Den Franska Revolutionen

20 röster
37011 visningar
uppladdat: 2002-12-18
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Innehållsförteckning

1. Inledning
1.1 Vad handlar arbetet om? 2
1.2 Syfte 2
1.3 Frågeställning 2
1.4 Metod 2
2. Avhandling
2.1 Privilegier, skyldigheter och orättvisor 3
2.2 Den franska ekonomins fall 5
2.3 Konflikter, samverkan och förändringar 6
2.4 Stormningen av Bastiljen, en stadsrevolution 7
2.5 Förändring och reaktion 7
2.6 Bondeuppror, den stora skräcken 8
2.7 Den 4-5 augusti 9
2.8 Kvinnotåget 9
2.9 Förklaringen om de mänskliga rättigheterna 10
2.10 Den nya statens nya styrelsesätt 11
2.11 Prästerskapet och edsvägrarna 12
2.12 Konstitutionen träder i kraft 13
3. Avslutning
3.1 Besvarande av frågeställning 13
4. Litteraturförteckning
4.1 Skrivna källor 15
4.2 Webbsidor 15
5. Bilagor
5.1 Förklaringen om mänskliga och medborgerliga rättigheter 16

1.1 Vad handlar arbetet om?
Jag har valt att arbeta om en revolution, den franska. Detta gör jag eftersom jag är intresserad av revolutioner. De har haft sådan stor influens på det samhälle vi lever i idag, och på idéer och levnadssätt som figurerar där. Tidigare har jag arbetat litet med den amerikanska revolutionen, det var mycket intressant och lärorikt. Nu väljer jag att gå vidare med den franska, som man kan säga är en följd av den amerikanska, åtminstone ur ett historiskt perspektiv.

1.2 Syfte
Jag ska försöka göra en faktabaserad återberättelse av själva revolutionen där jag skall försöka att få med de viktigaste delarna. Sedan ska jag försöka att reflektera över revolutionens påverkan på den politik och demokrati som existerar idag, man kan onekligen se stora influenser på politiska idéer, demokratiska och personliga värderingar som finns i vårt samhälle idag. Detta vet jag sen tidigare studier i ämnet, då revolutioner intresserar mig väldigt mycket. Nu skall jag försöka att med en mer faktabaserad bakgrund återge dem, och reflektera över dem.

1.3 Frågeställning
·Hur är sambandet mellan den franska revolutionen och de demokratiska, politiska och personliga värderingar och idéer som kan urskiljas i vårt samhälle idag?
·Var låg grunden till revolutionen? Finns det någon speciell orsak till att den inträffade?
·Hade de förändringar som skedde under och efter revolutionen skett ändå, eller hade samhället sett annorlunda ut idag om revolutionen uteblivit? (fråga som kräver ett mer analysiskt svar)

1.4 Metod
För att kunna uppnå syftet med denna rapport skall jag använda mig av faktabaserad information och försöka att se samband mellan den informationen och hur det är idag. Jag skall använda mig av den kunskap om källkritik som vi fick tidigare denna termin för att få fram den rent faktabaserade informationen, eller i alla fall försöka att se igenom den vinklade och manipulerande informationen man kan stöta på. Jag skall också försöka att luta mig mot den frågeställning jag har för att ha ett mål med mitt arbete, och för att inte frånskrida syftet med det. Men som utgångspunkt har jag tänkt använda mig av kända förlag, olika uppslagsverk och ett antal källor som jag anser var bra under mitt arbete med den amerikanska revolutionen.

2.1 Privilegier, skyldigheter och orättvisor
Frankrike var under 1700-tales början fram till dess mitt en ståtlig, rik och mäktig monarki. I Europa var Frankrike som land troligtvis det rikaste och mäktigaste. Under denna tid regerades Frankrike under Louis XV som ärvt tronen från Louis XIV. Hela Europa kopierade Frankrike i kultur och mode, man tog efter det franska modet i kläder, dekorationer och även i matlagningen. Men vid 1700-taltets mitt började Frankrikes ekonomi gå nedåt . Kriget i Amerika och i Afrika hade kostat mycket pengar och det franska folket var missnöjda med den monarki som styrde landet väldigt centraliserat, den regimen som senare kom att bli kallad den ”gamla regimen”. Folket krävde förändring i systemet. Försök att lösa problemen präglades av motgångar, och motsättningarna började bli ett mycket starkt hot för att den franska monarkins fortsatta existens.

1302 hade Philip IV delade enligt lag in det franska folket i tre stånd efter de klasser som fanns där . Det första ståndet bestod av präster, det andra av adeln, det var dessa stånd som hade flest privilegier i den ståndsindelning som fanns. Det tredje ståndet bestod av den övriga befolkningen, medelklassen, bönder, och statsarbetare ”de vanliga”. Den franska marken var mycket ojämnt fördelad, det första och andra ståndet hade otroligt mycket mer mark proportionsenligt gentemot deras befolkningsmängd. I den uppdelning av marken fick det första ståndet, som utgjorde ca 0.5 % av befolkningen, ca 10 % av den franska marken. Det andra ståndet, som utgjorde ca 1.5 %, fick ca 20 % av densamma och det tredje ståndet, som utgjorde ca 98 % av befolkningen, fick ca 70 % av den franska marken .

Det första och det andra ståndet var också i stort sett skattebefriade. Detta var också en orättvisa mot det tredje ståndet, främst bönderna som blev beskattade av staten, betalade tionde till kyrkan och betalade ränta till sina godsherrar. Vissa ansåg också att det första och andra ståndet hade rätt att bli skattebefriade, prästerna för att de bad för alla, adeln för att de slogs för alla, att dessa skyldigheter för dem vägde jämt med det tredje ståndets skyldighet att betala för alla. Prästerna skulle be för alla, adeln skulle slåss för alla, bönderna skulle betala för alla.

Men det tredje ståndet var inte tillfreds med det första och andra ståndets privilegier.
Medelklassen som bestod av tillverkare, läkare, advokater och dylikt kritiserade gärna den ”gamla regimen”, de trodde på social jämlikhet i samhället och ville genomföra en skattereform där det första och andra ståndet skulle kunna beskattas. Stadsarbetarna var också mot privilegierna, de hade fått en försämrad ekonomi p.g.a. den inflation som lett till att priserna på varor hade höjts snabbare än deras löner. Bönderna, som utgjorde den största delen av det tredje ståndet var de mest utsatta. De betalade ränta till sina godsägare, skatt till staten, och skatt till kyrkan. Bönderna var heller inte tillåtna att jaga på sina marker, det var endast adeln som fick jaga. Detta innebar att de inte fick döda fåglar, harar och liknande som vistades på deras fält och åt upp deras skörd. Deras skördar förstördes också när adeln under sin jakt red med hästar över deras fält. Man kan med underdrift säga att bönderna avskydde dessa privilegier som det första och andra ståndet besatt.

Adeln hade också en stort politiskt inflytande vilket gjorde att lagstiftningar om skatt mot dem var svåra att få igenom. De kontrollerade parlamentet och flera högre domstolar. Parlamenten måste godkänna kungens order innan de kan bli lagar. Adeln utnyttjade ofta denna makt för att motverka förslag som skulle kunna medföra en minskning av den politiska makt och privilegier de har idag .

2.2 Den franska ekonomins fall
Under de största delarna av 1700talet gick frankrikes ekonomi framåt. Befolkningsmängden ökade från 18miljoner 1715 till 25miljoner 1789. Bra skördar gödde den växande populationen, och textil och gruvindustri gick framåt. Men 1770 började ekonomin vackla, dåliga skördar ledde till svält, höga tullavgifter ledde till minskade möjligheter för frakt tillverkning och handel. Skrån (samling hantverkare) hade monopol på produktion av vissa varor och det var svårt att starta eget. Men den absolut största orsaken till den dalande ekonomin var Frankrikes växande skulder till banker. Enorma summor pengar hade lånats för att finansiera krig som Louis XIV, Louis XV och Louis XVI fortsatte att låna för att stöda domstolen i Versailles och för att kvarhålla Frankrikes position i Europa och övriga världen. Frankrikes inblandning i det amerikanska frihetskriget hade varit mycket kostsam och nära fördubblat skulderna.

När Louis XVI kom till tronen 1774 insåg han behovet av en förändring i ekonomin. Han skaffade då en finansminister vid namn Robert Turgot. Robert Turgot lugnade till en början den franska ekonomins fall genom att kontrollera de utgifter regeringen hade, och reducera pengaflödet till Versailles. Han tog även bort en del tullavgifter på mat och försökte att minska skrånas makt över produktionen. När han senare gav förslag om att börja beskatta adeln för att få in mer pengar och jämna ut klasskillnaderna något blev det stora motsägelser och liten framgång. Nya lagar krävdes för att börja beskatta de högre stånden, men eftersom adeln kontrollerade domstolar och parlament så gick lagen inte igenom.. Efter detta tumult och opposition lät kungen Robert Turgot avgå 1776 . Han ersattes av en Jacques Necker 1777, en finansman från Genève. Necker undvek att utmana parlamentet och regeringen fortsatte då låna pengar. Necker siktade på långsiktig vinning, akuta problem löste han med lån genom sina internationella kontakter. Necker avgick med äran i behåll 1781. Regeringen lånade vidare fram till 1786 då de internationella bankerna tappat förtroendet och sa ifrån . De slutade låna ut pengar till den franska regeringen eftersom skulderna blivit så höga. Denna motgång följdes av flera, dåliga skördar både 1787 och 1788 och svält skapades. Nu gick ekonomin utför rejält och kungen begav sig till parlamentet i Paris för att få igenom en ny lag om skatt där adeln även skulle delta. Men parlamentet sa nej och kungen tvingades, genom ekonomins ras och de högra ståndens motsträvan till reform, kalla in Necker igen. Neckers krav var klart, kalla in de tre stånden. Kungen sammankallade de tre ståndens representanter för överläggning angående situationen i den franska ekonomin. Mötet fastställdes till Maj 1789 . Stånden hade inte sammankallats sedan 1614. Ingen kunde förutspå vad som väntades ske under denna sammankomst.

2.3 Konflikter, samverkan, förändringar
En av de rådande och ökande konflikterna var den mellan adel och adel, privilegierade och ”patrioterna”. De privilegierade ville ha kvar sina privilegier och avskaffa enväldet. Patrioterna ville ha bort alla privilegier och enväldet. För att få fram sin gemensamma vilja samarbetade man i en allians och gick emot t.o.m. de reformer som man instämde i, bara för att förhindra att enväldet reformera sig själv.

Man hade sett både samverkan och konflikt mellan de högre stånden och det tredje ståndet. Det var inbördeskrig mellan adel och borgare i Bretagne. Däremot lyckades betydelsefulla människor åstadkomma en provinsförfattning under ledning av Jean-Joseph Mounier som gav det tredje ståndet lika många representanter som det första och det andra tillsammans .
I ståndskonflikten 1788 till 1789 krävde det tredje ståndet en fördubbling av representanter och i september 1788 förklarade Parisparlamentet att alla stånden skulle ha lika många representanter. Men i november fick Necker regeringen att medhålla om att en fördubbling var skälig, och det beslutades så. Men beslutet väckte också frågan om det röstningen skulle ske ”per huvud” eller ”per stånd”. Den 5 maj 1789 sammanträdde generalständerna. Men det var först den 10juni som det tredje ståndet erbjöd de andra stånden att ansluta sig till dem, och den 17juni antog det på de andra ståndens vägnar en nationalförsamling. Till en början avfärdades idén av kungen. Då samlades betydelsefulla personer från det tredje ståndet nära en tennisbana och avgav en ed kallad ”Tennis Court Oath”. Den avsåg att de inte skulle ge upp förens en konstitution var skriven. De privilegierade stånden fick sedan order från regeringen om att ansluta sig till nationalförsamlingen och en grundlagsstiftande församling hade skapats . Ett första steg i revolutionen som skulle förändra frankrike var taget.
I nationalförsamlingen fanns flertalet divisioner. De flesta präster och adelsmän ville skydda sina privilegier, men vissa lågtstående präster och adel tillsammans med ”de vanliga” ville sätta upp begränsad, konstitutionell monarki. Det fanns även idéer som att ta bort alla adelstitlar och avsäga alla feodalavgifterna pliktarbeten, men dessa fanns bara hos fåtalet radikaler.

2.4 Stormningen av Bastiljen, en stadsrevolution
Att kungen hade varit så tillmötesgående visade sig senare bero på en plan om en kupp. I början av juli hade kungen börjat samla trupper kring Versailles och Paris, och den 11 juli var fruktan om en kupplanering ett faktum, Necker avskedades. När nyheten om Neckers avsked nådde folket den 12 juli började folket att beväpna sig. Vapensmedjor och vapenaffärer rånades och plundrades. På kvällen samlades tusentals beväpnade människor ifrån alla samhällsklasser i parken vid Palais Royal, där Camille Desmorlins uppmanade folk att göra en action med vapen. 14 juli begav sig folkmassorna till Hôtel des invalides (invalidhotellet)
Där tog man 32000 gevär och satte av mot huvudfästningen, Bastiljen. Bastiljen föll samma dag (14 juli) och det blev en symbol för enväldets fall och kungens planer på att splittra nationalförsamlingen var tillintetgjorda. Det var också denna dag som den revolutionära kommunstyrelsen (Paris stads styrelse kallades för kommun) återupprättades och Jean-Sylvain Bailly valdes till borgmästare. Från delar av massorna som stormade Bastiljen bildas en medborgargard armé med Joseph Motier de La Fayette (hjälten från de två världarna) som befälhavare. Det var också samme La Fayette som skapade revolutions symbolen, den tre färjade flaggan med rött, blått och vit .
Kungen föll inte bara i Paris utan också i Versailles, han drog tillbaka sina trupper och återkalla Necker. Nu var motståndarna till revolutionen uppgivna och begavs sig utomlands för att söka stöd och förmå utlandet att ingripa i dessa dumdristigheter.
När nyheten om Paris fall nådde folket utbröt en rad statsrevolutioner i landet.
Landet över startades borgar uppror för att avsätta de statsstyrelser med ärvligt medlemskap.

2.5 Förändring och reaktion
Vilka vad det då som tjänade på revolutionen den 14 juli? I det långa loppet, hela folket, men det var huvudsakligen de som styrde revolutionen, borgarna, som hade mest vinnig på den.
Det var inte alla av de drygt 60 tusen som grep till vapen som var borgare.
14 juli revolutionen var ett samarbete mellan borgare och småfolket . Det var högst ovanligt att de lägre klasserna involverade sig i uppgörelser i det övre samhällsskiktet.
Skälet till att det inträffade denna gånga var den ekonomiska krisen med svält pga. dålig skörd och arbetslöshet, stegande spannmålspriser och sjunkande löner. Detta var högst betydelsefullt för småfolket på landet och i städerna. Dessa orsaker skapar oftast upplopp och uppror som oftast med lättja slås ner. I detta fall var regeringen, statsapparaten, disfunktionell och kunde inte vidta rätt åtgärder. Man började nu bli mer politiskt medveten i dom lägre medelklasserna. Demonstrationer förekom och kontrollen på pressen var på god väg till obefintlighet och 1789 skapades ett flertal nya folkliga tidningar och flygblad.

När landets socknar, skrån och yrkessammanslutningar uppmanades att lämna ”klagoskrifter” där de hade chansen att påpeka de förändringar de vill att kungen och generalständerna skulle göra. Men när tiden gick och förändringar uteblev förvandlades hoppet om reform till besvikelse och en upprorisk stämning var åter.

Böndernas klagomål var huvudsakligen riktad till skatterna och dess fördelning de klagade även på tionde och de feodalavgifter de betalade. Pliktarbete och att jakträtt på deras marker tillhörde seigneurerna samt ensamrätt på vinpress, kvarn och bakugn var också punkter på klagoskrifter. Bönderna var de som reagerade mest på besvikelsen på de uteblivna förändringarna.

2.6 Bondeuppror, den stora skräcken
Runt om i landet började rykten skapa panikartade reaktioner. ”Den stora skräcken” var rykten om rövarband som åkte från gård till gård, plundrade och brände ned. Bönderna började nu beväpna sig och förbereda sig på den kommande rövarattacken. Men när attacken aldrig kom drog man sig ut för att möta och slå ner fienden. Inom några dagar var hela Frankrike i bondeuppror. Det franska feodalsamhället var på väg att bli tillintetgjort och på flertalet ställen brändes herrgårdar och herrgårdsarkiv. Den tidigare ”fienden” seigneurerna blev nu utsatta för angrepp och rapporter om mord och brand strömmade till Versailles. Seigneurenas rättigheter började nu avskrivas helt fredligt av notarier på vissa resterande ställen landet över . Men skulle seigneurerna frånsägas sina rättigheter och privilegier, man hade i nationalförsamlingen två alternativ, militär åtgärd genom kungen och hans adliga generaler eller att tillgodose böndernas krav. Detta diskuterades den 3 augusti.

2.7 Den 4-5 augusti
Valet mellan de två alternativen som diskuterades under den 3 augusti 1789 skulle nu natten mellan den 4 och den 5 augusti 1789 noga förberett presenteras när Louis de Nouailles inledde förhandlingarna i den nationella församlingen. Eftersom tillitet till kungen och hans adliga generaler var obefintligt var valet att ge efter för böndernas krav. Men detta möte kom att innehålla mer än det. Nouailles började med att föreslå att alla skatteprivilegier skulle upphöra, att verksplikt, livegenskap och andra bördor skulle upphävas. Andra feodala rättigheter skulle inlösas mot betalning. Förvåningen över detta uttal var stort, speciellt omfattningen av det, Nouailles hade inte så mycket att förlora på detta då han var bland de lägre stående inom adeln, men när hertigen av Aiguillon föreslog detsamma nådde förvåningen nästan sitt klimax. Hertigen av Aiguillon var näst störste jordägare i Frankrike näst kungen. Därefter avsade sig de adliga jordherrarna sina rättigheter som seigneurer och prästerna från tionde. Särrättigheternas och privilegiernas existens upphörde enligt parlamenten, provinserna och städerna.
Följande dagar ägnades åt att forma beslut till dekret. I det sista dekretet stod det: ”nationalförsamlingen utplånar feodalsystemet i sin helhet” . Dessa beslut var endast principbeslut som måste tas upp igen för ny lagstiftning. Besluten hade skapat problem inför framtiden med konfliktupptrappningar men det är en underdrift att denna natt kallas ”revolutionens pingstnatt”.

2.8 Kvinnotåget
Efter mötet den 4-5 augusti vägrade kungen att skriva under dekreten. Han sa: ”Jag går aldrig med på att skinnflå mitt prästerskap och min adel.” Detta nej ökade ett redan befintligt intresse för att flytta det kungliga hovet till Paris för att ha mer kontroll på kungen. Söndagen de 4 oktober diskuterades frågan officiellt i tidningar och i parken vid Palais Royal. Den 5 oktober samlades tusentals kvinnor framför rådhuset och krävde bröd. Detta för att priser på bröd och spannmål i Paris var orealistiskt höga trots goda skördar åren innan. Från rådhuset tågade sedan 5-6 tusen av dem till Versailles under ropen ”bröd åt Paris”, efter kom nationalgardet på 20 000 man. Nästa morgon när kungen vaknade möttes han av ropen ”till Paris”. Kungen vek sig och mot Paris tågade först nationalgardet med bröd på sina bajonetter, efter kom vagnar med säd och mjöl, därefter tusentals kvinnor, kungens livvakt och det flamländska regementet. Sist i tåget kom kungens vagn med den kungliga familjen eskorterad av nationalgardets ledare La Fayette. Efter dem följde demonstranter och resterande delar av nationalgardet.
Fr.o.m. nu skulle kungen bo i Paris för att man skulle kunna kontrollera honom bättre.
Men kvinnotåget till Versailles, och kungens flytt är den sista betydande delen i omvälvningarna i Frankrike 1789.

2.9 Förklaring om de mänskliga rättigheterna.
Det existerade inga tvivel när man i den grundlagsstiftande församlingen ansåg att man skulle börja den nya starten med en konstitution, liknande den amerikanska ohängivenhetförklaringen och de amerikanska delstatsförfattningarna. En konstitution gällande det mänskliga och medborgerliga rättigheterna. Arbetet med denna konstitution hade börjat redan långt tidigare, men beslutet om en början av denna förklaring hade tagits samma natt som reformerna den 4-5 augusti 1789.

Men det var först den 26 augusti som det låg 17 artiklar färdiga, ”förklaringen om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna” . Denna förklaring innebar huvudsakligen att samhället bestod av enskilda individer och en stat som byggde på den. Ingenting existerade mellan individen och den nationella helheten. Förklaringen kallades också ”den gamla regimens dödsattest”. Detta var en bra beskrivning då allt som står i den strider mot den gamla regimens styrelsesätt. Detta var också ett av dess syften. Den angav gränser för en ny lagstiftning, lagar som stred mot förklaringen skulle alltid vara ogiltiga . Ett annat syfte var att definiera dessa rättigheter: frihet, egendom, säkerhet och motstånd mot förtryck. Friheter som yttrandefrihet och religionsfrihet ansågs så viktiga att de nämndes separat.

”En person är oskyldig tills det att han bevisas skyldig” och ”människor föds och förblir fria och lika i rättigheter” är båda idag välbekanta uttryck som tas upp i förklaringen. Jämlikheten togs upp i andra hand, tre principer: lika rätt för alla att taga del i landets styre, likhet inför lagen, likhet vid beskattning . Detta kan inte bara kallas ”den gamla regimens dödsattest” utan också programmet för den franska revolutionen.

2.10 Den nya statens nya styrelsesätt
Konstitutionskommitèns första talare Maunier gav det första förslaget i arbetet med grundlagen och det nya styrelsesättet. Förslaget var om ett tvåkammarsystem med ett överhus valt av nationens rikaste män. Förslaget gick inte igenom och Mounier lämnade ordet till Sieyès. Sieyès lämnade förslag och slutligen bestämdes det om en lagstiftande församling i en kammare. Kungen fick välja sina ministrar, hade lite åverkan i lagstiftningen, men kunde inte förhindra eventuella grundlagsändringar som skulle minska hans makt. När rösträtten diskuterades kom man överens om att det krävdes en ” nödvändig begränsning”. Det stod i förklaringen att ”alla har lika rätt att taga del i landets styre” men rösträttsreglerna som antogs var en klar kontrast till detta. En indelning av den manliga befolkningen i aktiva och passiva medborgare presenterades. Det aktiva hade rösträtt och för att räknas dit var man tvungen att betala en skatt motsvarande tre dagars arbete, detta gav ett valdeltagande som sjönk från sju miljoner till fyra miljoner. Valet bestod av två indirekta val, och till det andra tillkom en ny ekonomiskt baserad begränsning och efter den var återstoden endast 50 000 valdeltagande.

Administration och rättsväsende omformades rejält, administrationen skulle decentraliseras och baseras på val. Frankrike delades in i 83 departement, och de delades i sin tur in i distrikt.
I botten fanns de ursprungliga småkommunerna. På dessa nivåer låg makten i valda församlingar, inga ämbetsmän eller andra representanter från regeringen, vilket skulle skapa problem i framtiden i förhållandet till riksenheten.

Rättsväsendet delades in i tre nivåer. Domarna valdes, och jury infördes i vissa domstolar.
I toppen fanns en kassationsdomstol med rätt att upphäva domar samt en riksrätt.
En kriminalrätt uppkom också efter upplysningstidens principer.
Problem som uppstod genom denna decentralisering och uppdelning i departement var att de 83 departementen som mindre självstyrande republiker med egna valda organ exakt som den lagstiftande församlingen i Paris.

2.11 Prästerskapet och edsvägrarna.
Radikala förändringar hade skett, viktigast och mest berörande för kyrkan var att man den 4 december 1789 upphävt tionde, och den 2 november 1789 hade kyrkans egendomar ställts till disposition. Detta innebar att en ny form av finansiering av kyrkan var nödvändig. Kyrkan hade alltid varit som en stat i staten, och nu åtog sig staten att avlöna präster och biskopar.
En ny organisation fastställdes den 12 juli 1790, ”prästerskapets civila förvaltning”.
Organisationen skulle fungera ungefär som rättsväsendet.
Antalet stift minskades från 185 till 83 för att det skulle stämma med antalet departement.
Präster och biskopar skulle väljas av folkvalda församlingar.
27 november 1790 verkställdes lagen och alla präster skulle avlägga en ed till rikets grundlag, och indirekt godkänna ”prästerskapets civila förvaltning”. Endast en tredjedel avlade eden och resten blev såkallade edsvägrare. Detta skapade en klyfta i det franska samhället och framför allt i kyrkan, samt problem som religionsförföljelse

2.12 Skatt och ekonomi
Att enväldet var borta och erkänt med en konstitutionell monarki hade inte förbättrat den ekonomiska situationen. Det gamla skatterna upphävdes 1 januari 1791, och ersattes av tre direkta skatter, bostadskatt, jordskatt och näringsskatt. Detta tog inte frankrike ur den ekonomiska krisen det befann sig i, men det gjorde kyrkogodset. 2 november 1789 ställde den nationalförsamlingen kyrkogodset till nationens deposition. De pengar som kyrkogodset bidrog med gjorde att ekonomin stabiliserades. Församlingen hade även gjort mer liberaliserande reformer. Tullgränser och andra offentliga regeringar hade minskats vilket i framtiden kom att bana vägen för den kapitalistiska utvecklingen. Spannmålshandeln hade också blivit fri.

2.13 Konstitutionen träder i kraft
Den 13 september 1791 var den nya konstitutionen färdig. Författningarna trädde i kraft och den nationella församlingen upplöstes den 30 september.
Församlingen hade existerat i ca 2-2.5 år och aldrig har ett folk genomgått så många förändringar under så kort tid . Officiellt var nu revoulitonen slut, den konstitutionella monarkin skulle börja fungera.

3.1 Besvarande av frågeställning
När jag nu noggrant tittat och forskat om och kring den franska revolutionen har mitt intresse endast ökat, och hade tiden inte varit så knapp hade jag gärna fördjupat mig i avsnittet om förklaringen om mänskliga rättigheter. Det värderingar och idéer som uppkommer där har haft en så stor inverkan på våra värderingar idag. De är självklarheter i det land vi lever i idag.
Uttryck som ”en person är oskyldig tills det han bevisas skyldig”, är väldigt aktuellt idag.
Det är efter den principen som hela rättssystemet bygger på. De tre principerna som tas upp: lika rätt för alla att taga del i landets styrelse, likhet inför lagen, och likhet vid beskattning.
Dessa principer är vad som föder hela vårat jämställdhetssamhälle, tankar och värderingar som de flesta av oss besitter idag. Detta dokument ligger till grunden för vårt sätt att tänka, sätta värde och agera. Det har influerat oss med idéer och sympatier för medmänniskor som idag är fullkomligt att ta bort eller ignorera.

Sedan avsnittet om förändringar i konstitutionen gällande styrelsesättet. Hur tankar om jämställdhet uppkommer och de första förändringarna görs för att nå ett jämställt samhälle. Förändringarna i denna revolution är ett stort steg för demokrati, jämställdhet, politiska och personliga värderingar. Hela våran vardag bygger på det demokratiska och politiska reformer som skapas under denna omvälvande revolution. De reformer som tas upp i konstitutionen, och de idéer som beskrivs i förklaringen är den gällande mallen för vår regering, politiska ideologier och värderingar. Det steget som togs i konstitutionen 1791 är inte bara ett steg för demokratin, utan också ett steg för hela världens fortsatta utveckling.

Grunden till revolutionen låg i den akuta ekonomiska kris som Frankrike kom in i ca 1770.
Inflation och dålig skörd ledde senare till svält. De orättvisor som rådde i den gamla regimen byggde upp ett väldigt stort avstånd och förakt mellan de två högre stånden och det tredje ståndet. När kungen sen sammankallade de tre ständerna var motsättningarna för en snabb resolution små, och förutsättningarna för en revolution stora.

Förändringarna som skedde under denna revolution hade troligtvis inträffat i vilket fall som helst men kanske vid ett senare tillfälle, och våran social utveckling hade förskjutits mera.
För dessa förändringar att utebli ser jag som en omöjlighet eftersom vårat samhälle är byggt på dem idag.

4.1 Skrivna källor
Bra böckers världshistoria, band 10, två revolutioner, Bra Böcker förlag, 1991
Bonniers världshistoria, band 13, revolutionernas tid, Bonniers förlag, 1991
World history, patterns of civilization, lärobok i historia

4.2 Webbsidor
http://www.ne.se/ (nationalencyklopedin)
http://www.sub.su.se/ (stockholms universitetsbibliotek)

5.1 Förklaringen om mänskliga och medborgerliga rättigheterna
Declaration des droits de l´homme et du citoyen.
Deklarationen om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna.
Decretés par l´Assemblée National dans les seances des 20, 21, 23 24 et 26 aoust 1798. Acceptés par le Roi.
Antagna av nationalförsamlingen vid sessioner den 20, 21, 23, 24 och 26 augusti 1789. Godkända av konungen.

Det franska folkets till nationalförsamling församlade ombud anser att okunnigheten om, glömskan av och föraktet för människans rättigheter är de enda orsakerna såväl till alla allmänna olyckor som till regeringens maktmissbruk. De har därför beslutat att genom en högtidlig förklaring fastställa människans naturliga, oförytterliga och heliga rättigheter och skyldigheter, så att varje samhällsmedborgare i varje ögonblick skall kunna påminna sig sina rättigheter och den lagstiftande och verkställande maktens åtgärder.
Till följd härav erkänner och förklara nationalförsamlingen i det Högsta Väsendets namn att följande rättigheter tillkommer varje människa och medbogare.

Artikel 1
Människan föds och förblir jämlik till sina rättigheter. Samhällelig åtskillnad får endast grunda sig på allmänt intresse.

Artikel 2
Syftet med alla politiska sammanslutningar är att bevara människans naturliga och omistliga rättigheter. Dessa rättigheter är rätt till frihet, egendom och personlig säkerhet, samt rätt till motstånd mot förtryck.

Artikel 3
Grunden för all överhet vilar ytterst hos folket. Ingen sammanslutning, ingen individ, kan utöva makt som inte uttryckligen utgår från folket.

Artikel 4
Frihet betår i att kunna göra allt som inte skadar andra. För varje människas naurliga rättigheter finns därför inga andra gränser än de som är nödv...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Den Franska Revolutionen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-05-10

    sjukt bra arbete. det bästa ja

  • Inactive member 2007-12-05

    Tack äntligen nått som jag kan

  • Inactive member 2008-01-22

    Det var extravigant arbeta som

  • Inactive member 2009-10-16

    men kan man inte ens läs kommentarer på denna skiten eller :(

Källhänvisning

Inactive member [2002-12-18]   Den Franska Revolutionen
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1429 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×