Begravningstal - min fru

16 röster
100282 visningar
uppladdat: 2006-11-08
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Det känns, tomt. Varje dag i tjugo år har Du funnits i mina tankar, varje dag i tjugo år, har jag känt i hela min kropp hur mycket jag älskar dig. Och varje dag i resten av mitt liv, kommer jag att sakna dig.
Vi har levt ett liv tillsammans. Ända sen den dagen jag friade till dig, på den där blåsiga kajen i Varberg, du hade tagit ett dopp i det kalla septembervattnet och såg helt blåfrusen ut. Inte för att det rörde dig ryggen, du bara skrattade åt mig när jag erbjöd dig min jacka. Ett härligt porlande skratt som inte en människa kunde stå emot. Jag minns ditt förvånade ansiktsuttryck när jag ställde frågan och ditt lyckorus under resten av dagen. Du var underbar.

Lika underbar som den dagen vi gifte oss. Den dagen i december då snön långsamt segnade ner och la sig tillrätta på den redan vita marken. Din klänning var nästan lika vit som snön och du hade ett rött hårband på dig, hela du sken som om du vore besläktad med självaste solen. Du rörde dig lugnt mot altaret där jag stod nervöst väntande, väntande på vårt ögonblick, då vi två skulle bli en. Varje gång jag tänker på den dagen kan jag inget annat än le. Le för vad som har varit och gråta för det vi gått miste. Jag kommer att spendera livet i ett tillstånd emellan gråt och skratt för jag kommer aldrig att glömma den dagen. Jag kommer aldrig att glömma dig.

Det är snart en månad sen nu. En månad sen du log mot mig och sa, ”Var inte orolig, jag är hemma om ett par dar igen”. En månad sen jag vinkade av dig på flygplatsen. En månad sen du gav dig av för att aldrig återvända, till vårt hus, till vårt hem, till Min famn. ”Hur kan ett ljus som brann så klart, plötsligt bara slockna?” är frågan jag ställer mig. Varför? Varför just du? Varför inte jag? Och trots att jag legat vaken flera dagar i sträck, är jag rädd att jag inte har något svar…

Vi hade aldrig tid med barn, du hade ditt jobb och jag hade mitt. Men hur skall jag klara mig nu? Utan något barn att se på när jag vill minnas dina anletsdrag. Ingen som ärvt ditt skratt som fanns endast för a...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Begravningstal - min fru

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-12-02

    Gud va bra (:

  • Inactive member 2009-08-20

    Gud vad bra tal! Väldigt rörande!

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2006-11-08]   Begravningstal - min fru
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7063 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×