annons

Den Franska och Amerikanska revolutionen

6 röster
Ge betyg
21164 visningar
uppladdat: 2002-11-18
Daniel Setreus

Daniel Setreus 27 år

Från Enskededalen
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Den franska revolutionen

Man bruka säg att det finns en hel mäng olika anledningar till varför det blev revolution i Frankrike i slutet på 1700-talet. Landet hade länge varit en stormakt i Europa, men på den ekonomiska sidan var det knapert.
Under den här tiden var de flesta kungarna i Europa i krig med varandra i viljan att förstora sin egna landareal. Dessa krig kostade ofantligt stora mängder pengar. Och det var just pengar som det mer och mer rådde brist på i den Franska statens kistor.

En stor anledning till att det gick åt så mycket pengar var sjuårskriget mot britterna. Kriget var egentligen mellan de amerikanska kolonisterna och britterna på andra sidan Atlanten. Kolonisterna ville bilda egna nationer och stater – bli självständiga. Någonting som Storbritannien, varifrån de flesta kolonisterna kom, inte gick med på. Krig stod för dörren, och Frankrike ställde sig på Koloniernas sida. Kanske var det så att man någonstans såg möjligheter till egen vinning i Amerika. Storbritannien hade länge kontrollerat så gott som alla kolonier på den nyfunna kontinenten. Frankrike såg möjligtvis här en god möjlighet till att rensa undan Britterna för gott, och sen få fritt spelrum på den Amerikanska handels marknaden. En marknad som Britterna länge helt kontrollerat.

Dessutom blev mer och mer folk missnöjda på det politiska systemet i Frankrike som bara fungerade sämre och sämre. Det gick ut på totalt envälde, eller med andra ord, en person som styr hela landet. I detta fall självklart kungen. Detta system hade fungerat bra enda fram tills kungen Ludvig XIV dog. Hans efterträdare var inte als lika starka kungar, och klarade helt enkelt inte av att styra landet.

Frankrikes indelning i de tre olika stånden var en annan stor anledning. De tre ståndet hette adel, präster och tredje ståndet. Adeln och prästerna var mäktigast, trotts att de båda stånden bara utgjorde 2 procent av Frankrikes befolkning. Det tredje stånden, på hela 98 procent av befolkningen, hade nästan ingen makt alls. Adeln var skattebefriade, de behövde inte betala skatt. Däremot kunde de hur mycket de ville driva in skatter och avgifter från det tredje ståndet. Detta gick ofta inte helt fredligt till.
På detta gick skördarna dåligt i Frankrike. Det blev mer och mer knapert på bordet i de franska hushållen, i alla fall för de i det tredje ståndet. Adeln fortsatte att driva in pengar, och det gjorde ju ingenting bättre.

Det konstiga med detta system är att det i det tredje ståndet inte bara finns fattiga simpla bönder eller liknande, utan även också välutbildade advokater, bankirer och liknande. De måste ha känt sig väldigt orättvist behandlade, då de inte fick någon politisk makt i Frankrike, trotts deras relativt höga status. Allt större grupp inom det tredje ståndet blev dessutom väldigt rika. De krävde mer och mer högljudd, och fullt förståligt mera makt.

Adeln som vid den här tiden hade mest makt, på många sätt mer än kungen, tog nu dessutom kontroll över hur man styrde landet. Det styrdes med en slags domstolar, som skötte om sin del av landet. Dessa föll i adelns händer, och de kunde så gott som strunta i kungen.
Kungen blev mindre och mindre säker på att bli åtlydd ute i landet. Adeln stoppade alla försök till förändringar som man försökte sig på. Frankrike blev e dåligt enad och splittrad nation. Och en växande medelklass bestående av småborgare var missnöjda med alla adelns privilegier.
Den amerikanska revolutionen, som var innan den franska, hade satt nya tankar i huvudet på folk. Kanske fanns det ändå ett sätt att förändra saker och ting? Kanske var det inte helt omöjligt.
På detta spreds de nya tankarna också i media. Olika författare skrev böcker där man öppet kritiserade kungen och hela statens för deras sätt att styra Frankrike. Alla dessa nya idéer skapade en stor kamplust hos folket.


Den första riksdagen på 175 år
Allt detta bidrog till att man blev mer och mer missnöjd med staten och speciellt kungen och hans soldater. Man fick det svårare och svårare, och trotsade mer och mer staten. Det dröjde inte länge fören läget var krisartat. Man hade inga pengar kvar, och nu försökte kungen driva in skatter från alla stånd, även från adeln.
Det tredje ståndet som hade väldigt lite pengar att kunna ge kungen, och adeln vägrade betala ett öre. Protesterna var så våldsamma att man snabbt drog tillbaka sin begäran.

En mer och mer desperat kung lät också efter en tid samla ihop till den första riksdagen med representanter från alla tre stånd på 175 år. Mötet skulle hållas i maj år 1788. Man kunde inte ha valt en sämre tid. Skörden den hösten blev den sämsta skörden på mycket länge i Frankrikes historia. Man svalt i Frankrikes lägre stånd, och missnöjet växte än mer.

Förväntningarna var stora på riksdagen. Många människor hade samlats i Paris för att se på riksdagens medlemmar då de tågade fram. Först kom de tredje ståndets representanter. Sen kom adeln med bredbrättade hattar. Efter adeln kom prästerna i långa svarta kappor. Slutligen kom kungen, drottningen, och alla kungens bröder.

Det tredje ståndet hade lyckats driva igenom att d skulle få ha 600 ledamöter närvarande i riksdagen. Prästerna och adeln hade 300 stycken var. Att det tredje ståndet hade så många fler ledamöter spelade dock väldigt lite roll. Eftersom prästerna och adeln så gott som alltid höll ihop så skulle röstningen ändå sluta 2-1 om stånden röstade för sig.

Men det räckte inte att bara få fler ledamöter för det tredje ståndet. De ville ha än mer makt. Ledamöterna från det tredje ståndet krävde att ensamma få räknas som Frankrikes parlament. Och i början av juni 1789 sa de sig vara Frankrikes nationalförsamling. En del av de andra ståndens ledamöter såg det växande hotet och stödde förslaget. Närmare, en femtedel av adeln – det första ståndet, och hälften av prästerna – det andra ståndet, ställde sig på det tredje ståndets sida i denna fråga.

Kungahuset, som inte alls tycket om att några hela andra personer nu sade sig styra landet. För att förhindra att det tredje ståndet skulle kunna träffas stängde man deras mötessal. Detta hindrade dock väldigt lite. I stället träffades de i ett offentligt bollhus, en slags tennishall eller spelplats. Där svor de tillsammans en speciell ed som sa att ingen skulle ge upp för en man uppnått sina mål; att ge landet en ny styrelse!
Nu blev kungen orolig, och tänkte att det antagligen var bäst att göra som det tredje ståndet ville. Efter mycket eftertanke gav han så småningom efter och öppnade mötessalarna igen.
Så förenades det tredje ståndet i en nationalförsamling igen. Deras uppgift var att skaffa fram pengar till landet för att lösa den ekonomiska krisen. Dessutom ville man ge landet ett modernare styre.
Bastiljens fall – början på revolutionen
Men detta gjorde ingen mindre oroad eller lugnad. Protesterna och demonstrationerna på Paris gator fortsatte.
Allt fler Fransmän började tro på att adelns och kungahusets medhåll bara var ett spel från eras sida. Att de egentligen förberedde en kupp mot nationalförsamlingen. Allt fler och fler människor började samlas på Paris gator för att göra sina röster hörda.

Det var även nu som rykten började spridas hos folket. Man talade till exempel om att fästningen i Bastiljen var full av soldater som bara väntade på en order om att storma ut och jaga bort folkmassorna. Dessutom sa man att fängelsehålorna under fästningen var fulla av politiska fångar.
Sanningen var att befälhavaren på Bastiljen var mer nervös än folket. Han hade bara 80 stycken åldrade franska soldater och 30 stycken schweiziska till sitt skydd. Han hade i dagar nervöst sett ner på folkmassorna som bara blev mer och mer desperata. När ryktena nådde gatorna började man dessutom att med undrande blick se upp på fästningen.

Det dröjde till den 14 juli tills Bastiljen föll. Paris gator fylldes med folk som letade efter vapen. En stor grupp sökte sig till Bastiljen, där de fann en nervös och befälhavare, som slutligen gick med på att förhandla. Han lovade dessutom at hans soldater inte skulle öppna eld. Men det var för sent. Han hade då redan dragit tillbaka sina soldater till den inre borggården. När befälhavaren såg hur folkmassorna välde in genom portarna, beordrade han att man skulle öppna eld. Flera av de upproriska parisarna föll, men det gjorde bara resten av folkmassan än mer argsint.
Det var nu som upprorsmakarna fick hjälp från oväntat håll. Några franska soldater ställde sig på folkets sida, och riktade sina kanoner mot Bastiljens portar. Befälhavaren fick panik och bad att om han gav upp skulle de låta honom löpa då? Parisarna lovade, och man lät öppna portarna till Bastiljen. Befälhavaren blev dock av med huvudet snabbare än kvick.

Bastiljen visade sig inte alls vara så proppad av fångar som man hade trott. Men man blev inte besviken för det. Fästningens fall visade att det inte var omöjligt att besegra staten. Revolutionen drog igång.


Kungen hämtas till Paris
Det dröjer inte länge för än revolutionen drar som en våg över hala Frankrike. Man inser nu att man snabbt borde då kontroll på Kungen, eftersom han fortfarande officiellt har makten, även om väldigt få personer brydde sig om honom nu.
Därför drar man helt enkelt iväg mot Versailles där kungen fanns. Väl där lyckas ett par män bryta sig in i kungens hus och många vakter mister livet i de korta striderna. Kungen tvingas gå med på folkhopens krav, och följer tillsammans med sin totalt avväpnade egna livvakt med till Paris.

Kungen kände sig hela tiden väldigt hotad, och det dröjer inte länge för än han tillsammans med sin familj försöker fly ur landet, förklädda och i skydd av mörkret. Men i Verennes, 23 mil från Paris, upptäcks kungen och grips. Han förs snabbt tillbaka till huvudstaden och behandlas där efter närmast som en fånge i sitt palats.

Man var tvungna att avrätta kungen, för att kunna gå vidare med sitt nya sätt att styra i landet. Han var en symbol för enväldet, och man var helt enkelt tvungna få bort denna del av landet. Även fast kungen var en ganska omtyckt ledare, så avrättas han en regning januarimorgon år 1793.



Den amerikanska revolutionen

Man kan ställa s...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Kommentera arbetet: Den Franska och Amerikanska revolutionen

  Kommentera
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet


Källor för arbetet

Saknas


Källhänvisning

Daniel Setreus [2002-11-18]   Den Franska och Amerikanska revolutionen
Mimers Brunn [Online]. http://www.mimersbrunn.se/Den_Franska_och_Amerikanska_rev... [2014-08-01]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×

Senaste foruminläggen

annons

Ladda upp ditt arbete

Dela med dig, ladda upp ditt arbete och hjälp andra! Mimers Brunn söker ständigt nya arbeten på alla nivåer. Inget arbete är stort eller för litet för att ligga uppe på Mimers Brunn.

Ladda upp arbete

Senaste kommentarer

Mimers Brunn tipsar om

Efter gymnasiet

Efter gymnasiet börjar den första tiden som vuxen, vad ska man göra? Resa kanske? Jobba? Mimers Brunn hjälper dig! Efter gymnasiet

Nya medlemmar

Senaste inloggningarna