Demokrati och Diktatur

D e m o k r a t i   o c h   D i k t a t u r

Denna uppsats kommer redovisa skillnaderna mellan Demokrati och Diktatur, de olika faktorer som spelar in hur ett land blir diktatur eller demokrati, förutsättningar och motsättningar såsom krig, kolonisation, industriallisering och kunskap och utbilning.

Kartan

• = Demokrati • = Demokrati med stora brister • = Mellanting mellan Demokrati och Diktatur • = Diktatur

          Europa domineras av Demokratiska länder, Frankrike, Spanien, Sverige, Tyskland, Storbritannien osv. Östra Europa har främst länder med Demokrati med stora brister, såsom Ungern, Estland, Polen, Montenegro osv. Europa har enbart en Diktatur, som är Vit Ryssland.

          Nord Amerika är undantagslöst en Demokrati, både USA, Alaska och Kanada.

Syd- och Mellan Amerikas länder domineras av Demokrati med Stora Brister, två länder är Demokratier, Costa Rica och Uruguay, samt en tredje, Franska Guyana som fortfarande är en koloni, en fransk sådan.

         Afrika har 28 länder/stater av 53 som är Diktaturer, tillexempel Demokratiska Republiken Kongo, Egypten och Tunisien. Det finns ingen full Demokrati, men ett par länder med Demokrati med Stora Brister, såsom Syd Afrika, Namibia och Botswana.

Asien har alla olika grupper, men domineras av Diktaturer i landantal (Ryssland är ett Mellanting mellan Demokrati och Diktatur, och störst till ytan). Exempel på Diktaturer är Kina, NordKorea, Iran och Saudiarabien. Asien har bara två Demokratier, Sydkorea och Japan.

Oceanien består av Australien, Nya Zeeland, östra Nya Guinea och alla olika öar och ögrupper i Stilla Havet. Australien och Nya Zeeland är båda Demokratier, medan östra Nya Guinea är en Demokrati med Stora Brister. Många av de små öarna i Stilla Havet har varken någon befolkning, något politiskt styre eller någon uppgift om vad för grupp dessa öar tillhör.

          Europa är den världsdel som har flest Demokratier. Man kan mycket väl leda tillbaka detta till den Industriella Revolutionen som tog sin början i Storbritannien i slutet av 1700-talet. Nya städer grundades runt om i hela Europa, fabriker och arbetstillfällen gjorde att länderna byggde upp en ny god ekonomi, mycket tack vare handeln och för Storbritannien specifikt triangelhandeln. Storbritanniens och resten av väst Europas hamnar skeppade vapen, tyg och sprit till Västafrika, som sålde slavar för vapnena och spriten. I Nord- och Mellan Amerika sålde britterna slavarna mot bomull, pärlor, socker och tobak och åkte tillbaka till Europa och sålde dessa varor med stor vinst. I och med att de olika europeiska länderna reste till Afrika för att byta till sig slavar, utforskade de världsdelen, och efter slavhandeln förbjöds efter protester från de vita, afrikanernas röster räknades inte, kom det upptäcktsresande till Afrika som kartlade stora delar av Afrika och såg tillfälle att tjäna pengar på de stora naturtillgångarna. Då koloniserades många länder, urbefolkningen fick jobba åt de vita kolonisatörerna för att få fram de dyrbara naturtillgångarna och råvarorna som kolonisatörerna så framgångsrikt kunde sälja i Europa och Nordamerika. När man koloniserar ett land har man vanligtvis inget intresse i att göra ett miniland av sitt eget, utan enbart är intresserad av det koloniserade landets naturtillgångar och arbetskraft.

Kolonisatörerna styr och ställer i de länder som innan levt på sina egna grödor, som inte handlade med andra länder, som enbart styrdes genom de olika stammarna i landet. Ett tidigt stadium av globalisering, skulle man kunna säga. Urbefolkningen var inte vana vid denna globalisering och dras gång på gång bakom ljuset av de vitas styre, då deras egentliga avsikt är att fortsätta tjäna pengar på det koloniserade landets tillgångar.

Ett utmärkt exempel på detta är Demokratiska Republiken Kongo. Från 1960 till idag har det varit kolonisering, strider, krig, folkmord, namnbyten på landet, militärsammandrabbningar och stamkrig. Landets svårigheter som diktatur, dock med namnet Demokratiska Republiken Kongo, började när det Belgiska Kongo (Kolonin) 1960 erkände Kongo som en självständig stat. Man brukar säga att det vanligtvis inte går att göra ett land till diktatur över en natt, och så är kanske inte fallet här heller, men beslutet från Belgiens sida att göra Kongo självständigt kom som en smärre shock för den kongolesiska styrelsen som tog över. Efter 1960 har det rått osämja, kaos och krig i landet som är under ständig förändring. Än idag pågår det strider mellan olika folk, de ursprungliga stammarna, och mellan olika partier, politiker och millitärstyrkor i Kongo.

Ett land att jämföra Kongo med är Nordkorea, som är det lägst rankade landet i det Demokratiska Indexet. Anledningen till att Nordkorea är en diktatur, leder tillbaka till slutet av det andra världskriget, 1945. Världens då största stormakt, Sovjetunionen, invaderade det då enade landet Korea och belägrade den norra delen av Korea, medan USA, som låg i krig mot Sovjet, belägrade den södra delen. Gränsen mellan de två delarna drogs vid den 38:e longituden. Sovjet och USA sa att efter kriget skulle Korea återfå sin självständighet, men självständigheten sköts upp två gånger, och tillslut gick Nord- och Sydkorea politiskt skilda vägar. Under hela tiden räknade Sovjet Nordkorea som "sitt" land, och styrde efter sina egna principer, och gav ett ekonomiskt bistånd till landet. Efter Sovjetunionens fall 1992 upphörde det ekonomiska biståndet och då uppdagades det att hela den nationalistiska propagandan som Nordkoreas invånare propsats på, den såkallade Juche-ideologin som detta citat beskriver:

"att det är folkets massor som är revolutionens herrar, och att det är folket och endast folket som utgör drivkraften i revolutionen och uppbyggnaden. På det individuella planet betyder det att varje människa är ansvarig för sitt eget öde och därmed också har förmåga att utmejsla sin egen framtid.", var en lögn och Nordkorea drabbades efter det av många motgångar. Nordkoreas fackliga struktur (arbete) är fortfarande uppbyggd efter en sovjetisk modell.

Ett land kan vara en diktatur även om landet är rikt, och även om det formellt finns somliga demokratiska fri- och rättigheter. Dessa faktorer kan snarare göra diktaturen mer effektiv. Starkast är den diktatur där människor inte ens vet om hur det är, utan tror sig leva i en demokrati.

Jag vill tro att så är fallet i både Nordkorea och Kongo. I Nordkorea lever troligtvis de flesta av landets medborgare utan vetskap om vad som händer runt om i världen, utbildningen är inte den bästa, och det kommer knappt in någon information in till landet p.g.a. de stränga förordningar som finns som rör yttrandefriheten och tryckfriheten, landet är helt enkelt otroligt isolerat. Nordkorea är också ett högst nationalistiskt land, där de kanske inte bryr sig om omvärlden, förutom när någon utifrån skriver något dåligt om deras land. Nordkorea beskriver sig som ett land med tryck- och yttrandefrihet, men kategorin "Civil Liberties" i det Demokratiska Indexet visar 0,00 där bland annat att det finns tryck- och yttrandefrihet, fri massmedia, föreningsfrihet, rättsäkerhet, religionsfrihet och äganderätt och hur stor andel av befolkningen som tycker att de mänskliga rättigheterna efterföljs i landet, räknas.

(Demo. Rep.)Kongos relation till diktatur och demokrati är en aning annorlunda. Dock så visste Kongo inget annat heller än just den diktatur som rådde i landet, från början styrdes landet av olika stammar som slogs mot varandra och hade konflikter, ingen brydde sig då i att analysera vad för politiskt styre landet var. Koloniseringen följde, och denna var klart diktatorisk, det var de rika vita männen från Europa som kom och styrde och ställde i deras land, de arbetade åt de vita männen och tog fram sitt lands rikedomar och naturtillgångar till de vita männen. Befolkningen hade inga rättigheter, de vita männen som styrde hade inga skyldigheter till befolkningen. Varför skulle då Kongo efter år av dikatur, plötsligt bli en demokrati? Det råder fortfarande osämja om vem som ska styra landet, våld tas till allt som ofta, och det är, när man går till grunden av det hela, fortfarande de gamla stammarna som krigar, de vill ha mer land, eller de vill ha mer inflytande i regeringens sätt att styra landet.

När jag tittar på Demokrati Index, så ligger Demokratiska Republiken Kongo på 154:e plats, Nordkorea på 167:e, sista, plats. Sverige ligger på första plats, och Storbritannien på 21:a plats. Den lägsta rankningen på Kongo är i kategorin "Functioning of Government", där de ligger på 0,71. Denna kategori redovisar te x att regering inte styrs av vad militären eller andra länder tycker och folkets förtroende för politiker och politiska partier. Det stämmer in bra, många beslut som fattas i Kongo påverkas av militären, som kan göra uppror och sätta sig emot dessa beslut. På så sätt kan politikerna ses som ostabila och att dem varken inte vet vad dem vill eller inte vill föra igenom de beslut som är för landets bästa, och på så sätt kan folkets förtroende rubbas.

Låt jämföra Nordkoreas och Sveriges "Civil Liberties". Som innan nämnt beskriver sig Nordkorea som ett land med tryck- och yttrandefrihet, men det Demokratiska Indexet visar 0,00 på Civil Liberties. De som skriver vad de vill i tidningar och press i Nordkorea kan bli brutalt mördade, kidnappade eller straffade på annat sätt och även om man lyssnar på en radiokanal från ett annat land, kanske bara från Sydkorea, kan man bli hårt straffad. I Sverige får man skriva i stort sett vad som helst, så länge det inte har någon form av rasistisk eller diskriminerande propaganda i sig. I "Civil Liberties" ingår även om att det inte finns diskriminering när det gäller vare sig kön, folkgrupp eller hudfärg. Sverige har 10,00 på "Civil Liberties" trots att det pågår diskriminering överallt i Sverige dagligen, om än i mindre skalor. Är det då det landet som lagstiftat om och utger sig för att ha, som räknas, eller är det som händer i landet på riktigt som räknas till denna kategori? Är det Nordkoreas påstådda tryck- och yttrandefrihet som gäller? Tydligen inte. Är det den småskaliga diskrimineringen i Sverige som räknas till kategorin? Nej, inte det heller. Sverige uppfyller alla krav och kategorier, utom den kategorin som säger att det inte finns någon diskriminering (kön, hudfärg, folkgrupp). Den lilla svackan borde sänka Civil Liberties rankningen i alla fall en tiondel. Att det är bättre i de andra kategorierna i Civil Liberties borde inte kunna väga upp de sämre resultat som borde ses vid Icke-Diskriminerings kategorin.

Hur tydlig Demokati Indexet egentligen är, är svårt att säga. Nordkorea är ett hårt isolerat land och släpper inte ut mycket information om sig själva, det är människor från utomstående länder som rapporterar från landet, ofta på de sätt som strider mot Nordkoreas lagar. Då återvänder den lilla pockande frågan igen, vad är folket i Nordkorea vana vid? Nog för att landet flertal gånger försatts i svår svält och hungersnöd, det ska ingen människa behöva utstå, men de andra förutsättningarna de har? Att man inte får ...