En teaterupplevelse i antikens Grekland

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En teaterupplevelse i antikens Grekland

Solen hade börjat gå ner när vandrade hem längs den sandiga vägen. Överallt var det människor som, precis som jag, varit på teater. Tragedin som Euripides hade låtit uppföra var Medea. Jag hade tidigare hört den gamla myten berättats för mig. Nu hade jag äntligen fått chansen att se den skildras på scen.
Väl hemma mötte mamma mig vid grinden. Mina småbröder lekte ute på gården och verkade inte ta någon notis om att jag kom. Mamma skötte barnen och hushållet ensam sedan pappa gått ut i kriget. Hon hade därför inte haft någon möjlighet att följa med mig på teater. Nu var hon hemskt nyfiken att höra hur det hade varit.
Vi slog oss ner i skuggen från en pelare och jag började berätta.

” När jag började närma mig Akropolis sluttning kunde jag höra att någonting var på gång. Och när jag kom dit såg jag att hela sluttningen var full av nyfikna åskådare. Stämningen var munter och man drack vin och åt. Det var sista dagen på den tre dagar långa teaterfestivalen som hölls i Athen varje år. Alla väntade på vad Euripides hade att komma med. Aiskylos och Sofokles hade varit fantastiska. Det skulle mycket till för att Euripides skulle kunna bräcka dem.
Plötsligt tystnade sorlet lite och uppmärksamheten riktades på den cirkelrunda orchestran. En kör på 15 personer började sjunga på den svårbegripliga dialekten doriska. Deras kläder var häpnadsväckande tyckte jag, som aldrig varit på någon teater tidigare. De var färgstarka och täckte körmedlemmarna från topp till tå. På fötterna hade de höga stövlar s.k. koturner. Deras ansikten var dolda av trattformade masker som uteslöt all mimik.
Så tystnade kören och en ensam person skred fram. Det var svårt att avgöra om det skulle föreställa en man eller kvinna, men av den vita ansiktsfärgen att döma var det en kvinna. Hon berättade för oss om varför Medea var så olycklig, om hennes bakrund och kärleken till Jason. Det visade sig att hon var Medeas amma.
Medea hade i sin ungdom förälskat sig i hjälten Jason. Hennes kärlek till honom var så stark att hon förrått sin egen far genom att lura av honom det legendariska gyllene skinnet som Jason ville åt. Därefter hade Medea hjälpt Jason att döda hans farbror som han hade en oförätt med. Sedan hade de bosatt sig i Korint varpå Medea hade fött två barn.
När föreställningen började var Medea i medelåldern. Hon hade just fått reda på att hennes man, Jason, ville lämna henne. Han ville ”gifta upp sig” och göra karriär i Korint. I ett gräl häver han ur sig att han enbart gifte sig med Medea för att han hade nytta av henne. Nu behöver han henne inte längre. Medea blir förtvivlad och säger en massa hemska saker till Jason. Men Jason har redan bestämt sig och låter sig inte bevekas. Medea blir galen och i ett desperat försök att få tillbaka sin man skickar hon en förgiftad gåva till sin rival. Hon vill visa för Jason hur mycket hon älskar honom och vill ha honom tillbaka. Rivalen dör, men Jason vill ändå inte ta tillbaka Medea. Hon blir då utvisad ur landet. Det hela slutar med att Medea dödar sina barn hon har tillsammans med Jason. Nu är Jason mer hjälplös än någonsin. Ensam i ett främmande land utan någon som kan föra hans släkte vidare.
På slutet förs Medea bort av en scenkran. Det ska skildra hennes luftfärd bort från Korint.
Efter föreställningens slut var åsikterna delade. Kvinnorna kunde känna sympati för Medea och förstod henne på ett sätt medan männen tyckte att hon var förskräcklig. Vem var denna kvinna som trodde att hon kunde sätta sig över mannen, var frågan som alla ställde sig.”


Det var becksvart ute när jag berättat klart. Jag var så inne i mitt berättande att jag inte hade märkt skaran som samlats omkring mig. Alla hade en massa frågor till mig, men det var sent och jag var trött efter den långa dagen. Skaran upplöstes och jag följde efter mamma in i huset. Jag kunde se att något hade förändrats på henne. Hon såg mycket starkare ut. Det var som om hon hade fått tillbaka livsgnistan som försvunnit i och med att pappa gick ut i kriget. När hon vände sig om log hon mot mig och jag kunde se att hennes ögon var blanka. Hon klappade mig varsamt på axeln och sade något som jag aldrig kommer att glömma. ” Tiden är här när även vi kvinnor kan ta för oss”

Allt detta hände för många, många år sen. Min kropp har nu varit död i flera tusen år. Jag har länge funderat på vad mamma egentligen menade den där gången när hon sa att tiden var här när även vi kvinnor kan ta för oss. Jag tror att det är först idag som jag förstår vad mamma en gång menade. Men jag vet inte om jag kan hålla med henne om det riktigt. Idag på 2000-talet kämpar kvinnan fortfarande för jämlikhet jämte mannen, precis som Medea gjorde. Jag tittar ner från min plats i himlen och tänker lite på Medea – kvinnan som inte fogade sig i allt.

I vår tid skulle nog inte kvinnan mörda sina barn som hämnd på sin man. Det gjorde de säkert inte i antikens Grekland heller, men det speglar ändå det antika grekiska samhället. Det värsta öde som kunde drabba en man var att inte kunna föra sitt släkte vidare. Det hade Medea säkerligen i åtanke då hon först mördade Jasons blivande brud och därefter de barn hon hade med honom.

Jag har även tänkt på Medea som en liten sensmoral. Kanske vill berättelsen visa ”faran med att ta sig en utländsk hustru” eller ”faran att lämna sina egna”. Det är inte så konstigt att Medea handlar om att vara flykting i ett annat land med nya seder och bruk. Detta utspelade sig ju under antikens stormaktstid då många män varit utomlands och tagit del av andra kulturer.
Om man har följt nyheterna ...