Coping

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

7.
Coping är ett svårt begrepp som handlar om hur människor bemöter eller hanterar kritiska situationer och som är stressrelaterade och kan innefatta både inre som yttre stress. Stress/överbelastning har en skadlig verkan på kroppen och man skiljer på de yttre som orsakar överbelastning, stressorer, och den effekt de får på organismen, stress. Människans motgift på stressorer yttrar sig i en kombination av psykologiskt och fysiologiskt försvar (Geels/Wikström s. 357, 2006). Processen engagerar personen både emotionellt som socialt och fysiologiskt. Den har även ett samspel mellan individ och situation i ett större perspektiv t ex i större sammanhang, socialt eller kulturellt då på nivåer som familj, organisationer, samfund mm.
Richard Lazarus lyfter fram två psykologiska aspekter av stress den ”primära” och den ”sekundära” bedömningen (Geels/Wikström s. 358, 2006). Primära handlar om hur människan bedömer hur mycket stress en situation orsakar, dvs. människan planerar/skapar händelser för att skapa el. stärka mening. Detta visar att människan har olika beredskap för olika situationer. Sekundär: har individen tro för att hantera/klara de problem som uppstått och hur mycket ansvar har individen för de problem som uppstått eller finns det yttre källor som sociala, finansiella och materiella som stöder en coping. Dessa två går f.ö. hand i hand med varandra.
Kenneth Pargament målar upp flera skäl till att studiet av psyklogi och religion är så pass viktigt för att förstå copingprocessen. Det bidrar till att återge en mer komplett bild av hur individer använder sina psykiska resurser vid stress el. kris. Vilket visar att man kan få reda på vilka vägar individer använder för att gå igenom i en kris. Det finns givetvis andra aspekter i studiet av religion och coping men psykologi fungerar som en bro mellan religion och coping (Geels/Wikström s. 360, 2006).
Den mångdimensionella religionen kan i en kris svara på livsviktiga frågor på ett religiöst sätt medan psykologin kan svara på ett mer vetenskapligt sätt. I den religiösa dimensionen finns två utmärkande definitioner, ”substantiella religionsdefinitioner” (beskriver vad religion är) ex. trosläror, kult, känslor och interaktion med det svårbegripliga heliga el. gudomliga i centrum. ”Funktionella religionsdefinitioner” (vilken funktion religion har) innefattar de livsviktiga frågorna som gör religionen speciell eftersom de har ett svar på död, ondska, lidande och social orättvisa.
Här vill jag själv tillägga att en lidande person inte alltid vill få svar på varför han lider eller hur han kommer igenom lidandet, utan han vill kanske ha en person som bara finns med där och känner med honom/henne. I Lars Björklunds ”Guds begränsning” s. 39, 1998. Tar Björklund upp ett fall där han arbetar som sjukhuspräst och besöker patienten utan samtal och lösning. Prästen upplevde dessa möten som ett misslyckande eller rent av obehagliga eftersom han fick bara sitta där och betrakta en döende människa. Efter patientens bortgång förklarade patientens fru för sjukhusprästen, att det hade betytt mycket för patienten att han varit där med sin närvaro och prästen fick sin bekräftelse på sitt arbete av att vara tyst. Vad menar jag med detta, jo att man inte alltid vill få färdiga ”Mc Donalds” svar på varför man lider eller går igenom en kris, vare sig av läkare eller religiösa utan bara bekräftelse på att man syns.
Pargament sätter ihop de två definitionerna och påstår att i religion ligger både ett möte med det heliga och ett sökande efter ”signifikans” dvs. det som är betydelsefullt för individen, institutionen och kulturen. Denna signifikans omfattar människors grundläggande angelägenheter och förhållande. Signifikans i sig självt är inte religiös utan den blir detta när den omfattar de attribut som omger mötet med det heliga. T ex att människan tillskriver det gudomliga attribut som kärlek, allmakt mm. Religion är en process av ett sökande efter signifikans på sätt som relaterar till det heliga/goda. Religion innehåller känsla, tänkande, handling och som ett socialt fenomen, religion kan vara mer eller mindre involverad i en människas liv. De traditionella formerna av religion kan accepteras av vissa medan andra avvisar dessa och hittar/söker efter nyare former som passar deras nya behov och situationer. Religion kan erbjuda tröst när en människa upplever total hjälplöshet inför olika problem som tillvarons krav och hot och som ovan ge svar på existentiella frågor.
Social gemenskap som ett mål är en annan viktig aspekt på att människan väljer religion i en krissituation dvs. religion skapar grupper/gemenskap som förstärker individens identitet, jämfört med många som är ensamma och stänger in sig och mår dåligt. Religion kan användas som ett medel vilket kan uppfattas som ett stort missbruk av religion, men det betyder inte att alla som använder religion gör detta. Pargament utgår från åtta förutsättningar gällande copingprocessen dessa hinner jag inte gå in på i detalj, men han använder termer som “bibehållande”, ”rekonstruktion”, ”omvärdering” och ”nyskapande” den femte i ordningen (Geels/Wikström s. 367, 2006). I den sjätte finns en tredje bedömning ”tertial appraisal” innebär att människan väljer strategi som förväntas ge största vinst och minsta förlust av signifikans. Attributionsteorin, handlar om varför människor vänder sig till religion i copingprocessen genom sina referensramar och hur han tolkar händelsen i el. utanför en religiös kontext (orienteringssystem). Detta visar att attributionsteorin kan ge svar när religion och coping sammanstrålar. I religionens historia finns det personer som tagit hjälp av religion speciellt i politiska förtryck, Malcolm X, men det finns fall där svårt sjuka människor inte tar emot religion t ex individer som varit utsatta för koncentrationsläger. Att coping och religion skulle stråla samman då blir mer en fråga på individuellt plan. Ett annat exempel visar att en soldat i Vietnamkriget före kriget trodde på Jesus men efter kriget gjorde han inte det. Hans bild i kriget stämde inte överens med hans tro om kärlek och hopp, han fick skapa ett annat värde när han kom hem (Geels/Wikström s. 370, 2006). När det gäller copingprocessen där icke-religiösa hanterar dessa utan att acceptera religion gäller det just att skapa andra värden t ex gå i terapi gå på ideella föreningar t ex AA (Anonyma alkoholister om man har dessa problem). Det finns även jourhavande personer att ringa till när man upplever en kris utan religiöst inslag mm. fasväxling är en annan temporär lösning i samhället när en kris uppstår, tänker då på anekdoten om landshövdingen och biskopen, där det börjar brinna i ett hus och landshövdingen ber och biskopen svär och släcker elden. Detta betyder ju inte att landshövding blev frälst utan att de bytta bara roller i krisen (Geels/Wikström s. 96, 2006).
Fem punkter blir en röd tråd för religiös funktion i copingprocessen, mening, behärskning och kontroll, tröst och närhet till Gud, närhet till medmänniskor och till Gud och slutligen en radikal förändring av livssituationen. Coping kan vara till hjälp el. till skada beroende på vilken copingstrategi som är involverad. Det talas då om två copingmetoder, dels en positiv och dels en negativ religiös coping. Den positiva utstrålar trygghet till Gud och människor den negativa talar om ett mer ohälsosamt tillstånd, en otrygg relation till Gud och spända förhållanden till medlemmar i den religiösa gruppen. De två copingmetoderna är inte alltid homogena utan kan blandas av både positiva och negativa effekter (Geels/Wikström s. 380-381, 2006). Hittar inget om coping i kompendierna. Slutligen: Anser jag att en religiös tro kan vara mer motståndskraftig när det ...