Ett arbete om dioxiner och dess förödande konsekvenser

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning

1. Framsida
2. Innehållsförteckning, Inledning
3. Dioxiner, Historik
4. Utsläppskällor, Varför är dioxin så farligt?
5. Dioxiner i människokroppen, Kloracne
6. Kan dioxiner ge upphov till cancer?, Könshormonerna , Diskussion
7. Litteraturlista


Inledning:
Att arbeta om något som är intressant och roligt men samtidigt viktigt var min första tanke. Därför valde jag att arbeta om dioxiner beroende på att det är ett aktuellt ämne som berör många människor. Jag kände att jag ville veta mer om dioxiner och satte igång att gräva efter information. För att sedan upptäcka att informationsutbudet var lika vartannat och jag gick runt och runt. Sedan beslutade jag mig för att skriva om dioxinets påverkan på kroppen.


Dioxiner:
Dioxiner kallas en grupp på 210 olika organiska föreningar som är relativt lika varandra. Dioxin består av två bensenringar som är sammanbundna med en eller två syreatomer. Till denna dioxinmolekyl kan det sedan fästas en rad olika atomer bland annat klor, och bilda TCDD.
Dioxiner är mycket giftigt och bör undervikas så mycket som möjligt.

Historik:
Dioxinor har funnits i vår närvaro mycket länge, ända sedan man började arbeta med klor och andra klorhaltiga produkter. Men det var inte förrän någon gång på femtiotalet som man upptäckte hur farligt dioxinet var. Det var en tysk hudläkare vid namn Karl Heinz Schulz som fick en rad patienter med en mystisk hudirritation. Det visade sig att patienterna arbetade på ett företag som tillverkade fenoxisyror som används i bekämpningsmedlet hormoslyr. När han fick ytterligare en patient som var kemist och hade arbetat med TCDD anade Karl ett samband. För att besvara sin teori penslade han TCDD på sin underarm och han fick exakt samma hudirritation som patienterna. Det var fula finnliknande märken som kliade. Utslagen han fick var något som kallas klorakne som bildas vid kontakt med höga doser av klororganiska substanser.
1957 skrev han en rapport om den hemska upptäckten men fick en mycket liten spridning och många ignorerade problemet. Denna rapport var ett steg i rätt riktning och lade grunden för dioxinforskning idag.

Dioxiner hittade man för första gången i bland annat fenoxisyror, klorfenoler och PCB som hade används i bekämpningsmedel under efterkrigstiden. Detta fick mycket uppmärksamhet och forskningen drog igång på allvar under 70-talet. Uppmärksamheten ledde till att dioxinhalterna i bekämpningsmedlen sjönk och vissa produkter förbjöds.

Vid en explosion i en kemisk fabrik i Seveso, som ligger i Italien, 1976 spreds stora mängder av dioxin. Här spreds det ut bland annat TCDD som användes vid tillverkningen av bekämpningsmedel. Det ledde till att hundratals fall av klorakne uppkom och området var tvunget att utrymmas för åratal.

Men det var inte bara fabriker som spottade ut detta giftiga ämne utan år 1977 rapporterades det att dioxiner kunde bildas i sopförbränningsanlägningar. Det var vid förbränning av sopor som dioxinet kunde spridas med rökgaserna. Men detta kunde man enkelt minska med en ordentlig reningsutrustning. Men de små mängder som kom ut är extremt farliga för naturen.


Utsläppskällor:
Det finns många olika utsläppskällor för dioxiner i och med att det är ett flertal produkter som innehåller dioxin. En av källorna är förbränning av riskavfall, sjukhusavfall, rötslam och kablar. Detta är för det mesta klororganiska ämnen som PVC-plast som innehåller dioxin. En annan källa är de massiva järn- och stålverk som vid nedsmältning av dioxinbundet skrot släpper ur dioxiner.
Bilens motorn är en tredje utsläppskälla men har nu minskat. Det var när blybensinen förbrändes i motorn som dioxinet frigjordes och kom ut med avgaserna. Men i och med att bilar efter –88 var tvungna att ha katalysator, som drevs med blyfri bensin, minskade dioxinutsläppen från trafiken enormt.

Varför är dioxin så farligt?
Anledningen till att dioxiner är så farligt är för att det anrikas och med det menas att det ökar ju högre det kommer i näringskedjan.
Dioxiner löser sig lätt i fett men dåligt i vatten. Därför tas dioxinet lätt upp av en fisk, och lagras i fettet, från vattnet och ansamlar dioxinet till en högre koncentration än i vattnet. Denna process kallas bioackumulation. För att förstå processen enklare kan man säga att dioxinet tas upp via andningen.
Sedan kommer ett rovdjur och äter upp fisken med dioxinet i fettet och en nedbrytningsprocess påbörjas men dioxin är ett mycket segt ämne som inte bryts ner lätt. Då kommer därför fiskens dioxin att separeras från fettet för att direkt vandra vidare till rovdjurets fett. Detta dioxin kommer hela tiden att öka från nivå till nivå och kommer till slut att vara en icke hälsosam konsentration på dioxinet som påverkar djurets kropp. Ofta är det människan som får i sig höga halten men andra djur som har drabbats av detta är fåglar och sälar.
TCDD som är en av de 210 olika dioxinerna har bedömts till en av de giftigaste molekyler människan har skapat. Men något som är intressant med TCDD är att det är olika farligt beroende vilken art det är. Till exempel är hamster 10000 gånger mindre känsligt än marsvin vid kontakt med dioxin. TCDD innehåller fyra stycken kloratomer och om tar bort en så förlorar det hela sin giftighet och magsystemet behandlar det enkelt.


Dioxiner i människokroppen:
Som jag nämnt i texten tidigare är dioxiner känt för dess anmärkningsvärt höga akutgiftighet. Hos vissa arter däribland marsvinet kan vid mycket små engångsdoser leda till döden. Även om denna dödsprocess inte är så snabb och kan ta veckor är den mycket farlig i och med att detta gift svävar omkring i vår närmiljö. Forskningen har kommit långt men vi kan inte exakt säga vad som är dödsorsaken eller vilket organ som är den svagaste punkten. Man är inte heller helt säker på varför olika individer påverkas olika av dioxiner. Men något som man vet är att alla man testat på så påverkas immunförsvaret. Det är egentligen ett organ som heter brässen som påverkas och det är hos människan beläget bakom bröstbenet. De är i brässen de effektiva T-cellerna har sin ”utbildning”. Det är där de delar sig och lär sig känna igen kroppens egna vävnader och främmande celler. T-cellerna sirkulerar runt om i kroppen för att dom snabbt ska kunna ingripa om någon bakterie eller ett virus kommer in i kroppen. En för stor mängd dioxiner i kroppen leder alltså till att brässen slås ut och då minskar antalet T-celler och immunförsvaret försvagas. Utan ett fungerande immunförsvar ökar risken för infektioner och det blir lättare att få tumörer som leder till cancer. Foster och spädbarn är extra känsliga för kontakt med dioxiner för det är under denna period som brässen är effektivast och tillverkar mest T-celler.Man är inte säker på vad det är dioxinet gör med brässen men man tror att det bryter ner brässens yttersta lager, som kallas epitelet, som är en stödjande vävnad och håller ihop brässen. Tester på musfoster har visat att dioxinet även har någon sorts av påskyndande effekt av T-cellernas utveckling och de dör i förtid.

Klorakne:
Detta epitel finns inte bara i brässen utan denna stödjande vävnad finns i såväl huden som organ. Klorakne som uppkommer vid dioxinförgiftning hos människan och apan och är ett resultat av felaktig differentiering av hudens översta celler.( Differentiering - cellernas uppgift) Felaktig differentiering är när dioxinet påverkar hudens celler på liknande sätt som det gjorde med T-cellerna. Hudcellerna påverkas på så sätt att det börjar bilda keratin i onödig mängd. Keratin som är ett hornämne som bygger upp hårstråna och överhudens yta överproduceras och leder till blåsbildningar kring hårsäckarna samt förtjockning och förhårdning av överhuden. Detta kan liknas finnar och hudirritation.

Under fosterstadiet är man extra känslig för miljögifter och speciellt dioxin. Om ett foster blir dioxinförgiftat kan det leda till allvarliga missbildningar. Tester på möss har visat att dioxinpåverkade foster har föds med kluven gom. Det är en följd av felaktig differentiering hos gommens epitelceller vid ett tidigt utvecklingsstadium. Hos många arter och däribland människan är fosterskader beroende på dioxinhaltiga ämnen mycket ovanliga men man kan inte vara helt säker dioxinet kan öka fosterdöden drastiskt som leder till reducering av fortplantningen.

Kan dioxiner ge upphov till cancer?
Något som man förknippar dioxin med är cancer och att dioxinförgiftning leder till cancer. Det är mycket riktigt att det gör och ett flertal tester har gjorts på djur. Bland annat har man behandlat djuren med TCDD som är det mest toxiska dioxinet av dem alla och det har lett till att möss har drabats av hudtumörer och levertumörer hos råttor. Men något som man vet är att dioxinerna inte kan orsaka de mutationer som utgör det första steget mot cancer. Det är i stället något som kallas promotion som står för detta steg, men med dioxinets hjälp gör den celldelningen och vägen mot en tumör snabb och effektiv. Men innan det bildas en tumör är det för en liten period en godartad tumör för sedan bli behandlad av en progression som är andra steget av promotion. Det är nu tumören blir ond och cellerna slutar inte att dela sig och bildar en tumör.

Man tror att dioxinet kan ha effekter på den livsviktiga arvsmassan DNA till exempel gör giftet att den genetiska koden förändras och därmed cellens funktion och risken för missbildning är då hög.

Könshormonerna:
Miljögifter som till exempel dioxiner kan ha effekter genom att störa produktionen eller transpoteringen av hormoner. De kan bland annat agera kroppens hormoner som kan ha förödande konsekvenser. Till exempel har det diskuterats hur dessa miljögifter kan störa den naturliga balansen genom att likna könshormoner. Detta kan påverka vuxna individers könsdrift, spermieproduktion, menstruationscykel och graviditet. En av könshormonernas uppgift är att se till om det blir i honlig eller hanlig riktning och om dioxiner tar dess plats kan det uppstå problem.

Andra symtomer som dioxinförgiftning medför är viktförlust, neurologiska besvär, matsmältningsbesvär och besvärande leverskador.

Diskussion:
Dioxiner som jag nu har berättat om är enligt min åsikt något viktigt. Jag tycker det är viktigt et viktigt ämne och att ett så giftigt ämne ska finnas i våran närvaro är oacceptabelt. Det är förstås positivt att halterna av dioxiner har minskat drastiskt under de senare åren men jag tycker inte problemet är löst för det är förfarande samma berg av sopor som förbränns varje dag. För att få ett dioxinfritt samhälle måste vi dra åt knuten på påsen. Vi måste ta oss i kast med miljögiftets källa inte dess slutdestination. Idag har vi blyfria bilar som är dioxinfria, knappast, nej men jag kan hålla med om att dioxinhalten har minskat. M en man tillverkar ju fortfarande bilen och den produktionen har ökat och det är en rent ut sagt en spotmaskin av dioxiner. Så för att minska dioxinhalten måste vi knyta redan där.

I dagens läge tror jag det inte är någonting att oroa sig för utan det är i framtiden när dioxinerna har etablerat sig i de olika näringskedjorna för att sedan slå till. Med det menar jag att dioxinhalterna kommer att öka något enormt under en energikris som vi förmodligen kommer att få. Det är på grund av en överbefolkning som vi har fått en energikris och vid en energikris tar man till de lösningar som är billigast utan att tänka på miljön och det är ...