Antiken - grekiska idéer, Romarrikets fall, religionen betydelse

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Förklara hur de grekiska idéerna om politik, vetenskap och filosofi varit avgörande för
Västerlandets utveckling.

Försokratikerna (naturfilosoferna) var de första filosoferna i västerlandets historia som
försökte hitta vetenskapliga och förnuftsmässiga förklaringar till hur världen är uppbyggd och
fungerar, istället för att nöja sig med religiösa och mytologiska svar. Detta nya synsätt har
varit avgörande för västerlandets utveckling, eftersom att om man enbart hänvisar till gudar så
finns det ju egentligen inget mer att undra över, inget att undersöka, för allt är ju redan
förutbestämt. Det ger ingen utveckling. Med det vetenskapliga synsättet började de grekiska
filosoferna penetrera vår omvärld och kom till insikt om saker som faktiskt är rätt så
fantastiska med tanke på att de inte hade tillgång till de komplicerade instrument
(svepelektronmikroskop, partikelacceleratorer med mera) som vi idag använder för att
undersöka vår omvärld. Det vetenskapliga synsättet väckte naturfilosofernas nyfikenhet, och
gav även en stor frihet, och denna kunskapstörst har sedan levt vidare genom historien och har
genom uppfinningar och upptäckter fått oss att utvecklas.
Försokraterna grundade det vetenskapliga arbetssätt som vi fortfarande använder: de skapade
olika teorier om världen och dess uppbyggnad och testade sedan teorierna med granskning,
experiment, kritik och diskussion.
Jag ska ta upp två grekiska filosofer vars arbete jag tycker har haft stor betydelse för
västvärldens utveckling.
Många försokrater ägnade sig åt att försöka hitta det urämne (arche) som världen består av.
En av dem var Demokritos, som ansåg att allt i världen är skapat av små, små partiklar som
han kallade för atomer. Även om Demokritos atomlära hade sina brister, så är den ändå enligt
mig en av de viktigaste händelserna i antiken. Då allt materiel är uppbyggt av atomer, så får
atomläran oss att förstå materielen. Det gör att vi kan förändra materielen, eller rent av
uppfinna nya. Läkemedel är atomer eller molekyler av grundämnen som har kombinerats ihop
– om vi inte visste om att det fanns atomer skulle vi inte kunna sätta ihop dem till ämnen som
både räddar och förlänger liv.
Och elektricitet. Hur skulle västvärlden ha kunnat utvecklats så kraftigt utan den?
Elektriciteten är ett fenomen som kommer ur att atomens elementarpartiklar har olika
laddning. Den förste forskaren inom elektricitet som vi känner till är Thales från Miletos, en
försokrat. De antika grekerna upptäckte nämligen att om man gnuggade päls mot bärnsten så
drog den till sig lätta föremål (statisk elektricitet). Detta fortsatte fysikern William Gilbert att
studera i mitten av 1400-talet och efter honom så fortsattes det att allt mer ingående studera
elektricitet. På det sena 1800-talet började elektriciteten komma i bruk inom industrin, och
västvärlden kunde gå från jordbrukssamhälle till industrisamhälle, ett direkt resultat av detta
är vår ständigt växande välfärd.
Den athenska demokratin var kontroversiell på sin tid, då den var den första i sitt slag. Istället
för att vara styrda av diktatoriska kungamakter som envåldshärskare fick invånarna (men inte

slavar och kvinnor) i Athen vara med och besluta om viktiga frågor. Demokratin ansågs av
vissa vara tungrodd, men jag kan tänka mig att de syftade på tiden det tog att komma till
beslut. Givetvis går det fortare om en kung säger ”såhär gör vi!” och ingen får ifrågasätta,
men jag tror att om folket har varit med och sagt sitt så är de insatta i de förändringar som ska
göras. Så är inte fallet i en diktatur. Jag anser att detta leder till att demokratier främjar
samarbete, så när väl ett beslut har tagits så går arbetet fortare och mer smidigt än om en
diktator ensamt har tagit ett beslut.
Att Athens förlust mot diktaturen Sparta behöver inte nödvändigtvis bero på Athens
demokrati, utan för att pojkarna i Sparta sedan låg ålder drillats i stridmetodik på
militärskolorna. De blev helt enkelt duktiga. Hade athenarna haft liknande militärskolor så
skulle de nog ha haft en bättre chans. Sedan så kan man ju fråga sig om det skulle gå att
tvinga alla familjer i en demokrati att sätta sina småpojkar i militärskolor. Kanske hade det
med motivation och bra ”marknadsföring” gått att genomföra ändå.
I en diktatur finns inget utrymme för eget tänkande och egna idéer, men i en demokrati så
uppskattas detta. För att nå utveckling, både i oss själva och inom vetenskap, måste vi
människor få testa olika teorier, olika synsätt (ibland har vi fel men ibland häpnadsväckande
rätt) och detta är tillåtet i en demokrati. Tror jag att västvärlden hade nått vårt teknologiska
och ekonomiska välstånd vi har idag om länderna hade varit styrda av diktatorer? Nej. Vi
hade varit låsta i nedtystandet av våra åsikter och idéer. Därför är jag också för mångkultur,
som jag tror jag leda till ytterligare utveckling, då människor med en annorlunda
livsåskådning och levnadssätt kan ge oss inspiration att själva utvecklas på ett positivt sätt.
Man kan jämföra det med biologisk mångfald i en skog – där frodas växt- och djurlivet på ett
helt annat sätt än i en skog utan biologisk mångfald.
Jag tror inte att demokratin någonsin kommer att överges.
En nackdel med demokrati kan vara
Min åsikt är att ett av de viktigaste arven från antiken är tanke- och yttrandefriheten, och att
grekerna verkligen värdesatte oliktänkande. Ett citat från greken Thukydides beskriver detta
mycket bra:
"Vi är övertygade om att en sak inte lider skada av att dryftas"









Förklara orsakerna till att det romerska imperiet gick under? Kan några paralleller
dras till senare imperiers sammanbrott?

Romarna var bra på att kriga. År 270 f.Kr. hade de erövrat nästan hela Italien. De krigade mot
Kartago i nuvarande Tunisien, vann och brände ner staden. Sedan kom Julius Caesar som
erövrade Gallien (nuvarande Franrike), efter mordet på honom fick Caesars adoptivson
Octavianus makten. Octavianus fick namnet Augustus och Romarriket gick från att vara en
republik till ett kejsardöme där Augustus var den första kejsaren. Nu, cirka 44 f.Kr. lydde
folket i Nordafrika, Spanien, Gallien , Balkanhalvön, Grekland, Mindre Asien, Syrien och
judarnas land under kejsar Augustus. Krigar man skaffar man sig många fiender, och folk
utom Romarrikets gränser lärde sig av romarnas teknologi och krigsföring. Detta gjorde dem
givetvis till allt starkare motståndare.
Krigen blev också mycket kostsamma, och dessutom drabbades ekonomin av inflation.
Många godsägare flyttade från storstäderna ut till landsbygden, men då antalet krigsfångar
minskade kraftigt, och de var ju dem som hade använts som slavar på godsen, fick bönder
sköta arbetet och det var ju just bönderna som man hade skickat ut i strid för att erövra land
och försvara riket… Staten fick använda icke-romare som soldater. Angreppen utifrån blev
allt starkare och med den minskade motståndskraften blev det allt svårare att försvara riket.
En egen teori som jag har är att Romarriket blev för stort, folket gick inte att kontrollera
tillslut. På den tiden fanns inte heller vår tids möjlighet till snabb enkel kommunikation.
Områden i utkanten av Romarriket skaffade sig allt större ekonomiskt och politiskt inflytande,
samt så försökte flera olika fältherrar bli kejsare, resultatet av dessa två faktorer blev att
inbördeskrig åter blommade upp. År 395 delades Romarriket upp i en västlig del med Rom
som huvudstad och Konstantinopel som huvudstad i den östliga. Inbördeskrigen kan ha
försvagat Romarrikets möjligheter att försvara sig mot angrepp utifrån, då de var fullt
upptagna med att kriga mot sig själva. Att Romarriket delades upp i två delar kan ha bidragit
till försvagningen, för samarbetet mellan dessa två delar var nog inte den bästa. Att vara
många och sammansvetsade gör ens försvar mot yttre påfrestningar starkare. År 476 avsattes
Roms sista kejsare och då upplöstes det västromerska riket.
Ett annat imperium som också försvagades av inbördeskrig var det mäktiga Inkariket (1438-
1533). När det var som störst bredde det ut sig från södra Colombia, ner till söder om
Santiago (Chile) och in i vissa delar av Argentina. I slutet av 1400-talet styrdes Inkariket av
Huayna Capac. Då han dog ansåg båda hans söner att de hade rätt att ta över makten. Precis
som i Romarriket, då flera olika fältherrar ville ha makten och således hamnade i inbördekrig,
så inledde Huayna Capacs söner krig mot varandra. Efter fem års krig vann sonen Atahualpa
från Quito, och tog makten över riket, men kriget hade, liksom fallet med Romarriket,
försvagat Inkariket, och detta drog spanjoren Francisco Pizarro fördel av då han 1532 intog
landet med sin här. Atahualpa tillfångatogs och dödades, och efter det föll Inkariket samman
för gott. Spanjorerna kunde roffa åt sig det som de kom för: guld och andra ädla metaller.
Detta öde drabbade även Mayariket. Mayaindianerna bodde i regionerna där nuvarande
Mexiko, Guatemala, Belize och Honduras ligger. Mayaindianerna var ett bildat folk – de var

läskunniga och hade en avancerad bildskrift. De var även framstående inom astronomi och
matematik. Mayarikets blomstringstid var omkring år 250 e.Kr.
Cirka år 770 började rikets upplösning. Anledningen är inte helt klarställd, men beror
sannolikt på flera olika faktorer, så som interna stridigheter och klimatförändringar, så som
torka, eller att mayaindianerna helt enkelt utarmade jorden med jordbruket som de försörjde
sig på. Den slutliga dödsstöten kom på 1400-talet, då inbördeskrig rasade i imperiet. Landets
försvarsstyrka minskade och att ta över Mayaimperiet var en lätt match för spanjorerna, som
kom i början av 1500-talet.
Analys: En viktig faktor till imperiers fall verkar vara inbördeskrig. Samarbete, gemenskap
och lojalitet är en grundsten till ett rikes styrka, både vad det gäller välfärdsutveckling och
militär styrka. I och med inbördeskrig spricker denna styrka och anfallande härar har det
lättare att inta riket. Invånare dör ju också, så antalet soldater minskar. Inbördeskrig är även
kostsamma och skadar ett rikes ekonomi, med minskat välstånd som följd – människor svälter
ihjäl och det blir svårt att bekosta armén.
Att en av orsakerna till Mayarikets fall sägs vara att mayaindianerna utarmade jorden får mig
att tänka på den nutida människans överutnyttjande av jordklotets resurser. Vi lever redan
över jordens tillgångar. Ett ledord i vår tid är ”lev här och nu!” Ja, men sedan då? När våra
jordar är utarmade likt mayaindianernas? Med de klimatförändringar som också sker nu så
finns det flera likheter mellan ”jordens rike” idag och Mayaindianernas rike. Vi bör ta lärdom
av orsakerna till forna imperiers fall för att förebygga att vårt eget välstånd faller sönder.


Resonera kring religionens betydelse för utvecklingen i de antika staterna. Resonera
vidare kring religionens betydelse för världens stater idag
.
De antika grekernas religion var polyteistisk, det vill säga att de hade många olika gudar, och
dessutom så hade de antika grekerna inget ord för ”religion”. Idag kan det sägas att med
”religion” så syftar vi på en dimension bortom vår egen, men i det antika Grekland fanns det
ingen tydlig gräns mellan gudarnas värld och människornas – en gud kunde ta en kvinna som
älskarinna, och denna kvinna kunde föda en hero, en halvgud. Begreppet theia fanns
visserligen och betyder ”som har med gudarna att göra” men med detta menade man aldrig ett
pantheon godkänt av en religiös auktoritet, eftersom att grekerna saknade både religiösa
auktoriteter (till exempel präster) och helig skrifter och doktriner. Detta gjorde att grekerna
var mycket fria i att utöva sin ”religion” - nya gudar kunde ”börja existera”, det var fritt att
bestämma hur gudarna skulle dyrkas och beskrivas, varken hädelse eller schismer existerade.
De religiösa sederna varierade därför från ort till ort och förändrades också med tiden, så det
rätta begreppet är nog ”grekiska religioner”.
Grekerna var således inte låsta av religiösa regler. Deras gudar hade varken skapat världen
eller var allsmäktiga över människorna. Detta ledde till det som jag skrivit om ovan: de antika
grekerna var fria att hitta andra orsaker till världens uppkomst och samspelet i världen än
religiösa och mytologiska svar. Enligt mig gav därför de antika grekiska religionerna upphov

till att atomläran uppstod, skapandet av Pythagoras sats och andra naturvetenskapliga
framsteg, men kanske främst filosofin. Då det fattades trosläror och yrkespräster behövde
grekerna något annat som kunde tillfredsställa deras behov av att reflektera kring moraliska
levnadsmål och de stora livsfrågorna, fann grekerna detta i filosofin istället.
Under antiken var Grekland inget enat rike, utan varje stad och dess omgivning var en egen
stat. Det förekom ibland rivalitet och till och med krig mellan vissa sta...