Ekologi

30 röster
75210 visningar
uppladdat: 2003-02-19
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Anrikning

I våran natur finns det många giftiga ämnen. Berggrunden innehåller giftiga grundämnen och kemiska föreningar som genom vittring kan komma upp ut i jorden. Detta medverkar sedan till att många växter i naturen innehåller gifter. Ett exempel är de giftiga bär och svampar som man kan påträffa. De kan ha så starka gifter att det kan vara dödande för oss människor att få deras gifter i oss. Men det är inte för intet att situationen har blivit sådan som den nu är. Människan tillverkar flera tusen olika ämnen som tidigare aldrig funnits ute i naturen. Att dessa ämnen är mycket giftiga för växter, djur och även för oss själva är ett faktum. Ett exempel är den kemiska industrin som framställer organiska gifter för att bekämpa ogräs och skadeinsekter. Massanvändningen av dessa ämnen har tyvärr skapat nya problem. Även i våra livsmedel förekommer giftiga kemiska ämnen som är ett hot mot människors hälsa. Jag tror att när dessa ämnen sprids okontrollerat över ett område dödar man inte bara de organismer som man har för avsikt att döda. Nej, även många andra organismer dör också, däribland skadegörarnas naturliga fiender. Till exempel parasitsteklarna är lika känsliga för gifterna som bladlössen då steklarna lägger ägg i bladlössen. Steklarna är alltså i stort behov av bladlössen. Ett annat djur som har drabbats av miljögifter är gulsparven som på 1960 talet blev alltmer sällsynt. Orsaken visade sig sedan vara de bekämpningsmedel som innehöll kvicksilver som man använde inom jordbruket. När dessa medel sedan förbjöds och slutade att användas så blev fågeln åter vanlig. Även havsörnarna utmed Östersjökusten har varit nära utrotning då kvicksilver och DDT (läs mer om DDT under uppgiften ”En sann saga”) förekommit i deras föda. Efter att man har börjat placera ut giftfri mat åt fåglarna om vintern så har de sakta men säkert återhämtat sig.

Avfall och sopor

Idag så tippas en stor mängd av osorterade hushållsavfall på olika avfallsstationer som finns runt om i landet. Nackdelen med dessa avfallsstationer är att de ofta saknar rening av regnvattnet vilket har sipprat genom avfallsmassorna. Det förorenade vattnet förorenar i sin tur även grundvattnet och vattendrag. För att detta ska kunna undvikas måste man se till att alla avfallsstationer har ett bra fungerande avloppssystem vilket kan transportera det förorenade vattnet till något närliggande reningsverk. En fördel med avfallsstationerna är att vissa av dem tar vara på metanet som bildas när soporna ruttnar nere i avfallsmassorna. Metanet kan sedan användas för uppvärmning.
Ett bättre sätt att förhindra att stora berg av sopor och avfall växer upp runt våra städer, är att de förs till speciella förbränningsanläggningar som finns i vissa kommuner. Där bränns avfallet och man får tack vare detta, energi som används främst för uppvärmning av bostäder och andra lokaler i kommunen. Ett måste för att en sådan process ska kunna genomföras är att förbränningsanläggningarna har en rökgasrening vilken samlar upp de hälsofarliga ämnena som finns i förbränningsröken. Däremot är det värt att veta att rökgasfilter inte tar bort gifterna ur röken, utan samlar bara upp det i en mer koncentrerad form.
Nu ska jag berätta lite hur det var förr. Inte så mycket vad det gäller sopor och avfall, men däremot hur människorna levde innan den industriella satsningen påbörjades och vad den har fått för konsekvenser.

Jo, I de nordiska länderna levde de flesta människorna som jordbrukare ända fram till början av 1990-talet. Jordbruket fungerade som självhushåll och jordbrukarna var i stort sett hänvisade till att leva på vad den egna jorden gav. För att jordbrukarna skulle klara dessa omständigheter var de tvungna att lära sig utnyttja naturen på alla möjliga sätt. Hursomhelst så fungerade det gamla jordbruket bra, sett från ekologisk synvinkel, även om avkastningen var låg och missväxt ofta förekom.
Men så småningom lärde man sig att driva ett biologiskt fungerande växelbruk och allt avfall fick återvända till jorden.

Men plötsligt så påbörjades den stora industriella satsningen och den gamla naturahushållningen ersattes istället med penninghushållning. Vid sidan av landsbygdens människor som var tvungna att själva framställa och tillverka vad de behövde, tillkom en kategori människor som till större delen avlönades med pengar. Det var då effektiviteten inom näringslivet ökade som mest och därmed även inkomsterna. Plötsligt så började löntagarna att köpa varor som tidigare aldrig hade setts nödvändiga, rent utav sagt, lite överflödiga. Nya produkter som det aldrig tidigare hade funnits behov till, började nu tillverkas i stora skalor.
Och idag så har vi fått ett högteknologiskt samhälle som är både resursslösande och miljöförstörande. Samhällsutvecklingen har fört oss in på vägar som leder bort från ekologisk balans och naturliga levnadssätt. Detta samhälle måste i stora drag överensstämma med den typ av samhälle som vi från början är anpassade att leva i. Jag menar inte att vi ska bo i lerhyddor och leva i samma sorts bondsamhälle som våra förfäder levde i, men den nuvarande utvecklingen måste brytas.

Döda växter och djur

När ett djur eller en växt dör kan man fråga sig vart alla de döda växternas och djurens rester egentligen tar vägen. Som jag i flera andra uppgifter redan har nämnt så har vi nedbrytarna vars uppgift är att äta, eller som man också säger, bryta ner, de döda växterna och djuren. Några nedbrytare som kan nämnas är maskar, svampar, bakterier och en hel del andra nedbrytare. Efter processen så finns det en hel del slutprodukter som har blivit över, t.ex. koldioxid, vatten och mineralämnen. Dessa ämnen kan sedan de nya växterna suga upp. Jag ska nu ge några fler exempel på nedbrytare som vi har, främst i våran lövskog. Som jag redan har nämnt så fullbordas processen av bakterierna och svamparna fast innan dess så har vi en rad djur som hjälper till med att förtära de döda växterna och djuren. Några exempel är tusenfotingar, insektslarver, gråsuggor, sniglar och daggmaskar. Det finns även väldigt många ännu mindre djur. Djuren som jag har angivit i exemplet innan har ofta s.k. mikroorganismer i sina tarmkanaler. Dessa hjälper till vid nedbrytningen av födan.
På bottnen i sjöar och hav så samlas ständigt nya rester av döda växter och djur, det vet vi. Men vilka djur är det som sköter nedbrytningen på de djupa sjö- och havsbottnarna? Jo, det är nämligen bakterierna som lever i vattnet som har i uppgift att bryta ner de döda resterna. Bakterierna sönderdelar växt- och djurresterna, likt bakterierna i skogen, till väldigt små beståndsdelar. Det är dessa delar jag pratade om förut när jag nämnde ordet ”mineralämnen” (kan även kallas gödningsämnen) och används som sagt, till att gödsla de levande växterna.
Vi kan alltså dra en enkel slutsats, utan våra nedbrytare skulle växterna förmodligen sluta att växa och även sluta att tillverka näringen då ”byggmaterialet” skulle vara slut.
Och nu till frågan om varför det blir varmt i en hög med döda växter och djur? Svaret har vi faktiskt här ovan. Värmen uppstår under själva nedbrytningen. Den värme vi känner är den frigjorda energin från flera miljontals små djur och bakterier som hjälper till med att sönderdela djur eller växtkroppen.

Näringskedja

Växterna använder ljusenergin för att tillverka energirikt socker av koldioxid och vatten. Under fotosyntesen ger även växterna ifrån sig syre. Sedan har vi skogsmusen som är ett växtätande smådäggdjur och gillar att äta de gröna växterna. Räven som är ett stordäggdjur, och även den växtätare, kommer direkt efter skogsmusen i detta samband. Djurens avföring bidrar oftast sedan till nya plantor då frön från växterna de äter, förekommer i den. När djuren och växterna sedan dör gör nedbrytarna sitt jobb. I det här fallet handlar det om bakterierna och svamparna som sköter nedbrytningen. Dessa tar sedan vara på mineralämnen som fanns i djurets eller växtens kropp och transporterar det sedan tillbaks till jorden där den är nödvändig för växternas blomstring.

Miljögiftet DDT

DDT är giftet som användes för att bli av med malarian i den omtalade byn på Borneo. När DDT introducerades efter andra världskriget ansåg man att medlet var mycket effektivt mot skadeinsekter m.m. och man satte stor tilltro till det. Schweizaren Paul Muller, upptäckaren bakom DDT, fick Nobelpriset i medicin år 1948. Man hade äntligen hittat lösningen mot malariamyggor och andra skadeinsekter och DDT hyllades storartat utav vetenskapsmän över hela världen ända fram till början av 1960-talet. Det var då man upptäckte att DDT inte bara hade dålig inverkan på skadeinsekter utan även på många andra djur. Man började märka förändringar främst bland olika fågelarter. De fåglar som fått i sig fisk med hög DDT-halt drabbades själva och började lägga ägg med ovanligt tunna skal. Ett exempel är havsörnen och pilgrimsfalken. Äggen de hade lagt hade så tunna skal att äggen krossades när föräldrarna låg på dem. Men det var tyvärr inte bara fågelriket som drabbades utav förgiftning. Nej, även många sälars hormonbalans påverkades av DDT. Detta resulterade i att deras fortplantning stördes och att missfallsantalet ökade kraftigt.
Men det finns en variation i känsligheten för DDT hos de skadegörare man vill bekämpa. Vid en relativt svag dos är de endast de svagaste individerna man dödar. Om man däremot ökar dosen ytterligare så kan man i sin tur döda fler. Vid en viss, ganska stark dos dör nästan alla, endast ett fåtal överlever. Överlevarna har en naturlig resistens (motståndskraft) mot DDT, större än resistensen som finns hos genomsnittsindividerna. Lyckligtvis så har DDT nu förbjudits i Sverige och även i många andra länder men i de varma länderna i söder där insektsproblemet är stort, används giftet fortfarande. Här nedan visas följderna av DDT-spridningen i byn på Borneo.
Om en djurart slås ut eller minskar i antal får detta självfallet även följder för andra djurarter. När man leker med naturen på detta vis och rubbar dess balans vet man inte vilka konsekvenser det blir på längre sikt. Oftast blir det en stor kedjereaktion av förändringar med följder som i stort sett aldrig går att förutse.

Gräsvatten

Jag har undersökt vad som händer med akvarievatten om man lägger dött gräs i det och låter det stå i ungefär en vecka.
Efter en vecka börjar man märka små djur i vattendroppen som man studerar. Det är s.k. urdjur som har förökats snabbt tack vare värmen och den goda näringen som finns i vattnet. De kommer ifrån växterna som man stoppat ner i vattnet och det är även då som organismerna kan börja röra på sig. Något annat som kan nämnas är att ju längre växterna står i vattnet, ju fler organismer är det som bildas.
Urdjuren har fått sitt namn från de liknande djuren som levde under jordens urtid, innan de ännu fanns flercelliga djur. De urdjur som det fanns mest av i min vattendroppe var hödjuren. De satt i stora klungor om flera hundra, oftast kring en luftbubbla. Troligen är även hödjuret beroende av syre och samlas därför kring luftbubblan tillsammans med flera hundra andra hödjur. Att de ligger i rader ut med kanten av täckglaset vittnar också om detta då en viss del syre alltid kommer in under kanterna av täckglaset.
Om man har tur kan man också få se ett toffeldjur, men jag som inte är så tursam av mig, såg tyvärr inget. Däremot var det några av mina klasskompisar som såg ett toffeldjur simma förbi någon gång.

Liv och död

Vattenlevande djur är oftast beroende av andra djur i vattnet. I det här fallet med elristan, hinnkräftan och grönalgerna kan man tydligt märka detta då alla tre behöver varandra för att kunna överleva.
Om vi skulle ta bort elristan skulle hinnkräftorna föröka sig i rasande takt då det inte fanns någon naturlig fiende som kunde stoppa deras förökning. Detta skulle också resultera i att akvariets syreproducent, grönalgerna snart skulle försvinna då en massa hinnkräftor var beroende av dem. Vattnet skulle då bli syrefattigt, och inget av våra djur skulle kunna leva i det.
Om vi skulle ta bort hinnkräftorna, så tar vi ifrån elristan dess föda. Elristan skulle klara sig så länge som dess fettförråd kunde ge den näring. Till sist skulle den ändå dö och det skulle inte finnas någon som producerade koldioxid till grönalgerna.
Om vi skulle ta bort grönalgerna skulle alla djur i vårat akvarium dö. Vi vet att grönalgerna ger syre till alla djur i vattnet, och utan algen skulle djuren i akvariet kvävas till döds. Hinnkräftorna skulle således svälta ihjäl då grönalgernas livsviktiga näring ej längre skulle finnas i vattnet.
Om vi ställde akvariet mörkt så skulle inte grönalgens fotosyntes kunna fungera. Vi vet ju att grönalgen behöver bland annat ljus för att kunna producera näringen till djuren. Grönalgen skulle till sist dö då den inte fick någon koldioxid tillbaks av elristan. Och då vet vi, att när grönalgen försvinner, kan det inte finnas något liv i vårat akvarium.

Vad kan jag som medborgare göra för miljön?

Vad kan jag göra?

På denna sida tänkte jag berätta lite om vad jag skulle kunna göra för att förbättra miljön.
Som alla nog redan vet så pågår miljöförstöringen i hela världen. Det är främst de rika länderna som har ansvaret för miljövården. Man kan inte begära från den som svälter idag att bekymra sig för hur det bli i framtiden. Det är därför vi i Sverige som bor i den gynnande delen av världen, borde engagera oss mer. Det är vi som har ansvaret och resurserna. Problemet med miljöförstöringen har blivit så enormt stort att varje enskild människa kanske tycker att problemen är oändliga. Ja, då är det lätt att förstå att varje enskild människa känner sig både maktlös och utanför. Inte skulle väll dem kunna göra något? Men så är inte fallet. Faktum är att vi är kapabla att göra mycket mer än vad vi egentligen tror att vi klarar av. Självfallet kan vi inte påverka hela världen men åtminstone en liten del utav den, den delen där vi själva bor. Om alla skulle slå ihop sig och bilda grupper så skulle man kunna påverka skeenden och beslut anmärkningsvärt.

Jag tänkte börja med att berätta lite om nedskräpningen i Sverige, vilket har blivit ett stort problem. Nedskräpning i naturen är för det första olagligt. Det är alltså åtalbart och kan leda till böter på upp till 500 kr. Så vad skulle vi kunna göra? Jag som skolbarn kan hjälpa till med insamling av skräp och det tycker jag är en bra början när det gäller intresset för miljön. För att göra insamlingen både effektiv och rolig skulle man kunna anordna en stor tävling. Namnet på en sådan tävling skulle möjligtvis kunna vara ”Städa och vinn” eller dylikt. Det hela kunde då gå ut på att man fick t.ex. en lott till ett lotteri för varje full påse med skräp som man samlade in.
Ett annat sätt att skona våran fina miljö som vi har i Sverige, är att se till att min familj i regel köper miljömärkta varor. Då vet man med säkerhet att varorna har tillverkats på ett miljövänligt sätt, som inte transporterats onödigt långt, som inte förstör eller stör miljön, och som inte innehåller några skadegörande ämnen. Varor som är märkta med ”Krav”, ”Bra miljöval” eller ”Svanen” är bra exempel på miljövänliga varor.

I hemmet kan jag be mina föräldrar att börja kompostera våra hushållsavfall, sopor och trädgårdsavfall, som sedan lagras för förmultning, de omvandlas alltså till jord. En självklarhet är att man måste skilja ut materialet så att vi får det som kan komposteras i en hög, och det som inte kan komposteras i en annan. Vad det gäller miljöfarliga avfall såsom batterier, kvicksilvertermometrar, olika slags bekämpningsmedel och oljeprodukter, så är det viktigt att familjen lär sig att inte kasta produkter som dessa bland de vanliga soporna. Dessa måste vanligtvis sändas till ”Sakab” där de sedan omvandlar de skadliga ämnena.

Näringspyramid

Ekosystemet brukar ofta åskådliggöras genom en ”näringspyramid” som du kan se här nedan.
Näringspyramiden visar den totala biomassan för alla levande växter och djur. Biomassan är alltså vikten av all levande substans och kan antingen vara beräknad i färskvikt eller i torrvikt.
Den lägsta nivån i pyramiden upptas av växterna som är ekosystemets producenter och även de enda organismer som har fotosyntes (Energi + koldioxid + vatten= socker + syre). Detta innebär att de bygger upp sig själva av enkla oorganiska ämnen, nämligen koldioxid, vatten och mineralämnen under upptagande av solenergi. I luften finns koldioxiden tillgänglig och vattnet tas över lag upp genom rötterna i marken. I samband med vattenupptagningen så tas även mineralämnen som jon och salt upp. Efter växterna kommer således de växtätande djuren som utgör pyramidens mellersta block. Dessa är i sin tur ekosystemets förstahandskonsumenter. Pyramidens topp utgörs av rovdjuren eller som man också kallar dem, toppkonsumenterna, och de har lägst sammanlagd biomassa.
När jag tittade i läroboken såg jag att det fattades en viktig sektor, nämligen nedbrytarna. Här nedan så kan du se att jag har ritat nedbrytarna vid sidan om pyramiden. De utgörs främst av bakterier och svampar men det finns många fler djur som tillhör denna grupp. Materialet i de döda djuren och växternas kroppar återvänder till marken just tack vare nedbrytarna. Slutprodukten vid deras verksamhet är koldioxid, vatten och mineralämnen, som efter nedbrytningen blir tillgängliga för växterna på nytt. Jag kan alltså till sist dra slutsatsen att det är nedbrytarna som fullbordar kretsloppet.

Näringsväv

Växternas rötter tar upp mineralämnen och vatten som finns i jorden. Dessa växter äts sedan utav de växtätande djuren, i detta fall menar jag de växtätande smådjuren. Smådjuren består främst utav olika slags larver, gräshoppor, bladbaggar och snäckor, och de lever utav de friska bladen som skogen erbjuder dem. Nästa steg är rovinsekterna som gillar att kalasa på de stackars växtätande smådjuren. Två exempel på rovinsekter är skalbaggen och spindeln. Men det är inte bara rovinsekterna som är ute efter de små, växtätande djuren. Nej, även många småfåglar skulle gärna stoppa i sig ett litet växtätande smådjur eller två. Hursomhelst så blir småfåglarna och smådäggdjuren i sin tur fångade utav större fåglar, rovfåglarna. Av dessa kan nämnas ugglor, vråkar och hökar. Av de stora, växtätande djuren kan nämnas rådjur, älg, hare, lo och räv.
Sedan har vi likt näringspyramiden, nedbrytarna som tar hand om de döda växterna och djuren. Nedbrytarna består av tusenfotingar, insektslarver, gråsuggor, sniglar och daggmaskar samt många ännu mindre djur. I tarmkanalen hos dessa djur, lever mikroorganismer vilka hjälper till vid nedbrytningen. Allt detta fullbordas till sist av bakterier och svampar.
Och nu till frågan om vad som skulle hända om något av dess djur försvann från näringsväven.
En väldigt enkel fråga med ett väldigt enkelt svar. Det skulle självfallet bli en obalans i näringsväven, djur som aldrig tidigare varit många till antalet kanske skulle börja föröka sig i rasande takt, eller djur som vi människor är beroende av, som t.ex. masken, kanske skulle dö ut helt.
Det skulle troligen även bli en stor konkurrens på föda, bland de olika djurarterna.

Samspel

Djur har oftast nytta av växterna om man ser det ur födoperspektiv. Om vi tar ett exempel, djuren uppe i de kalla fjällen är beroende av fjällväxterna. Där är fjällväxternas deras enda näring. Annars så kan det vara svårt för dessa djur att hitta någon föda under den kyliga vintern som råder uppe i fjällen. Om man ser det från växternas perspektiv märker man även att djuren är väldigt viktiga för dem. När ett djur dör så sönderdelas det av nedbrytare och bakterier. Då frigörs gödningsämnen som växterna är beroende av.
Nu beger vi oss ifrån fjällen i norr till Afrika i söder. Där kan vi hitta de afrikanska elefanterna som tyvärr har fått ryktet som svåra miljöförstörare då de lever av trädgrenar och gör stora skador på träden. En sak som är osagd är att elefanterna faktiskt också har en stor betydelse för den afrikanska skogens föryngring. Ur deras spillning så växer plantor av en mängd olika slags träd fram. Eftersom elefanterna älskar att stoppa i sig frukter från träden så förekommer ofta frön i deras spillning. Det är dessa frön som sedan blir nya plantor. Här ser vi enligt mig ett tydligt beroende mellan växter och djur. Elefanten behöver växten för att kunna leva och bidrar också sedan till en ny planta.
De här två exemplen är s.k. ”Ekologiska system” eller som det också kallas, ”ekosystem”. Ett ekosystem är ett område där växter, djur och mikroorganismer lever tillsammans. Det kan vara ett fjäll, en äng, en insjö och dylikt. Men ekosystem behöver inte alltid ha storleken utav en äng eller en insjö. Avgränsningen av ekosystemet kan variera mycket, till och med så mycket som till ett akvarium.
Jag tänkte nu berätta vilken nytta rovdjuren har av växterna.
Det finns en ganska så självklar anledning till varför rovdjuren är beroende utav växter. Om inte växterna fanns, skulle det heller inte finnas några växtätande djur som just rovdjuren är ute efter. Och då är katastrofen ett faktum, när det inte finns några växtätande djur, ja då kan det logiskt sett inte heller finnas några rovdjur eftersom de inte skulle få någon föda. Enda utvägen för rovdjuren att klara sig, är att börja äta andra rovdjur. Det här skulle till sist inte fungera, då rovdjuren, främst om vintrarna, till sist skulle börja äta djur ur sin egen flock.

Information om djurgrupperna i näringskedjan

Producenter är de gröna växterna som tillverkar den energirika näringen med hjälp av solenergi och blir då de första i näringskedjan. Växterna äts sedan utav växtätarna som i sin tur är de första bland konsumenterna, förstahandskonsumenterna. Sedan kommer andrahandskonsumenterna vilka består av rovdjur och sist i kedjan kommer tredjehandskonsumenterna som helt saknar naturliga fiender. Ett exempel på en tredjehandskonsument (kan även kallas toppkonsument) är sparvhöken. Nedbrytarna ser till att hålla rent i skogarna. Om alla höstlöv skulle lagras på marken i flera år så skulle våra skogar snart bli oframkomliga och förstörda. Nedbrytarna är alltså väldigt viktiga i våran natur då de sönderdelar och återanvänder. Flera svampsorter är nedbrytare, eller som det också kallas, saprofyner. Oftast är det de svampar som lever i lövhögar och dylikt som utnyttjar det näringsföråd som träden lagrade medan de levde. Även maskarna är trevliga nedbrytare som drar ner löv och andra döda växtdelar i sina gångar. Jorden blandas då om och växtdelarna omvandlas snabbare till mull. Även marken ventileras tack vare maskarnas gångar.

Grönalger

Som vi vet så finns det klorofyll i växternas växtceller. Likaså hittar vi klorofyll i alla de 300 000 arter utav alger som man kan påträffa. Det är klorofyllet som färgar, exempelvis grönalgen, grönt. Grönalgen kan man hitta i alla vatten, både salt och sött och de bottenfasta grönalgerna växer oftast inte djupare än 5 m. Grönalgerna växer också på land där det är fuktigt. Ett exempel på detta är trädgrönan som bildar det välkända, gröna överdraget på bl.a. hus, staket och trädstammar.

Abborre

Abborren tillhör familjen taggfeningar. Fisken lever av rov och man påträffar den vanligen i sött vatten. Den är vanlig i nästan hela Europa och finns även i Sibirien. Abborren är lätt att känna igen på de två tättsittande ryggfenorna och på de mörka tvärbanden över kroppen. Den kan som högst bli 60 cm lång och väga upp till 4 kg.
Annars så tycker jag att abborren är en väldigt smaskig fisk och jag brukar ofta äta den tillsammans med svensk ungpotatis (mums) och pricken över i blir ändå den goda fisksåsen som mamma tillagar.
*Tipsar Tina*


Hinnkräfta

Hinnkräftan lever på protozoer och får genom dem i sig näring, tack vara att protozoerna i sin tur ätit de näringsrika algcellerna och bakterierna. Hinnkräftan får syre genom alla de växter som finns i dess omgivning. När den får syre, producerar den energi, vatten och koldioxid, vilket vi vet är viktigt för algerna.


Urdjur

Urdjur är ett samlingsnamn för grupper av encelliga organismer. Det finns flera grupper utav urdjur fast de främsta är gisseldjur, amöbadjur, spordjur och infusionsdjur. Storleken på djuren kan variera väldigt mycket. En grupp urdjur kan ha en längd på någon tusendels millimeter medan en annan grupp kan vara upp till omkring 2 mm. Dock finns det ett undantag, spordjuret Porospora gigantea som kan bli hela 16 mm långt. Sedan kan man ju också fråga sig hur dessa encelliga djur kan klara av att ta upp syre och näring. Jo, det tänkte jag faktiskt berätta. För det första så måste encelliga djur vara duktiga på allting. Deras enda cell kan röra på sig och den skaffar också näring från omgivningen. Cellen måste också kunna försvara sig mot t.ex. gifter. När det encelliga djuret tar upp syre så använder den sig av en pumpmekanism. Den pumpar in vatten i cellen och när den sedan pumpar ut vattnet tar den vara på den lilla mängd syre som finns i vattnet.

Vattenpest

Örten kan bli upp till 2 m lång och tillhör familjen dybladsväxter. Vattenpesten har kransställda blad och små, fina, rödvita blommor. Hela växten växer under vatten. Den härstammar ifrån Nordamerika och infördes till Europa, år 1830.

Bakterier

Bakterier är likaså Urdjuren, encelliga organismer och saknar även cellkärna. En bakterie är väldigt liten (tusendels millimeter) och finns överallt där liv är möjligt. Självfallet så finns det en del arter som är sjukdomsalstrade, men de flesta är livsviktiga symbionter i levande varelser, andra är nedbrytare av dött biologiskt material. Jag tror, och jag kan enkelt dra slutsatsen att bakterierna är väldigt viktiga för kretsloppet. Andra viktiga egenskaper hos bakterierna är att de sönderdelar döda växter och djur, renar avloppsvatten, tar upp kväve ur luften, bildar vitaminer, sönderdelar cellulosa och mycket mer. Bakterierna förökar sig snabbt. Bäst trivs dem där det finns mycket av näring, en någorlunda bra temperatur, alltså ca 10-40 grader C, och även där det är fuktigt. Det ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Ekologi

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2004-03-21

    väldigt bra!!

  • Inactive member 2005-04-27

    Väldigt bra skrivet! skulle in

  • Inactive member 2007-10-16

    Mycket välskriven text! Bra in

  • Inactive member 2008-10-05

    Sjukt bra :D

Källhänvisning

Inactive member [2003-02-19]   Ekologi
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1708 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×