Den antika litteraturen.

2 röster
19148 visningar
uppladdat: 2008-05-13
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Den antika litteraturen.
1. Eros och Psyke
Psyke var en kungadotter, som blev allt vackrare när hon växte upp. Till sist blev Afrodite avundsjuk och rädd för konkurrens. Därför skickade hon ut sin son för att han skulle få Psyke att bli förälskad i någon vanlig dödlig. Men när Eros såg henne, blev han själv betagen av flickan och hon av honom. Han var dock mån om att hon inte skulle få se hans ansikte och krävde ett löfte av henne, att hon inte skulle titta. Hon lovade förstås, men hon blev retad av sina systrar för det och hon var ju själv också nyfiken, så klart. En natt, när Eros sov, smög hon därför upp och tände en oljelampa. Men när hon böjde sig över honom för att se bättre, spillde hon en droppe het olja från lampan på honom.
Eros lämnade henne för att hon hade brutit sitt löfte. Psyke blev jätteförtvivlad och letade över hela jorden efter honom. Till slut råkade hon komma till Afrodites palats, som lovade hjälpa henne, om Psyke skulle stiga ner i underjorden och hämta en flaska med skönhetsdroppar från Persefone. Flickan gjorde det och fick dropparna, men vilken kvinna skulle inte åtminstone ha luktat på dem, när hon fick en chans. Så gjorde också Psyke, när hon var på väg tillbaka - men dropparna luktade så starkt, att hon sjönk ner och dog.
Nu tyckte Eros dock att det blev för mycket, därför väckte han henne till liv igen, gifte sig med henne och gjorde henne samtidigt odödlig. Dom fick dotter som hette Lycka.

2.
Gudarnas värld år liksom människornas social skiktad. I toppen på gudapyramiden finns Zeus, under honom några betydelsefulla gudar och gudinnor som Pallas Athena, Afrodite och Apollon, därefter resten av gudaskaran och längst ner i pyramidens bas en mängd halvgudar och andeväsen.
Det är gudarna som avgör hur kriget mellan trojaner och greker skall sluta. En del gudar stöder de förra, andra de senare. I flera fall avgör överguden Zeus med hjälp av ”ödets vågskål”. Gudarna ingriper personligen - men osynliga - i striden genom att hålla en osynlig sköld framför dem. Den ger människorna råd och order i drömmen.
Gudarna framställs på många sätt som mänskliga: de grälar och är avundsjuka på varandra. Gudarna har stor makt över människorna och blir förolämpade, om man inte visar dem vördnad eller lyder deras bud. Då måste de blidkas, t e x med offer.
Apollon
Konsternas skyddsgud, liksom siandets och ljusets (grekiska ”upplysningen”) gud. Han var född på ön Delos av Leto, en titans dotter, och hans far var Zeus. Hans syster var jakt-gudinnan Artemis som också skyddade unga kvinnor.
Efter att han dödat den enorma ormen Python i Delfi vid Parnassos-bergen, kom platsen att tillägnas honom. Där, stod Omfalos, världens navel, enligt de antika grekerna, jordens mittpunkt. Hans orakel där besöktes av många människor, både kungar och vanligt folk. De kom för att rådfråga Pythia, Apollons prästinna, om sin framtid.
I Delfi hölls spel till Apollons ära, ursprungligen vart åttonde år, men senare vart fjärde. De Pythiska spelen var både idrotts- och musiktävlingar.
På många sätt personifierade Apollon den perfekta mannen enligt antika grekiska kriterier. Han underhöll de andra gudarna genom att spela lyra, och han var också en skicklig bågskytt och löpare, och han ansågs enligt vissa vara den första vinnaren i den olympiska spelen. Han skyddade unga män, och var jordbruksgud, liksom helare. Han ansågs också vara den vackraste guden.
Det finns många berättelser om Apollon som en man som är hopplöst förälskad, och de kvinnor som inte besvarade hans känslor bestraffade han hårt: Kassandra förbannades så att ingen skulle tro hennes hemska framtidsvisioner, Dafne blev ett träd för att komma undan honom, och han övergav prinsessan Kreusa av Athen och deras barn.
Apollon älskade också män. I berättelsen om den unge mannen Hyacintos dödar Apollon av misstag sin unga älskare med sin diskus, och han förvandlade då denne till en blomma med samma namn, men gudens sorgeklagan AI AI på bladen.
Men Apollon var också den som skickade pesten. Hans vrede straffade grekerna då han sköt sina pilar av pest i det grekiska lägret vid Troja. Som en helare lärde han människorna att vara rena, och hans är läkekonstens gud Asklepios far.
Apollon kan lätt anses vara en av de viktigaste gudarna i den antika grekiska mytologin. Hans heliga nummer var sju, och han
var kopplad till kalendern. Han associerades också med delfinen.
Afrodite
(stigen ur skum)
Skönhetens och kärlekens gudinna. Enligt Homeros var hon Zeus dotter med den antika gudinnan Dione, men Hesiodos menade att hon fötts ur havsskummet.
Skummet var resultatet av Kronos stympning av sin far Uranos. Han skar av hans könsorgan, vilket föll i havet och skapade det skum som gudinnan föddes ur.
Efter hennes födelse sades hon ha stigit upp på en strand på Cypern. Därför kallades hon ofta cypriotiskan, och hon dyrkades på ön. Gudinnan var också en fertilitesgudinna, och hon dyrkades ofta i fälten. Hennes djur var duvan och hon avbildades ofta ridandes på en svan.
Afrodite var trojanernas gudinna. Det var henne Paris valde över Hera och Athena, och till pris fick han den sköna Helena, liksom gudinnans hjälp i det trojanska kriget. Hon förälskade sig också i den trojanska hjälten Anchises, men vilken hon fick en son, den berömde Aeneas, som senare kom att anses vara Roms grundare.
Afrodite var gift med den fulaste guden, eldguden och smeden Hefaistos, men hon hade många älskare, bland dem Ares och Adonis. Med Ares hade hon dottern Harmonia. Med Hermes hade hon Hermafroditos, som var till hälften man och till hälften kvinna. Med Dionysos hade hon den fule men populäre Priapos.
Gudinnan avbildades ofta med Eros vid sin sina, och andra följeslagare var horerna och hariterna, gudinnor av bekvämlighet och grace. Övertalningens gudinna, Peitho, var ofta med Afrodite, liksom bröllopens gud Hymenaios.
I romersk mytologi kallades Afrodite Venus.
Poseidon
Havets gud, även kallad Jordskakaren, eftersom han också ansågs orsaka jordbävningar. Poseidon var son till Kronos och Rhea, och var bror till Zeus och Hades. Han var Amfitrites make, och med henne hade han sonen Triton. Han hade ockå barn med sina många älskarinnor, till exempel cykloperna, Pegasus, Theseus och Orion.
Ursprungligen var Poseidon vattnets gud, men han blev senare en havsgud och flodernas och källorna yttersta härskare. Hans tempel låg ofta nära havet, och ruinerna av ett kan ses i Kap Sounion, inte långt ifrån Athen. Han var också Jonernas beskyddare.
I konsten avbildades Poseidon med en treudd och hans djur var delfinen.
Poseidon var också hästarnas gud, och de antika grekerna offrade hästar åt honom och sänkte dem i havet. Han var också associerad med tjurar.

Under det trojanska kriget stod han på grekernas sida eftersom en av Trojas kungar hade vägrat betala honom då han byggt stadens mur. Han var dock Odysseus fiende efter att denne dödat hans son Polyfemos cyklopen.
Poseidon hade velat bli Athens skyddsgud, och i en tävling mot Athena hade han gett athenarna en källa, som tyvärr visade sig vara salt. Han förlorade därmed mot Athena, som gett folket olivträdet.
De gamla grekerna firade Poseidon med de Isthmiska spelen som höll vartannat år.
I romersk mytologi kallades Poseidon Neptunus.
Källa: 1. Litteraturhandboken. Huvudredaktör Björn Linnel.
2. Grekisk mytologi. Giovanni Gazelli
3. Grekiska gudar och hjältar. Stiessel, Lena
4. Grekiska myter och sagor. Claes Lindskog

3.
a) Texten var hämtad från Iliaden, 22 sången. Där Akilles dödar Hector och släpar hans lik tillbaka till akajernas läger. Hector var äldste son till kung Priamos, ledare för de trojanska och allierade arméerna och arvtagare till Trojas tron.
b) Iliaden dateras till 700-talet f. Kr, men anses av vissa förskare vara senare.
c) Författaren till Iliaden enligt legenden var Homeros.
d)Stildrag som är typiska för det verk:
- epos (versberättelse)
- skriven på versmått hexameter sextakt
- stor detaljomsorg ”…och ur skidan han drog sitt slipade slagsvärd, väldigt och drabbande tungt…”
- retardering
- liknelser ”som den skyhögt flygande örnen,…”
Källa: Ingvar Björkesons nytolkning av Iliaden, utkom 2000

4.
Iliaden tillsammans med Odysèen är ett av de två stora diktverk som traditionellt tillskrivs Homeros. Huruvida Homeros har existerat och var upphovsman till båda dessa verk är mycket omdiskuterat, men det är troligt att dessa verk härstammar från en lång tradition av muntlig poesi.
5.
a) Dikten har skrivits av en kvinna som hette Sapfo.
b) Sapfo född någon gång mellan 630 och 612 f.Kr., död cirka 570 f.Kr., var en grekisk kvinnlig vislyriker från ön Lesbos, som ligger mellan Grekland och Mindre Asien.
c)Sapfo född i en adelsfamilj och hade bror vid namn Karaxos. Hon tycks ha varigt gift med en rik man från Andros, med vilken hon hade en dotter, Kleis. Sapfo är den första kända kvinnliga poeten i historien och anses ha drivit ett slags flickskola vars elever hon, enligt traditionen, förälskade sig i. Till dessa skrev hon senare brollopsoden då de lämnade skolan för att gifta sig.
Om henne finns många legender, men vi vet mycket lite om henne - bara att hon skrev underbara dikter. Sapfo skrev mest kärleks dikter. De flesta tillägnade andra kvinnor. Man har därför antagit att det skulle ha varit fråga om homosexuell kärlek mellan kvinnor. Sådan kärlek brukar numera kallas lesbisk, efter namnet på ön. Det finns inte många dikter bevarade av Sapfo. Alla är korta och intensiva. Sapfo skrev hymner, bröllopsdikter och gravskrifter. Enligt legenden tog hon dock livet av sig på grund av olycklig kärlek till en vacker yngling vid namn Faon. Hon lär ha kakstat sig utför brant klippa. . Genom dikter som Gudars like och Plejaderna sjunkit har hon ofta uppfattats som den första stora kärlekslyrikern i europeisk litteratur.
Källa: 1. Klassikerboken. Svenska för gymnasieskolan.
2. Litteratur orientering för gymnasiet.

6.
I antikens Grekland sjöngs sånger till gudarnas ära, både av solister och i körer. Succesivt började man att sjunga mot varandra som i en slags dialog. Och istället för att sjunga om en person började de ikläda sig rollen av den de sjöng om. Snart upptäcktes att det blev ännu mer intressant med fler personer och fler roller samtidigt. Dramat var fött.
Ordet drama härleds från grekiska ordet dráo som betyder handling. Drama kan också härledas från det grekiska verbet dramein som tolkas som ”att åskådliggöra genom handling”. Just handlingen är centralt i drama. Att dramatisera innebär att man gestaltar en fiktiv handling med hjälp av roller och rollspel.
Drama är en av de tre litterära huvudgenrerna, en berättelse på prosa eller vers som följer en eller flera personer, och som regel är tänkt att sättas upp som ett skadespel på en teater eller som ett tv-drama. De andra litterära genrerna är epik och lyrik.
Dramerna var indelade i undergenrerna tragedier och komedier, och innehöll körpartier och recitativ.
7.
Platons grottliknelse, en liknelse i Platons dialog Staten. En grupp människor sitter fastkedjade i en grotta, med ansiktena vända mot grottans inre. Bakom dem finns en mur, och bakom muren brinner en eld. Mellan muren och elden går människor, som håller upp föremål ovanför muren, som i en dockteater. Elden kastar skuggor på grottväggarna, och dessa skuggor är de enda föremål fångarna i grottan kan se, och de roar sig med att diskutera skuggornas utseende.
Om någon av fångarna nu skulle kunna lösgöra sig från sina bojor, och passera förbi muren och elden och genom grottmynningen ut i den verkliga världen, skulle han omedelbart bländas av solen, som han aldrig hade sett förr. Men när hans ögon vant sig vid ljuset, skulle han kunna se de verkliga föremålen, vars skuggor han tidigare sett, och han skulle förstå att hans liv hittills varit ett sken. Skulle han dock av någon anledning välja att vända tillbaka in i grottan, skulle han ha mycket svårt att övertyga fångarna i grottan om vad han sett, och därtill skulle hans ögon, nu ovana vid mörkret, ha svårt att peka ut skuggorna på väggarna, och han skulle göra sig till åtlöje.
Grottliknelsens syfte är att illustrera Platons teori om former (eller idéer): att alla existerande föremål och egenskaper av ett visst slag har del i en gemensam form (så har till exempel alla hästar del i Hästens form, medan alla röda saker har del i Rödhetens form). Platon skiljer skarpt på sinnevärlden, där de föremål vi kan observera med sinnena finns, och idévärlden (eller formvärlden) där formerna finns.
Vad menas då med denna liknelse? Det Platonförsökte förmedla var att det var dessa fastkedjade människor var mänskligheten. Fastlåsta och trångsynta. Mannen som tänkte efter och begav sig ut på nya äventyr var en filosof som började tänka själv i andra banor. Han syftade främst på Sokrates som faktiskt blev dödad för det han upplevt.

8.
Den kultur som greker och romare skapade lever ännu vidare i västvärlden. De har inom flera olika områden utmärkt sig och vunnit eftervärldens ohöljda beundran. Den antika kulturen bildar en nedärvd sed som efterkommande släkten har stått i förhållande till och begagnat på olika sätt. Detta är vanligtvis vad man åsyftar när man säger att den antika grekiska och romerska civilisationen ingår i det europeiska kulturarvet. Och det var just under antiken som idag vanliga kulturella och politiska företeelser som exempelvis demokrati, filosofi, politik, retorik och teater tog form. Naturligtvis och lyckligtvis har mycket ändrats sedan dess, men fortfarande lever grunden till många idéer och principer kvar från den tiden.

Språkarvet:
Både grekiskan och latin lever kvar i våra moderna ordförråd. Det är faktiskt inte lätt att ens säga en enda mening på svenska utan att bruka något ord som stammar från de klassiska språken, och alltså den grekiska och romerska kulturen.
Grekiska ord i det svenska språket kan oftast kännas igen på att accenten och betoningen ligger på den sista stavelsen. Det finns även en del förstavelser i stil med t.ex. bi-, auto-, fil-, bio-, psyk- och mega-, som förråder det forngrekiska ursprunget.
Litteraturen:
Inom litteraturen hittar vi den kanske starkast bindande faktorn mellan västvärld och antik. I litteratur, skulptur, måleri och arkitektur har man aldrig slutat att använda antiken som inspirationskälla. Grekerna skapade våra tre diktarter epik, lyrik och dramatik med dess två grenar komedi och tragedi. Iliaden och Odyssén från 700- talet framstår fortfarande som det stora mönstret för dikt i berät...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Den antika litteraturen.

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2008-05-13]   Den antika litteraturen.
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9874 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×