Baskervilles gund

3 röster
13364 visningar
uppladdat: 2005-12-14
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Baskerville’s hund
Sir Arthur Conan Doyle

Sir Arthur Conan Doyle föddes den 22 maj 1859 i Edinburgh, Skottland. Han är författaren till de kända historierna om Sherlock Holmes. Han är utbildad läkare och deltog i kriget mellan England och Sydafrika, därav sin adliga titel Sir i början av sitt namn.
Under sin livstid hann han med att skriva 56 noveller och 4 romaner om Sherlock Holmes men han har också skrivit en hel den annan litteratur. Tv-serien ”The lost world” har han b.la. skrivit idén till. Förutom sitt skrivande hade han flera andra intressen. Bilsport och slalom är bara två av många. Han var även en duktig skytt och en hejare på boxning samt fotboll. Många klassar Sir Charles som ett mångsidigt geni.
Hans första berättelse om Sherlock Holmes publicerades som en följetong i tidningen The Strand vilket ledde till att hans läsarskala ökade märkbart. Läsarna trodde att Sherlock Holmes var en person som verkligen fanns på riktigt. De skickade in brev med frågor som de förväntade att han skulle kunna svara på. Det var Sir Charles som svarade på vissa brev som han faktiskt lyckades knäcka och framstod då som ett ännu större geni.
Sir Arthur Conan Doyle var en man som också ägnade sig åt spiritism. Han trodde alltså att man kunde få kontakt med avlidna personers andar. Han sysslade på sin fritid mycket med psykiska och paranormala krafter som han hade ett stort intresse för. I hans testamente hade han skrivit att han ville att hans familj och beundrare skulle ägna sig åt spiritism för hans skull och försöka få kontakt med hans ande efter att han avlidit. Det var han största önskan. Sir Arthur Conan Doyle avled 7 juni, 1930.


Det hela börjar med att en man hittas mystiskt mördad ute på Dartmoorheden i sydvästra England. Dartmoorheden är en öde och mörk hed där de flesta människor i området inte rör sig frivilligt nattetid. Det finns nämligen en sägen om en varulvslik best som dödar människor. Framförallt går denna sägn i Baskervillesläkten. Den mördade mannen är Sir Charles Baskerville.
En kväll kommer James Mortimer på besök hos Sherlock holmes i hans lägenhet i London. Han är en mycket god vän till Holmes. Han meddelar vad som hänt med Sir Charles Baskerville och ber om Holmes hjälp eftersom han är den främsta inom sitt område. Vilket Dr. Mortimer är mycket väl medveten om. Sherlock Holmes och hans rumskamrat Watson beger sig till Devon och Dartmoorheden för att lösa fallet. Medan de gör allt de kan och använder sig av alla spårningstekniker de vet så märker de att de är förföljda vart de än går. Någon spanar på dem, eftersom någon inte vill att de ska lösa fallet.
En natt är Holmes och Watson ute på heden för att försöka få tag på mördaren. De hör då ett skrik och springer genast mot det. De fruktar att det är hunden som har något med saken att göra. Mycket riktigt, så är det hunden som varit i farten ännu en gång. De ser en man ligga med huvudet ner bland klipporna och får genast upp bilden av att det är Sir Henry, deras goda vän, som ligger död bland stenarena. De upptäcker till sin lättnad att så är inte fallet. Istället är det Selden, en fånge på rymmen som ligger död. Samma natt så går de till Mr. Barrymores hus för att de anar att det är där Sir. Henry är. Det har också rätt. Där inne sitter de tillsammans och diskuterar. När Sir. Henry lämnar huset håller sig Holmes och Watson undangömda så de inte ska bli upptäckta. De förföljer Sir. Henry ut på heden och plötsligt hör de hunden komma upp bakom honom. De springer efter med sina revolvrar i högsta hugg. De skjuter efter hunden och träffar den strax därefter. Sir. Henry är lättad, oviss om att de kom efter honom och blev hans räddning.
Nu faller alla bitar på plats och de kommer fram till efter mycket tänkande att mördaren är Stapleton. Han hade planerat denna mycket skickliga plan för at komma åt familjeförmögenheterna och allt gods och han visste att bara två personer stod i vägen för honom; Sir Charles Baskerville samt Sir. Henry. Stapleton orsaker själv sin död när han springer ner i gyttjan ute på ett fält och kommer ej upp igen.

*

Miljöskildringar är inte något som förekommer ofta i boken. Men när de väl kommer så är de ganska detaljerat beskrivna.

”Vår vagn nådde upp till toppen av en back och framför oss låg det väldiga hedlandskapet med sina skrovliga och knaggliga stenrös och klippblock. En iskall vind svepte ner över oss och kom oss att huttra. Någonstans där ute på den öde slätten fanns en människa, kanske gömd i en håla som ett vilt djur, jagad och full av hat till dem som jagade honom.” (sida 63)

Man får en ganska klar bild av hur det ser ut i landskapet och det underlättar ju för mig som läsare eftersom jag då kan sätta mig in mer i boken och verkligen föreställa mig hur det ser ut. Det blir en roligare läsning. Men fick jag önska skulle jag vilja ha liter fler miljöskildringar i boken eftersom jag personligen tycker det är för få.

*

Huvudpersonen i boken är ganska självklart nämnd, Sherlock Holmes. Han är en privatdetektiv och är den bäste inom sitt område också. Han är bosatt i London på Baker Street där han bor tillsammans med hans gode vän Watson. Holmes är lång man med mörka drag och bär alltid en typ av hatt som huvudbonad och har en stor mörkgrön rock svept över sig. Ofta bär han också skjorta och slips. Hans personliga egenskaper är att han är exceptionellt intelligent, hur skulle han annars kunna lösa alla dessa mordfall. Han är som person ganska lugn i sättet och är gärna den som sitter ned med en kopp te och läser tidningen då han inte är ute på sina uppdrag. Holmes kunskaper är förundransvärda. Genom att se på en bit papper och det som står på det kan han snabbt avgöra vilket årtionde det är tryckt. Något inte många andra kan göra. När man läser boken är det nästan läskigt hur han kan komma fram till saker med bara några få små ledtrådar.
Sherlock Holmes bäste vän och rumskamrat är Watson. Han är Holmes trogen följare och de samarbeta ofta i sina fall. Han är en man som alltid bär svart hatt och på sin käpp. Holmes är snäppet bättre inom sitt område men Watson ligger ätt därefter och han har troligen den bästa läraren han kan få.

– Hur då menar du?
– Är det inte alldeles uppenbart? Du känner mina arbetsmetoder. Använd dig av dem!
(sida 11-12)

Detta exempel visar på hur de hjälps åt att komma fram till de rätta svaren. Samt hur Holmes är som en lärare för Watson och försöker hjälpa honom.

*

Skrivsättet i boken är realistisk skrivet. Det märks ganska så tydligt eftersom inget nämns rörande sex, snusk eller förbjudna saker. Den är ganska vardagligt skriven man känner verkligen att det är London på 1800-, 1900-talet. Det är skinnstövlar och droskor som nämns ofta och jag fick fram bilden på gamla hus i staden men marknader utanför fönstren.

”Om ni undersöker skriften noga ska ni märka att både pennan och bläcket har gett skrivaren problem. Pennstiftet har stänkt ut två plumpar på samma ord och bläcket har torkat in tre gånger på den korta adressen, något som tyder på att det knappt fanns något bläck allss i bläckhornet.” (sida 40)

Här är också ett tydligt exempel på tidsepoken. De skrev med skrivmaskiner. Vilket man inte gör idag.
De reser också med tåg överallt vilket man gjorde på den tiden. Idag så är det flygplan som gäller hela tiden. Varje sig man åker 20 mil eller 100 mil. En till sak som jag la märke till är att alla skriver mycket handskrivna brev mellan varandra. Det förekom mycket under 1800-, 1900-talet och det visas klart i boken.

*

Författartekniken som Sir Arthur Conan Doyle använder sig är ganska lättsam att läs och det går fort. Man kommer snabbt fram i boken och det känns kul at läsa. Man fastnar inte å något ställe där det börjar gå segt. Han skriver mycket i dialoger vilket är ganska roligt för läsningen tycker jag personligen. Det blir mer personlig skrivet och jag uppfattar det i alla fall som att man förstår med hur varje person är eftersom det är d själva som direkt säger meningarna. Boken blir spännande när han förklarar allt som nutid när de t.ex. springer över fälten. Man känner att man är där och också springer efter mannen på fältet. Detta gör att boken blir ännu mer spännande.

”En fasansfull varelse kom springandes emot oss ut från dimman. Det var en hund, en stor, kolsvart hund, men jag tror aldrig någon människa någonsin har sett en sådan hund. Hans öppnade käft sprutade eld, hans ögon var som glödande kol, huvudet, nackhåret och bringan lyste som fladdrande lågor. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag sett något så djävulskt hemskt.” (sida 138)

Här är ett typexempel på hur beskrivande han kan skriva. Man får verkligen upp en bild om hur hunden verkligen ser ut, och det är ingen trevlig bild man får upp heller. Han får en att känna rädsla för denna varelse. För den är verkligen beskriven som en enorm best som man absolut inte vill möta.
Sir Arthur Conan Doyle är bra på att skriva på ett spännande sätt. Det känns alltid som han är med i det han skriver och när der väl händer något så beskrivs detta klart och tydligt.
Eftersom Sir. A. Conan Doyle var utbildad läkare i sitt vanliga liv kan jag tänka mig att han använde sig av dem kunskaperna när han skrev. När det gäller personers reaktioner och rent fysiskt sätt hur de påverkas. Han höll också på mycket med spiritism och trodde på det övernaturliga. Det är kanske därför Sherlock Holmes har dessa enastående kunskaper som han har. Det är inte överdrivet trovärdigt att det finns sådan bra privatdetektiver som Holmes är. Kanske var det så att Sir. Arthur Conan Doyle ville leva sig in lite i fantasivärld och tro att man faktiskt kunde lösa fall på det extrema sätt som Holmes verkligen gör.

*

Jag har valt att jämföra med Andy McNabs bok Kris Fyra. Det är också en deckare men skulle kunna klassas mer som en thriller av vissa. Likheterna i böckerna skulle jag vilja säga är att författarna Andy McNab och Sir. Arthur Conan Doyle använder sig av sina kunskaper och erfarenheter när de skriver sina verk. Jag fick också uppfattningen om att de har valt att utforma huvudpersonerna som de själva egentligen är. Inte exakt som de är uta...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Baskervilles gund

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2010-03-21

    Har du ens läst boken?

  • Irana Balayeva 2020-05-20

    tack för detta

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2005-12-14]   Baskervilles gund
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5328 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×