En krönika om förbjuden kärlek

”Jag känner hur dom stirrar efter

oss på gatan, kan jag inte bara få

hålla henne i handen?!”?

?
Jag somnar med ett leende på läpparna. Min pojkvän har precis kysst mig god natt, följt av orden "jag älskar dig". Jag är lycklig. Jag är kär. För att vara kär och lycklig hör väl ihop? ?
?

Redan för 400 år sedan skrevs den kärlekspjäs som än idag måste anses som världens mest kända. Det är en tragisk berättelse om kärleken mellan två personer som är så stor att de inte kan tänka sig ett liv utan varandra. Jag pratar förstås om Romeo och Julia, vars familjer är fiender sedan en lång tid tillbaka. Detta gör att deras liv tillsammans är omöjligt. Deras föräldrar skulle aldrig tillåta ett förhållande mellan de två.?

?
Men tur är väl det att vi inte lever för 400 år sedan. Idag är det mycket bättre. Idag finns det väl inte familjer som sätter sig emot sina barns lycka?

För några år sedan kom min syster ut ur garderoben och berättade för mig att hon var homosexuell. För henne var det nog lite nervöst, men min tanke var väl ungefär ”Jaha, okej”. För vad spelar det för roll om min syster gillar killar, tjejer eller både och? Att hon är lycklig är väl ändå det som räknas? Tyvärr tänker inte alla som jag. Det finns familjer som idag, år 2013, inte är ett dugg bättre än familjerna i Romeo och Julia.

Min syster berättar om hur hon känner folks stirrande blickar på gatan när hon går med sin flickvän. Det är inte lätt, jag ser hur hon darrar på läppen när hon beskriver hur det är att vara gay i dagens samhälle. Men hon har haft ”tur”. Hon har en hel familj som finns där och stöttar henne. Det är värre för hennes flickvän. Hennes pappa har hon inte vågat berätta för. Hon är rädd för vad han skulle göra med henne om han fick reda på det. Hon skulle inte längre vara hans dotter. Mamman vet, hon försöker hitta en psykolog som kan ”göra henne frisk igen”. För att vara gay måste väl vara en sjukdom?!

Hur kan vi idag ha familjer med sådan bristande acceptans mot homosexuella? Att vara gay är inte en sjukdom, att vara gay ändrar inte en personlighet. Homosexuella är precis som du och jag. De råkar bara tända på personer av samma kön. De ska inte behöva leva på samma sätt som Romeo och Julia, tvingade till en omöjlig och förbjuden kärlek. Om till och med kristna präster låter par av samma kön gifta sig i kyrkan, trots Bibelns fördömmande syn på homosexualitet, vad har då vi andra för ursäkt? Vad är det som gör att vi inte kan acceptera andras lycka? ?

?
Den 24 april i år röstade den franska nationalförsamlingen igenom den lag som tillåter homosexuella par att gifta sig, vilket gör Frankrike till det 14:e landet i världen att acceptera ...