Bokrecension: Faktiskt av Orup

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Orup har blivit mainstream
Thomas ”Orup” Eriksson har funnits i det svenska folkets hjärtan sedan mitten av 90-talet, då trion Glenmark Eriksson Strömstedt (GES) slog igenom med sommarplågan När vi gräver guld i USA (GES, 1995). Men det verkar som om Orup själv inte skulle ha märkt det förrän nu. Det är först på det tionde albumet, ”Faktiskt” som kom ut i november 2006, som Orup tagit folkligheten till sig.
Orups senaste soloskiva, ”Elva hjärtan”, kom ut 2000 och efter det lade han solokarriären på hyllan ett tag. Han har hunnit med mycket under dessa sju år, men själv har han inte stått i rampljuset på ett tag. Efter en (alltför) lång paus återförenades GES och gav ut ”Den andra skivan” 2003. Orup har också skrivit låtar till många olika artister, bland annat är han upphovsmannen till Sveriges eurovisionsbidrag 2004, Lena Philipssons stora hit Det gör ont.
I januari hade Orups och Philipssons scenshow Orup + Lena = sant premiär på Cirkus i Stockholm. I många avseenden har Orup gått i sin stora idol och forne mentor Anders Glenmarks fotspår, han grundade nyligen sitt eget produktionsbolag, Roxy recordings. På senare år har Orup jobbat hemifrån så mycket som möjligt för att samtidigt kunna ta hand om sina barn.
Familjelivet har påverkat Orup i hög grad. I musiken märks att han har blivit vuxen och han verkar också vara lyckligare än på länge. Man kan se stora skillnader mellan låten Inte komma tillbaks (Teddy, 1998) och nya låten Tänk om jag dog i förrgår kväll. De handlar i stort sett om samma sak, men textrader som Jag vill inte komma tillbaks och leva om mitt liv igen. Jag har fått nog av brutna löften och att bli sviken av kärleken ... har bytts ut mot Kan någon hjälpa mig förstå hur jag skall komma tillbaka igen och få träffa min vän ....
Mer pop och mindre rock, mindre experiment med musik och text. Orups musik har tappat lite av galenskapen och humorn som gjorde honom känd, det har börjat gå mer på rutin. Skaparglädjen lyser inte längre igenom i sångerna. Sångskrivandet har blivit ett nio-till-fem jobb, vilket säkert familjen uppskattar mer än de trogna fansen gör. Men på samma gång når han ut till en bredare publik, den stora massan som gillar hans nyare låtar. Faktiskt är en skiva som troligtvis kan hittas i var och varannan svensk skivhylla.
Den sång på nya albumet som mest påminner som Orups gamla tag är Kläderna du bär, som handlar om en kvinna han är förälskad i men som inte gillar honom. I en intervju som gjordes 1996 sade Orup att skrämmande många av han sånger egentligen handlar om obesvarad kärlek. Kläderna du bär är lätt att hänga med i, den är kul och svängig. Den känns Glenmark-inspirerad både till text och musik, den är rockigare än de flesta andra låtarna på Faktiskt. Den skulle kunna vara tagen från någon av de tidigare skivorna, och är ett välkommet inslag på den annars aningen slätstrukna nya skivan.
Trots att det finns stora skillnader mellan de tidigare Orup-skivorna och det nya albumet Faktiskt så hittar man även många likheter. Sju av elva sånger handlar fortfarande om obesvarad kärlek, fast de har ett för Orup helt nytt sound. De melankoliska texterna till trots hyser sångerna en tro till framtiden. Melodierna går i ljusare toner, budskapet är att det nog kommer att bli bra till slut.
Skaparglädjen har försvunnit. Det går inte att ta miste på att det är Orup, men han har förändrats mycket. Den man som sjunger de trallvänliga schlagerpoplåtarna är inte samma man som på 80-t...