskaffades, vilket innebar det gamla samhällets dödsdom. Den första paragrafen om mänskliga rättigheter löd. "Människor föds och förblir fria och med lika rättigheter. De samhälleliga olikheterna kan endast ha till mål att tjäna statens bästa." Efter detta tog national församlingen itu med problemet om statsskulden. Lösningen blev att man sålde ut kyrkans jordegendomar till ett lågt pris, vilket innebar att bönder och borgare hade råd att köpa mark. Präster och biskopar skulle få bli statstjänstemän istället. Nationalförsamlingen införde den viktigaste förändringen, inga kvinnor men alla män över 25 år med en viss inkomst fick röst rätt. Sommaren 1792 förvärrades revolutionen ordentligt. En advokat vid namn Robespierre hade stöd av paris småborgare, och fick allt mer inflytande i nationalförsamlingen.

Han dominerade detta i närmare två år under vad som fick namnet skräckväldet. Revolutionsdomstolar sattes upp i städerna, deras enda utslag var frikänna eller döden.  Reformer såsom rätt till socialhjälp, gratis folkskolesystem och allmän rösträtt för män infördes. Det mesta kända dödsdomarna som utfärdades var mot kung Ludvig XVI och drottning Marie-Antoinette, dem anklagades för att ha samarbetet med frankrikes utländska fiender, kungaparet avrättades 1793 och Frankrike blev republik. Under denna radikala period innebar att också kvinnans position i samhället förändrades. Många kvinnor deltog aktivt i revolutionen, de var med i demostrationer och grep till vapen och i vissa fall till och med större engagemang än männen.  I national församlingen fick det inte tala men det kunde bli medlemmar i det flesta radikala politiska klubbarna. Men kvinnorna fick däremot inte rösta trots dom mänskliga rättigheterna. Marie Gouze var en kvinna som försökte och kämpade hårt för kvinnlig jämställdhet.  Men kvinnoklubbarna förbjöds och förkämpar för kvinnliga rättigheter avrättades och bland dem fanns Marie Gouze. Rädslan för Robespierre medförde till slut hans eget fall. I juli 1794 arresterades han genom en sammansvärjning och avrättades utan en rättegång. Politiskt sett skadade detta småborgarna som inte kunde göra sig hörda på samma sätt längre. Medelklassen tog över alltmer, ännu en ny författning antogs som gav röst rätten till de mer penningstarka personerna, dem som inte hade egna egendomar förlorade sin rätt att rösta.  Styret blev beroendet av militären för att upprätthålla makten, dem fruktade revolter från små borgarna och från dem som ville åter införa monarkin.  Slutet blev att Napoleon Bonaparte tog över makten. Napoleon utnämndes till kejsare 1804 hans maktposition grundades på mer än hans rykte som fältherre. 

Han visade sig vara en bra man, som genomförde revolutionens resultat först och främst det som gynnade medelklassen.  Samma år som han blev kejsare slutfördes arbetet på frankrikes nya lagbok som kom att kalla "code Napoleon" den innebar att avskaffades av stånds och privilegiesamhället och alla män blev lika inför lagen. Men under den här tiden som Napoleon var kejsare var inledningen på ett långt krigs tid i Europa med enbart korta avbrott fram till slaget vid waterloo där samtliga stormakter drogs in.  Staterna i frankrike fick författningar som liknade det revolutionära frankrikes, med viss rösträtt, religionsfrihet och adelskapets avskaffades. Franska lagar ur Code Napoleon infördes, på så sätt avskaffades livegenskap och tiondet till kyrkan. Revolutionens ideal om frihet och jämlikhet stod i skarp kontrast till Napoleons förtryck och motståndet mot frankrike skapade nu ökad medvetenhet om den egna nationen i flera länder. I det nya samhället som började växa fram identifierade sig dem flesta som medborgare i en nation med gemensamt språk, nationens självständighet, ära och välstånd blev allt viktigare. Stormakternas furstar ville hämnas på den uppkomling som förtryckt dem och dem hade stöd från Spanien, Italien och tyskland.  Och juni 1815 besegrades äntligen Napoleon i slaget vid Waterloo och han avsattes som kejsare, och levde sina år på ön S:t Helena i Sydatlanten

Imperialismen

Vad är imperialismen

Imperialism är en beteckning på hur europeiska länder försökte expandera sitt territorium på andra kontinenter och på andra människors bekostnader. Det som betecknar detta är att vapenmakt alltid användes på ett eller annat sätt. Som ett exempel Spanien som på 1500-talet gjorde sig till herrar över Sydamerika och fraktade guld och silver det kunde hitta i gruvor och från lokalbefolkningen. I och med att allt fler länder industrialiserades ökade konkurrensen om råvarorna men även om marknaden. Många viktiga råvaror hämtades från Afrika, Asien och Latinamerika och de europeiska stormakterna började tävla om inflytande i dessa områden. Denna tävlan kom att leda till att stora imperier skapades. 

Imperialismens stater

                                     Imperialism and the Balance of Power

Indien:

Indien på 1800-talet, där brittiska East India Company till en början på egen hand koloniserade kontinenten utan brittiska regeringens intresse eller stöd. För att sedan bli utmanövrerade av dem när det upptäckte att det fanns pengar att tjäna på driften av olika förvaltningar och liknande. Vackra bomullstyger framställdes och exporten av dessa var lönsam. När sikher och hinduer gjorde uppror uppstod många rivaliserande småstater, vilket kom att försvaga områdets motståndskraft mot europeisk infiltration. Det Brittiska Ostindiska kompaniet använde moderna skjutvapen och utnyttjade splittringen mellan de många småstaterna för att få ekonomisk kontroll över området. Bomull skickades till England, där tyger framställdes och bland annat skickades tillbaka till Indien för att säljas där till högre priser än tidigare. Skaror av indiska vävare blev arbetslösa.

Afrika:

Koloniseringen av Afrika var en till en början en kristen missionerande karaktär. Barbarerna skulle omvändas till den sanna läran.  Inte långt efteråt hakade den europeiska regeringar på existerande slavhandeln som pågick långt innan européernas ankomst till Afrika. Det som hände sedan var att européerna tog över slavhandeln och gjorde dem som var slavhandlare till slavar. När slaveriet väl avskaffades använde missionärerna kristendomsargumentet och psudoekonomiska orsaker som skäl för att stanna kvar.

Asien:

Koloniseringen av Asien hade bara med ekonomin att göra. Kina, Indien, och japan blev koloniserade av en enda orsak och det var handeln.  Till en början så vägrade Kina och japan att handla med utlänningar på grund utav politik. Européerna gav sig inte och tvingade dem att acceptera olika handelsavtal. Det var ingen militär övertalning som i Sydamerika och Afrika. Undantaget som delade Afrikas och Sydamerikas öde var Indien, som på grund utav okontrollerade företagsledare, som istället för företaget bästa ville ha ett eget kungarike att styra tog för sig av Indien bit för bit.

Kina:

Européerna ville köpa te och siden men hade inget att erbjuda som intresserade kineserna, med ett fatalt undantag - opium.

Kejsaren förbjöd handeln men britterna smugglade in opium från Indien. Varan beslagtogs och dumpades men britterna svarade med krigsförklaring och det så kallade opiumkriget (1839-42) bröt ut. Kineserna kom till korta mot de moderna europeiska skjutvapnen och tvingades öppna fem handelsstäder, däribland Hongkong. För att slå ner upproret tvingades kejsaren till hjälp från européerna mot att dessa fick stora handelsförmåner.

Det europeiska inflytandet ökade alltså kraftigt i Kina och detta väckte så stor indignation att ett nytt uppror bröt ut

Japan:

Här ser många historiker fröet till den fria företagsamhet, som kommer att gynna landets ekonomi så under 1900-talet. Förhållandena i Kina var annorlunda, där var arrendeavgiften kopplad till avkastningen, vilket dämpade arbetslusten och företagsamheten. 1853 tilltvingade sig amerikanarna handelsrättigheter och shogunen förlorade ansiktet, eftersom han inte kunde försvara landet. 1868 återinsattes i stället kejsaren i full makt och feodalväsendet avskaffades. Japan började nu konkurrera med Europa och genomförde efterhand en industrialisering. 1904 slog man världen med häpnad genom att besegra Ryssland i ett krig, en asiatisk nation hade visat sig starkare än en europeisk.

Svenska bondesamhället

I början av 1800- talet var livet i byarna tryggt och lugnt. Man bodde nära varandra och man hjälptes åt med arbete och skötsel av djur och annat. Man arbetade gemensamt på åkrarna och man bestämde tillsammans när man skulle så och skörda. Allt man arbetade med var kroppsarbete. Så länge man vara vaken arbetade man med något. Barnen började arbeta vid ca 4-5 års ålder. Den som gick på bygatan om kvällarna utan att göra något fick tillsägelser att inte gå och driva. Byn man bodde i gav också trygghet i livet. När någon bonde blev sjuk och inte kunde ta in höet om hösten kunde grannarna hjälpa till. Man krävde inte betalning eftersom man kunde råka ut för samma sak själv. Det som odlades var vete, raps, havre och potatis. Vilket gav dem mer näring och c-vitaminer som gjorde att dem kunde arbeta hårdare och mer effektivt. Dom hade även djur på gården såsom höns, kossor och hästar och grisar, vilket gav dem mjölk och kött, så var männen även ute och jagade och fiskade. Köttet torkades eller saltades för att hålla längre vilket gav dem mat även under vintern. Till gårdsfolket hörde bondens familj, kanske några släktingar och dessutom tjänstefolket: drängar och pigor. Drängarna och pigorna kunde vara barn, ungdomar som arbetade tills de fick en egen gård, och äldre människor som inte hade kunnat skaffa egen jord. På en svensk gård bodde oftast ej fler än tio personer. Det var svårt att skaffa fram mat till fler. En gård hade ofta drängar och pigor om husbonden och husfrun var unga och hade små barn. När barnen blev större och kunde hjälpa till med arbetet på gården behövdes i regel inga pigor och drängar.

Människorna i torp och backstugor hade inget tjänstefolk, de arbetade själva för andra. De bodde i kärnfamiljer (mamma, pappa, barn), men måste ofta skicka barnen som lillpiga eller lilldräng till någon bonde redan då de var små. Socknen hade en egen klassindelning, först kom prästerna och de rikaste bönderna, sen gästgivaren, mjölaren, smeden, bönderna med mindre gårdar, skräddare och skomakaren. Näst längst ner fanns torparna som inte ägde jorden de brukade på. Längst ner var de fattiga de som inte kunde klara sig själva de var gamlingar, föräldralösa barn, alkoholskadade människor, blinda, lama eller psykiskt handikappade. Det fanns andra som kallades fattighjon och de fick bo i fattigstugan. Mat och ved skickade bönderna dit för att de fattiga skulle klara sig. Socknen var enligt lag skyldig att ta hand om de fattiga. Byborna gav också mat till de fattiga, för en god kristen skulle dela med sig. Bondmora hade gott om mjölk och skänkte mjölk till fattigstugan. Man var inte snål när det gällde att bjuda till fest. Då tog man det bästa man hade och bjöd till rejält. T.ex.vid barndop, taklagsfest, bröllop och begravning. Julen var ju också viktig men den firade man ju med familjen och då behövde man kanske inte anstränga sig lika mycket om man hade det lite knapert. En ogift flicka som råkade bli lurad av någon dräng att göra syndiga saker och sedan råka bli med "bastard" blev inte så väl behandlad. Men om hon skulle gifta sig med pappan till barnet brukade man skynda på bröllopet så att man hann innan barndopet. Om det istället dröjde några år innan flickan hittade en man eller pappan till barnet kunde byn också förlåta. Om hon inte hade någon känd far till barnet blev hon utestängd ur de giftas sällskapsliv och de ungas träffar. Hon måste också ta emot det arbete som erbjöds henne. Kvinnor som var så desperata att de tog död på sina nyfödda barn straffades med döden. Unga fattiga vackra flickor blev ofta utnyttjade av husbönderna de jobbade åt. De blev ofta gravida och de slutade som horor. Hygienen förbättrades radikalt under 1800-talets mitt då, man upptäckte att avfall spred sjukdomar. På landsbygden började man gräva gropar som avfall slängdes i så som latrin. När gropen sedan var full grävdes den igen. När det regnade så rann det utmed vägarna och när det var torrt så stod stanken still i luften. Man badade inte så, man luktade av ruttet tandkött i munnen, kläderna var smutsiga. Inte konstigt att sjukdomar spreds snabbt. Men man hade även kommit på att det fanns vaccin mot vissa sjukdomar, Så dödligheten minskade avsevärt, efter förbättrad hygien och vaccinationer.

Industriella revo...