Diktanalys Stagnelus Näcken

Stagnelius börjar med att beskriva det vackra i naturen, hur fint allt kan vara. Hur bra livet kan vara. “Älvorna på ängen dansa” allt är fint och fridfullt. Sedan skriver han om en pilt som springer runt i skogen och sedan sätter sig ner vid vattnet “i violens ånga vilar”. Det står sedan att “klangen hör från källans vatten” det står för alla tankar som dyker upp när han sätter sig ner och börjar fundera över livet. Det är sedan dikten börjar vända. Han ifrågasätter då “varför spela” det står för “varför försöka”. Smärtorna kommer fortfarande alltid att finnas där “kan det smärtorna fördela?” Även om han försöker glömma bort sina smärtor och försöker bli lycklig kommer han aldrig att bli älskad av Gud “skall Guds barn dock aldrig bliva”, och kommer därför aldrig bli lycklig. Sedan beskrivs paradiset, hur bra det är där och hans längtan dit “edens blomsterkrönta slätter”. Om man kommer till paradiset blir allt bra, all smärta försvinner och han blir lycklig. Men sedan kommer en till vändning “aldrig skådar dem ditt öga”. Han menar att han aldrig kommer att komma till paradiset. Han är inte älskad av Gud och hans ögon kommer aldrig skåda paradiset. Han skriver sedan om olyckan att inte vara älskad av Gud, hur hemskt det är att inte få komma till paradiset “tårarna gubbens anlet skölja”. Han säger att det inte är värt att försöka “ned han dyker i sin bölja”. Han är inte Guds barn och det är ingen ide att försöka bli lycklig. Han ger upp och accepterar att han inte är bra nog för Gud och förtjänar att vara olycklig “aldrig näcken, spelar mer i silverbäcken”. Näcken är alltså en liknelse för honom och hur livet inte är värt att leva “Arma gubbe, varför spela?”. Enligt gammal folktro så kunde inte Näcken vinna den kristerliga nåden och kunde inte komma till paradiset “Aldrig skådar dem ditt öga”. Det sägs att Stagnelius som barn ofta brukade klättra upp på ett träd framför vattnet och fundera. Den här dikten kan avspegla av när han som liten gick ner och funderade över Gud och om livet. Att han döpt dikten till näcken eftersom att det är en avspegling av honom. Näcken kan inte komma till paradiset och inte han heller.

Men liksom dom flesta av Stagnelius dikter kan man se på dikten som om den inte består av liknelser och metaforer, som om den handlar om näcken. “Liten pilt bland stranden pilar” kan vara en pojke näcken tänker lura till sig. “Klangen hör från källans vatten” kan då vara när han börjar spela och försökte lura till sig pojken. Enligt gammal nordisk folktro kan inte näcken komma till paradiset, tankarna börjar då komma upp om att han aldrig kommer bli guds barn och att livet inte är värt att leva “Arma gubbe varför spela” “skall Guds barn dock aldrig bliva”. Han ger då upp, dyker ner i havets djup och kommer aldrig mera tillbaka “Aldrig näcken, spelar mer i silverbäcken”. Men jag tror inte att Stagnelius menade så när han skrev dikten då de flesta dikterna handlar om längtan i olika former och innehåller mycket metaforer. Om man vill kan man tolka alla Stagnelius dikter på ett enklare sätt, kanske är det så han menade det när han skrev sina dikter. Men jag vill hellre tro att han med dikten skrev om längtan till döden och hur han tror att han inte är älskad av Gud. Hela dikten består av liknelser med naturen “gullmoln, ängen, bladbekrönt, siverbäcken, strandens pilar”.