Civil olydnad

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1. Vad menas med civil olydnad?

Civil olydnad är handlingar, s.k. aktioner, som bryter mot lagen för att visa att något är fel. Vilka dessa handlingar är varierar mycket. Vanligt är t.ex. förstörelse av vapen, trädkrameri, husockupationer, värnpliktsvägran och olika former av blockader. Ibland räknas också flyktinggömmeri hit. Alla dessa handlingar har gemensamt att de sker helt öppet (därav tveksamheten angående flyktinggömmeri som av praktiska skäl måste ske i hemlighet, vilket dock den s.k. Fristadsrörelsen har hittat ett sätt att undvika), att de är politiska och att de som tidigare sagts är olagliga.

Många förespråkare kräver också att handlingen skall ske helt utan våld. Vidare kan man dela upp aktionerna i två olika typer: de direkta aktionerna som bryter mot den lag man vill ändra och de indirekta aktionerna som bryter mot en annan lag (eller order, bestämmelse etc.). Aktivisterna anser också oftast att rättegång och straff är en mycket viktig del av aktionen. Målet med en aktion brukar vara att få igång en dialog (med makthavare, media o.s.v.), inte att aktionen i sig skall ordna till det den vänder sig mot. Detta är t.ex. skälet till att aktivister inom Plogbillsrörelsen (en fredsrörelse som förstör vapen under den bibliska parollen ’att smida om vapen till plogbillar’) aldrig slutför sina aktioner utan nöjer sig med att förstöra ett enda eller endast en del av ett vapen. De gör sina aktioner som symboler för att de kan dra igång en förändring men behöver hjälp av andra människor för att till slut genomföra den.

Jag anser att civil olydnad vid många tillfällen är befogad, eftersom dagens samhälle till alltför stor del styrs av massmedia. Varför skall man gå krångliga omvägar genom beslutsfattare när man kan rikta sig direkt till makten? Om en demokrati utan olydnad skall kunna uppstå måste den enskilda människan ha möjlighet att framföra sin åsikt inom lagens ramar och fatta politiska beslut som rör henne själv. Så är inte fallet någonstans idag. Ett perfekt samhälle har aldrig funnits och kommer aldrig att uppstå. Därför har civil olydnad alltid funnits och kommer alltid att finnas.


2. Anser du att skadegörelse är försvarbart i samband med olika aktioner? Motivera!

Fysiskt och psykiskt våld mot människor är fel. Skadegörelse är ofta psykiskt våld mot människor. Om den däremot riktas mot t.ex. ett företag kan den vara mer befogad, och dessutom skada färre människor personligen. Per Herngren, fredsaktivist, skriver att en aktion aldrig skall spela på människors rädsla. Han anser också att den skall vara ’fredlig’. För en pacifistisk aktion är detta givetvis grundläggande (våld kan inte bekämpas med mer våld), och även andra aktioner får antagligen mer konstruktiv uppmärksamhet om de genomförs utan att någonting skadas. Risken för att våldet sprider sig när det väl har börjat är överhängande, och ingen vill väl ses som den som inledde dess slutliga genombrott.

Även om aktionen i sig kanske inte är riktad direkt mot massmedia är massmedia ofta den enda kontakten aktivisterna får med omvärlden. Det innebär att massmedia är de som kan sprida budskapet och få fler att engagera sig i den aktuella frågan, vilket givetvis är bra för aktivisterna. Därför är det viktigt för dem att journalister och fotografer som närvarar vid aktionen får och sprider en positiv bild, vilket oftast inte är fallet vid skadegörelse.

Jag anser att skadegörelse ibland kan vara försvarbart vid civil olydnad om det är det enda sättet att påverka ett beslut. Detta bör rimligtvis vara vid ganska få tillfällen, eftersom civil olydnad i sig skall vara något man tar till när vanliga demokratiska metoder inte räcker. Skadegörelsen får aldrig tillåtas skada någon personligen.


3. Vad tycker du om Zaida Cataláns demokratimodell? Motivera!
Modellen förutsätter att människor flyttar ut på landsbygden och bosätter sig i mindre byar som är helt självstyrande och självförsörjande. Invånarna i varje by samlas en gång i veckan för att besluta i frågor som rör dem själva. Man eftersträvar konsensus, vilket innebär att alla skall vara eniga innan ett beslut kan tas. Catalán hävdar att detta redan fungerar inom de vängrupper som sysslar med civil olydnad.

Detta verkar vara en mer ’naturlig’ demokratiform än den vi använder i Sverige idag, vilket är både en fördel och en nackdel. Fördelen ligger i att den enskilda människan flyttas närmare makten och dessutom har möjlighet att flytta till en annan by om besluten i den by där hon bor inte passar henne. Nackdelen är att byarna därför till slut kommer att bestå av människogrupper där alla tycker lika, vilket i sin tur leder till att man bara kommer att träffa dem som liknar en själv. Tryggheten som finns i att man kan bygga upp sitt liv på sitt vanliga sätt också på andra platser kommer att försvinna. Jag skulle nog känna mig både beroende, utlämnad och isolerad. Jag tror också att dagens teknik är ett hinder för Cataláns framtidsvision. Genom Internet och telefoner skulle människor skapa kontakt mellan byarna och avundsjukan skulle växa. Massor av människor skulle vilja bo i de byar som lyckats bra, vilket innebär att klasskillnaderna skulle bli enorma.

Om man bara delvis tillämpade Cataláns modell skulle den kanske fungera bättre. Man skulle t.ex. kunna använda den inofficiellt vid många tillfällen. Det finns många grupper av människor, exempelvis i dagens byar, som skulle behöva samlas för att diskutera saker som rör dem själva. Vid sådana tillfällen är beslut i konsensus självklart bra, men kanske inte alltid uppnåeliga. (En del männ...