Epilepsi

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Min historia

För två år sedan hade jag, min mamma och hennes man åkt iväg på semester till Frankrike. Det var härliga soldagar med bad och vingårdar. Så en morgon satt vi och åt frukost på verandan till den lilla stugan vi hyrt då jag kände hur jag föll in i mig själv. Allt runt omkring mig blev avlägset och tycktes snurra runt mig och jag blinkade till för att få det att försvinna. Samtidigt kom en stark dejá vu känsla som tog över alla andra tankar. ”Har jag varit här innan? Ja, just det nu minns jag, eller nej kanske inte.” Och där efter kom dejá vu på dejá vu med bilder framför ögonen och ingenting annat än det såg jag. Tills jag blev förd till en säng och vaknade kort därefter. Vi förstod ingenting över huvudtaget. Tänkte att kanske var det värmen och tröttheten som gjort det och så fortsatte semestern. Inte förrän till våren där på. Middag med min mamma, vin och god mat. Känslan vällde över mig och förmodligen hade jag fallit till golvet om hon inte lagt mig ner. Helt plötsligt ligger jag på vardagsrumsgolvet med två snygga ambulanskillar böjda över mig. Dropp i armen, oroliga röster men jag kände mej helt okej. Dock värkte min käke en del och händerna kändes stela; jag började skratta. Vad tusan håller de på med? Mamma var blek i ansiktet.


Vad är epilepsi?
Hjärnan består av delar som alla har olika uppgifter att sköta. Om du ska gå över en gata och ser en bil komma körandes går informationen från dina ögon förbi talamus där alla intryck sorteras och överflödig information rensas. Därefter registreras objektet i syncentrat längst bak i hjärnan. Informationen skickas så upp till hjärnbarken vilket leder till handling efter bedömning. Antingen väntar vi på att bilen ska köra förbi eller så springer vi över. Det är hjärnans nervceller som möjliggör detta vilka vi finner i hjärnbarken som nästan ser ut som vårt tarmsystem om man tittar på den utifrån. Men i själva verket är det en massa vindlingar som gör att den upptar en större yta än om den varit slät. Nervcellerna har utvecklat en speciell egenskap som gör att den kan alstra elektrisk aktivitet som skickas som impulser och förmedlar ”budskapet” till andra nervceller via axonet och dess ändplattor (s. 4,5). Dessa svaga impulser ligger till grunden för hela vårt nervsystem. Signalerna skickas kors och tvärs i otrolig hastighet genom ett komplicerat nätverk av flera miljarder nervceller; I en vuxen människas hjärna ungefär 100 miljarder. Epilepsi är inte en sjukdom utan ett symptom som orsakas av ett tillfälligt utbrott av okontrollerad aktivitet i nervsystemet. Nervcellerna ”överantänder” och de speciella nervceller som verkar för att balansera den elektriska aktiviteten är ur funktion. Antiepileptika dämpar de elektriska impulserna eller stimulerar redan befintliga dämpade nervimpulser. Beroende på var i hjärnan du har benägenhet att utlösa epilepsin skiftar ditt symptom. Att känna en viss lukt eller att vilja krama om saker får dig kanske inte att tänka på Ep i första hand. Men detta har förmodligen att göra med ett anfall från pannloben.


Historian

Redan 2200 år f.kr. finns tecken på att epilepsi förekommit. I det dåvarande Mesopotamien (Irak och Syrien) och även i Grekland har man texter som förklarar att månguden och syndens kraft hade att göra med den otäcka sjukdomen. Dessa människor fick inte vidröras eftersom deras smitta överförde onda andar. Påståendena om orenhet och onda andar gjorde dessa personer utsatta och utstötta i samhället vilket gav dem mycket stora sociala svårigheter. En känd text från 400-talet f.kr. skriven av Hippokrates beskriver den som ”Den heliga sjukdomen” och protesterar mot föregående teorier. Att straffa epileptikerna med odrägliga behandlingsformer var ett tecken på okunnighet. Precis som vilken sjukdom som helst var den inte en djävulsk smitta utan hade en naturlig förklaring. Hjärnan överflödade av flegma (slem) som rusade ut i kroppens blodsystem. Däremot var själva orsaken till flegman något gudomligt. Sol, vindar och kyla som var kosmiska företeelser förändrade hjärnans konsistens. Istället för att med hjälp av magi utdriva sjukdomen ur kroppen skulle läkemedel och rätt kost användas. 130-200 f.kr. delade forskaren Galenos in epilepsin i olika former och var den förste med denna teori. Anfallen kunde utgå antingen från hjärnan, hjärtat eller andra kroppsdelar och denna indelning användes ända in i slutet på 1700-talet. Tissot 1728-1797 kom så på att alla anfall startade från hjärnan och drog paralleller mellan det och hjärnsjukdomar, hjärnskador och även en benägenhet för hjärnan att skapa epileptiska anfall. Hughlings Jackson gav på 1800-talet den första riktiga förklaringen till varför och vad som hände i hjärnan. Det var en tillfällig överladdning i hjärnbarken som urladdades.



Anfallsformerna

Eftersom att hjärnan är indelad i olika delar med de fyra loberna som har olika arbetsområden kommer anfallen yttra sig helt olika beroende på var ifrån anfallen uppstår. Idag försöker läkare runt om i världen att tillsammans klassificera in dem i olika grupper och varje år omprövas kunskaperna och den befintliga klassifikationen anpassas till den nya forskningen. Idag delar vi först och främst in anfallsformerna i två delar: Primärt Generaliserade Anfall där urladdningen sker samtidigt över hela hjärnbarken och partiella anfall (fokala) som startar från ett speciellt område.


Primärt Generaliserade Anfall

Toniska-kloniska anfall – grand mal (det stora onda)
Grand mal är den mest typiska formen av Ep och kanske först och främst förknippas med den. De flesta av oss känner förmodligen inte till att det kan ske sej på något annat sätt. Dessa anfall är mycket obehagliga för åskådaren och verkar skrämmande. Den toniska delen som inleder anfallet gör att den drabbade blir stel i kroppen och mister medvetandet vilket förklarar namnet då tonisk betyder just stel och spänd. Ibland kan personen skrika till, inte av smärta utan för att stämbanden dras ihop. Speciellt käken pressas hårt samman och man kan lätt bita sig i tungan. Detta varar ungefär i 30-60 sekunder. Efter följer det kloniska som betyder muskelryckningar. Alla kroppens muskler dras samman i rytmiska muskelkramper och det kan pågå i ungefär 0.5-2 minuter. Vissa har oturen att kissa ner sig under anfallet. Efteråt är man vanligtvis blå i ansiktet av syrebrist då luftvägarna pressats ihop. (Om kroppen verkligen behöver syre dör anfallet ut i ren överlevnadsreflex.)

Absenser – petit mal (det lilla onda)
Petit mal är en lindrigare form av de primära anfallen. De är så kallade frånvaroattacker där personen helt plötsligt kan stirra rakt fram i luften och inte svara på tilltal. Han/hon är inte medveten om vad som händer och varken ser eller hör något. (Som om hjärnan kopplats bort.) Absens betyder frånvarande på latin. När personen blir närvarande igen fortsätter den i samtalet som om inget hänt med helt korrekt ordföljd. Själv har han/hon inte märkt något över huvudtaget vilket gör att människor i omgivningen kan se epileptikern som lite seg eller trögtänkt. Petit mal får man när man är liten och den kan växa bort. Har man petit mal kan man enstaka gånger drabbas av grand mal.

Myokloniska anfall
Myokloni betyder muskelryckning och anfallsformen påverkar inte medvetandet. Helt plötsligt när du sitter ner och dricker kaffe kan kaffekoppen flyga i luften av din hand som vevar upp och ner. Oftast är myokloniska symptom ärftliga och går hand i hand med enstaka grand mal och absenser.


Fokala/Partiella epileptiska anfall

De fokala anfallen kan vara både enkla och komplexa. De enkla anfallen stör inte medvetandet utan man är vaken och klar i huvudet. De komplexa anfallen gör att man kan bli lite virrig eller frånvarande men man uppfattar fortfarande omgivningen

Pannloben
Att få ett epileptiskt anfall generaliserat från pannloben innebär ofta en ändrad sinnesstämning där du blir arg, ledsen eller glad. Underliga rörelser som cyklande eller pendlande med benen kan verka lite konstigt för de runt omkring dig. Luktförnimmelser eller frånvaroattack med vindlande ögon med krampanfall som följd är även förekommande.

Hjässloben
Dessa anfall är ofta kopplade till hjärnblödningar eller hjärninfarkter då 20 av dessa personer så småningom drabbas av epilepsi. De yttrar sig som ryckningar i handen och som sedan sprider sig till armar och ben. Efter anfallet kan antingen förlamning eller bortdomning av kroppsdelen uppstå och sitta kvar i flera dagar. Även dessa kan följas av krampanfall.

Nackloben
I nackloben sitter syncentrat vilket innebär att dessa anfall påverkar synen. Många kan se ljusblixtar eller lysande klot som expanderar eller exploderar så att hela synfältet störs av flimmer och ljus. Ibland kan man mista eller få nedsatt syn en kort stund.

Tinningloben
Detta är ett väldigt vanligt område för fokala anfall. Tinningen är mycket tunn och skadas lätt. Vid födsel kan barnets skalle pressas samman så att tinningloben skadas och en underutveckling av denna del av hjärnan redan innan födsel kan också medföra epilepsi.
En rad olika diskretare epilepsier hör till tinningloben. Dejà vu är ett mycket vanligt för epileptiker och till och med människor utan Ep kan uppleva detta. (Dock inte flera gånger i veckan som en epileptiker.) Detta sker då hjärnan får två signaler från nervcellerna kort efter varandra. Du tror du har upplevt händelsen förut men i själva verket är det en förnimmelse av den föregående nervsignalen som knappt uppfattats innan en ny likadan kommit.
Ett slags mikropsi-seende kan också förekomma. Allting förminskas, till och med din kropp. Möbler blir som små dockhusmöbler. Hörsel, lukt, smak, obehagskänsla.


Utredningen

Det är som förälder viktigt att med en gång gå till läkare om det händer något utöver det normala med sitt barn. Tanken att barn har bra fantasi och kan få för sig saker och ting är inte riktig att leka med men trotts detta går många flera år med symptomen innan man förstår att det kan vara något fel. Oftast kommer utredningen till skott först då barnet drabbats av Grand Mal som alla epileptiker kan få oavsett vilken sorts epilepsi de har. Personen i fråga mister då medvetandet och ryckningar och kramper i hela kroppen utlöses. Detta är den form av epilepsi nästan alla känner till och omedelbart kontaktas en läkare. Därefter förstår man att detta trotts allt inte hade varit det första anfallet. Om man som vuxen då upptäcker att något inte står rätt till är man här ännu sämre på att gå till läkare. Här menar jag de anfall man knappt märker, dvs. att få för sig en viss mystisk lukt eller att ha benägenheten att svimma eller bli yr.


Härnäst sker är en grundlig utredning med allt från levnadsstil och sjukdomar till eventuella incidenter som tex. ett slag mot huvudet. Man kan aldrig peka ut ett tillstånd som epilepsi eller ej enbart genom att se hur anfallet ter sej. Hjärnan är ett virrvarr av signaler och så otroligt många faktorer kan spela in. Enbart ett epileptiskt anfall behöver inte betyda att personen är epileptiker! Utredningen är en uteslutelsemetod för andra mindre trevliga orsaker så som hjärntumör eller hjärnblödning. När man kartlagt personens yttre faktorer går man så vidare (oftast akut) till EEG-undersökning (elektroencefalografi). Där man registrerar hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som fästs mot huvudet. (s. 8) undersökningen tar ungefär 30 min. Man mäter personen vid vila, vakenhet och i vissa fall sömn. En starkt blinkande lampa används även då dessa väldigt ofta kan utlösa anfall hos en epileptiker. (Det finns många incidenter på nattklubbar där man för första gången upptäckt sin symptom.) Efter en EEG-undersökning följer alltid en ct (datortomografi) som tar 15-30 min. Det är en röntgen i form av en cylinder som sänder strålar från olika håll genom huvudet och som sedan mäts på andra sidan. Detta ger läkaren ett flertal tvärsnittsbilder och dessa kan i sin tur utesluta större skillnader i vävnaden så som tumörer. Den nyaste tekniken som numera används i en utredning är MRT (magnetkamera). Det är fortfarande en mycket dyr undersökning men oftast nödvänlig och pågår från 20 till 60 min. Man får ligga på en säng och åker in i en trång tunnel. Här har man gått ner på molekylnivå och med hjälp av en stor cylinderformad magnet skapar man en kort rotation på atomkärnornas position i tex. hjärnan vilka då avger radiovågor som läses av och ger läkaren en mycket detaljerad bild av hjärnans alla delar och visar skador eller fel som inte är större än en millimeter. Om nu bilderna lyckligtvis visar negativt diskuterar läkarna om medicinering är aktuellt. Ställningstagandet vilken medicin som väljs tas personligen av docktorn vilka är otroligt många att välja och vraka mellan. Det finns tre standard antiepileptika vilka även de har olika former och namn. karbamazepin (preparatnamn Hermolepsin, Tegretol, Trimonil), valproat (preparatnamn Absenor, Ergenyl, Orfilept) och Fenytoin (preparatnamn Fenantoin, Epanutin, Lehydan). Ett sista läkemedel Diazepam som är en akut rectumampull, andvänds vid kraftiga Grand Mal på mer än 5 minuter. Dessa ska epileptikern bära med sig dagligen utifall ett sådant inträffar.



Att leva med epilepsi

Medicin: När man nu har accepterat det faktum att man är epileptiker finns det såklart vissa hinder för ett helt normalt liv. Självklart beroende på hur allvarlig Ep:n är och vad som är risken vid de olika anfallen. Det vanligaste i början, innan medicineringen tas i rätt dos (Läkarna skräddarsyr en medicinkur för att förhindra överflödig dosering ) är att man inte ska cykla, bada eller vistas ensam på riskfyllda platser där man kan slå sig vid fall. Att bära med sig akutmedicinen Diazepam är nödvänligt. Allt eftersom utredningen och åren går har man funnit en bra lösning i medicinväg och kanske går man och väntar på klartecken för att få ta körkort. För att få köra bil skall det ha gått ungefär 2 år efter senaste anfallet. Men många gånger är körkort inte att tala om då bara 70 % blir anfallsfria under medicinering. Då läkaren inte lyckats hitta ett optimalt recept och vissa mediciner har höga biverkningar och olika tabletter som dämpar biverkningarna måste tillföras. Några av biverkningarna är trötthet, illamående, huvudvärk, dimsyn, allergiska reaktioner och humörsvängningar.
Grand mal? Ibland sker det en ytterligare gång att man drabbas av grand mal trotts medicinkur. Om då de närvarande vet om detta behöver man inte ringa ambulansen. Lägg personen i framstupa sidoläge och ta tiden på hur länge det varar. Är det längre än 5 minuter bör Diazepam användas och ambulans efterkallas. Men är anfallet under 5 minuter räcker det att ringa personens docktor och då diskutera vad som ska göras.
Omgivningens reaktioner: Ibland är det svårt för en epileptiker att berätta om sin symptom då vissa är lite mer generande än andra. Anfall från tinningloben som bara var fokala anfall är inte så svåra att tala om men om det skulle röra sig om Myokloniska anfall som jag talat om tidigare finns nog en viss barriär att kunna känna sig trygg i att berätta om sin symptom. Men självklart är det bättre att berätta sanningen för sina närmsta an att få dem att tro att du beter dig konstigt och kastar iväg kaffekoppar hej villt på morgonarna.
Epilepsi och kvinnor: Under mens, ägglossning, pubertet, graviditet eller övergångsålder sker stora hormonella förändringar i kroppen. Detta leder till att de flesta kvinnor får veckor då anfallen sker oftare eller lättare. För att hålla koll på detta är det bra att föra dagbok över anfallen och dra paralleller mellan dem och tex. om man har mens. Använder du P-piller ska du vara noga med vilken Ep-medicin du tar och vilka P-piller du använder. I vissa fall räcker inte hormonhalten i minipiller och i vissa fall kan Ep-medicinen inte räcka till vid intagning av P-piller. Ska du skaffa barn och går på mycket kraftiga antiepileptika måste doseringen reduceras i samtal med läkare. Annars uppstår en risk för fosterskador.
Ta hand om dig: Epilepsi utgår från hjärnan och påfrestas den med onödig trötthet eller fylla påverkas nervsystemet. Det hela gäller att ta hand om sin hjärna för att förhindra onödiga anfall. Likaså...