BLUES

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har valt låten “Dark was the night” som är skriven av Blind Willie Johnson (1902 - 1950) och finns på spår 1. Han var en av historiens största bluesartister. Han var känd som ”artisten, kapabel till att göra så att religiösa sånger låter som blues”. Hans låttexter visar att han inte övergav sin starka kristna tro. Den unika rösten och hans originella musikstycken påverkade musiker i Syd, speciellt Texas bluesmän. Kändiskarriären slutade av att han led av en stor nedstämdhet. Han fortsatte att uppträda som gatusångare, men inga skivor såldes. Han dog senare 1950. Han lämnade kvar ett arv av musikaliska mästerverk. Många har gjort covers av hans låtar, några kända är Led Zeppelin och Bob Dylan.
Rösten i denna låt är mörk och otydlig, lite hes. Rösten är sorgsen, som om musiken var det enda han hade, han lever sig verkligen in i den också. När jag hör musiken tänker jag på en gammal Hitchcockfilm, musiken är så kraftfull. Det är inte så att jag tycker att den är bra men jag vill lyssna på den mer och mer, den har liksom satt spår på mig. Jag tänker också på vad man gjorde på den tiden. Jobbade man hela dagarna eller?
Det instrument jag hör är munspel och gitarr fast munspelet framträder mer i början.
Jag tror att kompositören vill förmedla en oändlig sorg av depression men samtidigt finns det en liten, liten glimt av ljus och lugn. Det finns ju ingen text i låten så improviserar, det gör Willie ju. Han så kallar ”hummar” genom hela låten och det låter hopplöst, vilket det gör inom bluesen.
Bluesen uppstod i USA efter inbördeskriget 1865 av de svarta slavarna. Det var alltså efter kriget och det var väldigt fattigt och ont om arbete och de svarta var lika rastlösa som före kriget. Och då kom bluesen, som uppstod i Mississippideltat. Och härifrån kom Deltablues, alltså Countryblues som är en av de tidigaste bluesstilarna. Den känns igen av att det är en ensam sångare som spelar med en ”slide” över gitarrsträngarna. ”Slide” är en kapsel i stål som används för att få ett speciellt ljud i gitarren. Effekten blir då ett klagande ljud som förstärker sången. Gitarren är faktiskt bluesens huvudinstrument och den används som den andra rösten som svarar sångaren. Framförandet har sådana känslor och upplevelser. Det är känslomässigt laddat i mycket långsamma, rörliga tempon, ganska tråkiga.
Blues blev ett sätt att visa jordnära problem som fattigdom, misär och längtan efter ett bättre liv. Man ville ju att det skulle låta sorgligt och kanske även lite drömmande, för att se hur slavarna hade det. För de hade ju en dröm, att vara fria, men i det hela så fanns ju det här sorgliga. Man spelade blues oftast på gatan, i gruvor eller bomullsfält. Det var en arbetssång som spelades i bakgrunden när man arbetade för att ”piffa till” stämningen. Musiken hjälpte slavarna med att få arbetet att gå lättare och sångerna skapade en stark sammanhållning som typ ”vi ska klara det här tillsammans” eller ”en för alla, alla för en” .
Blues är utan tvekan det mest använda basmaterialet till all jazz och popmusik. Ur den lantliga bluesen (alltså countryn) utvecklades en stadsblues, ”cityblues”, och av den kom ”rhythm & blues, rock & roll, samt dagens popmusik.
Då tänkte jag berätta lite om rhythm and blues som är ett samlingsnamn av olika citybluesstilar. Ray Charles, han var en amerikansk pianist och soulmusiker. Det var han som formade ljudet av rhythm and blues. Han blev också en av de första som började blanda gospel med blues i mitten av 1950-talet. ”Mess around” (spår 9) var den första stora hiten. I denna låt hör jag tydligt piano, men sen blir det svårare för mig att höra vad mer som spelas. Jag vet i alla fall att det är något bläckblås. Kanske trumpet eller saxofon? 1962 kom hans största hit I Can´t Stop Loving You. Det var lite förvånat då han bytte sin tidigare R & B stil mot lite mer Country & Western - stil, och det fortsatte han ända fram till hans död 10 juni 2004.
Rhythm & blues utvecklades efter andra världskriget i USA, också av svarta musiker. Till skillnad från bluesens deprimerande texter var rhythm & blues glada, lättsamma och kunde även vara grova. När jazz och de vitas blues spelades på de fina klubbarna, vilket de svarta inte fick göra, så lade de svarta till trummor, elgitarr och elbas. Ljudet blev mycket fartfylldare, som ”pang i rödbetan”. Det blev en stor popularitet då det här var något nytt och den fick betydelse som dansmusik, då elgitarren fick vara med och rytmen var mer markerad vilket gjorde att refrängen blev starkare. Texterna var ju grövre vilket väckte ungdomarnas uppmärksamhet. Så många vita började lyssna på rhythm & blues genom radio. Ja, till slut så tröttnade de vita på jazzen och bildade nya musikstilen, de vitas country. Och senare kom det att spelas rock & roll, men det ska vi inte gå in på. Några andra kända rhythm & blues musiker är James Brown och B.B. King.
Jag har märk att det nästan är bara män som sjunger blues och rhythm & blues. Visst fick kvinnor sjunga då, men jag tror att de inte fick någon uppmärksamhet som männen och då blev det inget av det.

En liten kort information är att bluesen oftast har tre ackord som upprepas. Efter tolv takter börjar man om igen. En bluestolva är tre textrader. Två likadana, en som förklarar de två. Inom countrybluesen så ackompanjerade man sig själv på gitarr, t ex om man spelar piano till en solostämma. De instrument som är vanligast i bluesen är munspel, gitarr, piano, basgitarr och trummor. Cityblues (spår 7) har instrument som, piano och saxofon. Rhythm & blues har elförstärkta instrument som elgitarr och mikrofon till sång och saxofon, trummor och kontrabas.
Bluesen kommer ju från afromusikens rötter och den afrikanska folkmusiken har inte som västerländs musik dur och moll, utan den ligger någonstans emellan. Därför tycker man att bluesen låter vemodig, alltså sorgsen, genom de böjda tonerna så det är det man kallar för ”blue notes” inom musikhistorien. De blå tonerna ingår i vad som kan betecknas som en speciell bluesskala, där figurer med mollkaraktär ställs mot ett ackompanjemang, som jag förklarade tidigare, med durkaraktär.


Min dikt till ”Dark was the night”: