Filmanalys - Nyckeln till frihet

Filmen är ett drama som främst utspelas i fängelsemiljö under 1940-talet . Filmens huvudkaraktärer utgörs av; den forne bankiren Andy Dufresne (Tim Robbins) och fängelsekunden Red (Morgan Freeman).

I filmens första scener skildras hur Andy Dufresne blir åtalad och dömd för att ha mördat sin fru och dennes älskare. Det framgår dock inte om han är skyldig eller oskyldig. Omgående förs han till anstalten Shawshank. Miljön i fängelset är rå, brutal och hänsynslös. Det första skedet av Andys fängelsetid tar hårt på honom och han är många gånger på väg att ge upp. Kampen om överlevnad hos internerna är djurisk och Andy blir inte sällan hänsynslöst utnyttjad. I fängelset tar Andy efter en längre period i ensamhet kontakt med en annan fånge vid namn Red. Red är känd som mannen som kan fixa fram allt och Andy är i behov av geologiutrustning, för han är en passionerad samlare. Dagarna flyter på och en dag finner fängelsedirektören att han kan dra nytta av Andys kunskaper. Det dröjer inte länge innan Andy deklarerar och sköter finanserna för hela Shawshanks personal. Andy finner sig själv i ett guldläge när det gäller förhandlingsrättigheter. Han har snart försett Shawshanks bibliotek med det tiodubbla antalet böcker jämfört med innan och det är inte svårt för honom att fixa extra raster och gratis öl åt de interner tillhörande reds gäng som snart blir hans trogna vänner. Den maktposition han utövar får honom att bli överlägsen och hans självförtroende flödar. Han bestämmer sig för att trotsa direktören och vakterna vilket får isolering till följd, men han har aldrig under sin fängelsetid känt sig så belåten och till freds med sig själv. Fängelsedirektören börjar se Andy som ett hot, inte minst på grund av att han känner till direktörens finansiella lurendrejerier. Men så en dag sker det mest oväntade och omöjliga, Andy flyr från Shawshank. Det är en makalös flykt vars outgrundliga omöjlighet länge setts som ett faktum. Efter sig lämnar han bara sina vänners vänskap och en bitter hämnd mot direktören. Sitt nya liv finner han på Hawaii där han öppnar en restaurang och köper en gammal båt. Till detta liv ansluter sig också Red när han till slut avtjänat sitt fängelsestraff.

I filmen agerar Morgan Freeman berättarröst, hans mörka och dystra stämma lägger ett djup i filmen vilket gör den känslosammare och mer uppslukande. Tim Robbins melankoliska ansiktsuttryck och mimik skildrar perfekt hopplösheten och desperationen hos fängelsekunder dömda på livstid. Deras vardag är utan variation och dagarna, månaderna och åren flyter ihop till ett enda virrvarr av betydelselösa intryck. I ens apatiska tillstånd litar man endast till sina inlärda rörelsemönster och ens liv förlorar sakta men säkert sin mening och skärpa. Med en diffus syn på världen vandrar man ut och in, fram och tillbaka och upp och ner utan att ta notis om hur livet sakta rinner ut som sand mellan fingrarna. Till råga på allt blir institutionaliseringen snart ett faktum. När murar, galler och slavarbete upptar ens liv finns snart inget annat. Man finner trygghet i den så välbekanta tillvaron och det fullständigt utstakade levnadsloppet. Liksom en gammal akvariefisk simmar man monotont runt i en evig cirkel och om man så en dag skulle släppas ut i det stora blå skulle man förgås av den totala förvirringen och blåögda oförståelsen för världens systematik. Men solens strålar tränger alltjämnt ner till fängelsehålornas becksvarta ondska som en ständig erinran om att framtiden ligger för ens fötter och att människans inre drivkraft besitter styrkan att spränga bojor. Detta skildras med starka känslor i filmen och man får insikt och...