annons
×

Behandling för personer diagnosticerade med Antisocial Personlighetsstörning eller Psykopati

4 röster
Ge betyg
23157 visningar
uppladdat: 2006-08-02
David Lundvall

David Lundvall 37 år

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Sammanfattning

Antisocial Personlighetsstörning (ASPS) och Psykopati är två diagnoser som påminner mycket om varandra även fast de inte är helt identiska. Ett signifikativt drag för personer, som har någon av dessa två diagnoser är att de saknar förmåga att känna empati och det finns en rad olika behandlingsmetoder, som man försökt använda sig av, men det har visat sig svårt att få några goda resultat när man behandlar dessa personer och vissa har hävdat att de är ”obehandlingsbara”. Vissa behandlingsmetoder så som t.ex. psykoterapi och en del metoder där man tränar upp sociala färdigheter (t.ex. ART och SFT) har i vissa studier visat sig öka återfallsbenägenheten jämfört med ingen behandling alls, Psykopaterna eller personerna med ASPS kan genom dessa metoder lära sig att än mer manipulera sin omgivning. De behandlingsmetoder som ändå, enligt undersökningar och experiment, verkar ha störst chans att ge goda resultat innehåller en fast struktur, med fasta och kända regler och ett positivt förstärkt och konsekvent system med belöning vid önskat beteende istället för straff eller negativ förstärkning och ett ständigt återförande till gjorda överenskommelser. T.ex. så skulle, åtminstone i vissa fall, en kognitivt inriktad beteendeterapi, så som bl.a. ”cognitive skills”, kunna visa sig ge resultat, om den innehåller dessa beståndsdelar. I Storbritannien har man också erhållit goda resultat genom behandling med amfetamin på psykopater. En annan metod som skulle kunna ge resultat på dessa personer är DBT. Ytterligare en metod är den andliga, kontemplativa och meditativa klosterverksamhet, som bedrivs på Kumlaanstalten. Min egen teori är att liknande andliga inslag i kombination med att man presenterar ett slags ”karma-tänkande” - där psykopaterna eller personerna diagnosticerade med ASPS får komma till insikt med att det de gör mot andra förr eller senare kommer tillbaka till de själva på ett eller annat sätt - skulle kunna visa sig effektivt och få dessa personer att kunna utveckla någon form av förmåga att känna empati för andra. En annan tanke är att då många psykopater i grund och botten har ADHD, så kan det vara viktigt med tidiga åtgärder för barn och ungdomar med denna diagnos för att förebygga att vissa av dem ska utveckla Psykopati.

1. Inledning
1.1 Bakgrund

Jag har länge intresserat mig för personer som inte visar några tecken på att kunna känna empati och när jag läst om detta fenomen, har jag ofta stött på det synsättet att dessa personer mer eller mindre är hopplösa fall och att de alltså är ”obehandlingsbara”. Detta har gjort mig än mer intresserad av ämnet och jag vill gärna se det som så att ingenting egentligen är omöjligt, utan det är bara så att man än så länge inte riktigt hittat rätt tillvägagångssätt för att lösa problemet. Jag har därför valt att i detta fördjupningsarbete redogöra för de behandlingsmetoder som finns för dessa människor och hur man på något sätt ska kunna få dessa människor att utveckla någon form av förmåga att kunna känna empati för andra människor.


1.2 Syfte och frågeställning

Vad finns det för behandlingsmetoder för personer diagnosticerade med Antisocial Personlighetsstörning (ASPS) eller Psykopati och vad har visat sig ge bäst resultat?

Innan jag kan redogöra för svaret på min fråga, så måste jag först klargöra några begrepp. Ordet empati betyder förmågan att vara medveten om andra personers känslor och att handla i enlighet med detta. När man talar om personer som inte har denna förmåga, så brukar man tala om två olika diagnoser, Antisocial Personlighetsstörning och Psykopati och det är därför som jag har valt att skriva om båda dessa diagnoser även fast de inte är identiska. Exakt vad som skiljer dessa diagnoser åt och hur de två olika diagnoskriterierna ser ut kommer jag att redogöra för under punkt 2 innan jag berättar om olika behandlingsmetoder.


1.3 Metod

Jag har tagit reda på svaren på mina frågeställningar genom att leta information i olika böcker och sidor på nätet och även en artikel ur DN. Jag har också använt mig av information, som jag fått från en dokumentär på TV om psykopater och en föreläsning, som jag har varit på. Dessutom har jag använt mig av de erfarenheter, som jag gjorde under min praktikperiod på kriminalvårdsanstalten Håga.


1.4 Avgränsningar

Det ämne som jag valt att skriva om är väldigt brett och det ger lätt upphov till många intressanta frågeställningar och jag har därför fått begränsa mig en hel del för att inte ”fastna” i långa diskussioner om exempelvis vad moral är och vad som är rätt och fel och om det egentligen finns någon ondska och vad det i sådana fall är och andra liknande diskussioner som jag lätt skulle kunna hamna i annars. Jag skulle också kunna ha skrivit mer om olika teorier kring varför vissa personer utvecklar ASPS och Psykopati, men jag har valt att helt utelämna mina egna teorier kring detta ämne och endast kortfattat redogöra för några få olika teorier. Sedan har jag även fått göra vissa avgränsningar p.g.a. tidsbrist och liknande. Min tanke var t.ex. att genomföra en intervju med prästen Truls Bernhold, men denna intervju blev tyvärr aldrig av. Det är dessutom möjligt att det finns fler behandlingsmetoder, men jag kommer i detta arbete att redogöra för de metoder, som jag har lyckats hitta information om, då jag sökt i ämnet.


2. Själva arbetet
2.1 Vad är Antisocial Personlighetsstörning och Psykopati?

Personlighetsstörning är ett begrepp som används inom psykiatrin. Med detta begrepp menas att man avviker så pass mycket att man inte kan fungera normalt i samhället. I det diagnostiska arbetet baserar läkarna sig på människans normala psykologiska mognad och utveckling. Ett exempel på normal utveckling av en människas personlighet är att det lilla barnet inte vet att det inte får ta andras saker, men efterhand lär sig att skilja på sina och andras saker och ändå inte kan låta bli att ta de andras saker. Ungefär i 6-årsåldern har barnet normalt utvecklat den psykologiska mognad som krävs för att kunna förstå den mänskliga moralen och inse att det är fel att stjäla för att syskon, kamrater och föräldrar kan bli ledsna. Denna moraliska utveckling pågår sedan i normalfallet till 18-20-årsåldern. Om moralen inte utvecklas någorlunda i den riktning som är normen för alla barn och ungdomar så talar man t. ex. om Antisocial Personlighetsstörning (ASPS) .

En person med Antisocial Personlighetsstörning karakteriseras av en grundläggande bristande respekt för andra människors rättigheter, och av att inte bry sig om sociala normer. Personer med denna störning är ofta inblandade i kriminella aktiviteter och de kallas ofta också för psykopater, men dessa begrepp är inte identiska. Jag kommer att redogöra för definitionerna av både ASPS och Psykopati. Jämför man dessa båda definitioner, så ser man att de är rätt så snarlika varandra. Även om de flesta psykopater säkert uppfyller kriterierna för ASPS så finns det - som den amerikanska psykopatiforskaren Robert Hare påpekar - de psykopater, som lyckas ta sig igenom hela livet utan att komma i kontakt med rättsväsendet. Hare menar också att det är uppenbart att vissa personer diagnosticerade med ASPS inte är psykopater.

Här nedan kan man se det amerikanska läkarsällskapets diagnosmanual DSM-IV (Diagnostic and Statistic Manual of Mental Disorders, 4:e rev. uppl.) definition på Antisocial Personlighetsstörning:

A. Det finns ett mönster av ringaktning mot andra människor vilket pågått sedan 18 års ålder vilket är indikerat av minst tre (eller fler) av följande:
1. Misslyckande med att följa sociala normer med respekt för lagliga beteenden indikerat av upprepade handlingar som legat till grund för arresterande.
2. Falskhet, indikerat av upprepade lögner, användande av olika alias eller att ha lurat andra för personlig vinning.
3. Impulsivitet eller misslyckande med att planera i förväg
4. Irritabilitet och aggressivitet indikerat av upprepade slagsmål eller överfall.
5. Vårdslöshet och bristande respekt för säkerheten för sig själv och andra.
6. Ihärdig vårdslöshet indikerat av upprepade misslyckanden i att t.ex. ha ett fast arbete.
7. Brist på samvete indikerat av att vara oberörd av eller rationalisera bort att man gjort illa någon, behandlat någon illa eller stulit från någon annan.
B. Individen är minst 18 år (för personer under 18 år se uppförandestörning).

C. Det finns indikatorer för uppförandestörning före 15 års ålder.

D. De antisociala beteendena finns inte exklusivt under schizofreni eller en manisk episod.

Här nedan följer ett PCL-R-test (Revised Psychopathy Checklist) utarbetat av Robert Hare 1991 och översatt och bearbetat av den svenska professorn i rättspsykiatri, Sten Levander 1995. Om man tycker att påståendena stämmer lite, får man en poäng och om de stämmer väl får man två poäng. Totalt kan man alltså få 40 poäng och får man 30 poäng eller mer så är man en diagnosticerad psykopat.

1. Ytligt charmig
2. Överdrivna föreställningar om egen betydelse och förmåga
3. Lätt för att bli uttråkad.
4. Behov av ständig omväxling och stimulans
5. Manipulerar, bakslug
6. Brister i skuldkänslor, ingen ånger, kan inte förutse konsekvenserna av sina handlingar
7. Flacka känslomässiga reaktioner
8. Hård och okänslig, saknar inlevelseförmåga med andra människor
9. Utnyttjar andra för egen vinning
10. Dålig självkontroll, snarstucken, aggressiv
11. Promiskuös sexuellt (tillfälliga sexuella förbindelser)
12. Tidiga beteendeproblem (före 12 års ålder)
13. Inga realistiska långsiktiga planer för sitt liv
14. Impulsstyrd. Följer ögonblickets ingivelse
15. Oansvarig, bryter överenskommelser
16. Tar inte ansvar för sina egna handlingar (bortförklarar)
17. Många kortvariga äktenskaps- eller samboförhållanden
18. Allvarlig ungdomskriminalitet före 18 års ålder
19. Nya brott under pågående följd
20. Kriminalitet med flera olika typer av lagöverträdelser

Alla psykopater är inte kriminella utan de kan även vara framgångsrika och högt uppsatta personer inom t.ex. näringslivet. Nästan all forskning kring Psykopati har utförts på kriminella psykopater och det existerar ingen uttömmande forskning om de icke-kriminella psykopaterna. Dock anser de flesta forskare, att merparten av psykopaterna är icke-kriminella. En rad undersökningar har gjorts för att försöka utröna hur vanligt det är med psykopati hos kriminella och resultatet i dessa undersökningar har blivit att allt ifrån 10 till 50% av de tillfrågade har bedömts vara psykopater.

ASPS är mycket vanligare hos män än hos kvinnor. Den amerikanska psykologen Sutker uppgav 1993 att 3 % av den manliga befolkningen och mindre än 1 % av den kvinnliga befolkningen i USA kunde diagnostiseras med störningen. Vad det gäller Psykopati så säger man oftast, även fast en del menar att siffran kan vara mycket högre, att cirka 1 % skulle kunna diagnostiseras med detta här i Sverige. Det är cirka 3 gånger så vanligt hos män som hos kvinnor.

Vissa anser att psykopati kan vara en medfödd sjukdom, medan andra hävdar att den uppkommer allt eftersom. Tvillingstudier och adoptionsstudier har visat att det finns en signifikant genetisk komponent i uppkomsten av antisocial personlighetsstörning. Med det menas inte att det finns en specifik genuppsättning, som gör vissa personer mer mottagliga för störningen, utan störningen uppstår som ett resultat av ett komplicerat samarbete mellan gener och social miljö.

Forskning har också undersökt neurobiologiska skillnader som kan ge upphov till störningen. Några generella hjärnskador har man inte hittat utan patienterna får lika bra poäng på neuropsykologiska tester som genomsnittsindividen. Två stycken mer specifika hypoteser har i stället fått en del uppmärksamhet: "underarousal"-hypotesen, som menar att dessa patienter är understimulerade, och därför behöver bete sig på extrema sätt, och oräddhetshypotesen, som menar att de har svårare för att uppleva rädsla.

Det finns även en del psykosociala orsaksfaktorer till ASPS och Psykopati så som uppfostran. Ett barn som fått sin vilja igenom genom att bråka märker att detta beteende lönar sig och kan därför utveckla trotssyndrom eller uppförandestörning, som i vuxen ålder kan övergå till Antisocial Personlighetsstörning eller Psykopati, om de aldrig lär sig andra mindre själviska sätt att få igenom sin vilja på.

Enligt den svenska dokumentären ”Ondskans ansikten – Om psykopater” finns det undersökningar som tyder på att cirka 70 % av alla psykopater i grund och botten har ADHD och i boken ”Om de bara kunde skärpa sig!” av Lisbeth Iglum så listas en del karakteristiska svårigheter för ungdomar och vuxna med ADHD:

1. Svårigheter att påbörja och organisera olika aktiviteter och arbeten
2. Ovanligt låg tröskel innan något blir tråkigt (vilket ofta präglas av rastlöshet)
3. Jagar ofta efter spänning och stimulans
4. Har inget tålamod och en låg toleransnivå för frustration
5. Har ofta en känsla av att komma till korta och misslyckas, oberoende av vilka resultat personen i fråga uppnått
6. Är impulsiv, byter ofta partner, arbete och bostad
7. Alkohol och annat drogmissbruk är vanligt, vilket framför allt gäller dem som inte fått adekvat hjälp tidigt i livet.

Mycket av detta kan man se påminner en hel del om definitionerna för ASPS och Psykopati.


2.2 Behandling

Det råder delade meningar om lämplig behandling för personer med Psykopati eller Antisocial Personlighetsstörning och enligt många är de i stort sett ”obehandlingsbara”. I den nyss nämnda dokumentären ”Ondskans ansikten – Om psykopater” säger Sten Levander att det bara finns ett säkert botemedel för den som utvecklat full psykopati och det är tiden. De extrema personlighetsdragen börjar blekna bort vid 25-årsåldern och efter 40 går det allt snabbare. De lär sig så småningom de sociala reglerna även om det går långsamt. En 75-årig psykopat är, om man får tro Levander, mycket sällsynt.

Visst är det så att många av psykopatens personlighetsdrag försvårar för behandling. Psykopater eller personer med ASPS anser sig t.ex. oftast inte vara sjuka och de känner därför inte något större behov av hjälp och söker oftast inte det heller. Det är ofta någon i deras närhet som gör det. Dessutom kan dessa personer vara väldigt manipulerande och låtsas bli botade för att bli utskrivna så fort som möjligt. Men skulle det alltså inte kunna gå att skynda på dessa personers inlärningsprocess av de sociala reglerna?

Man har t.ex. använt sig av psykoterapi på psykopater och personer med ASPS för att bygga upp deras överjagsfunktion, d.v.s. moral. Inom denna terapi använder man sig även av överföring. Den behandlade ska ta sina känslor som denne haft till personer i t.ex. sin barndom och överföra dessa till terapeuten och terapeutens bemötande ger den behandlade möjlighet att undvika att upprepa tidigare mönster. Nygaard Jensen skriver i boken Psykopati - en karaktärsavvikelse att behandling måste ske genom en kombination av auktoritär återuppfostran, en moralisk behandling med tvångsinslag och en psykoanalytiskt orienterad insiktsterapi. Han menar vidare att det är viktigt att man som behandlare är medveten om att man utövar makt över en annan människa och att man kan se att ingen psykopat är alltigenom det ”monster” som han ibland kan beskrivas vara. Psykoanalytisk behandling på psykopater har dock fått utstå en del kritik. För att ta ett exempel så menar Robert Hare att det finns bristande stöd för att man med dessa metoder ska kunna behandla psykopater med gott resultat. Han refererar till studier som tyder på att återfallsbenägenheten kan öka jämfört med ingen behandling alls och både han och den svenska rättspsykiatrikern Lars Lidberg menar att de genom dessa psykoanalytiska metoder får nya insikter i människors svagheter och att de lär sig nya och bättre sätt att manipulera andra på. På så sätt blir de bättre än någonsin på att föra omgivningen bakom ljuset. Detta tror man även kan vara fallet med vissa kognitiva behandlingsmetoder där man försöker träna upp sociala färdigheter, så som t.ex. ART (Aggression Replacement Training) och SFT (Social Färdighetsträning). De lär sig med dessa metoder än mer hur människor fungerar och kan använda dem i sina egna syften för att på ett ännu mer raffinerat sätt manipulera människor.

Lars Lidberg menar dock att det går att behandla både psykopati och ASPS med hjälp av ett väl utvecklat belöningssystem, men att det är en svår och kostsam behandling och den måste ske i form av institutionsvård på obestämd tid över flera år, för att ha några goda utsikter att lyckas. Han menar att man ska börja med att se om patienten förutom sin antisocialitet lider av någon annan störning, som är mer lättillgänglig för terapi, och om det finns några delsymtom som skulle kunna behandlas, exempelvis genom farmaceutisk behandling. Enligt Lidberg bör vikten vid behandling av psykopati ligga på uppfostran eftersom psykopater har svårt att tolerera intrapsykisk spänning (en spänning inom individens eget psyke) vilket hos dem resulterar i plötslig aggression. Vägledning, övertalning, belöning och hjälp till självkännedom är viktigt. Psykopaten mår bra av fasta och väl etablerade gränser och rutiner. Det finns även en del undersökningar som pekar på detta. Det finns dessutom experiment som visar att psykopater lär sig sämre än andra av bestraffning, men minst lika bra som andra om de blir belönade. Negativ förstärkning där man genom att bete sig på önskat sätt slipper obehag har inte visat sig effektivt. Man tror att det kan ha att göra med att psykopater har svårt att känna obehagskänslor så som rädsla och ångest. Lars Lidberg menar därför att en fast struktur, med fasta och kända regler och ett positivt förstärkt och konsekvent system med belöning vid önskat beteende istället för straff och ett ständigt återförande till gjorda överenskommelser verkar vara nödvändigt för att uppnå avsedd beteendeförändring. Vilken terapi man än använder sig av, så måste den innehålla detta för att ha chans att ge resultat. Att åstadkomma beteendeförändring kan alltså vara möjligt, men det kräver välutbildad personal, stora resurser beträffande pengar och tid och en total konsekvens avseende regler och normer. En form av psykoterapi som kan innehålla dessa beståndsdelar är kognitivt inriktad beteendeterapi, så som bl.a. ”cognitive skills”, som prövats inom den svenska kriminalvården. Det är dock av stor vikt att man försäkrar sig om att patienten inte helt saknar förmåga att relatera till andra och att knyta an och att åtminstone i någon grad kunna hantera negativa känslor för att denna behandlingsmetod ska kunna ge positiva resultat. Det är viktigt med en individuellt anpassad behandling och vårdplan, med en konkret formulerad realistisk målsättning. Enligt Lars Lidberg är det många som hävdar att den mest realistiska målsättningen är att ge den intagne nya, specifika ”coping skills”, d.v.s. nya strategier att handskas med en verklighet, som till synes innehåller återkommande frestelser och provokationer.

Enligt Robert Hare så måste ett effektivt behandlingsprogram för kriminella psykopater som suttit i fängelse innehålla åtgärder som satsar på att från grunden socialisera dem. De har aldrig varit på rätt spår, utan alltid bara på sitt eget spår. Behandlingen måste ske under mycket noggrann kontroll och övervakning och ha tydliga och bestämda påföljder och den ska bidra till att visa hur de kan tillfredsställa sina behov på ett av samhället accepterat sätt. Efter att individen släppts ut i samhället måste det finnas en stark kontroll över dennes liv. Exakt hur denna kontroll skulle kunna se ut nämner inte Hare, men några sätt kan vara villkorlig frigivning, övervakning och eftervård för dessa individer

Lars Lidberg skriver att man i Storbritannien erhållit goda resultat av behandling med amfetamin. Detta menar Lidberg är av stort intresse, dels mot bakgrund av att barn med bristande koncentration och hyperaktivitet (ADHD) förbättrats i fråga om koncentrationsförmåga, affektkontroll och överaktivitet genom behandling med amfetamin och liknande centralstimulantia. Dels mot bakgrund av teorin om att psykopater har en sänkt vakenhetsgrad. Sådant som hos andra etsat sig fast i minnet p.g.a. att det haft en känslomässig laddning för dem kan psykopaten ha svårt att minnas p.g.a. av bristen på förmåga att känna empati. Någon metod för att förbättra minnet av sådana händelser hos dem som lider brist på äkta känslor känner man inte till. Däremot kan man befrämja inlärningen genom att höja psykopatens sänkta vakenhetsgrad, genom t.ex. behandling med just amfetamin.

I bl.a. USA har man använt sig av en i vissa avseenden modifierad form av Dialektisk Beteendeterapi (DBT) som behandlingsmetod på rättspsykiatriska patienter med ASPS. Denna behandlingsmetod används annars i första hand på personer med Borderline Personlighetsstörning eller Emotionellt Instabil Personlighetsstörning, som det numera också kallas. DBT består av en kombination av Kognitiv Beteendeterapi (KBT), dialektisk filosofi och inslag av meditation från zenbuddistisk filosofi där man strävar efter att göra sig medveten och uppmärksam i nuet istället för att älta det förflutna eller känna oro inför framtiden. Jag har inte lyckats hitta några siffror på hur väl denna metod har visat sig fungera på personer med ASPS, men jag tycker ändå att det är en metod som är värd att bli nämnd i sammanhanget.

Jag vill också nämna den klosterverksamhet som sedan 2001 bedrivs av prästen Truls Bernhold på Kumla-anstalten. I denna verksamhet, som är frivillig så befinner sig internen i klostret i en månad och ges under denna månad, under total tystnad utan varken TV, tidningar eller någon annan kontakt med omvärlden, möjlighet till kontemplation och meditation. Internen kan på detta sätt komma i kontakt med sin djupaste identitet som inte är förknippat med droger eller kriminalitet och ta tag i den han är på djupet som människa. Denna klosterverksamhet, som enligt Truls Bernhold är djupt andlig men i egentlig mening inte är kristen, säger man har visat sig ge goda resultat på de interner som genomgått den, men jag har inte lyckats få tag på några undersökningar som visar exakt på hur goda resultat man fått och jag vet inte heller hur många av dessa interner som är diagnosticerade med eller skulle kunna diagnosticeras med antingen ASPS eller Psykopati.


3. Resultatredovisning

Det finns en rad behandlingsmetoder som använts på personer diagnosticerade med ASPS eller Psykopati och jag har här ovan redogjort för många av dem. Exakt vilken metod som har gett bäst resultat är nog alltid svårt att säga. Olika undersökningar visar ofta på lite olika resultat och det går inte heller i det här fallet att säga exakt vilken metod som är att föredra, men man kan ändå se vad som inte har visat sig ge några nämnvärda resultat och vad som har gett bättre resultat. En del studier tyder på att behandling med psykoanalytiska metoder kan göra att återfallsbenägenheten ökar jämfört med ingen behandling alls, då psykopaten genom dessa metoder kan lära sig att bli ännu bättre på att manipulera människor. Detta menar psykopatiforskaren Robert Hare även kan vara fallet med vissa kognitiva behandlingsmetoder, så som t.ex. ART och SFT. Den svenska rättspsykiatrikern Lars Lidberg menar dock att det finns utsikter till en lyckad behandling för personer med ASPS eller Psykopati med en kognitivt inriktad beteendeterapi. Denna behandling måste ha en fast struktur med fasta och kända regler och ett positivt förstärkt och konsekvent system med belöning vid önskat beteende istället för straff och ett ständigt återförande till gjorda överenskommelser. Detta kräver dock välutbildad personal och stora resurser beträffande pengar och tid. Experiment har också visat på att psykopater lär sig sämre än andra av bestraffning, men minst lika bra som andra om de blir belönade. Enligt Robert Hare så måste ett effektivt behandlingsprogram för kriminella psykopater som suttit i fängelse innehålla åtgärder som satsar på att från grunden socialisera dem. Behandlingen måste ske under mycket noggrann kontroll och övervakning och ha tydliga och bestämda påföljder. I Storbritannien har man erhållit goda resultat genom behandling med amfetamin. Andra metoder som jag nämnt i detta arbete är DBT och den klosterverksamhet som bedrivs på Kumlaanstalten. Jag har dock inte kunnat visa på några siffror på hur goda resultat dessa metoder har visat sig ge.


4. Diskussion och egna funderingar

Jag kan inte påstå att något av det som jag kommit fram till i detta arbete har överraskat mig något nämnvärt, då jag redan innan hade en del förkunskaper på området. Jag hade också redan innan jag bestämde mig för att skriva detta arbete en teori om att man borde kunna lära personer med Psykopati eller ASPS att de i längden skadar sig själva genom sitt beteende och att det alltså ligger i deras eget intresse att hitta andra sätt att bete sig på. Beteenden som inte drabbar andra och som även lönar sig i längden för psykopaten själv. Jag tror därför att man skulle kunna utveckla någon form av ”karma-tänkande” i behandlingen av dessa personer, som man ska kunna använda sig av för att få dem att förstå att det de gör förr eller senare kommer tillbaka till dem själva på ett eller annat sätt. Jag tror vidare att dessa personer skulle behöva söka sig till en kraft utanför sig själva för att kunna utveckla någon form av känsla av att alla vi människor är en del av något mycket större. Denna känsla skulle kunna hjälpa dessa personer att se att de spelar en viktig roll i samhället och att de måste behandla andra så som de själva vill bli behandlade för att både de själva och hela samhället ska kunna utvecklas på ett positivt sätt. Jag tror att personer diagnosticerade med ASPS och Psykopati saknar något på ungefär samma sätt som man säger att missbrukare saknar något. Inom 12-stegsrörelsen försöker man fylla detta tomrum med någon form av andlighet och jag tror att man ska gå till väga på ett liknande sätt med psykopater och personer med ASPS. Därför valde jag att i detta arbete nämna den klosterverksamhet som man bedriver på Kumlaanstalten och jag tror att om man kombinerar de andliga, kontemplativa och meditativa inslagen i denna verksamhet med mitt ”karma-tänkande” och Lars Lidbergs tankar om en fast struktur och ett positivt förstärkt och konsekvent system, kan få en behandlingsmetod, som skulle kunna ge de bästa tänkbara resultaten för behandling av personer med ASPS eller Psykopati. Den kritik ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Kommentera arbetet: Behandling för personer diagnosticerade med Antisocial Personlighetsstörning eller Psykopati

  Kommentera
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet


Källor för arbetet

Saknas


Källhänvisning

David Lundvall [2006-08-02]   Behandling för personer diagnosticerade med Antisocial Personlighetsstörning eller Psykopati
Mimers Brunn [Online]. http://www.mimersbrunn.se/Behandling_foer_personer_diagno... [2014-11-01]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×

Senaste foruminläggen

annons

Ladda upp ditt arbete

Dela med dig, ladda upp ditt arbete och hjälp andra! Mimers Brunn söker ständigt nya arbeten på alla nivåer. Inget arbete är stort eller för litet för att ligga uppe på Mimers Brunn.

Ladda upp arbete

Mest kommenterade arbeten

Mimers Brunn tipsar om

Studiemedel

Studiemedel hjälper dig att klara ekonomin medan du pluggar. Vi reder ut vad som gäller för dig som vill studera och utnyttja studiemedel. Studiemedel

Nya medlemmar

Senaste inloggningarna