FÖRFATTAREN

Gustave Flaubert föddes 1821 i Rouen i Frankrike. Han blev det femte barnet av sex i en välbärgad läkarfamilj. Hans far var chefskirurg vid sjukhuset i hemstaden och då bostaden låg inrymd i en av sjukhusflyglarna, så vande sig Gustave tidigt vid sjukhusmiljö. Det var inte ovanligt att han fick se uppskurna och flugsvärmande lik i obduktionssalen som låg mittemot bostaden. Fadern tänkte sig väl att detta redan i tidig ålder skulle stimulera intresset för läkaryrket, men man anser tvärtom att dessa anatomi- och dissektionsscener traumatiserade honom som barn.

10 år gammal började han på det kungliga gymnasiet i Rouen och 18 år gammal flyttade han till Paris för att studera juridik. Men intresset för litteraturen blev allt större. Han började skriva på allvar och kom ut med betydande verk såsom L’Éducation sentimentale (Hjärtats fostran) och La Tentation de Saint Antoine (Hjärtats begärelse) i de första versionerna (Hela romanerna publicerades först 1869 respektive 1874).

Flaubert kom att bli en betydande fransk romanförfattare och hans första roman, Madame Bovary, som jag har läst, väckte stor uppmärksamhet när den kom ut 1857. Flaubert åtalades nämligen för ”sårande av sedligheten” på grund av sin erotiska frispråkighet, men så småningom frikändes han.

Flaubert skrev få böcker men de han skrev var mycket omsorgsfullt genomarbetade och han har beskrivits som en perfektionist. Det kan man konstatera om man vet att han ägnade 5 år att skriva Madame Bovary och att själva skrivandet föregicks av noggranna förundersökningar och iakttagelser.

Gustave Flaubert är en av grundarna till en ”ny gren” inom realismen, naturalismen, som uppstod omkring år 1850 i Frankrike som (ytterligare) en protest mot den tidigare romantiken. Realisterna ville skildra verkligheten på ett så objektivt och vetenskapligt sätt som möjligt. Naturalismen kan ses som en fördjupning av realismen. Flaubert och naturalisterna använde sig av språket för att väcka uppståndelse och debatt om olika sociala problem och moraliska dilemman. De var ofta kritiska mot kyrkan, som för övrigt under denna tidsålder förlorade makt.


HANDLINGEN

Boken handlar om Emma Bovary som är en läkarhustru i en småstad i 1800-talets Frankrike. Författaren börjar med att beskriva Charles Bovarys (hennes framtida makes) uppväxt och hur det kom sig att han blev läkare. Charles mer eller mindre tvingas till att gifta sig med en rik, medelålders änka.



Senare visar det sig att hon har ljugit om sin förmögenhet, till familjens bestörtning.

Emma själv lever med sin far, gubben Rouault, på en stor bondgård. En dag bryter fadern benet, Charles kallas dit och på så sätt lär han känna Emma. Vid denna tidpunkt avlider Charles hustru av en sjukdom och han faller i stor sorg. Han börjar besöka familjen Rouault på gården allt oftare, eftersom han inte klarar av att vara hemma. Så småningom inser han att han har förälskat sig i Emma och ber fadern om hennes hand.
Emma som har levt på bondgården nästan hela sitt liv, förutom när hon gick i klosterskola, vill se mer av världen, uppleva saker, och dessutom låter ett pampigt bröllop mycket lockande. Emma är till en början även hon förälskad i Charles, så av dessa anledningar tackar hon ja och de gifter sig.

De stabiliserar sig i Charles hem i byn Tostes. Väldigt snart tröttnar Emma på äktenskapets inrutade liv och i sin tristess flyr hon till böckernas värld. Hon läser om rikedom, romantik och passionerad kärlek. Hon börjar fantisera om ett liv i lyx och får svårare att skilja på fantasi och verklighet. Hennes romantiska drömmar är orealistiska och överdrivna:

Hon trodde att kärleken liksom en indisk orkidé behövde en särskild jordmån och bestämd temperatur. Suckar i månskenet, långa omfamningar, tårar på den hand man trycker för sista gången - allt detta kunde bara utspelas på balkongen i något sysslolöst slott eller en boudoir med sidenförhängen, tjocka mattor och prunkande blomster, allt detta måste omgivas av ädelstenars glans och livréklädda betjänter.

När hon inser att hennes vilda drömmar inte går att uppfylla så blir hon mycket deprimerad. Hon tycker att maken är tråkig och klumpig och längre in i boken har det gått så långt att hon till slut äcklas av honom.

Emmas depression börjar påverka Charles som är upp till öronen förälskad i henne. Han anser att miljöbyte skulle göra henne gott så det bestäms att de ska flytta till en fransk köping, Yonville, där det saknas en läkare.

Emma anpassar sig ett tag och snart blir hon gravid. Ett citat ur boken visar tydligt på kvinnans underordnade ställning i 1800-talets samhälle, som kanske var en av orsakerna till hennes olycka:

Hon skulle döpa honom till Georges.







Tanken på att bli mor till en varelse av mankön fyllde henne med förhoppningar om att få ersättning för all livets maktlöshet. En man är åtminstone fri; han kan ge sig hän åt sina lidelser, han kan resa, övervinna alla hinder, smaka på all världens lycka. Men en kvinna är ständigt omgiven av hinder. Hon har kroppens svaghet och lagarna emot sig. Liksom floret på hatten fladdrar hennes vilja för minsta vind; alltid finns det några önskningar som drar henne med sig och konvenansen som håller henne tillbaka…

Detta citat är även ett ganska bra exempel på naturalismen och realismen som genomsyrar hela romanen. Ett problem blottas utan krusiduller.

Efter födseln av en dotter når hon åter igen botten. Hon vet att Charles bara vill henne väl, men hon kan inte rå för att han inte känns spännande längre och hon törstar efter romantik. Hon finner den hos kontoristen León, som precis som hon är en drömmare som fascineras av huvudstaden Paris, teater, poesi och kultur. Men romansen hinner knappt inledas förrän Léon flyttar till Rouen.

Emma mår åter igen mycket psykiskt dåligt. Hennes längtan efter lyx driver henne till överkonsumtion och hon blir lite utav en shoppoholic. Efter några år inleder hon en kärleksrelation med den rike godsägaren Rudolphe. De går så långt att de planerar att rymma tillsammans till Paris. Men Rudolphe ångrar sig och avslutar relationen i sista sekund innan avresan.

Hon blir sjuk av sin olyckliga kärlek. Stackars Charles söker förtvivlat efter ett botemedel, men han vet ju inte att sjukdomen har psykiska orsaker. Efter ett tag är hon tillräckligt frisk för att åka till Paris och gå på opera med Charles. Där återser de León, och Emma inleder sitt sista otrohetsbestyr med honom. För att de ska kunna träffas så lurar hon i Charles att hon tar pianolektioner i Rouen.





Men hennes otrohetsaffär blir ett dyrt projekt. Det, kombinerat med hennes överdrivna handlande av diverse lyxprodukter, sätter hela familjen i stora skulder. Till slut har det gått så långt att hela deras hem ska auktioneras ut. Relationen med León kommer till sitt slut och desperat försöker hon få tag i den enormt stora summan pengar som hon behöver. När hon misslyckas ser hon ingen annan utväg än att ta livet av sig.


KOMMENTARER OCH EGNA ÅSIKTER

Rent språkmässigt tyckte jag till en början att boken var underbar. Men i längden blev Flaubert alldeles för långdragen och även lite för realistisk. Men det var en bra introduktion till denna epok och en nyttig erfarenhet.

Att stå ut med denna odrägliga, psykiskt labila drömmare till överklasskvinna var ingen höjdare, men ju djupare man gräver, desto mer förståelse får man för hennes tankar och handlingar. Jag kan förstå hennes uttråkning och tycker synd om henne. Kvinnor på den här tiden hade ju väldigt få valmöjligheter, att t.ex. skilja sig var tabubelagt och nästan omöjligt.

Det som jag hatar henne för är hennes egoism. Hon verkar överhuvudtaget inte bry sig om sin egen dotter, Berthe, och att man kan vara så kallsinnig att man glömmer bort sina egna barn är för mig helt obegripligt. Hon behandlar även fattiga som de lägst stående.
....

En tag är ett sökord eller uppmärkning av ett arbete. Genom att märka upp arbeten med olika relevanta sökord, kan du lätt hitta tillbaks till de arbeten du är intresserad av, genom att söka på dessa ord nästa gång du besöker vår sajt. Man kan också se och söka på andra besökares taggar.