Dogge

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Handling
Boken handlar mestadels om Dogge och hans två kompisar Larsa och Ola. De tre bor på Förvaltarvägen nära Solna Station. Kompisarna ligger i krig med några äldre pojkar från Tottvägen, efter den dagen Dogge gör mål på Tottvägens ledare Perra, i en fotbollsmatch. Det är inte bara så att han gör mål. Perra dyker nämligen rakt in i stolpen och bryter näsan. Efter det blir han kallad ”Perra-platto”. Perras gäng ska nu hämnas, och de hämnas inte bara en gång, utan åtskilliga gånger. Ett exempel på det är när Putte-Araben tar Olas döskallering och sätter på sitt finger och sedan slår Ola rakt i pannan med den, en annan gång ska Förvaltarvägsbarnen ge igen, men då är de andra redan förberedda och ger de så mycket stryk man kan tänka sig och en tredje gång är när Larsa tvingas gå av bussen vid Stråket för att han inte hade tillräckligt med pengar och där står Perra och hans gäng, de tog Larsas nyköpta kemilåda och hoppade på innehållet och slängde sedan Larsa i fontänen.

De tre pojkarna blir också vän med en finsk krigsveteran vid namn Koskela som lär de hur man tillagar bläcksvamp, en äldre tjej som heter Lora, som de varje kväll står och tjuvkikar på när hon byter om, men hinner aldrig se något och den trebenta ”skräckhunden” Clipper, som bor på tippen.

Under bokens gång räddar de livet på en lastbilschaufför som sedan visar sig vara Perras pappa, hittar en DC-3 på tippen som blir deras högkvarter och rånar en porrtidningsautomat.

Miljöbeskrivning

Boken utspelar sig i början av 1970-talet i Solna, norr om Stockholm. Jag antar att det är sommar för pojkarna nämner aldrig något om att de går i skolan. Barnen håller till vid Förvaltarvägen, Tottvägen, Råsundavägen, Solna centrum, Gungis (en lekpark där dagmammorna håller till), Thule-biografen och blixtens kiosk där uteliggaren ”Skägget” brukar stå och tigga korvbröd. De tog sig också några svängar till Hagaparken och en till Märsta.


Huvudpersoner

Dogge är 12 år och bor med sin pappa Sigge, de bor på Förvaltarvägen. Hans mamma dog när han var mindre och hans första minne av henne var när hon köpte honom sin allra första mosbricka från Bro-wi grillen vid Solna station. Dogges pappa jobbar på Thule-biografen så Dogge och hans kompisar får se alla filmer helt gratis. Jag är övertygad om att Dogge egentligen är ganska känslig och inte alls vill göra någon illa. Alltid när de hamnar i bråk så är det aldrig han som slåss utan han springer mest därifrån. Varje kväll andas han på sitt fönster och skriver sitt namn, det gör han alltid när han har samtal med sin döda mamma. Han berättar för henne vad som hänt under dagen, men han säger inte alltid hela sanningen. Jag tror det är för att han inte vill att hans mamma ska tycka att han är en dålig pojke.

Larsa är nog vad man skulle kalla ett problembarn. Hans pappa är en alkoholiserad före detta frisör, som gärna vill klippa håret på sin son när han druckit några flaskor och hans mamma har nog tröttnat på allt så hon säger inte ifrån, hon börjar bara städa när det blir för jobbigt. Så Larsa är mest ute med Dogge och degar. Larsa slåss väldigt mycket när han känner sig hotad, utan att riktigt tänka sig för. Jag tror att han gör detta för att han har det svårt hemma, att han vill ha lite uppmärksamhet, även om det betyder att han ska bli nerslagen så tycker han nog att det är bättre än att bli ignorerad av sina egna föräldrar.

Ola är nog lika gammal som de andra två. De lär känna honom när de upptäcker att han brukar ligga under serveringen på Blixtens kiosk. Där ligger han och väntar på att någon ska tappa några mynt, men helst av allt vill han att någon ska slänga en glasspinne med stjärnor på. För när han har fått ihop 50 stjärnor så har han vunnit en tävling och priset är att han får ta ut så mycket leksaker på Lektjänst i Solna centrum som han hinner på 10 minuter. Jag uppfattar det som att han är ganska liten till växten och en morsgris, för innan han gör något så säger han ”jag vet inte om jag får för mamma” eller ”mamma kommer att bli så orolig”. Olas storebror hade tidigare blivit överkörd av bussen, så det är nog därför hans mamma är som hon är. Ola har någon sorts magisk kraft, när han blir riktigt rädd eller nervös så kan han t ex få en järnkula att sväva och få en luftpistolskula i handen utan att det blir något märke.


Vad jag tyckte om boken

Boken är verkligen välskriven, eftersom författaren är uppväxt i Solna så vet han en hel del om stället. Jag bor själv här så man känner igen sig väldigt mycket, och det är ganska roande. Min pappa har också bott i Solna hela sitt liv så jag pratade lite med honom om boken, om platser och dylikt. Det som Mikael beskriver i boken har funnits på riktigt, T.o.m. värstingarna på Tottvägen. Miljöbeskrvningarna är exakta men händelserna är ganska överdrivna. Mycket av det han påstår har inte hänt i verkligheten, men jag förstår att det ...