Christopher Polhem

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning

1 Förord Sida 1
2 Om Christopher Polhem. Sida 1, 2
3 Christopher Polhems verk Sida 3,4,5
3.1 Astronomiskt ur Sida 3
3.2 Falu gruva Sida 3, 4
3.3 Slussen Sida 4, 5
3.4 Slutet Sida 5
4 Källförteckning Sida 7


1. Förord

Ja varför just Christopher Polhem? Jag satt och tittade lite i våran teknikbok på skolan och såg Christopher Polhem på en 500-lapp och tänkte vad har han gjort för att få en sådan belöning att få sitta på en 500-lapp? plus att Rikard Fackel sa att jag kunde skriva om honom.
Så därför detta teknikarbete om Christopher Polhem.

2. Christopher Polhem

Christopher Polhammar föddes 1661 i Visby på Gotland.
Hans far dog 1669 och 1671 flyttade han till sin farbror i Stockholm och började att studerade där. Efter två år dog farbrorn och Christopher fick klara sig själv. Han sökte plats som inspektör på egendomen Vansta Säteri i Södermanland, han ansvarade för arbetsledningen och bokföringen. Detta jobb hade han kvar i tio år.

Han satte upp en smedja och en verkstad och började tillverka saxar, knivar, gafflar och ur m.m. Alla läroböcker var på latin, så han skaffade sig ett Svensk-latin lexikon och försökte lära sig latin. Han lärde sig det utantill men insåg att det inte räckte. Han lagade en klocka åt en präst i utbyte mot lektioner i språket latin. 1687 började han på universitetet i Uppsala. Han gick ut universitetet med lysande betyg. Han fick i uppdrag av bergskollegium att tillverka en maskin för att ta upp malm ur gruvorna (Se sida 3 och 4) Han lyckades och fick kunglig belöning.
Denna maskin hade stor betydelse för gruvorna, eftersom den både tog upp malmen och fraktade den till hyttorna.

28 december, 1691 gifte han sig med Maria Hoffman som var dotter till en arkitekt som inkallats till Sverige från Tyskland. Under äktenskapet fick dom tio barn varav tre pojkar och en flicka dog vid mycket späd ålder.1694 reste Christopher utomlands för att studera uppfinningar i andra länder. När han kom hem 1696 var han mycket inspirerad och ville bygga ” laboratorium mechanium ”, där skulle unga studenter kunna studera både praktiskt och teoretiskt.
Christopher Polhammar hade tyvärr inte tid för laboratoriet så hans tidigare reskamrat Buschenfelt fick ta över verksamheten. År 1700 dog Buschenfelt och laboratoriet lades ner.

Polhammar hade funderingar på att bygga en mekanisk verkstad. Han byggde sitt manufakturverk i Sund vid sjön Grycken i Dalarna. Platsen döptes om till Stiernsund efter Polhammars kompanjon Gabriel Stierncrona år 1700.
Man inriktade sig i första hand på att framställa köksredskap t.ex. Stekpannor, kastruller m.m. Där gjordes även det berömda Polhemslåset ( Ett hänglås ).
Polhammar uppfann valsverket, dom valsade ut stångjärn, plåt m.m.
Han uppfann nu också en maskin för tillverkning av kugghjul, den underlättade ur tillverkningen. Polhammar uppfann här även en maskin för slipning av kanonkulor, och även ett ”tågverk” för gevärs tillverkning vid faktorierna och ett riktverk för att hastigt kunna rikta och boxa grova kanoner på batterier och pråmar. En av honom uppfunnen kanontyp blev 1712 påbjuden till utförande av nya gevärsmodeller. Han tillverkade många maskiner som underlättade textil- tillverkningen som vävstolar, varpstolar, spolmaskiner m.m. 10 december, 1716 utnämndes Polhammar till kommerseråd i kommerskollegium med bibehållande av samma löneförmåner som förut. Redan två år innan hade han fått assessors titel. Och den 15 december 1716 blev han ”benådad med adligt stånd och sköldebrev”. I samband med det bytte han namn till Polhem.
För att bevista sin dotters bröllop hade hennes moder Maria Polhem infunnit sig i Stockholm och dog där den 14 oktober 1735. Sorgen efter sin makas död hade gripit Polhem mycket hårt och kom honom att för alltid lämna sitt Stiernsund. Han bodde ca tio år hos sin dotter Hedvig på Kersö i Mälaren. Sedan flyttade han till sin gifta dotter i Stockholm.
Tillsist köpte han sig en fastighet på Hornsgatan i Stockholm. Vid 80 års ålder uppgjorde han planer till dockanläggningar och fästningsverk vilka delvis också utfördes under hans ledning.
Christopher Polhem avled i Stockholm den 30:e augusti 1751 och begravdes vid Maria kyrka


3 Christopher Polhems verk
3.1 Astronomiskt ur.

Christopher Polhem hann med en hel del annat vid sidan av studierna.
I Uppsala domkyrka fanns ett mycket fint och väldigt komplicerat astronomiskt ur.
Felet var bara att den hade varit ur funktion på åtminstone hundra år.
Det hade bygds av en munk från Vadstena i början av 1500-talet, och det finns uppgifter i gamla skrifter att det aldrig varit i gång! Många hade försökt sig på att laga det, både lärda matematiker och skickliga urmakarmästare, men ingen hade lyckats.
Professor Spole föreslog att Christopher skulle få testa att laga detta vackra ur.
Men skulle han lyckas? En liten yngling knappt känd få röra detta vackra ur?
Christopher fick uppdraget.

Det tog honom ett drygt halvår att få igång uret, men då hade han också varit tvungen att bygga om betydelsefulla delar av uret. Denna bedrift medförde att Christopher blev berömd i lärda kretsar. Universitetets rektor kallade Christopher ”ett matematiskt snille”
Det fina astronomiska uret gick emellantid ett dyster öde till mötes. Den förstördes vid en våldsam brand som 1702 lade stora delar av Uppsala i ruiner och även svårt skadade domkyrkan.

3.2 Falu Gruva.

Bergskollegium som var högsta myndighet för gruvorna i landet, gav Polhem i uppdrag att konstruera en maskin för att hämta upp malm ur gruvor – man ville pröva hans förmåga att lösa ett praktiskt problem. De uppfordringsverk som på den tiden fans vid våra gruvor fungerade inte så bra. Den bestod vanligen av ett sorts hiss som oftast av en hästkraft som hissade upp malmen i korgar eller lädersäckar. Hisslinorna var en svag länk i konstruktioner.
För att hisslinorna var gjorda av hud från oxar för en hel sats till hissmaskineriet gick det åt 800 oxar! (För sedan att ta hand om köttet från oxarna var naturligtvis ett problem, för enligt folktraditionerna löstes det på det sättet att man gjorde korv av köttet, Så tillkom Falukorven.)
På ett par månader hade Polhem sin konstruktion färdig, och han byggde en mini modell av den.
Maskinen som var gjord för att drivas av ett vattenhjul.
Malmen lastades i tunnor och ”klättrade” upp i gruvschaktet mellan två stänger med upp- och nedåtgående rörelse. Stängerna hade alltså ersatt de tidigare hisslinorna.

Väl uppe transporterades malmen automatiskt fram till smältugnen där malmen tömdes genom att locket öppnades i botten, sedan vandrade tunnorna ner i gruvan igen.
Allt gjordes automatiskt, förutom att det var några män som stod där nere och fyllde tunnan med malm. Polhems modell av maskinen blev ungefär fem meter lång och visade funktionerna in i minsta detalj. På den tiden var det vanligt att märkligare saker visades upp för kungen.
Det kunde öppna många dörrar, den vägen valde också Polhem.
Han behövde hjälp av tio man för att forsla modellen till slottet, där Karl X1 "under tre timmars tid och med största uppskattning beskådade modellen i arbete".
Detta blev Polhems mästerprov. Han fick kunglig belöning och blev anställd av Bergskollegium med god lön att syssla med det vi kallar i dag utvecklingsarbete, främst inom bergsbruket.

3.3 Slussen i Stockholm

I mitten av 1720- talet blev det klart att Slussen i Stockholm måste byggas om.
Den hade tagits i bruk år 1634, och nu hade det blivit stora sprickor i stenmurarna och trävirket i slussportarna hade börjat att ruttna. Och det var så att den var för liten för fartygen som nu var aktuella i trafiken. En helt ny sluss måste byggas, och stadens myndigheter vände sig till Polhem 1729 för att låta honom att rita den nya anläggningen.
Men staden och staten hade brist på pengar, och det dröjde ända till 1744 innan ett avtal träffades med Polhem att han skulle bygga den nya slussen
Först när slussen rivits så insåg Polhem att det var mycket mera komplicerat än vad han hade räknat med. Det visade sig att det var omöjligt att torrlägga slussgraven.
Det var så man vanligtvis gick till väga för att stensätta väggarna och botten, montera slussportarna och att göra allt annat arbete vid sådana anläggningar.

Polhem prövade sju olika typer av pumpar, drivna av både vind- och vattenkraft, men ändå lyckades han inte länspumpa slussgravarna. Inom stadens ledning fanns det människor som tvivlade på Polhem och att han över huvud taget inte skulle klara av uppgiften.
Då lät Polhem bygga en kassun*, dvs. En stor timrad "låda", som innehöll hela slussverket, 60m lång, 10m bred och ungefär 3m djup. När den höll på att byggas så såg det ut som att man höll på med att bygga ett stort timrat hus! Kassunen byggdes på land. Sedan slussgravarna muddrats och botten jämnats ut, vinschades kassunen på plats.
Polhems son Gabriel hade nu ryckt in som sin fars närmaste medarbetare, och det var Gabriel som på faderns anvisningar ledde det riskabla arbetet med att få ner kassunen i rätt läge.
Det hela tog 22 h och gick perfekt in i minsta detalj- en sak som Stockholmarna talade om länge.
Då slussverket var färdigt, bars Polhem dit i en utsmyckad bärstol och dekorerades högtidligt med nyinstiftade kommendörstecknet av Nordstjärneorden.

*kassun, (av franska caisson,...