Bokrecension: Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian

34 röster
56627 visningar
uppladdat: 2006-06-04
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
En bra historia om krig, sorg, vänskap, förtroende, kärlek, med gripande fakta om hur folket levde och mådde under kriget. En pojkes uppväxt hos sin mor var hemsk men när han sedan flyttade förbättrades hans uppväxt betydligt och han fick känna riktig glädje. En trovärdig historia om ett liv med hemska och lyckliga stunder.

”Glöm inte att be din aftonbön!”
”Nej, mister”
Tom stod tyst ett ögonblick. ”Det är nog bäst att du säger Tom till mig. Godnatt och Gud vare med dig.” Med de orden försvann han ur sikte och stängde luckan efter sig.
”Godnatt, mister Tom”, viskade Willie…

Handling
Boken som jag läst heter ”God natt Mister Tom” och är skriven av Michelle Magorian.
Den handlar om en liten pojke som heter William Beech. Han e knappt nio år då andra världskriget bryter ut. Han, tillsammans med många andra barn, har blivit evakuerade från London för en tryggare tillvaro. Willie hamnade i byn Weirworld hos en gammal man vid namn Tomas Oakley (Mr Tom), som bor tillsammans med sin hund Sammy. Tom tycker inte om att ta hand om barn, men det är något annorlunda med Willie. Han är lugn och väluppfostrad.
För Willie blir det en chock att komma hem till Mr Tom. Han möts av vänlighet för första gången i sitt liv. Han får äta sig mätt, han får kläder och för första gången i sitt liv får han en egen säng.
Toms och Willies vänskap växer för varje dag som går. De blir som bästa vänner.

Efter några dagar är det hög tid för Willie att börja skolan. Men skolan i Weirworld är långt ifrån samma sak som skolan i London. Gjorde man något fel i London fick man smisk och kunde man inte läsa eller skriva så fick man sitta och rita istället. Tillsammans med vännerna Zach, George och tvillingarna Ginnie och Carrie ska han nu börja sitt första år i Weirworld. Men pga. Willies läs- och skrivsvårigheter får han inte gå i samma klass som de andra.

Snart började de prata med varandra utom Willie som bara lyssnade. Mamma hade sagt att folk skulle tycka om honom om han gjorde sig osynlig och han ville väldigt gärna att de skulle göra det.
Han fick veta att Carrie tyckte om att läsa böcker, att klättra i träd och att gå på upptäcktsfärd, att Ginnie tyckte om att ta reda på namnen på vilda blommor och att pressa dem, att hon tyckte om att sticka och sy och att både Ginnie och Carrie tyckte om att simma. George var förtjust i att fiska och tre gånger hade det hänt att hans mamma hade tillagat fisk som han hade fått. Om de var för små kastade han alltid i dem igen. Han tyckte också om att simma och i somras hade han byggt en flotte, men den hade lösts upp i sina beståndsdelar mitt ute i ån medan han och tvillingarna satt på den. Han spelade också kricket och hade redan skaffat sig dåligt rykte genom att panga två fönsterrutor i byn.
Zach sa att han tyckte om att spela teater och att läsa äventyrsböcker och dikter. Han sa att han skrev egna berättelser även om han var tvungen att medge att han aldrig hade kommit längre än till de två första sidorna.
Under tiden förblev Willie inte bara tyst utan plockade även sina bär så långsamt att de andra kanske skulle glömma att han var med, men han hade inte räknat med Zach.
”Will!” sa han och bröt plötsligt hans tystnad. ”Vad tycker du om?”
Han skulle just skaka av sig frågan med ett ”jag vet inte”, när han upptäckte att George och tvillingarna stod och tittade på honom och väntade på ett svar. Han slickade av lite saft från fingrarna och försökte komma på något att säga. Han kunde inte läsa eller skriva. Han kunde inte simma eller cykla. Han hade aldrig byggt något och han kunde inte skilja den ena blomman från den andra. Han kunde inte spela kricket, eller något annat spel heller för den delen, och han hade aldrig varit ute och fiskat. Han började bli panikslagen. De andra skulle tröttna på att vänta och ge sig av ensamma utan honom. Han svalde hårt och tittade upp på dem. De såg inte uttråkade ut. Han slappnade av lite och då kom han på något.
”Jag tycker om att rita”, sa han.

Willies mamma hade lärt honom att han inte var bra på något och därför var han rädd för att berätta vad han tycker om att göra. Men hans svar möttes väldigt positivt, vilket stärkte hans självförtroende.

Han tittade ner på Sammy som låg i en olycklig hög vid hans fötter. Willie lyfte blicken och upptäckte att Tom höll ett brev i handen.
”Vad är det som har hänt?”
”Det är från din mamma”, sa han och nickade mot brevet. ”Hon är sjuk. Hon vill att du ska komma hem ett tag.”

Motvilligt åker han redan nästa dag tillbaka till London för att träffa sin mamma. Men mötet blir inte helt som han hade tänkt sig.

”Mamma!” ropade han. ”Mamma!”
”Ge dig iväg”, sa hon ovänligt. ”Du får ändå inga pengar av mig!”
”Mamma”, upprepade han. ”Det är jag!”
Hon tittade ner och skulle just be honom ge sig iväg när hon kände igen honom.

När Willie kommer hem får han sig en rejäl överraskning. Han har fått en lillasyster. Willie blir orolig och inte alls särskilt glad. Han blir bekymrad över han mammas sätt att ta hand om henne. Senare samma kväll så slår hon honom så att han svimmar. Hon tycker att han frågar för mycket, tycker för mycket. När han sedan vaknar märker han att han är inlåst i en skrubb, och han kan inte komma ut.

I Weirworld går Tom omkring otåligt och väntar på brev från Willie. Han blir orolig över att han inte hört av sig.
Efter tre veckor kan han inte vänta längre. Han visste att Zach hade skickat flera brev till Willie och han hade själv skickat fyra utan att få något svar. En natt vaknar Tom upp efter en mardröm och bestämmer sig för att åka till London. Han och Sammy reser samma morgon.
Det blir en lång och dryg resa för dem och en krånglig väg till Willie. Men med lite hjälp från omgivningen hittar han rätt. När Mr Tom hittar Willie har han legat inlåst i en skrubb under trappan. Hela hans kropp är full utav blåmärken och sår. I armarna håller han ett knyte där den lilla bäbisen ligger.

”Får jag titta på babyn?”
Will nickade och släppte taget lite. Tom vek undan skynket som babyn var insvept i. Den hade varit död ett bra tag. Den var mager och huden skiftade i grått.

Willie får åka in på sjukhus där han får lugnande medel och psykisk hjälp. Därför måste han stanna över natten. Tom tycker inte om idén eftersom att han inte får stanna. Därför bestämmer han sig för att kidnappa Willie. Mr Tom, Willie och Sammy åker hem med tåget samma natt. Hem till Weirworld.
Några dagar senare när Willie kommer hem efter en dag med Zach, väntar polisen hemma hos Mr Tom. De har dåliga nyheter och berättar att Willies mamma har begått självmord.

”Och vad ska hända med mig nu?”
Tom tittade snabbt upp på honom.
”Jag ska adoptera dig.”
”Va!” utropade Will.

Nu äntligen kan Willie känna sig riktigt, riktigt lycklig. Han har en pappa igen. Han har vänner och ett underbart hem i Weirworld. Inget kan gå fel. Eller?
Dagen därpå efter skolan åker Willie direkt hem till Zach. Innanför dörren står färdigpackade väskor. Zach pappa, som var i London, har blivit svårt skadad och Zach vill verkligen åka och träffa honom, så han ska ta tåget till London. Willie blir orolig när Zach har åkt och lyssnar tålmodigt på radiorapporter om eventuella bombattacker. Hundratals tyska plan hade släppt bomber över London samma kväll och nästa dag får Willie veta att Zach är död. Will tar självklart, Zachs död väldigt hårt. Men till slut lyckas han komma över den och kan leva vidare med minnet av den alltid glada Zach.

Tema
Jag tycker att bokens tema är svår att komma fram till. Men jag har valt ”att växa”. Bokens tema är alltså att växa!
Temat är väldigt brett, så det finns många olika sätt att tolka på.
Hos Mr Tom fick han alltid äta sig mätt. Så när han återvände till London kände hans mamma inte igen honom.. För han hade blivit större. Det är ju en tolkning.
Men först och främst tycker jag att Willie växer som person under bokens gång. När han kommer till Mr Tom får han vänner och komplimanger som han aldrig fått förr. Det ger honom mycket bättre självförtroende. Dessutom om man tittar från början av hans historia så lever han med en ensamstående mamma som slår honom. Han har inga vänner utan gör allt det som hans mamma vill att han ska göra. Han kan inte heller läsa eller skriva. När han sen kommer till Mr Tom har han ingen som slår honom, han har en levande mamma där hemma, han får kompisar och lär sig läsa och skriva. Sen när han åker hem till London igen möts han av en mamma som fortfarande slår honom, som inte uppskattar det han gör och senare får han en död lillasyster. När han kommer tillbaka till Mr Tom igen, får han veta att hans mamma är död och att hans bästa kompis dött i kriget. Det går som en bergochdalbana alltihopa och ändå slutar det med att han är den glada, lyckliga William Beech. Och det måste tyda på att han är väldigt stark som person, och allt som hänt måste ha stärkt honom ännu mer. Boken slutar också med;
”Pappa”, upprepade Will med förvånad röst. ”Jag håller på att bli stor!”

Koppling till annat
Det ända jag läst som har liknat den här boken har varit Michelle Magorians ”Hemlängtan”. Fast jag läste aldrig klar den boken. Den handlade också om krig och evakuering. Fast om en flicka som kommer tillbaka till England från en evakuering.
Jag är inte så mycket för böcker egentligen, så jag kan nog inte koppla ”Godnatt Mister Tom” till någon annan bok.
En film som dyker upp varje gång jag tänker på boken är den här julsagan om Ebeniezer Scroutch. Men det är nog för att jag föreställer mig att Mr Tom ska vara en sur gubbe i början, som inte tycker om barn.

Egna reflektioner
”God natt Mister Tom” är en av mina favoritböcker, även om jag inte läst så många böcker i under min livstid. Något som jag verkligen gillar i den här boken är början. Utan att skriva det bokstavligen så kan man förstå vad som hänt innan och vad som händer just då. Att Willie blivit slagen av sin mamma och att det är andra v...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Bokrecension: Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-10-11

    tack sandra,,den enda som skrv

  • Inactive member 2009-02-26

    Skitbra ju! :)

  • Inactive member 2015-01-28

    skitbra skrivet! :D

Källhänvisning

Inactive member [2006-06-04]   Bokrecension: Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=6527 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×