Den Upplysta Svensken: Gustav III:s maskerad

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Året är 1771. Den nu 25-årige kronprinsen och greven Gustav sitter tillsammans med vänner och bekanta i en vacker loge i en av Paris vackraste operor. Han ser en ny opera, vilket han gör nästan varje kväll, varpå han sedan beger sig till en bal eller en maskerad.
Just denna afton är mycket speciell, dock.
Mitt under föreställningen stormar Sveriges ambassadör Gustav Philip Kreuz in i logen, svettig och andfådd.
”Kungen är död!”
Till en början sitter kronprins Gustav som paralyserad. Man kan dock inte påstå att han var oförberedd inför rollen som Kung. Redan tre månader gammal fick han framträda som offentlig person, och kom att kallas just ”den förste offentlige personen” av samtiden och eftervärlden.

Hans mor, Lovisa Ulrika av Preussen, var den som såg till att kronprinsen fick en bra och så att säga ”modern” utbildning. Hon brevväxlade med Voltaire, den store franske upplysningsmannen och filosofen, och var själv mycket intresserad av kultur, kunskap och litteratur. Det är tack vare henne vi idag har Drottningholmsteatern och Kungliga Vetenskapliga Akademin.
När Gustav var tre år tyckte hon att det var på tiden att han skulle utbilda sig. Det viktigaste var att han skulle lära sig franska, vilket var det stora språket alla bildade människor förstod och talade. Därför fick han en egen lärare, den franske Carl Gustav Tessin, vilken läste ”Ovidius Metamorforus” på franska för den lille prinsen, samt visade konstbilder från Paris. Det var dessa två ämnen som kom att dominera utbildningen. Franska och Konsthistoria.

Kvällen då Gustav fick nyheten om sin far, Adolf Fredriks död (vilken hade dött av våldsamma kolikanfall efter att ha ätit några böcklingar, ett litet berg av rysk kaviar, en rejäl hummer, en mellanrätt av surkål, en tallrik med kött och rovor samt avslutningsvis en fettisdagsbulle och en hel flaska champagne) satt kronprinsen på Parisoperan och njöt av de färgstaka kostymerna och den vackra musiken och skådespelet. Då den svenske ambassadören utropat kungens död, beklagade Gustav att han, alldeles för ung, fått ta över rollen som regent. Han sade: ”Nu kommer jag aldrig mer att ha några vänner. Människor i allmänhet har sällan vänner. Konungar, aldrig.”

Väl tillbaka i Sverige kröntes Gustav och blev Gustav III, Kung av Sverige med Finland, Hertig av Pommern, Hertig av Schleswig och Holstein samt arvinge till Danmark och Norge. Han var endast 25 år gammal.

Sofia Magdalena av Danmark hette den prinsessa som han tvingats äkta för att sluta fred med Danmark. Han gillade inte henne och hon var måttligt intresserad. De fullbordade inte äktenskapet förrän elva år efter bröllopet, och då med aktiv assistens av hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck. Paret fick två barn, varpå det sista ansågs vara Muncks…
Trots att Gustav beundrade det vackra och ansågs av omgivningen som en utåtriktad, vältalig och intelligent man, verkade han vara mycket blyg när det kom till förhållanden. Det finns bara ett exempel på att han skulle ha haft ett förhållande, då med en Charlotte du Riez, men förhållandet tog slut efter bara tre månader då han kom på henne med att vara otrogen.

Kungen hade inte mycket makt, knappt något att säga till om. Istället var det regeringspartierna som slogs om vem som skulle bestämma över landet. De två partierna var Hattarna (adeln) och Mössorna (de ofrälse). Gustav själv påstod att partierna endast ville ”slita sönder fosterlandet”. Han ville ha makten själv, och för att genomföra detta var han tvungen att använda all sin list och kunskap.
Och han lyckades.
Regeringen låstes in medan Kungen tog över. När det hela sedan var över släpptes de ut och kunde konstatera att de förlorat makten, utan att en enda droppe blod spillts, utan att någon enda blivit skadad. Detta var något ovanligt, unikt.

Folket i Sverige var mycket nöjda med den nye, mäktigare Kungen. Han såg bl.a. till att avskaffa dödsstraffet, ”pinofängelserna” och tortyren (något som kyrkan och prästerna starkt ogillade). Sjuk- och fattigvården förbättrades och nu tilläts även judar och katoliker att bo och utöva sin religion i Sverige. Det byggdes en katolsk kyrka och en judisk synagoga, och den Svenska riksdalern infördes.
Dessutom lät han bygga Dramaten i Stockholm, operan samt grundade Svenska akademin och dess ordbok.
Allt detta gör att man kan kalla Gustav III en sann Upplysningsman. Han trodde på medmänsklighet, kunskap, förnuft och jämställdhet.
Nu kunde vanliga bönder och borgare få högt uppsatta poster, det var kunskapen som bestämde vem som var mest lämpad –inte släktbanden.

Till en början jublade folket över Kungen och de nya reformerna. Men när bönderna förbjöds att göra eget brännvin hemma (brännvinet ansågs då som bra för hälsan!) började misstycket. Brännvinet skulle bli kronans monopol, de behövde helt enkelt pengar.

Ju längre tiden gick, desto mer växte hatet. Det är nu som sammansvärjningen tar form, med en viss Jakob Johan Anckarström i täten. Deras mål är att mörda kungen och reformera regeringssättet.
Och så en kväll, den 16e mars 1792, beger sig den kulturintresserade –och operaälskande Kungen ut för en trevlig kväll på operan. Eftersom att det också är maskeradbal där, är han utklädd i en, kanske alltför avslöjande, mask. Alla ser vem han är. Det är Kung Gustav.
Nu bestämmer sig sammansvärjningen för att gå till aktion. De omringar Kungen, säger ”godafton vackra mask” och Anckarström är den som avfyrar skottet, vilken träffar Gustav i ryggslutet.
Dörrarna slås igen och sökandet efter de maskerade mördarna sätter igång. Under tiden förs Kungen tillbaka till slottet, där han sätter sig i en fåtölj och vilar. Han dör 13 dagar senare av blodförgiftning och lunginflammation som följd av skottet.

Jakob Johan Anckarström avslöjades till sist och blev offentligt torterad, halshuggen, styckad och delvis begraven. Huvudet och högerhanden spikades upp på galgen där han dött.
Gustav III:s reformer om att avskaffa tortyren och dödstraffet bortsåg man från.

Gustav III var den Kung som fick Sverige ”upplyst”. Vi har honom att tacka för den fina kulturen och de många nya idéerna, bland annat tryck- och yttrandefriheten. Han använde sitt förnuft och sin intelligens för att göra landet bättre, och trod...