Dialekter

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”Hä dä ont uti bainen?
He jer better ide.”
(Överkalixmålet)

Alla språk I världen har en sak gemensamt, alla består av olika dialekter. För en invandrare i Sverige låter de ofta roliga men en och annan gång också obegripliga. Det är intressant och personligt med dialekter, för hur kul skulle det vara om alla i Sverige pratade på samma sätt?

Vad är dialekter?

Det stämmer inte att dialekterna är förvanskade former av rikssvenskan som många tycks tro. Dialekterna är alla utvecklade ur det språk som för över tusen år sedan talades i hela Norden. Rikssvenskan har sin stomme i de senmedeltida dialekterna i Mälardalen. Det är oerhört viktigt att försöka bevara de dialekter som finns i dagsläget då de är viktiga bärare av vårt gemensamma kulturarv.

Hur har dialekterna uppstått?

Alla språk ändrar sig och förnyas med tiden. Men de svenska dialekterna har sina rötter i fornsvenskan. Det vi idag kallar för rikssvenskan har en helt annan historia, den hänger samman med framväxten av en svensk nationalstat långt tillbaka i tiden. Om man tänker efter så är det ganska uppenbart att rikssvenskan har sina rötter just från den tiden. När ett folk ska samlas under ett centraliserat styre så krävs såklart samma lagar och bestämmelser, dessa måste skrivas ner så att alla vet vad som gäller. Det är då ett gemensamt skriftspråk behövs. De första försöken till att åstadkomma detta kan man hitta under 1300-talet i de landskapslagar och stadslagar som kom till under Magnus Erikssons styre. Innan detta så skrev man också det svenska språket men då på runstenar. Dagens dialekter existerar framför allt som talade språk och inte som skriftspråk. En författare som exempelvis vill skriva på dialekt måste själv uppfinna ett lämpligt skriftspråk som andra kan förstå sig på. Rikssvenskan har alltså uppstått ur ett försök att standardisera den skrivna svenskan. Ett språk som uppkom på 1400-talet var Vadstenaspråket, en skrifttradition baserad på östgötsk dialekt. Det utvecklades på Vadstena kloster. Något som hade en viktig del i den språkliga utvecklingen var översättningen av bibeln som tillkom under Gustav Vasas tid på 1500-talet.
Det som vi nu tar upp är skriftspråket, det talade språket är en annan femma. Hur man använder dialekterna idag är som följer: Man talar dialekt men skriver standardsvenska.
Det talade riksspråket fick sitt genombrott i samband med folkskolereformen (folkskolestadgan 1842). Då en allmän folkundervisning krävde ett undervisningsspråk och det ansågs att det skulle vara det samma över hela landet. Strukturen på det språket var inte oväntat, riksskriftspråket och dess uttal hämtades i hög grad från den svenska som talades i och kring huvudstaden, ibland även kallad mälardalssvenskan.

Men de språkliga förändringarna har gått olika snabbt och skett på olika sätt i skilda områden i Norden.
I de delar av vårt land som har haft mycket kontakt med omvärlden, t.ex. vid viktiga handelsplatser så har språket förändrats på ett annat sätt än i isolerade landsbygdsområden.
Skogsområden och myrmarker har ofta utgjort hinder för kommunikation, medan vatten, hav, sjöar och älvar har underlättat kontakter med olika bygder.


Håller dialekterna på att dö ut?

Under 1900-talets stora samhällsförändringar har omfattat även de gamla dialekterna. De har alltmer utjämnats och blivit mer och mer likt riksspråket. I början av detta århundrade så talade en stor del av svenskarna något av de gamla, för varje socken speciella folkmålen.
Senare under seklet har folkmålen på många olika sätt fått ge vika för influenser från det centrala riksspråket. Man antar dock att de gamla dialekternas uttal lever kvar i större utsträckning än deras speciella ordförråd och grammatik.

Vi har idag inte så mycket kvar av de gamla dialekterna som man kanske skulle vilja. Det mesta finns kvar hos våran äldre generation, men vad händer med de svenska dialekterna när dom personerna en dag dör?
För i våra dagar förändras dialekterna snabbare och mer genomgripande än någonsin.
Många menar att dialekterna helt håller på att ersättas av riksspråk eller av vad man kallar regionalt standardspråk.

Men vad menar vi med dialekt?

Traditionellt har dialekterna studerats främst som uttryck för den gamla bondekulturen och som självständiga utvecklingsgrenar av fornspråket. Vi kan på en persons tal ofta avgöra varifrån vederbörande kommer. Det är då inte i första hand ordförrådet och grammatiken vi reagerar på, utan på det vi kallar språkmelodin. Om vi väljer att definiera begreppet dialekt som en språkform med en så stark regional prägel att den lokaliserar den talande till ett visst område, exempelvis ett landskap eller en socken. Då kan vi konstatera inte bara att dialekterna lever utan att de med all sannolikhet kommer att leva vidare. Det beror helt och hållet på hur man ser på saken och vad man menar med begreppet dialekt.

Olika typer av Dialekter:

Bygdemål, landsmål
Det som främst kännetecknar en dialekt är att den har ett bestämt geografiskt läge. Det är lätt att förstå hur just placeringen på kartan har någon betydelse. Olika varianter av språk uppstår ofta kring någon form av social gemenskap. Att man bor inom ett och samma område kan vara en faktor som skapar en sådan gemenskap. I Sverige har socknarna tidigare varit både sociala, politiskt och administrativa och kyrkliga enheter. De var dessutom inte så stora till sin folkmängd och var därför ganska lätt att känna gemenskap med de andra sockeninvånarna.

Stadsmål
Speciella villkor för dialektal utveckling uppstår vid stora befolkningsomflyttningar. Sådana har ägt rum i Sverige i samband med en stark inflyttning till vissa tätorter. Man kan ta universitetsstaden i Umeå som ett exempel. Vid mitten av 1950-talet hade Umeå omkring femton tusen invånare och idag bor där mer än hundra tusen människor. Detta betyder att en mycket liten del av befolkningen i denna stad är ursprungliga umeåbor. Många av de som flyttat in kommer från en annan ort och har därmed tagit med sig sin lokala dialekt. Den dialektala utvecklingen har på så sätt blivit helt annorlunda i Umeå.



Sociolekter
Andra former av social gemenskap än geografisk förankring kan utgöra grunden för en språklig variant. Rikssvenskan är ett exempel på detta. Den har inte sin grund i en speciell geografisk placering utan i skol- och ämbetsmannaspråk som betyder ett språk som blir till genom en viss social gruppering. Det uppstår också språkliga gemenskaper som är grundade på klasskillnader. Just i Sverige kanske inte detta är så vanligt men däremot i England. Variationen mellan sociolekter kan vara lika stor som den mellan dialekter, men bakgrund och utvecklingsvillkor är annorlunda.

Verksamhetsspråk
En annan form av gemenskap som gynnar uppkomsten av språkliga varianter är att man har samma yrke. Nästan alla yrken har sin egen yrkesjargong. Även denna kan i många fall avvika mycket starkt från såväl den lokala dialekten som förekommande sociolekter.

Jargong och Slang
Delade intressen av andra slag än gemensam bostadsort, social ställning eller gemensamt yrke kan också ge upphov till språkliga varianter. Slang och andra typer av jargong är sådana exempel. Sådana varianter har ofta en snabbare förändring av språkbruket än andra former. Speciellt slangspråk kännetecknas av snabba förändringar. Ett bara några år gammalt slanguttryck kan kännas urgamla.

Idiolekt
Med detta menas egentligen en enskild individs språk, men kan kanske generaliseras till att omfatta även egenheter i mycket små grupper med några personer. Idiolekterna kan representera den individuella variation som finns inom var och en av de andra typerna av dialekter.

Dialektforskningen

Redan under 1600-talet började man i Sverige studera dialekter. I äldre forskning var intresset främst inriktat på ordförrådet och på att beskriva olika dialekters utveckling från fornspråket fram till våra dagar. I nutida forskning är dialekten som språksystem ett centralt ämne. En annan viktig gren är dialektgeografin.
Genom att kartlägga utbredningen för språkliga företeelser som t.ex. ord eller uttalsformer kan man ibland få kunskap om deras ålder och spridningsvägar och hur impulserna gått. Under de senaste decennierna har man börjat intressera sig för hur människor talar i olika sociala miljöer. Språkbruket har samband med bland annat ålder och kön.

Det finns projekt i dagsläget som går ut på att besöka människor på alla möjliga ställen i Sverige. De använder sig utav filmkamera och ljudinspelare för att samla olika dialekter. Allt material som de lyckas finna kommer att sparas och kommer längre fram att anses som ett mycket viktigt material. Man måste försöka med allt för att kunna bevara dialekterna så länge som möjligt på ett eller annat sätt.






Den värmländska dialekten

Dialektgeografis...