Askungen2000

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Askungen2000.



Sofia hade kallats Askungen hela sitt liv, och nu var det ingen som sade något annat. Det var en kompis i skolan som hade kommit på det, hon tyckte att Sofia såg ut precis som Askungen i Disney-filmen. Askungen bodde i ett stort gammalt hus på Lidingö med sina tre elaka styvsystrar som hade fått vårdnaden om Askungen när hennes föräldrar hade omkommit i en bilolycka några år tidigare. Just denna afton jobbade Askungen med att skura källargolvet. Hennes systrar skulle iväg på fest på supertrendiga Spy Bar på Stureplan. Askungen hade hemskt gärna velat gå, men hon hade inget att ha på sig. Dessutom ville inte hennes styvsystrar att hon skulle dit, ”hon kunde ju skämma ut dem”. Hon skurade och skurade, och till sist blev hon klar. Klockan var då nästan åtta på kvällen.

- Spring ut och köp cigaretter åt mig! Skrek en syster.

- Ja, syster. Kommer tillbaks om tio minuter då. Sade Askungen artigt och drog på sig sin hemska uråldriga gråa kofta.

Hon småsprang ner mot kiosken när hon plötsligt sprang ihop med en man. Han var lång och ståtlig, hade ett lite sydländskt utseende men långt blont hår.

- Oj herregud! Hur gick det med dig, flicka?

- Oj förlåt herrn, det var inte alls meningen… men vänta nu, är inte du han på TV som gör om folk?

- Jo just det ja, Jean-Pierre Barda på TV3. Du, jag är precis på väg till inspelningen nu, men vi har inte hittat någon att göra om ännu. Du skulle inte kunna tänka dig att få helt nya hippa kläder och att bli uppsminkad i TV?

- Jo absolut! Det verkar ju väldans roligt!

Askungen följde med Jean-Pierre som nästan såg ut som en fe med sitt blonda hår svävandes i vinden. De gick till TV3:s studio i Värtahamnen och inspelningen började. Askungen fick en jättefin rosa klänning, ett par genomskinliga finskor i glas och en snygg sminkning. Dessutom färgade Jean-Pierre hennes hår blont.

- Den här färgen är revolutionerande inom frisörbranschen, men den har en nackdel. Den sitter bara i i ganska exakt tre och en halv timme. Efter det kommer ditt hår att stå åt alla håll och kanter, och dessutom blir det antagligen lila.

Askungen sneglade på sin klocka. Den var halv nio, alltså skulle hennes hår bli konstigt vid midnatt. Jaja. Det spelade väl ingen större roll tänkte hon.

- Och för att du ska få utnyttja detta tillfälle, fortsatte Jean-Pierre, har vi fixat en inbjudan till festen på Spy Bar ikväll. OCH du får dessutom åka limousine dit.

- Wow Jean-Pierre! Du är bra snäll du!

- Hihi, jag vet…

Askungen tackade för sig och hoppade in i limousinen, som var orange av någon konstig anledning… De körde iväg till Stureplan och Askungen smet in på Spy Bar. Där var det fullt av kändisar. ”Robinson-Robban”, ”Fångarna på Fortet-Gry” och Mark och Jonas. Alla var verkligen där. Hon minglade runt en timme eller två innan hon fick syn på honom. I svart kostym stod han och hängde vid bardisken. Michael Bindefeldt, det var han som var festfixaren. Festens prins skulle man kunna säga. Han var verkligen stilig. Askungen ville gå fram och prata med honom, och efter att hon stått och samlat mod i tio minuter (och dragit i sig två starka rosa drinkar) vågade hon äntligen gå fram till honom.

- Hej. Jag heter Askungen. Lyckades hon stamma fram. Verkligen en trevlig fest det här.

- Michael. Tack så mycket. Du Askungen, vill du dansa?

- Ja! Det vill jag gärna göra Michael.

Michael ledde henne ut på dansgolvet och de skakade loss ordentligt i takt med musiken. De dansade och dansade, och tiden bara flög iväg! Men så till sist tog Diskjockeyn till orda.

- Ey lyssna upp nu alla glada människor! Klockan är fem i tolv, så vi hinner med en låt till innan midnatt, okej? Dansa loss ordentligt nu!

’Okej’ tänkte Askungen utan en tanke på sin magiska hårfärg. Hon dansade ”Pulp Fiction-dansen” med Michael när det plötsligt slog henne att hon var tvungen att sticka illa kvickt om hon ville komma undan med hedern i behåll. Hon rusade ut från Spy Bar och i brådskan tappade hon en av sina skor. Men hon hann inte ta upp den. Hon sprang och sprang tills hon var hemma på Lidingö. Där blev hennes hår lila och stod åt alla håll och kanter. Hon kunde inte bestämma sig för om hon skulle skratta eller gråta när hon låg i sin säng för att somna den natten. När hon vaknade nästa morgon var hennes hår normalt igen.

’Nåväl. Det var kul så länge det varade tänkte hon medan hon borstade tänderna. Hon tyckte hon hörde en dörrklocka ringa, men det kunde lika gärna ha varit inbillning. Men så hörde hon definitivt en mansröst i hallen. Det lät som…Michael! Hon rusade in i hallen, och mycket riktigt, det var Michael som stod och pratade med hennes systrar.

- Hej Michael! Är du här?

- Jaa.. Du tappade ju din sko igår, jag tänkte att jag borde kanske lämna tillbaka den…

- Åh va romantiskt! Utbrast Askungen. Säg inte att du har ringt på i alla hus i Stockholm bara för mig?!

- Njaaeej.. Jag ringde Jean-Pierre. Han visste ungefär var du bodde.

- Åhå. Men ändå! Tack så jättemycket för det, Michael!

- Ingen orsak. Och du, kalla mig Micke… vill du förresten hänga med ut på frukost?

- Ja va trevligt! Let’s go!

De unga älskande gick ut i den varma sommarmorgonen hand i hand.



Intervju:



- Välkommen till den här säsongens första ”Sen kväll med Luuk”. Ikväll gästas vi av Askungen. Ni vet hon som blev tillsammans med Michael Bindefeldt och nu har gett ut sin första singel. Hon ska prata och sjunga för oss. Vi tar in henne på en gång. Välkommen, Askungen!

- Tack Christian. Och vad bra att du äntligen har rakat av dig den där hemska mustaschen du hade förut hehe…

- Du blev ju tillsammans med Micke Bindefeldt i somras, och nu har du gett ut din första singel. Tror du att ditt kändisskap har gett dig den här möjligheten?

- Nej, det tror jag inte. Jag har alltid varit intresserad av musik, men det är först nu som jag har fått chansen att...