Döm inte allt ni ser

Döm inte allt ni ser

Mitt barn är precis som alla andra barn. I botten och grunden är de alla desamma. De leker, går på dagis, äter, sover osv. Men ändå är det bara mitt barn som hörs i affären. Det är mitt barn som hänger på vagnarna, springer omkring och skriker. Och det är mitt barn ni blir irriterade på. Men ni har inte en aning om varför just mitt barn beter sig på det viset, så döm inte allt ni ser.

Jag, som alla andra föräldrar, försöker lära honom vad som är rätt och fel. För inte vill jag att mitt barn ska misslyckas. Jag försöker med honom mer än vanligt, skäller ut honom och det händer till och med att jag tappar all ork och smäller till honom. Men i slutändan är han ändå mitt barn som jag älskar mest av allt.

Vissa ser honom som ett missfoster. Det är han inte. Han har etnisk bakgrund, men inte är det orsaken till att han beter sig som han gör. Andra tycker att jag som mamma har misslyckats med min viktigaste uppgift. Nej, jag är ingen dålig mamma. Men vad mer kan jag göra? Jag menar få kvinnor skulle stå ut med det jag gör varje minut under 365 dagar.

Vänner, släcktingar, kusiner har slutat bjuda hem oss på grund av mitt barn. De vill inte hellre hälsa på. Dagispersonalen klagar ständigt på mitt barn och vi har fått byta dagis flera gånger men inte hjälper det, för han fortsätter vara den bökiga ungen. Ibland ser jag in...