Syftet med uppsatsen var att få kunskap om hur livssituationen ser ut för de funktionshindrade ungdomar som inte genomgått sin gymnasieutbildning på riksgymnasiet. Mitt intresse riktade sig mot ungdomarnas egen syn på sin situation. Syftet var att utifrån deras berättelser om sig själva och sina upplevelser beskriva hur deras gymnasieutbildning blev och hur den fört dem till den situation de befinner sig i idag. Har hemkommunen tagit sitt fulla ansvar och har man kunnat lösa alla frågor på ett tillfredsställande sätt? Eftersom uppsatsen skulle fokusera på ungdomarnas egen syn på sin tillvaro valde jag att enligt kvalitativa metoder genomföra intervjuer med 10 ungdomar som sökt till, men aldrig genomfört riksgymnasiestudier. De är födda mellan 1973 och 1979 och ansökan till riksgymnasiet gjordes mellan 1991 och 1995. Sammanfattningsvis visade undersökningen att alla fått någon form av gymnasieutbildning, men att vägen dit och även själva utbildningstiden, för många varit förenad med svårigheter. Ungdomarnas livssituation idag tycks, oavsett gymnasieutbildning, gestalta sig på ungefär samma sätt. Boendesituationen är tillfredsställande och ofta fungerar assistansen bra. Det blir också tydligt hur viktigt det är att få ett meningsfullt arbete/sysselsättning. Fritiden och tillgången på vänner är en del av livet som för många är högst otillfredsställande. Abstract The aim of this study was to achive knowledge about the situation in life for physically disabled young people who has not got their education through The National Upper Secondary School for Physically Disabled Students. My interest was focused towards how the young people themselves looked upon their situation. The aim was to describe the stories of their own and how they experienced their education and how they got to the situation and circumstances they live under today. Has the local government of their "hometown" taken their responsibility and have they been able to solve all the problems in a satisfactory way. The disabled young peoble and the stories of their own was in focus and because of that the method I choose was to interview ten physically disabled young persons according to qualitative methods. They had made an application to The National Upper Secondary School for Physially Disabled Students, but their application had been refused. They were born between 1973 och 1979, and the applications were made between 1991 and 1995. The study showed, that among these young people everybody had got some kind of education at a senior school. But the way to get there and even to carry through the education was associated with great difficulties. The situation in life today for these young people seems to be equal to the situation of other young people who acctualy have got their education through the National Upper...
