En jämförande analys mellan "Är detta en människa?" av Primo Levi och "Maus" av Art Spiegelman

En jämförelse mellan Maus och Är detta en människa?
Jag har läst två böcker om Förintelsen, Maus skriven av Art Spiegelman som utgavs 1986 och Är detta en människa? skriven av Primo Levi som utgavs 1947. Min analys kommer att bygga på en jämförelse mellan de båda verken ur olika perspektiv.

Den första romanen jag läste var Maus. Boken är en serieroman som handlar om en fängslande överlevnadshistoria överförd från far till son. Med hjälp av detaljerade berättelser och tecknade serier beskriver Art Spiegelman sin fars, Vladek Spiegelmans, liv innan, under och efter Förintelsen i det tyska koncentrationslägret i Auschwitz. Genom dessa välbeskrivna scener får man komma väldigt tätt inpå Vladeks liv där han skildrar hans egna berättelser om familjen, arbetet och omvärlden. Den andra romanen jag läste var Är detta en människa?. Boken är en självbiografisk skildring av Primo Levis livsöde i det tyska koncentrationslägret Auschwitz. Han berättar detaljerat om sina egna upplevelser om tyskarnas våldsamhet, det planerade regelsystemet, hur selektionen fungerar, om hans nya bekantskaper, deras dagliga sysslor och hur dem alla behandlas.

Båda romanerna är mycket gripande med detaljrik information om vad som hände bakom taggtråden. En klar likhet är självklart att bägge överlevarna var placerade på koncentrationslägret i Auschwitz där SS-soldaterna var lika otyglade överallt och visade inga som helst tecken på humanitet. Hungern, våldet, selektionen, det oförklarliga hatet och tyskarnas likgiltighet var alltså något dessa två överlevare båda dagligen bevittnade.

En viktig jämförelse att ta upp är hur dessa författare skriver ur två helt olika berättarperspektiv. Är detta en människa? är skriven i jagform. Det vill säga det subjektiva perspektivet där Primo Levi bygger romanen på en självbiografi. Trots att detta är den skriven på ett vetenskapligt sätt som liknar mer en analys än en personlig berättelse. Primo berättar om vad som händer honom på koncentrationslägret, bakom taggtråd och vapen. Han betraktar händelserna utifrån på ett objektivt sätt. Till exempel så berättar han alltid detaljerat men utan någon som helst inblandning av sina egna känslor, utan mer distanserade beskrivningar. Något som fascinerar mig exceptionellt är att trots författarens försök att distansera läsaren från hans tragiska livsöde så drabbas man ändå av någon sorts emotionell sorg, då man som läsare själv målar upp en bild av bokens välbeskrivna ord. Vladek går däremot på känslor och egna värderingar. Han berättar hur han i minsta detalj upplever denna katastrof, vad han tycker och tänker, saknaden efter Anja, hans viljekraft till att överleva och hur dessa händelser tär på honom.

Här märker man tydligt de stora skillnaderna mellan författarnas konst att skriva. Primo varken kräver eller söker efter någon förståelse eller empati från läsaren, och många gånger känns det som om han inte ens vill att vi ska förstå. Maus är skriven ur ett tredjepersonsperspektiv. Art Spiegelman betraktar händelserna och beskriver dem i boken som en utomstående. I romanen ritas bilderna från händelserna upp för oss klart och tydligt i form av grafiska serier. Det har varit ett nöje att läsa en grafisk roman då det inte är något jag självmant skulle göra då jag personligen tycker om att måla upp egna bilder med hjälp av författarens beskrivningar. Jag tyckte personligen inte att dessa två verk färgade av sig på varandra då jag från första början förstod att dessa två individer är två helt olika män, med olika bakgrunder och personligheter. Därför har jag följt både Vladek och Primo som två helt olika personer och hållit deras historier isär från varandra genom att inte blanda ihop dem. värderingar

I romanen Maus skildras en balans mellan dåtida händelser och nutida förhållanden, Vladeks livsöde och Arts personliga problem, men även de ständigt blandade känslorna och tomheten. Samtidigt som Är detta en människa? mer skrivs som en skildring mellan Primos oförstånd kring Förintelsen som sedan utvecklas till en total likgiltighet för livet. Vladeks vilja att överleva är väldigt tydlig då han har turen att ha en väldigt bra anpassningsförmåga som visar sig vara till en stor fördel för hans överlevnad. Detta uttrycks genom att han hela tiden försöker stjäla, byta till sig och arbeta extra mycket för att tjäna till sig en extra brödranson och andra fördelar. Hans tidigare jobberfarenheter gynnar honom i väldigt många situationer i boken där han utbyter tjänster med andra fångar och ibland högre uppsatta män. Primo är däremot av ren natur ingen kämpe. Istället för att motiveras som Vladek att komma tillbaka till friheten bryts han dag för dag ner och förlorar tillslut hoppet om morgondagen. Han accepterar sitt livsöde väldigt snabbt till skillnad från Vladek som dag ut och dag in försöker återfå sitt gamla liv. Men även Primo gynnas av sina före detta erfarenheter inom kemi då han blir uttagen till det ”Kemiska Kommandot” som blir en slavgrupp som sysslar med industrikemikalier. Deras tidigare erfarenheter visar sig alltså vara till en stor fördel till bådas överlevnad. En egen teori jag har resonerat kring är att i lägren överlevde man lättast genom Charles Darwins teori om ”kampen för tillvaron” där den starke och bäst anpassade hade störst chans att överleva, men det mesta handlade dessvärre bara om ren tur.

Ett annat intressant analysmoment är hur interaktionerna med andra människor påverkat huvudpersonerna, antingen genom att stärka eller bryta ner dem. Relationerna till andra människor har sett väldigt olika ut i båda romanerna. Vladeks största motivation till överlevnad och frihet är hans stora kärlek, Anja, som är placerad på ett läger 3 km bort. Hans hopp att återse henne lever kvar och när han väl ser henne igen finner han ännu mer styrka och vilja till överlevnad. Han får även många nya bekantskaper, b.la. Mancie, som förenar Vladek med Anja. Vladek kommer även i kontakt med en präst som vill se hans fångnummer. Prästen läser av det och berättar att Vladeks siffror har en väldigt viktig betydelse och att han är ämnad att överleva denna Förintelse. Kanske är även detta en undermedveten motivation till Vladeks överlevnad? Det är en stor skillnad mellan Vladeks och Primos interaktioner med andra karaktärer i böckerna. Primo har nästan ingen och inget. Han har en gång turen att hamna i samma block som hans bäste vän Alberto, och ibland knyter han några nya bekantskaper som han byter några ord med men utöver det har han ingen familjemedlem eller nära bekant att leva för. Därmed finner han ingen motivation till att överleva denna katastrof. Med fullständig brist på hopp och framtidsdrömmar bryts Primo sakta ner till en andefattig människa som sakta tynar bort. Det fanns alltså ingen speciell påverkan av nära och kära på Primo i samma utsträckning som det hade en påverkan på Vladek. Detta ger oss ett väldigt tydligt bevis på att kärlek och andra relationer kan vara nyckeln till hoppet och vad som kan få oss att gå över lik för att överleva.

Jag anser att all litteratur är viktig på sitt sätt. Det är lika viktigt att läsa ”Situation Stockholm” för att få en överblick på vad som händer på Stockholms gator i nutid som det är att läsa böcker om ”Förintelsen” för att veta vad ondskan kan göra med människan och förgöra nästan en hel nation. Alla faktorer som kan utveckla oss till bättre, smartare och mer förstående individer är viktiga. En film kommer aldrig bli detsamma som en faktabok. En dokumentär kommer aldrig bli detsamma som en roman. Om vi vill utveckla, utbilda och förbättra oss måste vi ha kvar vår fantasi. Vi måste kunna med hjälp av några få ord måla upp en egen bild, en egen tolkning för att som individer fatta egna beslut och bilda egna åsikter. Litteratur är något vi måste bevara och &oum...