Arkitektur

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Arkitektur genom århundraderna


Klassicismen (1780-1840)

Redan 1750 hade en reaktion mot de tidigare konstformerna barock och rokoko startat. Det som man ville framhålla var upplysningsidéerna kring logik, enkelhet och moral. Man ville återuppväcka de antika idealen med deras påstådda enkelhet och harmoni. Den gamla grekiska konsten skulle symbolisera den rätta sanningen och den rätta skönheten och skulle med detta visa idealet för hur människan borde leva. Det som startade denna våg av antikdyrkan var delvis utgrävningarna av Pompeji (1738).

Den klassiska designens principer utgår från renhet, räta vinklar och raka linjer. Man hade symetriska fasader som ofta pryddes av en rad kolonner som tex. Brittish Museum i London där fasadens stil är byggd som ett grekiskt tempel.

Källor: Bra böckers lexikon 17 (bokförlaget Bra böcker, Höganäs 1986)
The story of architecture (Jan Gympel, Köln 1996)
A world history of art (Hugh Honour, 1995)

Art Noveau (Jugend stil) (1890-1925)

Stilen uppkom genom att man sökte efter en ny konstform som skulle vara anpassad till det industrialiserade samhället. Den kännetecknas av användandet av former från naturen och växtriket. Den inspirerades bl.a av japansk konst, rokoko och folkkonst. Exempel är bl.a den tjeckiske konstnären Alfons Mucha som var verksam i Frankrike och hade stora framgångar med sina naturinspirerade former. En av mina favoriter bland arkitekterna är Antonio Gaudì. Han var verksam i Spanien och formgav byggnader som fullkomligt domineras av böljande former och växtimitationer, tex. Casa Batlló som nästan inte innehåller en enda rät vinkel.

Efter sekelskiftet kom nya tankar fram och den österrikiska arkitekten Adolf Loos yttrade orden:”Ornament är kriminellt!”

Detta för att dekorerade produkter var svårare att producera i jämförelse med enkelt utförda. De gick heller inte att sälja till högre pris, vilket medförde oekonomisk produktframställning. Dessa tankar banade väg för Funktionalismen. Casa Batlló 1904-1906

Källor: Bra böckers lexikon 12 (bokförlaget Bra böcker, Höganäs 1986)
The story of architecture (Jan Gympel, Köln 1996)
A world history of art (Hugh Honour, 1995)
Art Noveau in Catalonia (Francois Loyer, Köln 1997)


Funktionalismen (1920-1960)

Funktionalismen växte fram på 20-talet och präglades av att funktionen och ändamålet var avgörande för formen på produkten. Detta gällde såväl hantverk som arkitektur. Enligt den nya stilen var det mest funktionella även det vackraste. De främsta materialen var järn och betong, men även glas blev ett vanligt material. Man ville komma bort från mörka bostäder och föra in ljus och luft i arkitekturen. På så sätt tänkte man att människorna skulle bli lyckligare. Massproduktion var också viktig för funktionalisterna. En av de stora arkitekterna inom denna riktning är Frank Lloyd Wright och Walter Gropius.

Den svenska funktionalismen fick sitt stora genombrott i och med Stockholms utställningen 1930 där arkitekter som Gunnar Asplund och Sven Markelius gjorde entré. Gunnar Asplund är mest känd för att han ritat Stockholms stadsbibliotek. Stockholms Stadsbibliotek 1920-1928

Källor: Bra böckers lexikon 8 (bokförlaget Bra böcker, Höganäs 1986)
The story of architecture (Jan Gympel, Köln 1996)
A world history of art (Hugh Honour, 1995)


Samtida arkitektur

Man kan se mycket i dagens arkitektur som är en slags 30-tal, men nu är kanske inte själva funktionen lika central som det var då. Likheten ligger främst i att man använder sig av stora ytor, luft, glas och att det inte finns speciellt mycket dekorativa inslag. Glaset kan man se både i offentliga byggander och vardagsarkitektur. Det sistnämnda visas i trenden av att glasa in balkonger, som t.ex i Timrå där den största delen husen i centrum nu är försedda med inglasade balkonger. Offentliga byggnader har ofta ...