Barnmorskans arbete genom tiderna

Så länge det har funnits människor, har det funnits kvinnor som hjälpt andra kvinnor att förlösa deras barn. Ubildningar för dessa, dvs teoretisk utbildning kom på 1700-talet. Innan det var det enbart vissa “regler” som avgjorde. Man skulle vara gift eller änka och själv ha fött barn.

Under 1700-talet började män få tillträde till rummet där förlossningen ägde rum. Det var dock endast högutbildade män exempelvis läkare som skulle bevaka kvinnans fysiska hälsa, eller teologiskt utbildade män som kunde “se” hur framtiden skulle bli för barnet utifrån det klockslag det föddes. Det var för först på 1960-talet som män tilläts engagera sig i kvinnans graviditet och vid förlossningen.

Enligt statistik visar det att en Svenska kvinna kan träffa en barnmorska ca 50 gånger i sitt liv.

Det har på senare tid införts att man ska ha hälsokontroller under graviditeten inom mödrahälsovården. När en kvinna blir gravid får hon en tid, oftast inom en vecka. På kontrollen ställs det frågor om exempelvis intag av läkemedel, vanor kring alkohol och rökning, samt information och råd kring kost och motion. En aktuell rapport visar att ca 100 barn skadas till följd av alkohol i Sverige varje år.

Från början lärde sig barnmorskan enbart av vad naturen hade att erbjuda. På 1600-talet infördes emellertid praktisk och teoretisk utbildning, även om vi vet idag att den inte var helt korrekt. Exempelvis skrev läkraren Johan von Horn i en lärobok om att kvinnan skulle vara “frodig och glad och använda höger del av hennes kropp mer om det var en pojke, och raka motsatsen om det var en flicka”, vilket ju idag låter lite konstigt. Anledningen till att Johan von Horn trodde såhär kan ha berott på att man rör sig olika beroende om man är höger- eller vänsterhänt, samt att alla kvinnor mår väldigt olika under graviditeten.

År 1711 krävdes en viss utbildning för barnmorskor. Riktig utbildning kom år 1782 i Lund och Göteborg när man byggde Sahlgrenska sjukhus.

Barnmorskor jobbar alltid nära etiska frågor. Svenska barnmorskeförbundet arbetade med etiska frågor en tid, men det avslutades för ett par år sedan.

År 1819 beslutades det att barnmorskeutbildningen skulle vara 6 månader, och år 1856 blev den 9 månader lång. Senare, år 1921 blev den tvåårig, för att senare, år 1953 kräva tvåårig sjuksköterskeutbildning och sedan en ettårig barnmorskeutbildning efteråt. År 1993 blev barnmorskeutbildningen såkallat högskolemässig, och krävde även 1,5 års yrkeserfarenhet samt 1,5 års specialistutbildning inom obstetrik och gynekologi.

Först jobbade barnmorskan bara under själva förlossningen, och inom förlossningvården. Nu har dock barnmorskor lite olika arbetsuppgifter. Förutom förlossningar kan barnmorskor jobba med ultraljud, tillväxtkontroller, gynekologiska hälsoundersökningar, preventivmedelsrådgivning och på ungdomsmottagningen, en verksamhet som funnits sedan år 1980. Barnmorskor kan även jobba med förlossningsrädda kvinnor, som är en verksamhet som funnits sedan 1993. Arbetet går ut på att samtala med de gravida kvinnorna, och göra upp individuella vårdplaner för att förbereda kvinnorna så de blir mer säkra och trygga i graviditeten. Det är dock bara tre barnmorskor som jobbar med detta idag. Förutom detta har även barnmorskorna en återbesöksverksamhet för amningsrådgivning.

Nu för tiden har vi upptäkt mycket, särskilt inom utraljudstekniken, där man numera har en slags riskvärdering på fostren. Den går ut på att man mäter vätskespalt på fostrets nacke med ultraljud och kan sen även i kombination med blogprover se om tas mellan vecka 9 och 13, se hur h&ou...