Bokrecension: 1984 av George Orwell

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag valde att läsa boken 1984, för jag ville läsa en bok som man kan ha nytta av senare, och som det är svårare språk i.
Boken gjorde mig positivt överraskad. Första sidorna var jättetråkiga, och jag funderade på att byta bok, men det artade sig och visade sig vara en jättebra bok, där man ibland måste stanna upp efter vissa meningar och verkligen tänka igenom vad som menas med meningen och vad George Orwell ville säga oss. Mycket av det i boken stämmer in på vissa länder i världen, det finns ingen demokrati, man är hårt övervakad, man har inte rätt till någon personlighet. Boken skildrar ett samhälle där man inte längre ”finns”, man är bara en marionett i Storebrors maktspel.
George Orwell har skrivit om en blick in i framtiden, en framtid som många av oss är rädda för, och en framtid som många av oss befinner oss i.

ETISKA PROBLEM OCH FRÅGESTÄLLNINGAR:
- Vilket etiskt problem eller frågeställning tar boken upp?
* ingen frihet, integritet
* man är ”ingen”, bara ett tomt skal som Storebror fyller med propaganda
* tre stormakter som styr hela världen
* ingen demokrati
* övervakning
* ingen individualitet
* inga mänskliga känslor
* ingen historia, ingen dåtid existerar
* man har inget eget, äger inget personligt

Boken 1984 utspelar sig på 1980-talet.
Alla lever i ett storebrorssamhälle där individualiteten bekämpas, där inga känslor existerar utom hat, lyckan för framgångarna på krigsfronten och kärleken till Storebror.
Man äger inget personligt, ingen klenod som påminner en det man liv man haft innan Storebror. All litteratur har ministerierna skrivit, så man har ingen annans syn på någonting.
De har hatminuter i två minuter varje dag, där hatet trappas upp och de stora mässorna är nästan i trans, värmen från de andra, orden och ljudet från stampande fötter fyller ens sinnen! Det är som under Hitlers regim, då han hade stora möten där han propagerade ut sina åsikter, då alla sträckte upp armen, det är en slags kollektiv hetsövning. Det finns ingen demokrati, man kan inte rösta om någonting, Storebror ger alla direktiv och alla lever efter hans ideologi.

Alla personer, utom proleterna, är övervakade dygnet runt av telescreener som ser vad de gör och tar upp ljud. Storebror sänder ut program genom skärmarna som aldrig är avslagna.
Friheten existerar inte längre; man kan inte gå vart man vill, man kan inte köpa vad man vill, man kan inte säga vad man vill, man kan inte göra vad man vill, man får inte träffa vem man vill.
Det finns ingen frihet, det finns inget jag. Man är ett tomt skal som Storebror fullt med propaganda.
Om man ses som ett hot mot samhället som Storebror och det inre partiet har skapat och byggt upp, blir man tillfångatagen av tankepolisen. Människorna är som robotar. Deras hjärnor och minnen är kontrollerade, och man kan inte längre lita på någon, inte ens sina barn eller sina föräldrar. De kan anmäla en till tankepolisen när som helst, om de uppfattar minsta lilla udda beteende, om man till exempel har pratat i sömnen, avslöjat sig av misstag.
" - Ja, är det inte de rätta takterna? De kan vara besvärliga, båda ungarna, men det är sprätt på dem. De bara tänker på "Spionerna", och så på kriget förstås. Vet du vad flickungen gjorde i lördags bär hennes patrull var ute på vandring på Berkhamstedvägen? Hon fick två andra flickor med sig, smög ifrån patrullen och följde hela eftermiddagen efter en främmande karl. De var i hälarna på honom i två timmar genom hela skogen och när de kom till Amsterdam överlämnade de honom till polisen.
– Vad gjorde de det för? sade Winston en smula förvånad.
Parsons fortsatte triumferande:
- Min unge var säker på att han var någon fientlig spion, han kunde exempelvis ha släppts ner med fallskärm. Men vet du vad som gjorde att hon först fick ögonen på honom? Det var alla tiders! Hon såg att han hade ett slags skojiga skor, hon säger att hon aldrig har sett sådana skor förr. Allt talar för att han var en utlänning. Det var inte illa av en sjuårs-unge, va?
- Hur gick det med karlen? sade Winston?
- Det kan väl inte jag veta? Men det skulle inte förvåna mig alls om...
Här gjorde Parsons en gest som om han siktade med ett gevär och smällde med tungan för att härma knallen." s.46
Det finns inget förflutet, ingen historia, eftersom det finns ett ministerium där man redigerar bilder, skriver om artiklar så att de passar de framtidsbilder som Storebror och hans närmsta män satt upp. Det förflutna skrivs om så många gånger, så att man till slut inte kommer ihåg någonting av sin barndom eller personerna i ens tidigare liv,

helt enkelt hur det var innan Storebror härskade över hela Oceanien.
"Så snart alla de korrigeringar som befunnits nödvändiga för ett visst nummer av Times hade samlats och kollationerats, skulle numret tryckas om, det ursprungliga numret förstöras och det korrigerade insättas i läggen i dess ställe. Denna kontinuerliga ändringsprocess var inte inskränkt till tidningar, utan sträckte sig till böcker, tidskrifter, broschyrer, affischer, flygblad, filmer, ljudfilmer, teckningar, fotografier - kort sagt varje slag av litteratur eller dokumentering som kunde tänkas ha någon politisk eller ideologisk betydelse. Dag för dag, ja, nästan minut för minut, fördes det förflutna up to date. På detta sätt kunde man dokumentariskt bevisa riktigheten i varje prognos som partiet hade gjort, och ingen nyhet, inget uttryck för någon åsikt som stred mot ögonblickets behov tilläts kvarstå. All historia var en palimpsest, som skrapades ren och skrev på nytt precis så många gånger som behövdes." s.33

STOREBROR OCH MINISTERIERNA

Det finns fyra myndigheter som styr allting i samhället, och de kallas Minisann (sanningsministeriet), Minifred (fredsministeriet), Minikär (kärleksministeriet) och Miniväl (välståndssministeriet).
Alla dessa fyra namn är en följd av nyspråksordet ”dubbeltänkande”.
Sanningsministeriet står för all redigering och omskrivning av olika artiklar, propaganda och alla litterära lögner, i kärleksministeriets lokaler sker tortering och utpressning av dem som blivit tagna av tankepolisen, i fredsministeriet sysslar man med ämnen som har med kriget att göra och välståndsministeriet står för ekonomin, matkupongerna och styr den medvetna fattigdomen som råder i Oceanien.
Nyspråket är ett språk som utvecklats av Storebror och hans medarbetare med det syfte att begränsa individens möjligheter till att tänka själv, och begränsa det man kan tänka på. Dubbeltänkandet innebär att man ska kunna tänka två saker samtidigt som är helt motsägande varandra och kunna acceptera att båda tankarna är sanna: att medvetet kunna ljuga och samtidigt vara övertygad att man talar sanning. Det krävs mycket styrka att kunna säga två motsägande saker, speciellt under press.
" - Förstår du inte att hela syftet med nyspråk är att begränsa tankesfären? Till slut ska vi göra tankebrott bokstavligt talat omöjliga, därför att det inte kommer att finnas några ord för att uttrycka det. Varje idé som kan behövas ska uttryckas av precis ett ord med noga avgränsad mening och alla bimeningar ska vara utplånade och glömda." s.42

I parollerna som syns överallt, på förpackningar och mynt, syns meningarna;
KRIG ÄR FRED
FRIHET ÄR SLAVERI
OKUNNIGHET ÄR STYRKA

De står för allt som Storebror kämpar för. Det är ett perfekt exempel på dubbeltänkande. Man ska inte riktigt kunna inse vad som sker i samhället, man ska inte ha några egna tankar.
"Han tog upp en tjugofemcent ur fickan. Även där stod med små tydliga bokstäver samma paroller och på myntets andra sida syntes huvudet av Storebror. Till och med från myntet förföljde ögonen honom. På mynt, på frimärken, på bokomslag, på baner, på affischer, på cigarettpaket - överallt. Ständigt omgavs man av denna röst. Vare sig man sov eller var vaken, arbetade eller åt, så fanns det ingen undanflykt. Ingenting var ens eget utom de få kubikcentimeterna inne i skallen" s.24
Krigen mot Östasien och Eurasien avlöser varandra, och man är aldrig säker på när krigen startade, och nyheterna kan helt plötsligt säga, efter år av krig mot Östasien, att det är Eurasien man är i krig med, och att Östasien alltid varit landets bundsförvant. Det är tre stormakter som styr världen, Eurasien, Östasien och Oceanien. De små länderna räknas inte längre.
"Krigets väsenliga uppgift är förstörelse, inte nödvändigtvis av människoliv men av produkten av människans arbete. Krig är ett medel att slå i stycken eller sprida i stratosfären eller sänka i havet varor som annars kunde användas för att öka den stora massans bekvämlighet och därmed på lång sikt höja dess andliga nivå." s.146

Proleternas enda bidrag till samhället är deras avkomma, och många ser det som en hyllning till Storebror att föda barn, för att sedan uppfostra dem till att gå med i t.ex. Anti-kön eller olika scoutgrupper som kontrollerar sig på att upptäcka tankebrott, det vill säga att man är emot Storebror.

- Hur skildras de etiska problemen i boken?
* vi får följa Winstons djärva försök att få kontakt med dem han tror står på samma sida som han själv.
* han och Julia talar mycket om Storebror
* mötet med O’Brien som han tror ska förändra deras liv
* när han blir tillfångatagen, torterad för att erkänna, omvandlas till en av Storebrors underlydande, sen dödas han

WINSTON

I denna sterila mardrömsvärld lever Winston Smith, en medelålders tjänsteman på
sanningsdepartementet och till synes en mönster medborgare...
Winston Smith är en man som skiljer sig från de andra i samhället. Han är en medelålders man som arbetar på Minisann, och han bär upp en falsk fasad då han verkar vara en mönstermedborgare. Han kommer ihåg vissa saker, han har sett bilder det inte var meningen att han skulle se, han kommer ihåg brottsstycken av sitt förflutna, och söker efter någon som, som han, vet att inget egentligen existerar. Han minns sin mamma och sin syster, som tankepolisen kom och hämtade när han var liten.
"Minnet av modern sved i hans hjärta därför att hon hade dött i kärlek till honom på en tid när han var för ung och egoistisk för att besvara hennes kärlek, och därför att hon på något sätt som han nu inte kom ihåg hade offrat sig för ett lojalitetsbegrepp som var privat eller oföränderligt. Han visste att sådana saker numera inte kunde hända. Nu fanns frukta och hat och smärta, men ingen känslornas värdighet, inga djupa eller komplicerade sorger." s.26

Winston börjar skriva en dagbok, som han har köpt illegalt på proleternas gator. Han vill förmedla till någon, men han kommer inte på till vem. Han inser vilket enormt tankebrott han har gjort, men han är djärv, eller dum nog, att fortsätta.
"Och plötsligt kom han att tänka på: för vem skrev han denna dagbok? För framtiden, för den ofödda. Han dröjde ett ögonblick vid den osäkra dateringen på bladet och stötte plötsligt emot nyspråksordet "dubbeltänkande". Nu först insåg han vilken oerhörd sak han hade tagit på sig. Hur skulle man kunna kommunicera med framtiden? Det låg ju i sakens natur att det var omöjligt. Antingen skulle framtiden likna nutiden och då skulle den inte lyssna på honom, eller också skulle den vara olika och då skulle hans problem vara meningslöst." s.9

Till slut inser han vad och vilka han ska tillägna boken:
"Till framtiden eller till det förflutna, till en tid då tanken är fri, när människorna är olika varandra, och inte lever ensamma, till en tid när sanningen existerar och det som är gjort inte kan göras ogjort:
En hälsning från uniformitetens tidevarv, ensamhetens tidevarv, storebros tidevarv, dubbeltänkandes tidevarv." s.24

Winston möter senare en flicka, Julia, som också vill göra uppror mot Storebror. Hon döljer sig bakom en falsk fasad, hon är med i alla grupper som finns och demonstrerar för fortsatt makt åt Storebror.
Winston och Julia blir kära i varandra, och har ett hemligt rum där de träffas och tar med sig illegala varor, t.ex. riktigt kaffe och socker. Ju mer de träffas, desto oräddare och djärvare blir de. När tankepolisen väl upptäcker dem kan de inte längre skydda sig, de har inga motargument mot alla anklagelser. Minisann omvänder alla de tillfångatar till att älska Storebror och få dem att stå för allt han och hans uppbyggda samhälle står för, innan de dödar dem.
"Hans tankar gled tillbaka till dubbeltänkandets labyrintiska värld. Att veta och icke veta; att känna till den hela och fulla sanningen medan man sade omsorgsfullt konstruerade lögner; att samtidigt ha två uppfattning som utplånade varandra; att veta att de var motsägande att tro på båda; att använda logik mot logik; att avisa moral och samtidigt göra anspråk på den; att tro att demokrati var omöjlig och att partiet var demokratins väktare; att glömma det som måste glömmas och återkalla det i minnet i de ögonblick när det behövdes för att sedan åter genast glömma det igen, och framför allt att tillämpa samma procedur på proceduren som sådan. Detta var den sublima höjdpunkten: att medvetet framkalla ovetskap och sedan i sin tur bli omedveten om den hypnos som just hade utförts. Till och med för att förstå ordet "dubbeltänkande" måste man använda dubbeltänkandet." s.30

- Hur skulle du lösa det?
Det är en mycket besvärlig situation de befinner sig i. Det är näst intill omöjligt att skapa en grupp människor som ska slåss mot Storebror. Man kan inte mötas, det är svårt att obemärkt ge varandra menande blickar eller ge varandra hemliga lappar. Nästan hela befolkningen är hjärntvättad och vem som helst kan ange en till tankepolisen.
Jag tror, som Winston, hoppet finns bland proleterna, den stora, okontrollerade massan.
De har ch...