Bokanalys Flugornas Herre av William Golding

44 röster
124568 visningar
uppladdat: 2007-11-13
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Jag ska analysera William Goldings roman flugornas herre, som handlar om ett gäng pojkar som är på väg hem till England under andra världskrigets slut. Deras plan störtar på en öde ö i Söderhavet, och alla vuxna omkommer i krashen.

Jag tyckte boken var bra, och mycket noggrant skriven. Jag skulle kunna skriva mycket om miljöerna nu, men eftersom det är en av punkterna jag ska gå in närmre på sedan så väntar jag med det. Istället ska jag nu berätta lite mer om författaren:
Engelsmannen William Golding föddes år 1911 i Newquay, Cornwall. Han växte upp i Cornwall i södra England och utbildades i Oxford. William arbetade bland annat som skådespelare och lärare.
Under andra världskriget tjänstgjorde han som befälhavare på ett krigsfartyg. Efter kriget var han i många år lärare i katedralstaden Salisbury. Hans erfarenheter från kriget återspeglas i flera av Goldings romaner, som ofta handlar om individer i extrema situationer, och om människans inre kamp mellan gott och ont. Han har både skrivit böcker om nutid, medeltid och stenålder.
William Golding kan konsten att skriva realistiskt, men också komplicerat, så man måste tänka efter ordentligt för att förstå symboliken i texten. Läsarens läsförmåga och skarpsinne sätts ibland på hårda test under läsandet av Goldings böcker. William Golding räknas som en av 1900-talets mest framstående författare. Hans debut kom med diktsamlingen Poems år 1935. Men hans riktiga genombrott kom inte förens år 1954 med sin även tvåfaldigt filmatiserade äventyrsroman Lord of the Flies (”Flugornas herre”).

Det jag ska skriva om är tidsuppfattning och handlingen.
Jag ska även fördjupa mig på två punkter, Personbeskrivningar och miljöerna.


Det är författaren som berättar historien, han är allvetande, och tycks känna till allt om alla. Han tar inget för givet, utan går hellre in på onödigt mycket detaljer än att låta något hänga ovisst i luften.



Handling
På bokens baksida beskrivs den såhär:
”Ett flygplan störtar och en grupp engelska skolpojkar mellan sex och tolv år kastas iland på en liten öde ö i Söderhavet. De stiftar lagar, fördelar sysslor och väljer anförare. Med rik tillgång på god mat, sol och fullständig frihet från de vuxnas tvång skulle deras tillvaro kunna bli paradisisk. Men snart tar leken en annan vändning: skräcken kommer krypande och rivaliteten växer mellan ledarna. Det som kunde varit en spännande sommarlovseskapad blir en hetsjakt, där fruktan och grymhet väller fram och undergången är nära.”

Boken börjar med att en av de äldre pojkarna (Ralph) tar sig fram genom en uppsliten del av djungeln, han rör sig mot en lagun. En annan pojke (Nasse) kommer efter honom, och ropar att han ska vänta. De försöker komma på vad som ska hända nu, försöker få grepp om situationen. De hittar en vacker crèmefärgad snäcka, som sedan har stor roll i bokens handlingsförlopp. Ralph blåser i snäckan, och efter bara en liten stund kommer det pojkar springandes ut ur djungeln från olika håll. Det första mötet hålls, och Nasse försöker räkna alla och lära sig namnen. Det bestäms även att Ralph ska bli hövding, något som en av pojkarna (Jack) misstycker till, även om han försöker att inte dölja det.

”Alla händer som inte tillhörde kören utom Nasses räcktes genast upp. Efter ett ögonblick räckte även han motvilligt upp handen.
Ralph räknade.
”Då blir jag hövding.”
Alla pojkarna började applådera. Till och med kören gjorde det, och fräknarna i Jacks ansikte försvann under en förödmjukelsens rodnad. Han for upp men åtrade sig och satte sig igen medan applåderna dånade. Ralph såg på honom och ville gärna erbjuda den besegrade någonting.” (S. 26)

Några av de större pojkarna går sedan på upptäcktsfärd och tar reda på att det faktiskt är en ö, med vatten på alla sidor. De tar sig även upp på toppen, och beslutar att de här ska ha en eld, så att ett passerande fartyg ska kunna rädda dem.
I kapitlet därpå blir det kaos, när alla vill upp för att tända elden på berget. Det är ingen struktur på arbetet, och detta gör att halva ön står i lågor och en pojke är försvunnen. Odjuret kommer även på tal första gången i kapitel 2.

”Ralph skrattade, och de andra pojkarna skrattade med honom. Den lille vred sig längre in i sig själv.
”Berätta om det där som såg ut som en orm.”
”Nu säger han att det var ett odjur.”
”Ett odjur?” ” (S. 43)

Jack börjar så småningom med sina grisjakter i skogen, och byggandet av hyddor påbörjas. Simon



Försvinner iväg allt som oftast, vilket förvirrar de andra. De anser att han är underlig, konstig.
Sedan känns det som att det sker ett hopp i berättelsen, för det pratas om hår som har blivit långt, och kläder som har blivit slitna.

”Nasse var klädd i resterna av ett par shorts, hans feta kropp var gyllenbrun och glasögonen blixtrade fortfarande när han tittade på någonting. Han var den ende av pojkarna som inte blev långhårig. Alla de andra hade väldiga kalufser men Nasses hår låg fortfarande i testar över huvudet på honom som om skallighet vore hans naturliga tillstånd och denna otillräckliga beklädnad snart skulle försvinna, liksom det sammetsmjuka överdraget på en ung kronhjorts horn.” (S. 81-82)

Det största misstaget som någon av pojkarna gör i boken skulle jag säga är när Jack ger sig ut på jakt med sina jägare, och låter elden på berget slockna. Just den gången åker nämligen ett fartyg förbi ön på avstånd, och de har ingen signal att använda för att bli räddade. Ralph blir riktigt arg, och skäller ut honom efter noter, trots att de faktiskt lyckades fånga och döda en gris!
Allteftersom tiden på ön går ökar pratet och rädslan kring odjuret, småbarnen drömmer mardrömmar, och tror att det är på riktigt. Simon, som tror sig förstå, pratar om att det bara är de själva som är odjuret, men ingen vill lyssna, de förstår inte hans tankar.

Intrigerna ökar mellan Jack och Ralph, och i kapitel 8 lämnar Jack gruppen och skapar en egen stam, med sina jägare, och några av de andra pojkarna följer med. Uppdelningen av pojkarna gör att det blir mer som två lag på ön, som så småningom går ut i en sorts krig mot varandra. Kvar hos Ralph blir efter en lockande fest (där Simon omkommer under en transliknande dans) endast Nasse och Samoeric, men efter en räd för att få Nasses glasögon att göra eld med från Jacks stam så går Ralphs gäng till de andras läger, där tillfångatas Samoeric med våld, och Nasse blir dödad av en sten som en av pojkarna häver ner framför honom, han kastas bakåt av tryckvågen och faller 12 m ner, och slås ihjäl mot en klippavsats som han landar på. Ralph blir jagad över stranden, med spjut och stenar, och nu börjar den verkliga katastrofen. Ralph gömmer sig i ett snår i närheten av de nu vilda pojkarnas läger, och lyckas ta kontakt med Samoeric. De berättar att stammen ska ge sig ut på jakt i avsikt att döda honom dagen därpå, och att Roger har vässat en stör i båda ändar, men Ralph förstår inte vad de menar med det. Han gör också ett stort misstag, när han berättar var han kommer att ligga gömd, och ber dem att hålla pojkarna borta från snåren i närheten av lägret.
Dagen därpå misshandlar en av pojkarna i stammen någon utav tvillingarna (vem framkommer inte), och får honom att berätta var Ralph gömmer sig, de röker ut honom ur sitt gömställe, och än en gång står ön i lågor. Jakten går genom djungeln, och Ralph flyr som en gris ifrån vildarna. Boken slutar med att han rusar ut från stranden, faller, kastar sig upp igen. Det första han får se när han höjer sin blick är en officer, hans fartyg har upptäckt röken från ön, och han undrar vad som har



Hänt egentligen, om de har krigat eller något i den stilen? Ralph brister för första gången under tiden på ön ut i gråt, han gråter så han skakar. De andra pojkarna kommer skrikande springandes ut ur skogen, men tystnar och stannar upp när de får syn på officeren som står framför dem på stranden.
Bokens sista meningar är som följer:
”Den omgivande olåten gjorde officeren både rörd och generad. Han vände sig bort för att ge dem tid att sansa sig, och lät under tiden blicken vila på den prydliga kryssaren i bakgrunden.” (S. 265)


Tid/Disposition
Tidsepoken som boken utspelar sig i är i slutet av andra världskriget, vilket framkommer av dess många anknytningar till armén och flottan.

” ”Han kunde inte landa här. Inte med ett flygplan med hjul.”
”vi blev anfallna!”
”han kommer säkert tillbaka.” Den tjocka pojken skakade på huvudet.
”När vi gick ner tittade jag ut genom ett fönster. Jag såg andra ändan av planet. Det slog ut lågor från det.” ” (S. 7)

” ”Jag kunde simma när jag var fem år. Pappa lärde mig. Han är kommendörkapten i flottan. När han får permission kommer han och räddar oss. Vad är din farsa för någonting?” ” (S. 13)
En stor brist i boken som gör tiden svårare att analysera är att det inte finns så många tidsangivelser (dagar, månader och år.), man får istället utgå ifrån de personliga irritationer och besvär som vanligast uppkommer efter en tid. Efter halva boken ungefär börjar man märka av att håret har växt, och att det irriterar. ”Simon saktade blygt in stegen tills han kom i jämnbredd med Ralph och kunde se upp på honom genom den sträva, svarta lugg som nu föll ända ner i ögonen på honom.” (S. 134) Man börjar också märka av den starka irritation på varandra som framträder efter att ha varit nära inpå varandra under en lång tid, Det syns tydligt att vissa är trötta på det sättet man har levt på ön tidigare.

” ”Som ni vill då.” Mycket försiktigt lade han ner snäckan i gräset vid sina fötter. Förödmjukelsens tårar rann ur ögonvrårna på honom. ”Jag tänker inte vara med och leka längre. Inte med er.” De flesta av pojkarna höll blicken riktad mot gräset eller sina egna fötter. Jack harklade sig igen. ”Jag tänker inte vara med i Ralphs gäng – ” Han kastade en blick mot stockarna till höger, räknade jägarna, de före detta korgossarna. ” (S. 166)

Bokens kapitelnamn har anknytning till en händelse i texten, även om man ibland kan ha svårt att lista ut vilken händelse de menar, kapitlets namn kan ibland vara som en gåta.

”Skriken hördes plötsligt närmare och kom honom att rycka till. Han kunde se en randig vilde hastigt komma ut ur ett grönt virrvarr och gå i riktning mot mattan där han låg, en vilde med ett spjut i handen. Ralph borrade ner fingrarna i jorden. Bäst att hålla sig beredd, för den händelse att.” (S. 259-260 Kap 12, Jägarnas skri)

Händelserna sker allt som oftast i kronologisk ordning, men ibland kan en sak hända, och på nästa sida står det om något som händer samtidigt.

” ”Var är Simon?”
”Det vet jag inte.”



”Ni tror väl inte att han är på väg uppåt berget?”
Nasse brast ut i ett högljutt skratt och tog sig mera frukt.
”Det är möjligt.” Han svalde ner sin tugga. ”Han är ju prillig.”

Simon hade passerat stället där det växte fruktträd, men idag hade de små varit allt för upptagna av elden på stranden för att följa efter honom dit.” (S. 173)



Personskildringar
Ralph: Namnet Ralph betyder Råd och varg, något som jag tolkar till Vishet och Styrka. Detta passar väl in på honom, då han utses till ledare på grund av sin kloka trygga utstrålning. Men han är inte så vis som man kan tro, han vidareförmedlar mest vad Nasse säger till honom, då inte Nasse får föra egen talan av någon anledning. Ralph är i början glad över att vara på ön, han tycker att det är skönt att vara utan vuxnas regler och krav för en gångs skull. I början av boken, när han utses till hövding gör han ingen stor sak av det. Men allteftersom tiden går inser han sitt stora ansvar, och hur viktigt det faktiskt är att bli räddade. Han inser också att han behöver Nasse för att klara sig.

”Ännu en gång denna kväll måste Ralph ändra sina värderingar. Nasse kunde tänka. Han kunde avancera steg för steg inuti sin tjocka skalle, men han var ingen hövding. Han hade löjlig kroppshydda men det hindrade inte att han hade ett gott huvud." (S. 100)

Jack: Jag kan ju börja med att hans vars namn betyder den listige, vilket passar bra in på hans personlighet. Han har förmågan att manipulera med sina ord och sitt kroppsspråk. Denna förmåga är något han utnyttjar på olika ställen i boken, han lockar över pojkarna till sin stam med hjälp av lockande argument, och med en känsla av ledarskap, en trygghet som inte har funnits på ön på mycket länge.
” ”Och så var det angående odjuret.”
De flyttade på sig och tittade inåt skogen.
”och då vill jag säga en sak. Vi bryr oss inte om odjuret. ”
Han nickade åt dem.
”Vi glömmer bort odjuret.”
”Det är bra!”
”Just det!”
”Vi glömmer bort odjuret!” (S. 174)


Simon: Namnet betyder den som lyssnar, något som passar bra. Då tänker jag framförallt på hans förmåga att tänka stort och klokt, och att förstå hur saker hänger ihop. Han hör också röster och ser saker som inte finns, vilket är en annan vinkel av hur han lyssnar. Han är en blyg och tillbakadragen pojke, som inte vill vara till besvär egentligen. Han drar sig ofta undan de andra, till ett snår som bara han känner till, där ligger han och tänker. Det är även där som upptakten till hans död börjar, med ett anfall av något slag (jag tror att det är epilepsi), och röster och bilder i hans huvud.

”Det blev en paus.
”Jag varnar dig. Snart blir jag ond. Förstår du det? Du är inte önskad. Förstår du det? Vi ska ha kul på den hör ön.
Förstår du det? Vi ska ha kul på den här ön! Så försök inte, arma missledda pojke, för då –”
Simon fann att han såg in i ett väldigt gap. Det var svart där inne, och det svart spred sig.
”- för då tar vi kål på dig. Uppfattat? Jack och Roger och Maurice och Robert och Bill och Nasse och Ralph. Gör kål på dig. Uppfattat?”
Simon var inuti gapet. Han föll omkull och förlorade medvetandet.” (S. 188)

Nasse: Jag hittade inte någon information kring namnet i svenskan, men i den engelska versionen av boken (Lord of the flies) heter han Piggy, och med det menar man ofta Slagpåse, Någon som är utsatt för mobbing av något slag, och dylikt. Detta passar också bra in på individen, då han är väldigt nedtryckt av många av pojkarna, och ingen har respekt för honom. Nasse är väldigt lugn, både fysiskt och psykiskt, och han tappar sällan fattningen. Han lider av astma, och detta gör att han har svårt att följa med på saker som de andra pojkarna gör, och han kommer ofta på efterslänten. Hans riktiga namn framkommer aldrig, och när han i början av boken säger till Ralph att de får kalla honom vad de vill utom det han kallades för i sin gamla skola –Nasse -, utan att berätta vad han hette egentligen så fick han heta Nasse.
” ”Du pratar för mycket”, sade Jack Merridew. ”Håll klaffen, Tjockis.” Skrattet brast lös. ”Han heter inte Tjockis”, ropade Ralph. ”Hans riktiga namn är Nasse!” ”Nasse!” ”Nasse!” ”Oj, Nasse!” ” (S. 24)

Oftast beskrivs de olika personerna helt enkelt av författaren i texten,

”Innanför den fladdrande manteln var han lång, mager och knotig, och håret var rött under den svarta mössan. Han var skrovlig och fräknig i ansiktet som var fult utan att se dumt ut. I detta ansikte stirrade två ljusblå ögon vilkas blick just nu uttryckte besvikelse och höll på att, eller skulle till att, förbytas i vrede.” (S. 22)

Men ibland beskrivs också personerna genom tankar.
”Nasse var urtråkig, hans fetma, hans ass-ma och hans snusförnuftiga idéer var trista, men man kunde alltid få ut lite skoj av att driva med honom, även om man gjorde det av misstag.” (S. 82)
Som läsare får man ibland ta del av personernas tankar, oftast när det händer något som är svårt att förstå om man inte ser det ur personens synvinkel. Men man får aldrig läsa något som skrivs i jagform, utan allting skrivs i tredje person.

Miljöskildring
Boken utspelar sig på en öde ö någonstans i Söderhavet. Ön är formad ungefär som en båt, och runtomkring den är det korallrev och vackert, glittrande vatten. På stranden växer det palmer på något som liknar en Terrass, och de växer på så sätt att stranden verkar fjäderprydd. Det finns en lagun på ön, där saltvattnet har sållats bort av klipporna, så där kan man bada och det är som en bassäng. Överallt på stranden finns det kokosnötter och palmskott.
Bortanför palmterassen ligger skogen och berget reser sig genom vegetationen. Skogen är väldigt snårig, och typiskt djungelaktig, med ”lianer” och buskage överallt. Det finns gott om djur i skogen, de som nämns mest är grisarna, som pojkarna –och framförallt Jack- jagar.
Himlen beskrivs allt som oftast blå och molnfri, men när det väl blir oväder är det med besked. Stormen brakar och palmer tycks falla som tändstickor för vinden.

När vi fick se filmen efter att vi hade läst boken blev jag ganska besviken på miljöerna. För det första verkade det inte alls lika varmt, i boken känns det som att det ligger en hetta som man nästan kan röra vid över ön, men i filmen verkar det rätt svalt, och man ser nästan alltid gråa moln i bakgrunden. En annan sak som jag reagerade på var att det inte såg alls lika tropiskt ut, trädstockarna verkade inte vara av palmer, utan av något grövre och ”gråaktigare” träslag. Och djungeln verkade mycket mer lik en skog än vad man känner av i boken. Jag tycker även att ön i ena scenen verkar mindre än i boken, och i nästa scen större. Detta ger en surrealistisk känsla som inte infinner sig i boken. Det verkar även finnas två berg i filmen och elden tycks inte vara på högsta punkten.

”Det var inte den branta uppstigningen runt klipputsprången som var det värsta, utan att då och då dyka in i undervegetationen för att komma till nästa stycke stig. Här var klängväxternas rötter och stammar så sammanflätade att pojkarn...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Bokanalys Flugornas Herre av William Golding

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-10-14

    Det hära var bara jobbigt att läsa. du har tagit en massa stycken ur boken och de va väl onödigt. ''Simon: Namnet betyder den som lyssnar'' vad har de med personbeskrivnigen att göra? men annars tycker att det var bra (:

  • Inactive member 2011-01-18

    Tyckte den var bra, fick mycket inspiration :)

  • Inactive member 2013-11-22

    Var har du fått reda på namnens betydelser?

  • Inactive member 2015-03-25

    Fyfan va du är kung !

  • Inactive member 2018-11-27

    Jättebra analys!

  • Hasbiya Biya 2020-04-17

    jätte bra analys

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2007-11-13]   Bokanalys Flugornas Herre av William Golding
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=8787 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×