Djurens gård (George Orwell)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Djurens gård är en berättelse som är skriven av George Orwell och kom ut första gången år 1945. Boken handlar om en farm i England som kallas Herrgården. Gårdens ägare Mr Jones, var en gång i tiden en ganska så anständig man. Han var hård, men djuren på gården levde inte en odräglig tillvaro och de flesta av djuren var ganska så nöjda med sin lott. Men så kom Mr Jones i ekonomiskt trubbel och tog till flaskan som tröst. Jones blev med ens en mycket sämre husbonde och inte heller hans anställda skötte sitt jobb. Djuren får till slut nog och gör såsom de har uppmanats av galten "Majoren". De gör revolt och kör iväg Mr Jones och hans fru från gården. Därefter försöker de att på egen hand om sådd och skörd.
Ifall man bara tanklöst läser denna bok så kommer man att till en början få läsa en charmig liten historia, som olyckligtvis urartar längre fram i boken. Men ifall man anstränger sig aningens och läser mellan raderna så kommer man att se ett djupt allvar i berättelsen.
Berättelsen återspeglar nämligen, liksom en modärn fabel, den kommunistiska revolutionen i Ryssland och dess konsekvenser.

I början av berättelsen så uppmanar den gamla galten djuren på gården till revolution och de därigenom slår sig fria från människans bojor. Ifall man skulle jämföra med någon händelse i den verkliga historien så skulle man kunna se en likhet mellan den gamla Majoren och Karl Marx.
Liksom Karl Marx så talade Majoren om sin dröm. Drömmen om att alla djur skulle vara jämlika. Man skulle göra revolt mot Människan och bruka jorden och ta vara på gårdens vinst för egen räkning, istället för att som man nu gjorde skänka bort hela alltet till människan, som i sin tur blir rik på djurens arbete. Marx har ju egentligen sagt samma sak fast riktat sig till människor istället för djur. Han förespråkade att man skulle resa sig upp mot överheten som höll arbetarna som sina privata ägodelar. Han förespråkade att arbetarna skulle ta över makten och dela arbetets frukt broderligt emellan sig. "Av var och en efter förmåga. Till var och en efter behov." var det slagord som användes.

Efter det att Mr Jones hade lämnat gården så var det genast grisarna som tog kommandot över situationen. I Ryssland skulle man nog kunna jämföra grisarna med de bildade männen i landet. Eftersom grisarna ansågs vara smartast, och dessutom förmodligen också var det, så lyssnade man på vad de hade att säga. Till en början gick det mycket bra för farmen. Man slog tillsammans ner ett försök till återtagande av människorna. Detta med hjälp av en plan som Snöboll, en av grisarna hade lagt fram. Snöboll var en mycket god talare och var gillad av djuren på gården. Man kan likna honom vid Trotskij i Ryssland.
En annan gris hette Napoleon, tillsammans med Snöboll var han en av de mest inflytelserika grisarna. Man kan likna honom vis Josef Stalin, som kom att bli Sovjets diktator.
Till en början var vissa djur svåra att övertala om den nya idén då deras bristande kompetens inte riktigt räckte till att förstå allt. De som först av alla fastnade för idén var de båda arbetarhästarna Boxer och Clover. Boxer var en stark och arbetsam häst som skulle kunna liknas vid det hårt arbetande folket. Även Clover var en duktig häst, men dock inte lika stark som sin kamrat Boxer. Kamrat, - Ja, det var så man tilltalade varandra nu för tiden. Alla skulle ju nu behandlas lika och fick därför samma betäckning som kom att bli: kamrat.
De andra djuren på gården var hundar, får, hönor och änder. Dessa var de lite mindre djuren på gården, men hjälpte till så gott som de kunde. Hönorna värpte ju dessutom ägg. Benjamin den trilska åsnan och geten Muriel var även de djur som bodde på gården. Benjamin och Muriel var de ända förutom grisarna som kunde läsa. Muriel knagglade sig fram, medan Benjamin läste lika bra som grisarna, denna gåva använde han sig inte nämnvärt av då han påstod att det inte fanns något värt att läsa. Mollie, det fjolliga vita stoet på gården är också värd att nämna då hon kommer spela en viss roll senare i berättelsen. Man kan likna henne vid överklassen. Då hon ofta trippade fram med sidenband i håret och en sockerbit i munnen.

I fall vi lite närmare går in på vad som hände efter revolten igen.
Till att börja med så brände man alla piskor och tygelremmar. Man slängde alla knivar och alla andra verktyg som använts till att plåga och döda djuren.
Därefter slog man fast vid sju budord. Dessa budord skulle farmen ha sin tyngdpunkt på och de löd:
1. Alla på två ben är fiender.
2. Alla som har fyra ben eller vingar är vänner.
3. Ett djur får icke bära kläder.
4. Ett djur får icke sova i säng.
5. Ett djur får icke bruka alkohol.
6. Ett djur får icke döda något annat djur.
7. Alla djur är jämlika.

Dessa budord skrevs upp på ladugårdens ena kortsida, för att ständigt påminna djuren om vad som gällde. En del kloka djur lärde sig dessa budord utantill. Medan andra hade det svårare att lära sig dessa levnadsregler. Därför förkortade man det hela till en enda grundmening som var: Fyra ben bra; två ben dåligt! Detta gick de lättmanipulerade fåren och bräkte i tid och otid.

Snart var arbetet på gården i god gång och man producerade mer än vad man gjorde på Jones tid, vilket man naturligtvis var glad över. Varje söndag hade man ledigt. På söndagsmornarna hade man en morgonsamling, där man röstade fram olika förslag som lades fram av Snöboll eller Napoleon som i stort sett alltid var oense. Detta kan jämföras med det inflytande som ändå arbetarna hade till en början i Sovjet.

Snöboll hade under en längre tid hållit på att planera ett projekt om att skapa ett vindkraftverk.
Dessa planer skulle man kunna likna vid Trotskijs planer för Sovjets framtid, på vilket välfärden skulle byggas.
När Snöboll senare presenterade detta förslag för djuren på en av söndagarnas morgonsamlingar var först djuren lite tveksamma. De blev inte direkt mindre tveksamma av att Napoleon förkastade idén. Men de blev tillslut övertygade av Snöboll som talade om värmen och ljuset de skulle få på vintern från detta kraftverk. I gengälld för att få detta kraftverk skulle de bli tvungna att arbeta hårdare, men det var alla djuren utom Napoleon och hans ständige följeslagare Tjalle (som även han var en gris) beredda att betala som pris.

Men då Napoleons förslag blev nedröstat så gnydde Napoleon fram det underligaste ljud från sitt tryne, och vips kom det ett pack vilda hundar inflygandes i ladan där morgonsamlingen hölls. Hundarna som kan jämföras med Sovjets säkerhetstjänst KGB, störtade mot Snöboll som med nöd och näppe kom undan dess käftar genom att springa från gården så snabbt som hans ben kunde bära honom bort, långt bort från gården(Sovjet).
Efter det att Snöboll var iväg driven så förklarade Napoleon att Snöboll var en förrädare som var i maskopi med Jones. Vad gällde hundarna kom djuren senare på att Napoleon för länge sedan hade tagit sig på uppgiften att uppfostra valparna som två av hundarna på gården hade fött. Hundarna hade med tiden blivit bortglömda av de tankspridda djuren.
Napoleon sade även att stormötena på söndagarna var bortkastad tid, då djuren ändå inte visste vad som var bäst för dem själva. Ingen vågade att protestera mot Napoleon nu när hans hundar morrade argsint vid hans sida. Grisarnas matransoner hade ökat, medan de andra djurens ransoner minskades. Detta berodde på, sa Tjalle att de som beslutade alla beslut var tvungna att ha lite mer mat då deras arbete var fruktansvärt hårt.
Detta kan jämföras med verkligheten i Sovjet då ledarna med Stalin i spetsen tog en större del av "kakan" än vad arbetarna fick. Kakan som bestod av de tillgångar som arbetarna hade tjänat ihop.
Grisarna med Napoleon i spetsen hade nu flyttat in i Mr Jones gamla hus, vilket gjorde vissa av djuren upprörda då de hade för sig att ett av budorden förbjöd djur att sova i säng. Muriel, geten hjälpte de andra djuren att tyda vad som stod på ladugårdsväggen. Med vissa problem stakade han sig igenom orden, där stod: Ett djur får icke sova i säng med lakan. Såvitt de andra djuren kunde minnas stod där inte "utan lakan" i begynnelsen, men det är klart, tänkte de, vi kan ju haft fel. Napoleon vet bäst, det hade alla djuren fått lära sig vid det här laget. På samma sätt tilllägget på "sova i säng regeln" så "modifierade" (milt uttryckt) Stalin de lagar som stod honom i vägen.

Napoleon hade vid det här laget även låtit ge order om att bygga vindkraftverket. Men man förnekade att detta var Snöbolls idé. Tjalle, Napoleons högra hand berättade nämligen att Snöboll hade stulit Napoleons ritningar och sedan presenterat dem som sina egna.

Precis så som Stalin tog Trotskijs förslag och presenterade dem som sina egna.

En olycka drabbade gården, efter att man kommit en bit på vindkraftverket så rasade det samman av en storm. Men Napoleon hävdade bestämt att det måste ha varit Snöboll som kom och saboterade för dem. Napoleon påstod att han gömde sig hos någon av grannarna, som även de låg i osämja. Ena granngården hette Foxwood och ägdes av Mr Pilkington, den andra gården hette Pinchfield och ägdes av Mr Fredrick som var en slug affärsman. Båda dessa två grannar var rädda att deras djur skulle få höra talas om revolutionen på gården bredvid, det var därför en spänd stämning gårdarna emellan. Man kan ana att ifall man skulle se på dessa gårdar ur en historisk synvinkel, så skulle nog USA vara en av gårdarna och Tyskland den andra. Grisarna bedrev en alltmer "människovänlig" politik.

Precis såsom Stalin tänjde på lagar och principer om att inte bedriva handel med länderna utanför Sovjet.

Man tog hjälp av en mänsklig advokat vid namn Mr Whymper som kom till gården varje måndag. Mr Whyper ordnade det så, att farmen kunde importera produkter från andra gårdar, i gengälld skulle Whymper ta med sig ägg från gården. Ägg som hönorna var tvungna att lägga. Det blev då ett fasligt liv bland hönorna som hade blivit lovade att få behålla sina ägg. Några av hönorna blev till och med så upprörda att de gjorde ett litet uppror.
Men det fick de bittert ångra. De ställdes inför rätta och blev anklagade för att ha gått i maskopi med Snöboll, detta straffades med döden! Även några andra djur erkände sina syndiga handlingar, som att gömma undan några korn vete att ha tills den kalla vintern. Även några andra djur erkände att de gjort diverse småbrott. Alla anklagades att stå i maskopi med terroristen Snöboll och dömdes därför till döden.

På samma sätt anklagade Stalin de människor som tyckte olikt honom att vara förrädare och skickade dem till koncentrationsläger i Sibirien. Vilket man kan säga var i stort sätt lika med döden.

Man kan även se att hönorna skulle kunna vara de upprorsmakare som motarbetade Stalin och som anklagades för att stå i maskopi med "den andra sidan" och dömdes därför till döden.

Några av djuren var ganska så förvirrade, såvitt de kunde komma ihåg så hade Snöboll hjälpt dem att vinna slaget mot Jones och varit ett mycket sympatisk gris.

Precis som Sovjets folk tyckte sig komma ihåg Trotskij som en god man, men blev liksom djuren på gården övertalade, att så låg det inte till.

Napoleon ledde sitt terrorstyre av gården ytterligare år framåt och samtliga budorden hade ändrats med tiden. Grisarna hade börjat att dricka alkohol, de hade lärt sig att gå på två ben. Ingen var längre förvånad vad grisarna kunde ta sig för. De var numera grisarna som höll piskorna.

Liksom Stalins män "piskade på" arbetarna i Sovjet. Precis som djuren hade Stalin och hans män börjat likna de gamla maktinnehavarna allt mer. Detta gjorde även grisarna, genom att gå på två av sina fyra ben.

Men den vise klagade inte för då blev man dödad av hundarna respektive KGB. Förhållandena nu var svårare än på Mr Jones tid. Boxer, den gamle trogna arbetshästens dagar var förbi. Han blev gammal och sjuk. Man lovade då att ordna med läkare till Boxer som kördes iväg i en slaktarbil från gården. Djuren blev mycket upprörda över detta, men blev snart övertygade av Tjalle att läkaren hade köpt upp en slaktbil. Vilket naturligtvis var en lögn, men det kunde inte djuren genomskåda. Utom Benjamin som förstod hur det låg till.

På samma vis som att den Sovjetiska befolkningen inte kunde genomskåda Stalins alla lögner och svek. Utom den del av Sovjets befolkning som kan liknas vid Benjamin, som ge...