Ett arbete om hur författaren genom förnuft och känsla vädjar till läsarens känsla och förnuft

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ett arbete om hur författaren genom förnuft och känsla vädjar till läsarens känsla och förnuft

En av de svåraste, men också viktigaste uppgifterna som författaren har är att få läsaren att leva sig in i boken och bli känslomässigt engagerad.

Utan detta delmoment i litteraturen skulle inte böcker kunna påverka och underhålla människor till den grad den gör idag och på så sätt bli ett viktigt steg i vår känslomässiga utveckling.

Ett enkelt exempel på detta är en vanlig roman med skräckinslag där läsaren får känna sig rädd men samtidigt sitta trygg och iakttagande. Orsaken till att läsaren känner en skräckkänsla är knappast för att läsaren fruktar huvudpersonens liv när denne går intet ont anande in i ett rum fullt av läskiga monster i en trång korridor.

Författaren har nämligen byggt upp stämningen och låtit läsaren få reda på att det finns monster i detta rum. Inte nödvändigtvis genom att tala packa på läsaren vetskapen utan snarare genom att ge läsaren den kunskapen så att denne själv kan räkna ut att det finns monster i rummet.

Läsaren känner en frustration eftersom hon sitter på mer information än vad rollinnehavaren inte gör. Vad som dock är viktigt att betona är att läsaren inte får sitta inne på för mycket information vilket skulle göra scenariot ointressant. På detta sätt vädjar författaren till läsaren genom förnuft för att få läsaren att bli känslomässigt engagerad och detta sätt är ofta mer effektfullt än att packa på läsaren känslan tex. genom att ge rollinnehavaren informationen om vad som kommer att hända när denne går in i rummet eller ge läsaren för mycket information om händelsen.

Läsaren ska bara veta att något kommer hända snart inte att det och det kommer att hända då.

Jag har valt två böcker som ska förklara min tes närmare. Dessa är ganska olika på det sättet att den ena vill få läsaren att bilda och, om möjligt, brinna för en speciell uppfattning medan den andra vill ge oss ett dilemma i förnuftet och känslans anda där läsaren själv får bilda en uppfattning och på så sätt kanske upptäcka sidor his sig själv.

Herr Arnes Penningar:
Herr Arnes Penningar handlar om Bohusläns rikaste präst, herr Arne som en kväll får besök av tre män som stjäl hans pengar samt dödar herr Arne och allt hans folk. Alla utom en, den lilla pigan Elsalill hinner gömma sig och på så sätt klara livhanken. Men hon han aldrig se någon av mördarna, bara lyssna till dem då de hänsynslöst tog livet av alla i hela huset, däribland hennes fostersyster.

Kort därefter faller den intet ont anande Elsalill ner i en djup förälskelse i en av mördarna, Sir Archie. Läsaren blir iaktagare i kärleksspelet och vet hela tiden om att Sir Archie är en av mördarna. Sir Archie i sin tur som väntar på att isen ska smälta så han kan åka hem till sitt fosterland Skottland besvarar Elsalills känslor friskt. Men Elsalills fostersyster uppenbarar sig för Elsalill och avslöjar för henne att Sir Archie är en av mördarna. Elsalill står nu inför ett dilemma. Ska hon följa sitt förnuft och ignorera sin kärlek till Sir Archie och avslöja honom som mördare eller ska hon följa känslan och följa med honom till Skottland? Elsalills döde fostersyster spökar även för Sir Archie som lider av stora samvetskval. Han tolkar fostersysterns uppenbarelser som ett tecken på att han ska ta hand om Elsalill och älska henne för att bli förlåten.

Detta upplägg är ett typiskt exempel när författaren inte bara ger rollen utan även läsaren ett tillsynes omöjligt dilemma. Hur ska Elsalill göra? Känslan säger åt henne att denna man innerstinne är god och att hon bör följa med honom till Skottland så att de kan leva lyckliga i alla sina dagar.

Förnuftet däremot säger: Här har vi en kallblodig massmördare och inte vilken kallblodig massmördare som helst utan samme mördare som mördade din styvsyster! Det spelar ingen roll hur Elsalill gör, hon kan bara bli olycklig. Eftersom Elsalill aldrig tar ett faktiskt beslut om hur hon ska göra får läsaren genom hela boken bilda sin egen uppfattning utifrån de nya förutsättningar som hela tiden dyker upp.

Selma Lagerlöf (författaren) kan på detta sätt få läsaren beroende på känsla bilda sitt eget förnuft och därmed hitta nya sidor hos sig själv utifrån de val och återspeglingar som denne gör.
Självklart slutar det hela med ett magplask så att läsaren aldrig blir styrd åt något håll och därmed blir påtvingad sitt förnuft.

Analyserar man ”Herr Arnes penningar” utifrån denna aspekt kan man tydligt se hur igenomtänkt boken är och det förefaller inte så konstigt att det blivi...