Fettpärlan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

När jag började läsa den här novellen, ville jag bara sluta. För det var ett gammalt språk, med bara en massa detaljerad miljöbeskrivning. Nää, jag tyckte inte om den de första sidorna. Det var innan jag fick börja lära känna huvudpersonen i boken. Hon kallades Fettpärlan och var en knubbig, prostituerad kvinna. Men hon hade moraliska tankar och var noga med att ha hedern kvar. Jag började lära känna henne när hon och en grupp flydde undan kriget, med en diligens. Gruppen bestod av massa högt satta människor, också Fettpärlan.

Efter att ha rest i många timmar utan mat, blir alla hungriga. Diligensen skulle inte stanna på många timmar. När alla är som hungrigast, tar Fettpärlan fram en stor korg med massa mat i. Hon säger inget utan börjar bara äta. En efter en av resenärerna sväljer sin stolthet och ber om att också få dela hennes mat. Fettpärlan delar gärna med sig av maten. Detta visar att Fettpärlan är en principfast och hedersam kvinna. För hon kunde lika gärna bara ha gett resenärerna maten. Istället för att vänta tills de frågade om den, och accepterade att få mat från henne. Hon är aldrig dryg mot dem, fast de har varit dryga mot henne. Vilket jag tycker är beundransvärt.

Efter ett tag har Fettpärlan och de andra blivit goda vänner. När de blir stoppade av tyska trupper, får man än en gång se hur principfasts och hedersam kvinna hon är. En tysk officer ger Fettpärlan ett förslag, som brukar vara sådant som hon gör i vanliga fall. Men eftersom han är fienden i kriget, tackar Fettpärlan nej. Fettpärlan och resenärerna får därför inte fortsätta sin resa. Resenärerna börjar övertala Fettpärlan att genomföra det, som hon annars brukar göra. Efter mycket övertygels lyckas de få Fettpärlan att gå med på förslaget.

Sedan får de fortsätta färden. Alla resenärer ser ner på Fettpärlan igen. För att de har blivit påminda om att samhället skulle se ner på dem med, om de umgicks med henne.

”Jag säger er alla, att vi gjorde något vedervärdigt!” Det här orden säger en av resenärerna när de precis har övertalat Fettpärlan att gå med på förslaget. De är just det jag tänkte om de här människorna när jag läste novellen. Hur kan man behandla en människa så här? Författaren tror jag försöker få folk som läser den här, att även prostituerade är människor. Författaren levde i slutet av 1800-talet, och jag som läsare hade utan miljöbeskrivningen kunnat torrt att den här novellen är skrinen på 2000-talet. Novellen är väldigt stark och man kan riktigt känna den här mobbningen mot Fettpärlan. Novellen beskriver hur människor vänder kappan efter vinden som de själva behagar, Allt för att känna deras eget syfte.

Miljöbeskrivningen i boken är väldigt detaljerad och till och med svår i vissa sammanhang. Den höll på att se till så att jag nästan gav upp med att läsa novellen, men den höll mig också kvar när jag väll hade kommit in i nov...