Branden

2 röster
1789 visningar
uppladdat: 2013-03-21
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Branden
I natt är det en av de kallaste kvällarna sen vintern började och jag frös i min säng trots att ved
kaminen eldade för fullt. Ja tog tag i en till laka som jag hade fått av min mormor och svepte
den över mig, korsade benen för att det skulle ännu varmare och sedan somnade jag utan att jag
märkte nått. Jag vaknade mitt i natten av att brandlarmet tjutande, jag kände röklukten, hörde det
knastrande ljudet från elden och fick svårt att andas. Jag sprang upp till mina syskons rum på
övervåningen. När jag öppnade deras rum började det att bolma ut tjock rök, röken var alldeles
svart. Jag såg att min yngre bror Elias satt bredvid min lilla syster Catarina, jag sprang in för att
se vad de gjorde. Jag såg att Elias försökte få liv i Catarina, jag började gråta och frågade vad
det var med Catarina? Elias berättade att Catarina inte andades längre och att jag skulle hämta
mamma och pappa.


Jag sprang fram till mammas och pappas dörr, jag darrade av rädsla när jag satte handen mot
dörrhandtaget och öppnade dörren. Det började bolma ut en ännu svartare och tjockare rök än
den som var i mina syskons rum, då förstod jag att det var något som var väldigt fel.
Mamma och pappa har ett jättestort sovrum så jag började krypa in i deras rum. Jag ville
undvika röken så mycket som möjligt eftersom jag visste att det skulle ta ett tag att komma i
genom hela rummet och fram till sängen. Jag hann inte ens komma ända fram till sängen innan
jag såg elden mitt framför mina ögon, det brann i mammas och pappas fåtölj och elden började
sprida sig mot Tv:n och deras säng!
Jag började krypa snabbare för att försöka undvika röken, när jag kom fram till deras säng
väckte jag mamma. Jag skrek att hon behövde komma snabbt eftersom att Catarina inte
andades. Mamma försökte väcka pappa men hon lyckades inte, hon kände att han inte andades,
både jag och mamma började få panik eftersom elden spred sig ganska snabbt. Mamma sa åt
mig att jag skulle springa till telefonen i köket och ringa 112.


Jag tog ett djupt andetag, sprang ut ur sovrummet och fram till telefonen för att ringa. Helt
plötsligt hörde jag att mamma skrek, jag sprang in till henne igen. Pappas pyjamas hade börjat
brinna. Han var medvetslös och brann, vi fick panik. Jag försökte kväva elden med att lägga
täcket över pappa, men det fortsatte att brinna, jag sprang ut i köket för att hämta en karaff med
vatten. När jag kom in i sovrummet igen hällde jag och mamma vattnet över pappa, elden
släcktes, tack och lov. Men gud vilka brännsår han hade, delar av hans pyjamas hade smält in i
hans kropp.


Nu äntligen hörde jag sirener, ambulanserna och brandbilen hade kommit. Jag sprang ut och
mötte ambulanspersonalen, sedan visade jag var de skadade befann sig någonstans.
Två rökdykare gick in till mina föräldrars rum och hämtade ut pappa, mamma sprang efter.
Ambulanspersonalen blev väldigt chockad när de såg hur pappa såg ut, men han hade i alla fall
börjat andas igen. Det var värre när det gällde Catarina, när ambulanspersonalen kom in till
henne hade hon inte andats på väldigt länge, hon kunde bara få in luft lite då och då, hon var blå
om läpparna, bredvid henne satt Elias, han grät och försökte få Catarina att andas.
Jag, mamma och Elias stod ute och tittade när ambulanserna åkte iväg till sjukhuset i ilfart, alla
grinade för att vi inte visste hur det var med Catarina och pappa. Vi vände oss om och kollade
mot det som hade varit vårt hus, det var inte mycket kvar av huset nu. Branden hade spridit sig
i hela huset, brandmännen försökte släcka branden men de var för få. En brandman ringde och
berättade att en till brandbilar behövde komma dit och hjälpa dem.


Helt plötsligt stod man där på gatan, hemlös. Vi åkte hem till farmor och farfar, vi fick sova i
deras hus. Innan vi kunde sova berättade vi allting för farmor och farfar, sedan ringde vi till
sjukhuset för att höra hur det var med pappa och Catarina. Catarinas tillstånd var kritiskt, hon
hade nämligen astma, hon hade det väldigt svårt att andas när det blev rökigt i deras sovrum.
Pappas tillstånd var kritiskt men de hade läget under kontroll.
Vi gick och lade oss, det var svårt att somna när man precis hade varit med om en brand. På
morgonen när alla hade vaknat ringde mamma till sjukhuset och frågade hur det var med pappa
och Catarina. Mamma började med att fråga hur pappas tillstånd var, hon började gråta i
telefonen, hon lugnade sig till slut och frågade hur det var med Catarina, när hon hade fått reda
på det sa hon hej då.
Vad sa de? frågade alla som var hemma hos Farmor och farfar. Mamma sa att de inte visste om
pappa skulle överleva de svåra brännskadorna, alla började gråta och frågade vad de sa om
Catarina, Catarinas tillstånd hade förvärrats, något mer än det kunde de inte säga.
Det var besökstid från kl.16:00, vi åkte dit för att få träffa pappa och Catarina.
Vi gick in till Catarina först, hon låg och sov. Då bestämde vi oss för att gå in till pappa istället,
bara för att vi inte skulle väcka Catarina. Mitt hjärta började slå snabbare och snabbare desto
närmare pappas dörr vi kom, mamma öppnade dörren och gick in. Det satt en sjuksköterska vid
pappa, hon höll på att byta alla bandage som han hade över sina brännskador. Hon gick fram
och skakade hand med oss, hon hette Anastasia. Anastasia berättade att hon skulle behöva byta
bandagen på pappas brännskador, hon varnade oss för att hans brännskador var hemska att se,
farmor och farfar gick ut från rummet. Jag, mamma och Elias satt kvar där inne med pappa och
Anastasia.


När hon tog bort bandaget som satt runt pappas knä gick mamma ut därifrån. Jag rös till när jag
såg hans sår, det var det värsta såret jag någonsin hade sett, det såg ut som att hans sår gick rakt
igenom hela benen. Anastasia berättade att det inte hade gått igenom hela benen, då skulle de
behövt amputera bort den skadade delen för att den aldrig skulle bli bra, den delen skulle bara
bli en stor skorpa till slut. Pappa hade brännskador på ansiktet, ryggen, benen, och fötterna.
Han låg på en specialsäng som det var massa små hål i för att det skulle ventilera, om det inte
skulle ventilera hade hans sår blivit helt fuktiga och instängda och då kunde det bli väldigt
farligt för att då började det bildas bakterier som sedan kunde göra väldigt stora infektioner i
hans brännsår.


Anastasia berättade att pappa låg i koma, jag och Elias fick veta det först och vi var dem som
skulle berätta det för mamma, farmor och farfar. När vi kom ut ur pappas rum hade mormor
och morfar också kommit. Vi skulle alltså berätta det för farmor och farfar också. Varför skulle
just vi få veta det först? kunde inte någon annan ha fått reda på det innan oss.
Vi berättade att pappa hade hamnat i koma på grund av hans svåra brännskador, han skulle
kunna vakna upp igen berättade Anastasia, men det var inte så stor chans. Doktorn tyckte att
det skulle vara bättre att stänga av alla maskiner som höll hans hjärna och hjärta igång, just nu
låg han bara där och led. De berättade att han fortfarande kunde höra vad vi pratade om, alla
fick en varsin stund med pappa.
När alla hade varit inne hos pappa för sista gången skulle de stänga av alla maskinerna, men vi
kom på att Catarina inte hade fått sagt något åt pappa! Mamma gick och kollade om hon hade
vaknat, Catarina hade vaknat. Mamma gick och hämtade en doktor som kunde dra Catarinas
säng till pappas rum. Catarina fick träffa pappa för en sista gång, efter det stängde de av
maskinerna som höll pappa vid liv.


Det var förskräckligt att pappa försvann ut ur våra liv så pass snabbt som han gjorde. Ena
stunden fanns han här hos oss och andra stunden hade han försvunnit för gott.
Nu var det bara att hoppas på att Catarina skulle bli frisk, doktorn sa att hennes tillstånd
fortfarande var väldigt kritiskt. Vi satt inne hos Catarina ett tag, sedan åkte vi hem till farmor
och farfar igen.
När vi kom hem till farmor och farfar var det väldigt sent, jag gick till sängen på en gång, jag
somnade direkt efter att jag hade lagt mig. Mamma var vaken väldigt länge.
På morgonen när vi vaknade åkte vi tillbaka till sjukhuset, Catarina mådde jättedåligt, hon
mådde sämre än vad hon hade gjort ifrån första början. Doktorn berättade att Catarinas hjärta
hade börjat slå ojämnt, mamma började gråta. Jag och Elias stod bara där som om vi två hade
fått en elchock. Jag tänkte bara på att Catarina inte fick dö, hon fick bara inte det, pappa hade
precis dött och då kunde inte Catarina också dö nu helt plötsligt.
Jag sprang ut ur Catarinas rum, mamma sprang efter mig, jag satte mig på en bänk ute i
korridoren. Jag satt där och grät som aldrig för, jag förstod att Catarina också skulle dö, de
behövde inte stå där och säga att det var värre än förut, de kunde väl säga det rakt ut istället.
När mamma precis han ikapp mig kom Elias också springande, han kom fram till mig och
berättade att Catarina hade sagt att hon ville prata med mig i enrum.
Jag gick in till Catarinas rum och såg henne ligga där i sjukhussängen med slangar överallt, hon
berättade allting för mig. Hon sa att hon antagligen skulle dö om någon dag. Jag började gråta
ännu mer, men Catarina sa att jag inte skulle vara ledsen, hon berättade att jag skulle vara glad
istället och att jag inte kunde göra något åt situationen. Men jag bröt ihop och berättade att hon
inte fick dö, hon fick inte dö. Catarina sade åt mig att komma närmare henne. Jag gick närmare,
då kramade hon mig och berättade att hon älskade mig och att jag aldrig fick glömma det! Jag
hade precis slutat gråta, men när Catarina berättade att hon älskade mig och att jag aldrig fick
glömma det, då kunde jag inte hålla tårarna inne längre, jag började gråta igen. När jag hade
samlat mig igen berättade jag att hon aldrig fick glömma hur mycket hon betydde för mig.
Catarina började också gråta, hon sa åt mig att jag skulle komma närmare igen, hon kramade
mig jättelänge, den kramen glömmer jag aldrig!

Jag gick ut till alla igen. Mamma berättade att det var dags att åka hem till farmor och farfar. Vi
skulle gå in och säga hej då till Catarina, vi visste inte hur länge hon skulle överleva, därför var
det extra viktigt att verkligen säga hej då till henne och berätta hur mycket vi älskade henne. På
natten ringde det, alla vaknade och förstod att de ringde från sjukhuset. Det var mamma som
fick svara, jag fick en klump i halsen när mamma viskade att de ringde från sjukh...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Branden

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2013-03-21]   Branden
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=59200 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×