Avskaffa Dödsstraffet - Debattartikel

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Att ta avstånd från dödsstraff är inte att acceptera grymma brott

Ibland ställs frågan:
”Om någon mördat din pappa eller ditt barn, skulle du då vilja att mördaren skulle mördas?
Varför inte istället fråga;
”Om din son eller pappa vore en mördare, skulle du då vilja att han skulle dödas?”

Dödsstraffet strider mot den mest grundläggande av de mänskliga rättigheterna; Rätten Till Liv. Livet är något som är oåterkalleligt och att ta ifrån någon rättigheten att leva är den absolut yttersta formen av tortyr.
Mer än hälften av världens regeringar har idag avskaffat dödsstraffet av denna anledning, men andelen länder som fortfarande accepterar dödsstraff kommer ändå alltid att förbli alldeles för stor.
En viktig del i detta är att förstå att; ”ta avstånd från dödsstraff inte är att acceptera grymma brott”, eftersom att ett förlorat liv inte kan skipa rättvisa genom att ett annat förgås.

Under 2003 finns dokumenterat av Amnesty International att 1 146 personer i 26 länder avrättades på grund av dödsstraff, samt att 2 756 dödsdomar delades ut i 63 länder världen över. De länder som är flitigast användare av dödsstraffet och utför 84 % av alla avrättningar är Kina, Iran, USA och Vietnam, dock är mörkertalet stort eftersom alla länder inte publicerar någon statistik över avrättade människor, och alltså är siffrorna på avrättningar och dödsdomar säkerligen högre.

Här i Sverige var Anton Nilsson den siste personen att dömas till döden, vilket skedde 1908. Straffet verkställdes dock aldrig. Den sista avrättningen utfördes 1910 då Johan Alfred Andersson-Ander avrättades på Långholmen med giljotin.


Dödsstraffet kränker rätten till liv.

Alla har rätt att leva, oavsett hur grymt brott de har begått. En avrättning av en mördare kan aldrig ge tillbaka livet på till personen som förlorat sitt liv, ett mord på en mördare kan aldrig skipa rättvisa, brottet kan aldrig bli ogjort. Istället bör resurser läggas på att se till att hjälpa offrens familjer och att ge dem det stöd de så väl behöver, men inte alltid får.


Dödsstraff förhindrar inte brott

Länder som fortfarande har kvar dödstraff främsta argument är att dödstraff är avskräckande. Men undersökningar, den senaste av FN 1988 med uppdatering år 2002, som gjorts kring detta visar på att länder med dödstraff och länder med livstids fängelsestraff inte har några större skillnader. Dödstraffet minskar alltså inte antalet våldsbrott, och inte heller har dessa undersökningar visat på att antalet våldsbrott ökat då man avskaffat dödsstraffet. Tvärtom, tillexempel i Kanada har antalet våldsbrott per 100 000 invånare minskat med 43% sedan man avskaffat dödstraffet år 1976.

Sedan attacken mot World Trade Center i New York den 11 september 2001 har aggressionen mot terrorister ökat i USA och omvärlden. Kraven på dödsstraff är skyhöga, men faktum är att människor som griper till våld ofta är beredda att dö för sin sak. Dödstraff förhindrar därför inte terrorismens våld. Avrättningar skapar snarare ett hämndbegär, samt att respekten för människoliv minskar mer än betydligt…
Det är inte rätt att avrätta en person för att möjligen avskräcka andra.


Oskyldiga avrättas

Dödstraffet är det slutgiltiga för en dödsdömd människa, det finns ingen väg tillbaka. Beslutet om att denna person faktiskt är skyldig har nått sitt slutskede. I februari 1994 avrättades en massmördare, som mördat 52 personer i Ryssland. Mannen hette Andrej Tjikatilo, och senare uppgav myndigheterna att en oskyldig hade avrättats för ett av morden som Tjikatilo faktiskt hade begått. Oavsätt vilket rättssystem landet med dödstraff har finns risken för att oskyldiga avrättas. Om en oskyldig avrättas är det inte något annat än ett mord. I många länder är rättegångarna inte upplagda på ett internationellt godkänt vis, personerna som ställs inför rätta får inte tillgång till advokater och i vissa fall utförs avrättningarna bara några timmar efter att rättegången förklarats över.


Dödsstraffets grymhet

Människor som dömts till dödsstraff lever som levande döda under tiden de väntar på sin avrättning. I vissa länder är fängelseförhållandena också dåliga, möjligheterna att träffa familj och vänner är i princip obefintlig och att leva i fångenskapen i väntan på döden är inte det mest hälsosamma för psyket.

Själva dödsstraffet sedan kan ju förståss utföras på mer eller mindre humana sätt, även om själva straffet i sig är det mest godtyckliga och högsta graden av tortyr som en människa kan utstå någonsin, eftersom kroppen tillförs en sådan skada att livet till slut släcks.
Ett mycket upprörande exempel är när Manuel Martinez Coronado i februari 1998, som var den förste person att avrättas med giftinjektion i Guatemala. Efter en mycket bristfällig rättegång år 1995 dömdes han till döden för flera dråp. Avrättningen direktsändes i TV och radio, och man fick till och med höra hans hustru och barn gråta under hans avrättning. Avrättningen som regeringen lovat skulle ta 30 sekunder, tog i själva verket hela 18 minuter.

Motargument 1: ”Öga För Öga, Tand För Tand”
Ett av de kanske främsta motargumenten dödstraffsförespråkarna använder sig av är hänvisningen till den kristna Bibelns Nya Testamente, Matteusevangeliet.
I kapitlet 7:12 står det om ”Den Gyllene Regeln”;
”Allt vad ni vill att människorna skall göra er, ska ni också göra dem”, som också ofta omnämns som ”Öga För Öga, Tand För Tand”. Båda principerna utgår från att vi människor är lika och ska behandla varandra på ett jämlikt och rättvist vis; om vi gör en medmänniska ont, så har denne enligt dessa principer, rätt att göra detsamma.

Men detta är absurt, att vi skulle möta våld med att själva föda våld. Vi kan inte räkna med att stoppa våldet genom att själva ge tillbaka med samma medel, eftersom det är som att själv säga åt sin dotter att denne inte får röka, då föräldern själv gör det = lönlöst då dottern bestämt sig för det. Och som tidigare nämnt, vi kan inte mörda för möjligheten att avskräcka andra från att mörda, respekten för liv blir lika med noll.

Motargument 2: ”Det är billigare att avrätta förbrytare, än att sätta dem i fängelse”
Något som också står högt på förespråkarnas lista är att; först ska de falla offer för förövarens brott, sedan ska denne ska sitta i fängelse, för skattebetalarnas pengar. Detta väcker stor indignation bland människor, kanske främst i USA och mer utvecklade länder i världen där samhällets skatter finansierar hela den offentliga sektorn.

I väntan på sitt dödsstraff sitter människor världen över 10-tals år för att få sitt straff. Väntan sker såklart innanför väggarna på ett speciellt fängelse, under fruktansvärda förhållanden, om inte fysiskt i alla länder så åtminstone psykiskt. Under denna tid har man under vidare undersökningar kommit fram till att kring 20% av de dömda varit oskyldigt dömda, kanske mycket på grund av att ”nu har vi äntligen funnit en skyldig- tanken”. I många länder går förloppet från rättegång till handling av avrättningen inom loppet av några timmar, och med den bristfälliga teknik vissa länder har är det många som ”slinker med” obemärkt. Något som hör till detta är också att mörkertalet är stort, då inte alla länder har offentliga siffror, eller några siffror alls.

Att det skulle vara billigare att avrätta en dödsdömd än att sätta denne i fängelse, är faktiskt inte helt sant, även om man faktiskt skulle kunna tro detta. Faktum är att en dödsdömd fånges fängelsevistelse i USA kostar ungefär 2 miljoner dollar, medan en fängelsedömd fånge kostar ”bara” 450 000 dollar, detta på grund av all specialvård den dödsdömde får, tillexempel extratillsyn för självmordsrisker, psykologer osv…
Någon som dömts oskyldigt till fängelse har förlorat en tid av sitt liv, någon som dömts och avrättats, har förlorat sitt liv.

Att dödstraffet är den yttersta formen av tortyr är redan nämnt, man skulle som dödstraffsförespråkare kunna tänka sig att det bara är kallblodiga mördare som dömts till avrättning. Men så är inte fallet; till och med barn har faktiskt dömts.

Enligt Amnesty International har 38 barn avrättats sedan 1990 runtom i världen, 19 av dem, hälften har faktiskt dömts och avrättats i USA. Efter år 2000 har 9 barn avrättats i delstaterna Oklahoma, Texas och Virginia.

Som avslutning lämnar jag ett citat från Marietta Jaeger, en kvinna vars dotter blev kidnappad, våldtagen och brutalt mördad.

”När det gäller kravet på rättvisa för offrens familjer, så spelar det, enligt min mening, ingen roll hur många man avrättar för att hämna...