Analys av "På västfronten intet nytt"

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Analys av “På västfronten intet nytt”
Julia Jansson, 2014
På västfronten intet nytt är en krigsroman som handlar om första världskriget. Det är ingen
ärofull och vacker beskrivning av stora slag och strategiska segrar utan en jordnära och
smutsig skildring av traumatiska tillbakablickar och trotsiga tankar. Boken beskriver hur
skyttegravskriget nöter ner en hel generation unga män men den visar också kamratskap och
hur små glädjeämnen tas tillvara även i krigets skugga.
Huvudpersonen, Paul Bäumer, är runt tjugo år, och kommer från en fattig familj. Han är
som frontsoldat väldigt härdad av all död omkring sig men också hjälpsam och känslosam.
Han försjunker ofta i reflektioner och tankar om kriget, vännerna, och framtiden. Man ser allt
ur hans perspektiv och påverkas, som läsare, av hans åsikter. Även om han för det mesta är
till synes okänslig så lyser hans känslor igenom när någon nära vän dör:
“Jag vill bara falla omkull och aldrig resa mig mer.”
sida 31.
Jag blev väldigt berörd - särskilt när det i slutet av boken visar sig att det är så han dör.
Författaren skriver nästan hela boken i “jag-form” där alltså huvudpersonen är berättaren.
Undantaget är sista stycket som är skrivet i allvetande perspektiv. När det gäller
tidsperspektivet i boken har man inte någon klar uppfattning om händelseflödet, eftersom det
fylls med tillbakablickar och reflektioner. Språket är tidstypiskt, orden är annorlunda, mer
gammaldags, och uttrycken och ordföljden är lite ovan. Förutom de ord som utmärker tiden
finns det även speciella militära ord som är svåra att hänga med på.
Detaljerna som författaren omsorgsfullt har fyllt historien med ger en stark verklighetskänsla.
Huvudpersonens ibland radikala, drastiska eller bisarra åsikter och handlingar sätts i
sammanhang. Ibland blir stilen mer poetisk och svävar ut i djupa funderingar som ofta
kopplar den fysiska världen med tankar och känslor:
“i det fladdrande skenet från en stilla eld rör sig våra känslors dagrar och skuggor
fram och tillbaka.”
sida 83
Författaren visar under berättelsens gång, och genom tillbakablickar, hur man blir förändrad
av kriget. En intressant teknik är att han ibland beskriver huvudpersonens egen förändring
genom att beskriva hur han upplever rekryterna, som han själv hörde till bara ett år tidigare,
och civilsamhället, som han hörde till men nu känner sig främmande inför.

Författarens stil får en att förstå hur svårt det är att vara överlevande soldat i ett krig. Om inte
soldaterna dör så ärras de psykiskt för livet. Författaren låter en av sidokaraktärerna uttrycka
detta i en dialog på sida 77:
“Kriget har fördärvat allt för oss”
De har sett för mycket brutalitet och de har själva tvingats utföra för många handlingar de
aldrig kan glömma. Hur ska de kunna återgå till ett vanligt liv efter detta?
Romanens motiv är elände, sorg och uthållighet, temat är krig men bokens budskap är helt
klart fred. Boken är full av känslor trots sin ibland torra eller makabert realistiska stil:
“Vi lägger för tillfället de döda i ett stort kraterhål. Nu är det redan tre lager ovanpå
varandra.” sida 110
Efter att ha följt huvudpersonen, hans tankar och hans livshistoria i en hel bok så dör han:
“Han föll i oktober 1918, en dag då det var så stilla och lugnt vid fronten att
armérapporten inskränkte sig till den enda meningen: “På västfronten intet nytt”.”
sida 239
Författaren knyter här skickligt ihop titeln “På västfronten intet nytt”. Boken får en att själv
börja reflektera över krig och boken berör på flera sätt. Till vilken nytta har alla människor
dött i kriget? Hur snabbt fördärvas en “oskyldig ungdom” genom krigets fasor? Vem är skyldig
när makthavarna tar förfärliga beslut och orderna följs på alla nivåer?
Författaren heter E. M. Remarque (1898-1970) och han skrev boken “På västfronten intet
nytt” 1929 på tyska. Han hade egen erfarenhet från första världskriget. Dels var han var vid
västfronten en månad och sedan låg han på sjukhus under en längre tid. Efter kriget utbildade
han sig till lärare men arbetade som det bara en kort tid. Förutom sin författargärning
arbetade han som journalist och säljare av gravstenar. Hans mest kända verk är På
västfronten intet nytt och Tid att älska dags att dö. Båda dessa är krigsskildringar - från första
respektive andra världskriget. Boken På västfronten intet nytt provocerade
Nationalsocialisterna och de brände den i bokbålen. De tog även ifrån Remarque hans tyska
medborgarskap och drev honom i landsflykt. Han bodde i Schweiz ett tag och flyttade sedan
till USA.
Boken utspelar sig under första världskriget och skildrar ett samhälle i krig inifrån; ur
soldatens synvinkel. Tidsperioden är ungefär från 1915 till 1918. Författaren ville skriva den
här romanen för att visa hur hemskt kriget är. Faktorerna i samhället som fått författaren att
vilja skriva boken är allt lidande och alla meningslösa dödsfall. Att krig är en dålig
konfliktlösni...