Baader-Meinhof-ligan (RAF)

7 röster
16300 visningar
uppladdat: 2009-03-28
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Röda armé-fraktionen

även kallad, Baader-Meinhof-ligan

Baader - Meinhof-ligan var en tysk vänsterradikal, revolutionär, väpnad grupp och betraktas allmänt som en terroristorganisation. Dom kallade sig själva för RAF, röda armé fraktionen.

RAF var verksamt mellan 1970 och 1998 och skyldiga till ca 25 olika terroristattentat och bombdåd. De mördade bl. a 12 högt uppsatta tyskar. De var drygt 49 st. medlemmar i Baader-Meinhof ligan.

Hösten 1977 var deras genomslag som störst och det ledde till och med till en regeringskris i Tyskland. Många av medlemmarna satt fängslade under 1970-talet, och flera av dem dog i fängelset.

Några av grundarna och de mest kända av ledarna för RAF var:

Ulrike (Marie) Meinhof: född 7 oktober 1934 i Oldenburg Tyskland. Båda hennes föräldrar dog tidigt i cancer.  Ulrike Meinhof var en västtysk journalist. Hon formulerade organisationens ideologiska koncept. 1970 deltog Meinhof i fritagningen av Andreas Baader och hon var delaktig i minst fem bombattentat med sammanlagt fyra dödsoffer. Meinhof greps 1972 och påträffades, fyra år senare i maj månad, hängd i en tunn handduk fastsatt i cellfönstrets galler. Hennes s.k. självmord har ifrågasatts starkt, bl.a. av vänsterrörelsen, men också av engelska läkare som obducerade henne.

Död i Stammheim

1976 meddelade Meinhof via sin advokat att hon efter två år av att ha varit avvisande till besök gärna ville träffa sina barn igen. Besöket kom inte till stånd innan Meinhof dog två veckor senare, den 9 maj 1976. Fängelsepersonalen i Stuttgart-Stammheim hade klockan 07.34 på morgonen rutinmässigt öppnat dörren till Meinhofs cell. Hon påträffades hängd i en tunn handduk fastsatt i cellfönstrets galler. Dödsfallet bedömdes av fängelseläkaren, doktor Helmut Henck, vara självmord.

Två dagar senare, den 11 maj, talade Jan-Carl Raspe inför domstolen och yttrade bland annat: "Vi tror att Ulrike blev avrättad." Flera RAF-anhängare och -sympatisörer och bland annat den revolutionära The George Jackson Brigade vill göra gällande att Meinhof hade blivit våldtagen och strypt och därefter upphängd för att få det hela att se ut som självmord. En grupp brittiska läkare tillfrågades att studera obduktionsrapporten och konstaterade att Meinhofs kropp inte uppvisade de sedvanliga tecknen på självmord genom hängning. Läkarna drog även slutsatsen att Meinhof kan ha blivit utsatt för våldtäkt innan hon dog, då de yttre genitalierna, enligt obduktionsprotokollet, uppvisade kraftiga svullnader. Vid obduktionen hade man inte gjort något så kallat histaminprov; detta hade kunnat visa om Meinhofs död var självmord eller inte.

Michael Oberwinder, en av Meinhofs advokater, sade att han mindre än en vecka före Meinhofs död hade haft ett mycket engagerat samtal med henne. De hade bedömt att rättegången mot henne nu hade nått ett nyckelskede. Vid ett samtal med sin storasyster Wienke i mars 1976 yttrade Meinhof: "Om de säger att jag begått självmord, så var säker att det var mord".

Den tyska tidskriften Stern meddelade i augusti 2008 att man påträffat drygt 400 fotografier, som tillhört en tysk polisfotograf. Fotografierna visar bland annat den döda Ulrike Meinhof samt cellinteriörer från den så kallade Dödsnatten. Ett av fotografierna på Meinhof, hängande i en sönderriven handduk i cellfönstrets galler, visar att hennes vänstra ben stödjer sig på en stol. I likbesiktningsprotokollet står det emellertid att stolen var omkullvält.

Efter meddelandet om Meinhofs död, ägde flera våldsamma demonstrationer rum i Västtyskland i städer där Baader-Meinhof sedan tidigare hade starkt fäste. Demonstranterna menade att de västtyska myndigheterna hade mördat Meinhof. Samtidigt demonstrerade de för att förbättra behandlingen av vissa fångar.

Vid begravningen sade författaren Eric Fried: "Ulrike Meinhof var inte bara den bästa journalisten i Förbundsrepubliken Tyskland utan troligen även den mest betydelsefulla tyska kvinnan sedan Rosa Luxemburg".

Andreas Baader: född 6 maj 1943 i München.  Han växte upp med sin mamma, för hans pappa försvann under andra världskriget. Redan som ung gjorde Baader revolt. T ex så var han redan i tidig ålder en bråkstake i skolan och slapp bl. a göra militärtjänst. Baader började snart röra sig inom studentkretsar, utan att själv någonsin studerat vidare och han kom snart in i den proteströrelse som växte fram bland studenterna. Baader utmärkte sig genom att vilja gå till attack genom attentat. Det var också då han träffade sin livskamrat Gudrun Ensslin.

Baader var en västtysk kommunist och en av ledarna för RAF. Andreas Baader greps 1972 och kom efter en mycket lång rättegång att 1977 dömas till livstids fängelse för mord i fyra fall och mordförsök. Den 18 oktober 1977 påträffades han död i sin fängelsecell, den så kallade Dödsnatten. Den kallas så för att tre av ligans framstående medlemmar dog under omtvistade omständigheter samma natt i fängelset fast i olika celler. Enligt den officiella utredningen hade Andreas Baader skjutit sig själv i bakhuvudet med en pistol. Enligt obduktionsprotokollet uppvisade Baaders högra hand samt ingångshålet krutrester. Baaders mor, har dock intygat att hennes son var vänsterhänt.

Gudrun Ensslin, född 15 augusti 1940 i Bartholomä, Tyskland.

Ensslin växte upp i orten Bartholomä där fadern var präst. Mellan 1960 och 1963 studerade Ensslin språkvetenskap och pedagogik. Hennes liv kom att förändras när hon träffade Bernward Vesper, och tillsammans blev de alltmer politiskt intresserade. De gifte sig och grundade bokförlaget Studio für neue Literatur, som dock endast kom att publicera en bok. De fick en son, Felix, innan Ensslin 1968 lämnade Vesper och följde med Andreas Baader till Frankfurt am Main.

Ensslin var aktiv i studentprotesterna i Berlin den 2 juni 1967 då pacifisten Benno Ohnesorg sköts till döds av polisen. Hon ställde sig framför ett av studentorganisationens lokalkontor efter kravallerna och skrek slagord mot den västtyska regimen. I sin dagbok skrev hon: "Den här fasciststaten kommer att döda oss alla! Det är den sortens svin ("Schweine") vi kämpar emot. Med Auschwitzgenerationen kan man inte argumentera, den förstår bara våld. Vi måste beväpna oss!". Med uttrycket "Auschwitzgenerationen" syftade Ensslin på den tyska generation som byggt Auschwitz och fört våldet och mördandet till sin yttersta spets.

Ensslin var, jämte Ulrike Meinhof, RAF:s ideolog. För Ensslin var inte brukandet av våld ett självändamål. RAF föddes ursprungligen ur den tyska fredsrörelsen, men när polisen i juni 1967, som Ensslin ansåg, "avrättade" pacifisten Ohnesorg, fanns det inte längre några alternativ. Ensslin manade till anti-imperialistisk kamp. Hon jämförde nazisternas våld mot judarna med USA:s bombningar i Vietnam. Hon menade, att det i princip inte var någon skillnad mellan det judiska barnet som sprang med händerna över huvudet i Warszawas getto och de vietnamesiska barnen som förtvivlat försökte fly napalmbomberna.

Genom våldsaktioner ville RAF visa att den västtyska staten var sårbar. 1968 försökte Ensslin och hennes pojkvän Baader bränna ner två varuhus i Frankfurt am Main. Efter att ha blivit tillfälligt frigivna 1969 till följd av ett överklagande, flydde de till Paris. När Baader arresterades lyckades hon övertyga sin väninna Ulrike Meinhof att frita honom i maj 1970. Efter fritagningen skapades RAF (Rote Armee Fraktion) med Ensslin och Baader som ledare av gruppen. Fram till våren 1972 var Ensslin en av de drivande bakom RAF:s attentat och bankrån i Västtyskland. Ensslin greps 7 juni 1972 i Hamburg. Hon dömdes därefter i den längsta och dyraste rättegången i Tysklands historia. Inte förrän den 28 april 1977 föll domen mot Ensslin; hon dömdes till livstids fängelse för fyra mord och en rad mordförsök.

På morgonen den 18 oktober 1977, efter Dödsnatten, påträffades Ensslin och Baader döda i sina celler i högsäkerhetsfängelset Stammheim utanför Stuttgart. En tredje RAF-medlem, Jan Carl Raspe, var dödligt sårad och avled senare på sjukhus. Officiellt konstaterades självmord, men RAF:s sympatisörer hävdade, att Ensslin, Baader och Raspe hade mördats med den västtyska statens goda minne. En fullständig undersökning av dödsfallen har aldrig kommit till stånd.

Hur RAF bildades: Meinhof blev bekant med Gudrun Ensslin (Baaders fru), som engagerade Meinhof i att hjälpa Andreas Baader att fly från ett fängelse. Detta ledde till skapandet av RAF, där Meinhof kom att få rollen som talaren och skribenten till gruppens manifest och slagord.

Trots namnet "Baader-Meinhof" var det snarare Ensslin som tillsammans med Baader styrde gruppens agerande. Hon greps av västtysk polis i juni 1972. Vid gripandet fann man i hennes bagage två handgranater, en automatpistol och en kosmetikabox med en bomb på 4,5 kilo.

Attentatet mot Västtyska ambassaden i Stockholm 25 april 1975
Ockupanterna, RAF, tog ambassadpersonalen som gisslan, sammanlagt tolv personer.

Ambassaden omringades av svensk polis och förhandlingar inleddes. RAF krävde att 26 fångar ur deras organisation skulle släppas i Västtyskland, däribland Andreas Baader, Ulrike Meinhof, Gudrun Ensslin och man krävde fri lejd från ambassaden. Den västtyske förbundskanslern meddelade den svenske statsministern Olof Palme att man vägrade att ge efter för kraven. För att visa att man menade allvar med sina krav, sköt RAF ihjäl, två personer ur gisslan och man hotade att skjuta en varje timme tills kraven uppfyllts. Klockan 23.47 exploderade en trotylladdning inne på ambassaden, och ockupationen fick i och med det sitt slut. Man antar, att laddningen exploderade av misstag. De skadade ockupanterna försökte fly från platsen, men omhändertogs av svensk polis bakom ambassadområdet på svensk mark.

Ambassaddramat krävde fyra människoliv. Den svenska regeringen beslutade att de fem kvarvarande, skadade terroristerna skulle utlämnas till Västtyskland.

Första generationen

Röda armé-fraktionen har sin bakgrund i den vänsterradikala studentrörelsen som fanns i Västtyskland och Västberlin i slutet av 1960-talet. Efter dödsskjutningen av Benno Ohnesorg i samband med en demonstration i Västberlin 2 juni 1967 kom Gudrun Ensslin och Andreas Baader att ta del i den grupp av radikala som ville gå ett steg längre än att demonstrera. 1968 utövade de brandattentat mot varuhus i Frankfurt am Main och flydde därefter till Frankrike. När de återvände till Västtyskland greps de och dömdes fördessa attentat. Gudrun Ensslin kom att få kontakt med journalisten Ulrike Meinhof som hon lyckades engagera. Meinhof hade länge varit en kritisk journalist vid vänstertidningen, Konkret.

Startskottet för Röda armé-fraktionen var 14 maj 1970 då Andreas Baader fritogs av Gudrun Ensslin och Ulrike Meinhof i Västberlin. Baader satt då i fängelse men under förespeglingen av ett projekt ordnades ett möte vid en institution i Dahlem. I samband med fritagningen skottskadedes en av vakterna svårt. Ett träningsläger i PFLP:s i Mellanöstern följde där gruppen bland annat lärde sig handskas med vapen. Återkomsten till Västtyskland åtföljdes av bankrån för att finansera gruppens attentat. Man verkade till en början i Västberlin men kom senare att utföra bankrån och attentat även i Västtyskland. Bland medlemmarna i organisationens första generation fanns Thorwald Proll, Horst Söhnlein, Gudrun Ensslin, Andreas Baader, Ulrike Meinhof och Horst Mahler. Senare kom Holger Meins och Jan-Carl Raspe att ansluta sig till RAF:s inre kärna.

Benämningen Röda armé-fraktionen användes för första gången 1971. Ordet "fraktion" pekar på organisationens anspråk på att utgöra en del av en större, internationell, marxistisk kamporganisation - "Kastar man en sten, så är det en straffbar handling. Om tusen stenar kastas, då är det en politisk aktion. Sätter man eld på en bil, är det en straffbar handling. Om hundra bilar brinner, då är det en politisk aktion", som Ulrike Meinhof uttryckte det dagen efter mordförsöket på den radikale studentledaren Rudi Dutschke. Medan befrielserörelserna i tredje världen bekämpade imperialismen utifrån och på landsbygden, skulle stadsgerillan bekämpa den inifrån, i sina områden.

I maj 1972 genomförde RAF ett antal bombattentat och mordbränder mot framför allt amerikanska militära mål i Tyskland, tyska polisstationer och byggnader som tillhörde Axel Springers media företag Springer - Verlag. Den västtyska polisen under ledning av Bundeskriminalamt och dess chef Horst Herold intensifierade samtidigt kampen mot RAF och kunde samordna de tidigare splittrade polisiära insatserna. I juni 1972 greps sedan en rad av gruppens ledande medlemmar (Meinhof, Baader, Ensslin, Holger Meins, Jan-Carl Raspe, Irmgard Möller), och i och med det ansågs gruppens första fas vara slut. Efterhand sammanfördes de gripna RAF-medlemmarna från olika fängelserna till Stammheimfängelset i Stuttgart där också rättegången, Stammheimprocessen, kom att hållas i högsäkerhetsfängelset.

Inga fler aktioner genomfördes förrän 1975 då delar av 2 juni-rörelsen ockuperade den västtyska ambassaden i Stockholm, mördade två ambassadtjänstemän samt sprängde ambassaden. De fängslade medlemmarna förde en intensiv kamp inifrån fängelserna och i domstolarna, bland annat genom hungerstrejker. Holger Meins svältdöd i fängelset 1974 orsakade stora protester och demonstrationer av den västtyska vänsterrörelsen.

Andra generationen

Röda armé-fraktionen upplöstes i princip 1972, då dess ledare fängslades, men Röda armé-fraktionen återupplivades genom bland andra Dr Wolfgang Huber. Huber låg bakom SPK (Sozialistisches Patienten-Kollektiv, "Socialistiska Patientkollektivet") i Heidelberg varifrån flera medlemmar skulle komma att återskapa RAF och bilda den så kallade andra generationen. En annan grupp var den anarkosituationistiska 2 juni-rörelsen (Bewegung 2 juni) i Västberlin.

Kring 1977 hade RAF:s andra generation inlett sin verksamhet, som bland annat innebar 2 juni-rörelsens kidnappning av Peter Lorenz - en kristdemokratisk borgmästarkandidat i Berlin. Jürgen Ponto, som var chef för storbanken Dresdner Bank, mördades 1977 av medlemmar ur Röda armé-fraktionen, som kallade sig Aktion Roter Morgen, däribland Susanne Albrecht och Brigitte Mohnhaupt. RAF såg riksåklagaren Siegfried Buback som ett "hot" mot sin urbana gerillaföring, och på morgonen den 7 april 1977 förövade man ett attentat mot Buback när denne färdades till sitt arbete; man sköt ihjäl Buback, hans medarbetare Georg Wurster och hans chaufför Wolfgang Göbel.

Deutscher Herbst

Under hösten 1977 följde kidnappningen av Hanns-Martin Schleyer, en f.d. nazist och mäktig industrialist samt den dramatiska kapningen av Lufthansaplanet Landshut. Händelserna hösten 1977 brukar kallas Deutscher Herbst (tysk höst). De ledande personerna i den andra generationen var Christian Klar och Brigitte Mohnhaupt. Kidnappningen drog ut på tiden; vad som skulle ha varat några dagar blev över en månads väntan på ett slut. När utvecklingen inte gick RAF:s väg valde man att mörda Schleyer, och hans lik hittades senare i bagageutrymmet på en bil i franska Mulhouse.

Ulrike Meinhof hängde sig själv i fängelset den 9 maj 1976, Baader, Ensslin och Raspe begick självmord i sina celler den 18 oktober 1977; detta enligt officiella rapporter. Vissa misstänker att de kan ha blivit mördade. Inte minst inom RAF-kretsar har det lett till splittringar mellan de som anser att de mördades, och de medlemmar som menar att de begick självmord. Det finns indicier som pekar på att Meinhof, Baader, Ensslin och Raspe mördades.

Tredje generationen

Christian Klar greps av västtysk polis utanför Hamburg i november 1982 och dömdes till fängelse för bland annat mord 1985. 1982 greps även Brigitte Mohnhaupt.

Under 1980- och 1990-talen genomförde en tredje generation flera attentat i samma stil i Tyskland. Under 1980-talet kom man att rikta sina attentat mot rustningsindustrin och mot finansvärlden, bland annat genom morden på Ernst Zimmermann 1985 och Alfred Herrhausen 1989. Samtidigt fortsatte man att genomföra attentat mot amerikanska intressen.

I samband med Tysklands återförening 1990 framkom det att den östtyska säkerhetspolisen Stasi aktivt stött RAF ekonomiskt och logistiskt. Flera RAF-medlemmar hade även fått ny identitet och därigenom ett nytt "liv" genom att få gömma sig i DDR. RAF mördade Detlev Karsten Rohwedder som ledde Treuhandanstalt 1991. Omkring 1990 koncentrerade sig gruppen kring den dåvarande huvudstaden Bonn och utförde bland annat ett attentat mot den amerikanska ambassaden 1991. 1993 utförde man det sista större attentatet mot Weiterstadtfängelset i Darmstadt innan den officiella upplösningen 1998. Den 27 juni 1993 sköts RAF-medlemmen Wolfgang Grams och GSG 9-mannen Michael Newrzella till döds i Bad Kleinen i samband med en konfrontation mellan Grams och Birgit Hogefeld och polisen.

Den s&...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

•http://books.google.se/books?id=-rXu4hsI5LEC&pg=PA321&lpg=PA321&dq=Ambassadockupationen+i+Stockholm+1975+RAF&source=bl&ots=GNebDI-f7_&sig=q0W8taqSf-W5AR93QzVG8NdZBwI&hl=sv&ei=0FDCSe44lc35BubvtIkH&sa=X&oi=book_result&resnum=3&ct=result#PPA321,M1 , •http://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6da_arm%C3%A9-fraktionen •http://sv.wikipedia.org/wiki/Gudrun_Ensslin •http://sv.wikipedia.org/wiki/Andreas_Baader •http://sv.wikipedia.org/wiki/Ulrike_Meinhof

Kommentera arbetet: Baader-Meinhof-ligan (RAF)

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2009-03-28]   Baader-Meinhof-ligan (RAF)
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=58075 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×