Det går an

13 röster
81504 visningar
uppladdat: 2005-04-04
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Författarfakta

Carl Jonas Love Almqvist föddes den 28:e november 1793. Han växte upp i Eds socken norr om Stockholm. Hans far var krigskommissarie och godsägare. Till sättet var hans far bestämd, viljestark och sträng, medan hans mamma var raka motsatsen, hon var drömsk, vek och inåtvänd. Carl älskade sin mor väldigt högt, men tyvärr så dog hon när han bara var 13 år gammal. Carl brukade säga att han hade ärvt två själar, en ”kamrerarsjäl” av sin far och en ”poetsjäl” av sin mor. Som 15- åring skickades han till Uppsala universitet för att studera filosofi och historia. Efter att han hade studerat klart i Uppsala så arbetade han som ämbetsman i Stockholm. År 1824 bosatte sig Carl och några av hans vänner på en bondgård i Köla socken i norra Värmland. Där bytte han ”titel”, till torpare och han gifte sig med en kvinna som hette Maria som var 4 år yngre än han själv. Hon hade tidigare jobbat som barnflicka på hans föräldrars gård i Sollentuna. Efter ett tag så klarade han och hans vänner inte längre av att sköta bondgården så de flydde tillbaka till Stockholm och lämnade bondelivet efter sig.


Handling

Boken handlar om Sara och Albert som träffas på ångbåten Yngve Frey som avgår från Stockholm en skön torsdagsmorgon i juli. Sara har varit i Stockholm för att leta efter olja och diamanter till sin glashytta. Hon har bott i Stockholm med sin moster Ulla som är bosatt där, men hennes moster hade tänkt att följa med henne ner till Lidköping för att hälsa på sin sjuka syster, men tyvärr så missar hon ångbåten och stackars Sara får resa ensam. Den unga sergeanten Albert lägger märket till detta och börjar försöka att fånga Saras uppmärksamhet. Albert och Sara börjar umgås allt mer och de tar upp ämnen som var känsliga på den tiden då denna bok gavs ut. Speciellt Sara ifrågasätter samhället, kyrkan och sättet att leva. Albert och Sara blir i alla fall goda vänner och Albert bestämmer sig för att han ska följa Sara en liten bit till efter att de har stigit av ångbåten, men bara en liten bit så att hon slapp resa ensam. Men det blev mer än en liten bit och till slut så blir det så att han följer med Sara ända hem till Lidköping, där Sara får reda på att hennes mor har avlidit. Boken slutar med att man får veta att Albert flyttar in i ett av rummen i Saras hus.


Huvudpersoner

Sara Videbeck är en glasmästardotter som bor i Lidköping med sin sjuka mor. Hon har två mostrar, en som heter Ulla och som bor uppe i Stockholm och Gustava som hjälper Sara med hennes sjuka mor i Lidköping. Sara har ingen far, utan hon har bara sin mamma och sina två mostrar. I boken så beskriver man Sara som lång och smal, med brunt, glänsande hår, och små vita tunna lite knubbiga händer. Man beskriver henne också som en smart flicka, som vet hur man sköter sig själv. Hon kan ta vara på sig själv och hon bryr sig inte allt för mycket om vad andra tycker och tänker om henne, i alla fall inte så mycket som hon borde göra.

Albert är en ung sergeant som är på väg uppåt i sin karriär. Han beter sig som en gentleman, men han är också litet feg av sig för han bryr sig nog lite för mycket om vad andra tycker och tänker. Man kan dra slutsatsen att Albert har mustasch, svart hår och är ganska lång. Han tycker om att ta sig ett glas då och då. Helst konjak eller liknande.


Budskap

Jag skulle vilja säga att Almqvist med denna bok försöker att öppna folks sinnen lite. Han försöker öppna deras sinnen för nya och lite modernare idéer. Han försöker få folk att förstå att det inte är något fel med att leva tillsamman med en man utan att vara gift med honom och att kvinnor har lika stor rätt som män. De har rätt att kunna få samma jobb som männen och att få vara myndiga. Så jag skulle nog vilja säga att boken handlar ganska mycket om en kvinnas rättigheter, men även andra saker också, men själva budskapet är nog att kvinnor har lika stor rätt som män.


Miljö

Miljön beskrivs ganska tydligt i den här boken. Man får många små detaljer om hur platserna de besöker ser ut och hur folket verkar vara där, men ibland hoppar han även nästan helt över att skriva om miljön och koncentrerar sig mer på själva handlingen. En del städer verkar han också kunna beskriva lite bättre en vissa andra (jag antar att det beror på att han antagligen har varit där själv och sett hur det ser ut), för i en stad så kunde han beskriva hur husen låg och hur smala alla gator var.

”När han såg sig om på kusterna, förbi hvilka ångbåten strök, märkte han den nu vara nära att anlöpa Strengnäs. Den stora domkyrkan synes för segelfarare redan på långt håll, och dess majestätiska torn beherrskar Sörmlandsnejderna vidt och bredt. Först då man kommer närmare, upptäcker man en skara små röda trädhus, osymmetriskt hopgyttrade under kyrkan, och endast det rödrutiga gymnasii- och skolhuset till venster gör genom sin höjd ett afbrott ifrån de öfriga liderformiga rucklen. När man slutligen anländer till den gamla söndriga bron, och stannar, så säger man till sig sjelf: "detta är Strengnäs.”

Vad jag har att säga: Jag tror jag kan förstå att denna boken chockade en hel del människor när den gavs ut, för Carl kritiserar och skriver om en del saker man inte pratade om under 1800-talet. Han kritiserar kyrkan och deras sätt att få folk att se på äktenskap och mycket annat. Han kunde skriva om saker som man egentligen inte skulle prata om och det chockade säkert en del människor på den tiden, men idag så tycker vi ju att det är självklart att inte kyrkan ska ha all makt, att prästerna inte ska kunna bestämma så mycket som de gjorde förr och att kvinnor har lika stor rätt som män. Det är heller inte längre lika ”fel” att säga vad man tycker. Det är tillåtet (till en viss gräns).

Folk som läser den här boken idag kan nog tycka att den är ganska mesig och tråkig, för han lindar in huvudpersonernas tankar väldigt mycket, han skriver inte bara som det är utan han måste linda in alla tankar och känslor. Det tror jag folk kan tycka är lite jobbigt, och de tycker nog att det gör boken tråkigare än vad den egentligen är. Folk tycker antagligen att det inte händer så mycket i den, men jag tycker att den har en viss charm även om den är gammal och inte särkilt modern. För om man skulle skriva om den och byta ut alla de gammaldagsorden och modernisera den lite så skulle det nog bli en väldigt omtyckt ungdomsbok.

Jag tycker att denna bok var ganska bra ändå. Först när jag fick den trodde jag att den skulle vara jättetråkig och hur ointressant som helst, men när jag väl började läsa den så tyckte jag faktiskt att den var bra. Det hade jag aldrig trott, men den är verkligen läsvärd. Jag tycker att alla som verkligen älskar att läsa ska läsa denna bok för den var verkligen bra så fort man kom in i den. Det var ju lite jobbigt i början när man skulle läsa denna gammaldagssvenskan, men efter ett tag så blir man van och det bara flyter på.

Ett utdrag ur boken: ”Sergeanten tänkte så här: En glasmästardotter ifrån Lidköping - det är en småstad, långt, lång...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Det går an

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2014-05-07

    bra

  • Vilma Prytz 2020-02-02

    tack som fan

  • Alexander Vurgun 2020-05-27

    riktig legend, du räddade mitt tal som jag ska ha imorgon, ty bror

Källhänvisning

Inactive member [2005-04-04]   Det går an
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3825 [2024-03-19]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×