Dialekter

Vad är en dialekt: det är inte en fulare form av riksspråket, som många tror. Utan dialekter i Sverige är alla utvecklade ur det språk som talades i hela Norden för över 1000 år sedan.
Varje dialekt har sina speciella kännetecken. Dem har också en naturlig och lokal koppling till folks liv och kultur. Dialekterna är en viktig bärare av vårt gemensamma kulturarv. Och det är något som rikssvenskan saknar.

Hur dialekter har uppstått: Språket har alltid förändras. Och i delar av Sverige som har haft mycket med kontakt med omvärlden genom t.ex. Handelsplatser, där har språket förändras på ett annat sätt än i isolerade landsbygdsområden.
Men på 1900-talet var det många stora samhällsförändringar och dem har även omfattat de gamla dialekterna. De har alltmer utjämnas och närmat sig rikssvenskan.

Hur många dialekter finns det i Sverige: det är svårt att säga hur många olika dialekter det finns och hur många olika dialekter det har funnits. Det beror på hur man definierar och avgränsar dialekter. Dialektforskare tror att det kan ha funnits ungefär 2300 olika dialekter i Sverige som mest. Men idag finns det inte alls så många, utan dialektforskarna tror att det finns ungefär 1-2 hundra olika dialekter.

Rikssvenska

Riksspråk är det språket som pratas i landet utan några dialekter. Det är det språket man får lära sig i skolan.
Det skrivna riksspråket kom på mitten av 1300-talet när Magnus Erikssons landslag ersatte de gamla landskapslagarna. Sedan spred sig det skrivna riksspråket över Sverige.
Rikstalspråket har sitt ursprung i Stockholm. Det är en mellansvensk dialekt som har upphöjts till en norm genom socialt tryck. Det är det språket som ansågs finast och fördes under 1700- och 1800-talet ut över landet genom präster och andra ämbetsmän.
Men nu på 2000-talet är det främst anställda på radio, TV och skådespelare som förvaltar denna norm.
Det var från år 1541 som man räknar med att språkutvecklingen i Sverige har gått mot ett enhetligt svenskt språk. Det var även då som Gustav Vasas bibel kom ut och blev en mall för vad rikssvenskan var.
På mitten av 1800-talet så kom folkskolan till Sverige och då fick alla för första gången undervisning i rikssvenska.
För att komma in på Dramaten i Stockholm är man tvungen att kunna tala rikssvenska, även om man senare när man spelar pjäser tvingas att prata med dialekt.



Olika dialekter


Man kan dela in Sverige i sex olika dialekt områden. Och dem sex är:
Guta mål, Svea mål, Dal mål, Norrländska mål, Sydsvenska mål och Göta mål. Här tänkte jag ta upp lite om dem områdena och vad som kännetecknar dem.

Norrländska mål:
Det pratas i områdena: östra Norrland från norra Hälsingland till Kalixområdet i Norrbotten, Jämtland, Härjedalen och nordligaste Dalarna.
Kännetecknen:
 Predikatsfyllnaden böjs inte:
Dem ä int dum (de är inte dumma).
 -er bortfaller i presens av starka verb:
(Han) drick (dricker), dröm, fall, sov, håll, köp.
 Uppmjukning av g, k och sk:
Myjin (myggen), taji (tagit), mytje (mycket).

Dal mål:
Det pratas i samhällena: Mora, Sollerön, Venjan, Våmhus, Orsa, Ore och i Älvdalen i Dalarna.
Kännetecken:
 De fyra kasusen (nominativ, genitiv, dativ och ackusativ) lever kvar:
T.ex. ``Jena goda jågd ensk’ wi icker öllum´´ (En god helg önskar vi alla).
Jena och goda är ackusativ form och öllum är dativ form.
 Många gamla ord lever fortfarande kvar:
Gard (gård) och tä lat (att låta)
 Man har även många diftonger:
Ais (hus), ait (ut), bjar (berg) och lajv (liv).

 H-ljudet saknas:
Ån (han), est (häst), öst (höst).

Svea mål:
Det pratas i områdena: Uppland, Västmanland, södra Dalarna, Gästrikland, södra Hälsingland, Södermanland och östra Värmland.
Svea mål har även gränsområdena: Närke, norra & östra Östergötland, nordöstra Småland och Öland.
Kännetecken:
 I området vid Roslagen så bortfaller h.
``ar ’an ’andlat i ’andelbon?´´(Har han handlat i handelsboden?).
 T-bortfaller i obetonad stavelse:
Borde (-t), träde (-t), vattne (-t).
 G uttalas ``hårt´´ i ord som: varg, arg och länge.
 Där rikssvenskan har e-form har Svea mål a-form:
Haran (haren), månan (månen), stolpan (stolpen).
 Slutvokalerna i vissa ord blir – ä där rikssvenskan har – a:
Annät (annat), börjä (börja), fyrä (fyra), nårä (några), pappä (pappa).

Göta mål:
Det pratas i områdena: Dalsland, Västergötland, norra Halland, delar av Småland, sydvästra Östergötland, Bohuslän och västra Värmland.
Kännetecken:
 Där rikssvenskan har i och y blir istället e och ö:
Flecka (flicka), metten (mitten), stögg (stygg).
 U övergår till o framför g, k och ng:
Togga (tugga), locka (lucka), ongdom (ungdom).
 Vissa pluraländelser avviker ifrån rikssvenskan:
Böxera (byxorna), husa (husen), flecker (flickor), gater (gator).

Guta mål:
Det pratas endast på Gotland.
Kännetecken:
 Där rikssvenskan har o blir på Guta mål ofta u:
Uk (ok), skug (skog), skula (skola), stur (stor), trull (troll).
 Guta mål har många diftonger:
Kåul (kål), åul (ål), såuva (sova), heit (het), väit (vit).
 Det gamla, långa och kort a-et är i en del fall fortfarande bevarat där rikssvenskan har å:
Garte (gråta), stang (stång), lang (lång), halde (hålla).

Sydsvenska mål:
Det pratas i områdena: Skåne, Blekinge, södra Småland och Halland.
Detta mål har vart mycket påverkad av Danmark pga. dess läge.
Kännetecken:
 Rikssvenskans p, t och k har övergått till b, d och g:
Köba (köpa), prada (prata), pega (peka).
 Sydsvenska målet har även ett skorrande bakre r.
 I sydsvenska målet så är diftonger väldigt vanligt:
Launa (låna), fau (få), maula (måla).

Älvdals mål

Älvdals mål talas i det lilla samhället Älvdalen. Älvdalen ligger i Dalarna.
 Dalarna
Älvdalen har ungefär 5 000 invånare. Och Älvdals mål sägs vara Sveriges fulaste dialekt, kanske pga. att man inte förstår vad dem säger. Dem som bor i Älvdalen är mycket stolta över sin dialekt och dem ser det som ett viktigt arv från sina förfäder som också pratade med Älvdals mål. Därför är det ...

Taggar