Första Världskriget

9 röster
18829 visningar
uppladdat: 2008-02-01
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
I en värld av förändring och reform skapas dagens samhälle.
I slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet utkämpas de två mest omfattande krig som världen skådat.
Vad ger upphov till ett världskrig? Vilka faktorer agerade och vilka människor förändrade?
En tid av krig som skapade monster eller hjältar?
Vad är rätt och vad är fel?


Inledning:

Uppsåt och Krig


Orsakerna till Första Världskriget var flera och komplexa.
Tiden före kriget kan närmast jämföras med en blinds strävan till klarhet.
En tid av förändring, en tid då människan försökte finna sig själv.
Välkommen till världskrigens tid.


Den väpnade fredens tid:

Under perioden 1871 till 1914 är Europas länder i gungning.
Vid tiden för det första världskriget hade människor under ett stadigt tempo förflyttat sig från landsbygden, in till städerna.
De före detta jordbrukarna lämnade sina gamla liv bakom sig, och började istället arbeta i snabbt växande fabriker.
De blev den nya arbetarklassen.
Trots att de lämnat ett osäkert leverne, var tillvaron allt annat än mild för arbetarna.
Viljan att äga sitt eget liv och strävan efter makt gjorde att en stark klasskänsla spirade.
Samtidigt ökade även trycket från medelklassen, kanske främst från
borgarna.
Borgarna, som främst bestod av hantverkare och köpmän, hade fått det allt bättre.
De tjänade mer pengar och levde bättre än många av den lägre adeln, ändå ägde de nästintill ingen makt alls.
Borgarna ställde krav på mer inflytande i samhället och detta drev på även hos arbetarklassen.
De regerande i Europa under denna tid kände pressen från de lägra klasserna.
Parallellt med sociala förändringar började tankar som imperialism och kolonialism att slå rot.
För att få kontroll på massorna, bedrev regenterna en allt mer aggressiv utrikespolitik.
Hatet mot främlingar hetsades upp och fäste sig i folks medvetna.
Storbritannien var en världsmakt utan like, de hade lyckats att kolonialisera näst intill en fjärdedel av världen och dess invånare.
Frankrike som tidigare hade varit en av de mäktigaste nationerna, hade nu glidit ner i ett svart hål av fattigdom och misär, de låg långt efter i teknik inom industri och handel.
Tyskland har en enastående rik produktion inom industrin, vilket Frankrike värjde sig emot.
De franska medborgarna ansåg det vara Tysklands fel att landet led.
1871 hade Frankrike och Tyskland drabbat samman och Frankrike hade då förlorat områdena Alsace och Lorraine (seder mera Elsass och Lothringen).
Svedda av nederlag börjar idéer om krig skapas.
Ett krig som återigen skulle ge Frankrike ära och rikedom.
Dessa tankar närdes av den sena 1800-tals imperialism som brann som eld i Europa under denna tid.
Imperialsim är viljan att överta och erövra länder och folkslag.
Sammanbundet med kolonialismen som rådde världen över, blev viljan om ett krig fött.
Men Tyskland var de ledande utvecklarna av krigsmaterial och tack vare en blomstrande ekonomi, var de störst i Europa när det kom till industri.
Kejsar Wilhelm den andre och andra betydande tyskar talade ofta om behovet att Tyskland skulle bli en världsmakt.
De var trängda av fientliga stater, sade de det.
Tyska militärer och industrimän föll för talet, Tyskland borde vara en ledande nation.
Inte borde de låta sig hindras av svaga grannländer.
Samtidigt började engelsmännen känna oro.
De hade varit det främsta industrilandet, men nu hade tyskarna gått om, likaså amerikanarna.
Tyskland hade även börjat ett ökat inflytande på världshandeln.
De såg med oro hur landet växte och frodades, och hur den tyska flottan rustade för krig.
Disharmoni av detta ledde till att länder runtom i Europa började rusta för krig.
Ryssland och Österrike-Ungern var båda mäktiga kejsardömen vid denna tid.
Båda regerades av unga och oerfarna kejsare, som hade makt över mångnationella länder.
Rikena bestod av stora områden med olika folk med olika språk och kultur.
Både Ryssland och unionen Österrike-Ungern var intresserade av att kontrollera Balkanhalvön, som var av stor betydelse för handelssjöfarten i Medelhavet.
Att ha intresse där skulle ge mycket näring åt ekonomin.
Efter Rysslands motgångar i kriget mot Japan, angående Korea och Manchuriet, såg de nu sin chans att ta del av de europeiska länderna.
De slaviska balkanfolken konfronterades med panslavismens tankar mot sina egna nationaltankar.
Ryssland ville att slaverna åter skulle ingå i kejsardömet, men också ville de kunna trygga utfartsvägarna för spannmål vis Bosporen.
Britterna hade också ett intresse för Bosporen-Dardanellerna för sin egen handel och kände sig nu hotade av Ryssland.
Detta gjorde att den tyska sidan i sin tur accelererade.
Under det turkiska väldet, hade Balkanhalvön tillhört det osmanska riket under flera århundraden.
Men under 1800-talet hade makten sviktat i riket och nya stater kunde spira fram. Sådana stater var till exempel Grekland, Serbien, Rumänien och Bulgarien.
Österrike-Ungern såg nu sin chans i denna splittring, och övertog Bosnien.
Det nyfödda Serbien kände sig skymfade, då de ansåg att Bosnien skulle tillhöra Serbien.
De krävde landet av Österrike-Ungern och stöddes ganska snabbt av Ryssland.
Detta var ett smart drag då, Ryssland nu kunde se en möjlighet att stärka sina egna intressen på Balkan.
Österrike-Ungern undsätts av Tyskland som nu bildar en allians med landet.
Det var den tillträdde tyska rikskanslern Otto Bismarck, som säkrade alliansen.
Bismarck myntade uttrycket ”Blut und Eis”, Blod och Järn, vilket syftade på att hårdhet aldrig skall underskattas.
Han var känd under denna tid som en tuff förhandlare.
Alliansen innefattade även Italien, och blev, tack vare detta, kallad Trippelalliansen.
För Tysklands del, handlade denna allians mest som ett skyddsnät, ifall Frankrike skulle vilja ha revansch för de förlorade Elsass och Lothringen.
När detta tillkänna gavs, tydde sig Frankrike till Storbritannien, och de båda blev snart en egen allians.
Kort efteråt anslöt sig även Ryssland, och alliansen de delade kom att kallas ententen.
Namnet är franskt och betyder ”Hjärtligt samförstånd”.
De länder som var formade i en allians, hade givit löften att om ett krig skulle utbryta skulle de hjälpa varandra.


Vad startade då detta världskrig?
Allianserna och krigsrustningen gav Europa material och soldater, men räcker det?
Räcker det med vapen och män?
Imperialismen växte sig stark under 1800-talet och gick hand i hand med kolonialismen.
Det nya klassamhället som bildats tvingade världen att slita sig från sina forna normer och detta skapade oro.
Men vad var egentligen anledningen att världen slet varandra i stycken?


Den tändande Gnistan

Den 28 juni 1914 hörs revolverskott i den Bosniska huvudstaden Sarajevo.
Den serbiska nationalistiska organisationen Svarta handen hade sänt ut den unga serben Gavrilo Princip med uppdrag att avrätta den Österrike-Ungerska tronföljaren Franz Ferdinand och hans gravida gemål Sophie.
Svarta Handen var en hemlig serbisk organisation bildad 1911 och var ledd av högt uppsatta officerare.
Svarta handen hette egentligen ”Enhet eller Döden”, de ville förena Österrike-Ungerns sydslaviska områden med Serbien.
Skotten som Gavrilo avlossade träffade sitt mål, och Franz Ferdinand och Sophie dör.
Österrike-Ungern kräver genast att Serbien ska tillåta Österrike-Ungern att få ingripa mot den rebelliska slaviska organisationen.
Princip agerade inte ensam, och detta visste kejsardömet om.
Serbien som känt sig förolämpad tidigare av Österrike-Ungern, vägrar dem tillträde.
Den serbiska regeringen menar att det vore som att ge upp rätten att styra sitt eget land.
Princip dömdes till 20 års tukthus (straffarbete) och dog bara fyra år senare, 1918, av tuberkulos i fängelset i Theresienstadt i Böhmen.
Österrike-Ungern drar sig undan, bara för att en månad senare förklara krig mot Serbien.
I och med detta är gnistan tänd, gnistan som kommer att brinna över världen och bara lämna svart sot och ond bråd död.

Den Svarta Veckan

Skotten i Sarajevo skapade en sortens dominoeffekt som svepte genom Europa.
Ryssland ställde sig genast på Serbiens sida och Österrike-Ungern tillkallade sin alliansbroder Tyskland.
Den österrikiske krigsministern uttalade sig om så här om krigsförklaringen mot Serbien: ”Vågskålen pekar mot oss, vore det då inte säkrast att börja slåss innan vågskålen tyngdes ner ännu mera?”
Nu när kriget blev verklighet kände Stormakterna att kriget knappast skulle begränsa sig till Balkan.
Nu hade de äntligen chans att utagera och förverkliga sina drömmar. Och krossa sina fiender.
Tyskland var först med en krigsförklaring mot Ryssland och Frankrike, samtidigt deklarerade Storbritannien krig mot Tyskland som moteld.
Hela Europa förklarade krig under en och samma vecka, i augusti 1914, med undantag för Italien, som ett år senare förenade sig med ententen i kriget.
Den brittiske utrikesministern uttalade sig så här om Svarta Veckan:
”Nu släcks ljusen i hela Europa”

Världarnas Krig och Oktoberrevolutionen


Wilhelm den andre av Tyskland, kejsare och hänförare av den tyska armén, beslutar att tyskarna skall angripa västra Frankrike först och sedan förflytta sig och angripa Ryssland i öster.
Tanken var att de ryska styrkorna skulle ta tid på sig att mobilisera sig, så att Tyskland kunde möta dem i öster efter de klarat av Frankrike.
Wilhelm var svag för militär prakt, och fann inget större nöje, än när han fick sitta på sin rikt utsmyckade häst och tala till sina tyska soldater.
I ett tal han höll innan de drog ut i kriget, skall han ha sagt följande:
”Ni kommer att vara hemma igen innan löven faller”
Deras välutarbetade plan blåste iväg.
Den ryska armén var snabbt på plats i öster, och den tyska armén blev tvungen att separera.
Tack vare detta kunde fransmännen stoppa den tyska framfarten vid floden Marne.
Men allt tog inte slut där, ovilliga att kapitulera, gräver tyskarna skyttegravar.
De fransbrittiska trupperna gör likadant, och snart utkämpas ett blodigt krigsregn av kulor längs den 5oo km långa gränsen.

De produktiva nya kulsprutorna gjorde anfall nästan omöjliga.
Ibland försökte sig trupper på en motoffensiv, men detta slutade i att hundratusentals slaktades på slagfältet.
En del soldater blev även utsatta för stridsgaser och dylikt från fiendesidan, men det var knappast detta som gjorde skyttegravarna så horribla.
I de leriga och kalla gravarna vältrade sig löss, flugor och råttor.
Det kunde ta veckor innan frontsoldaterna fick tillgång att tvätta sig och byta kläder.
Många dog av fruktansvärda sjukdomar som frodades i smutsen och de osanitära förhållandena.
De ryska soldaterna lider likaväl och slagord som ”Fred till varje pris” hörs allt oftare i
Ryssland.

Den ryska ekonomin, som nyligen hade haft den högsta tillväxten i Europa, kunde inte nå ut till den europeiska marknaden längre.
Den allmänna åsikten bland det ryska folket hade nu tagit en alltmer socialistisk vändning.
Rysslands krigsföring gick dåligt och de förlorade stora landområden till det tyska imperiet.
Tillståndet i landet försämrades och människor pliktade dyrt, både fysisk som psykiskt.
Den ryska tsaren Ninkolaj den andre var fullt upptagen som överbefälharvare, och landets styre var överlämnat till hans hustru, Alexandra av Hessen och hans ministrar.
Missnöjda över hur landet regerades och hur tsarinnan uppförde sig, spridde ett allmänt hat mot kungahuset.
Det ryktades vilt om att Alexandra av Hessen hade en kärleksaffär med den mytomspunnen Grigorij Rasputin, en mystiker, predikant och helbrägdagörare.
Även hennes tyska bakgrund ökade på ogillandet av henne.
Ryssland hade länge varit tsarstyrt och de livegna bönderna var inte mer än slavar.
När resten av Europa utvecklades och fabriker och industrier växte fram, var Ryssland fast i en gammalmodig kultur som nu skakades i grunderna.
Bönderna pinades av höga arrendeavgifter och pengarna de fick behålla gick åt bara för livsuppehållande medel.
Samtidigt vältrade sig tsarens och hans hov i obeskrivlig rikedom.
Västeuropéer som besökte Ryssland tyckte att landet kändes trögt och ofunktionellt.
När Ryssland senare försökt sig på industrialism, gick det desto sämre.
De stora fabrikerna fanns bara i de större städerna, och den efterblivna byråkratin hindrade fabriker från att utvecklas.
Industriarbetare likväl som bönder blev tvungna att arbeta under urusla förhållanden.
Rysslands soldater hade brist på vapen och ammunition, och de frös och hungrade vid fronten.
Alla resurser satsades på kriget och samhället gick på knäna.
Arbetare strejkade då fabriker blev tvungna att slå igen.
De kommunistiska revolutionärerna fick allt fler anhängare och vilda protester utbröt.
I huvudstaden Petrograd (Sankt Petersburg) hetsas upproret till oväntade höjder.
1916 mördas Alexandra av Hessens påstådde älskare, Rasputin.
Gärningsmännen är en grupp aristokrater, under ledning av adelsmannen furst Jusupov.
Han erbjuds förgiftade kakor, där en av ingredienserna var cyanid.
”Den galna munken” som han kallades i folkmun, vägrar att äta dem eftersom han hyster ett start ogilland för sötsaker.
Jusupov tar till handling och skjuter Rasputin, han faller ihop och förefaller död, men bara för att för en liten stund senare återhämta sig och kasta sig över Jusupov.
Tillslut lyckas aristokraterna och fursten med gemensamma krafter slå ner Rasputin, och de kastar honom i floden Neva, där hans lik senare återfinns.
Efter ett fåtal segra, började tsarens armé möta allt större motstånd.
Förlusterna blev stora för Ryssland, speciellt i Ostpreussen tack vare oproduktiva fabriker, att järnvägssystemet var otillräckligt, liksom krigslogistiken i helhet.
Nyckelindivider som officerare var stundom inkompetenta, och detta ledde till att moralen var låg och att myterier var allmänt förekommande.
Över 1700 000 ryska soldater dog och lite fler än 5900 000 skadades svårt.
Under perioden av ett år deserterade 140 000 man ifrån den ryska tsarens armé.
Ett tydligt bevis på Rysslands oförmåga i kriget var att frontsoldater kunde få ammunition som var overksam med deras vapen.
När tsaren Nikolaij upptäcker att till och med hans egna soldater deltar i upproret, bestämmer han sig för att avgå, detta är i mars 1917.
Några slumpade politiker skapar en provisorisk regering för att bestämma i tsarens ställe.
Där beslutar de att allmänna val skall bli av så att en folkvald regering kan utses.
Men på fabriker och regementen i armén, hade det bildats soldat- och arbetarråd. Så kallade sovjeter.
Där utklassade de antikapitalistiska grupperna, socialister och kommunister.
De ansåg sig vara folkets röst och hade, tack vare sin popularitet, stor makt inom industrin, armén och kommunikationen i Ryssland.
Den tillfälliga regeringen var mer eller mindre paralyserade, och var helt beroende av
sovjeterna.
I ett av partierna är Vladimir Illitj Lenin ledare, ett kommunistiskt parti som till störst delen består av bolsjeviker.
Det hade bara varit dem, det Ryska socialdemokratiska arbetarpartiet, som inte hade stött landets deltagande i kriget i augusti 1914.
Lenin motsäger och förkastar allt samarbete med regeringen.
Han menade att regeringen aldrig upplevt lidande och inte gjort något för att hjälpa det ryska folket, inte heller hade de dragit sig ur kriget.
Lenin vill att sovjeterna istället skall ta makten i riket.
Hans ord lyssnades på av allt fler och ute på gator och torg hördes kommunistiska slagord som ”Bröd, jord, fred!” och ”All makt åt sovjeterna!”

På natten den 7 november 1917 tar kommunisterna makten i Ryssland
De stormade Petrograd och intog alla viktiga byggnader, avsatte den regering som uppehållit sig där och arresterade dem.
Dagen efter invasionen av Petrograd, talar Lenin med sitt parti.
Här målar Lenin upp sin bild av hur det framtida Ryssland skulle styras, enbart av sovjeterna.
Denna makterövring kom att kallas för oktoberrevolutionen.
Anledningen? Därför att Ryssland på denna tid använde sig av en julianska tideräkningen, och låg då elva dagar efter övrig europeisk almanacka.


Ryssland formas till Sovjetunionen

Sättet som de kommunistiska revolutionärerna genomfört sin ”folkliga” revolution påminde mest om en kupp.
Många partier tyckte att handlingssättet var skamligt och lämnade därför den nya sovjetiska kongressen som bildats.
Lenins regering skriver på ett fredsavtal med Tysklanad i mars 1918, detta fredsavtal gör att Ryssland förlorar stora landområden i väster, däribland Finland, Polen och Baltikum.
Bolsjevikerna hade nu fritt fram att genomföra sina egna idéer utan motstånd
Den kommunistiska tanken var att alla skulle äga allt och ha tillgång till allt.
Rättvist och likvärdigt.
Därför beslöt de att den privata äganderätten av jord, skog, gruvor och oljefält skulle upplösas.
Allt skulle komma att tillhöra staten.
Under november månad hölls de demokratiska val som den provisoriska regeringen planerat innan de hade slitits från makten.
Valets utgång gav bara bolsjevikerna en fjärdedel av rösterna och den nyvalda regeringen kunde gå till motattack och kritisera Lenin.
Slagen men inte knäckt, beslutar Lenin att avskaffa riksdagen och bestämmer även att nu skall ”proletariatets diktatur” råda i landet.
Med detta menade Lenin, arbetarklassens herravälde över den forna överklassen.
Så skulle samhället var uppbyggt tills man lyckades skapa en kommunistisk nation utan klasser.
Men snart förlorade sig bolsjevikerna sig i makten och drunknade.

USA tar till vapen

Den nybeslutade freden med Ryssland gynnade Tysklands intressen i det pågående kriget.
Men bara en knappt ett år tidigare hade de fått en alldeles ny och mycket oroande fiende, USA.
Vid krigets utbrott hade USA förklarat sig neutrala, de ville ha möjlighet att kunna handla med alla länder i Europa, så länge kunderna fraktade varorna på egna fartyg.
Världshaven var på denna tid ett enda stort sjöslag, där Storbritannien kammade hem den egna segern efter den andra.
De rensade effektivt bort tyska fartyg från haven, tack vare sin överlägsna flotta.
Tyskarna sätter då in ubåtar, vars främsta uppdrag blir att sänka Storbritanniens handelsfartyg.
Resultatet blev gott, 1917 förliste vart fjärde engelskt skepp tack vare Tyskland.
Men i kölvattnet på framgången följde många civila skepp som offer. Neutrala fartyg och passagerarbåtar sänktes och skakade handeln.
I USA väcktes hat och avsky mot de tyska metoderna.
I april månad, 1917, ansluter sig USA till världskriget.

Rysslands inbördeskrig

Våren 1918, även året då Första Världskriget led mot sitt slut, utbryter ett grymt inbördeskrig ut.
Alla ryska medborgare gillade inte Lenins propaganda och slöt sig därför upp till en motaktion.
De kallade sig ”de vita” och bestod av en brokig blandning av gamla tsar officerare och motståndare av kommunismen och dess innebörd.
Den vita armén får även stöd av andra staters som bidrog med manskap och stridsmaterial.
Sovjetmakten samlar ihop sig till en alldeles egen armé.
Röda armén.
Kriget mellan den vita - och röda armén kom att rasa i över tre långa år.
I dess spår följde katastrofen.
I ett redan utarmat Ryssland sliter människor sönder de sista spillrorna.
Utländska anfall och den ekonomiska utmattningen som världskrigen bidragit med gör att sjukdomar och svält kräver miljontals civila offer.

Mitt i allt detta utkämpas ett äkta krig på gatorna, ingen går säker.
Värst föreföll situationerna i städerna där allt som fanns att leva av var som gott som borta.
Grupper av hemlösa barn och tonåringar glid genom landet och försörjde sig på tiggeri, räder och plundringar.
Många tog till flykten till släktingar och dylikt på landet, långt ifrån brinnande hus och krig.
Men torkkatastrofen 1921 ödelägger stora jordbruksområden och svälten letar sig även hit.


Centralmakterna kollapsar
– inifrån

Sommaren 1918, ungefär ett år efter USA:s intåg i kriget kan en vändning äntligen komma.
Ententen, nu stödd av USA, hade nu fått tillräckligt med manfolk och resurser för att genomgå en segrande motoffensiv mot de tyska styrkorna.
Och tyskarnas problem slutar inte där, Österrike-Ungern håller vid denna tid på att vittra sönder.
Landets månginternationella folk står allt annat än bringade i samstämmighet.
Åsikterna om kriget går vitt och brett, och många grupper vägrar att ansluta sig bakom den österrikiske kejsaren.
Det tyska folket väger på kanten till revolution, hungriga och utmattade gör de uppror i de tyska städerna.
Kollapsen var i intågande för centralmakterna, som Tyskland och Österrike-Ungern nu kallades.
Den tyske kejsaren Wilhelm den andre, flyr sitt sammanstörtande land och tar sig i säkerhet i Holland.
I november samma år, undertecknar ledarna för centralmakterna ett vapenstillestånd med ententen.

Krigsslutet

Tiden efter världskriget var Europa, och resten av världen svag.
Kostnader tack vare kriget hade gjort att människor var fattiga och sjuka.
Man uppskattar att ungefär 13 miljoner människor fick plikta med livet under stridigheter och åtminstone lika många blev invalidiserade.
Jorden var söndersliten och svär att bruka, detta gjorde att ytterligare miljontals civila svalt ihjäl.
Men det som drabbade världen hårdast som efterdyning av kriget var ändå influensan ”Spanska sjukan”.
Denna influensa, som klassas som den kanske mest dödliga pandemin i mänsklighetens historia, dödade mellan 25 upp till 50 miljoner människor.
Dessa dödsiffror går högt över både pestens såväl som den moderna pandemin aids.
Sjukdomen drabbade mestadels friska, starka och unga människor.
De som drog in pengar och var viktigaste för samhällets överlevnad.
Dagens forskning har visat att spanska sjukan funktionerade hos immunförsvaret och skapade en så kallad överreaktion.

Influensan aktiverade de gener som är kopplade till celldöd, dessa gener är i vanliga fall ett av de sätt kroppen effektivast blev av med infektioner.
Immunförsvaret dödar de infekterade cellerna.
Istället manipulerade sjukdomen kroppen så att celldöden fortsatte tills alltför många friska celler dött och människan i fråga avled.
De starka och friska människorna under denna tid blev därför hårdast drabbade, ett starkt immunförsvar ledde till en massivare överreaktion vilket i sin tur resulterade i döden.
Gamla och småbarn klarade sig desto bättre.



Versailles Freden

Under det nyfödda året 1919 samlades ledarna för Europas segrande nationer samt USA, i Paris.
Syftet med mötet var att ta itu med frågan vad man skulle göra med de sina besegrade grannländer.
De olika segermakterna var alla av olika åsikt i frågan.
USA:s president Woodrow Wilson ville att den demokratiska andan skulle få komma fram samt försoningens, han var också positiv till idén om rätten att bilda egna stater.
Frankrike å andra sidan, ville att Tyskland skulle betala dyra krigsskadestånd och att landet skulle styckas upp så att ett angrepp lätt kunde förhindras.
Efter lång argumentation, bestämmer segermakterna tillslut tuffa villkor för det tyska riket.

• Tyskland måste återlämna de franska områdena Alsace och Lorraine till Frankrike.
• Tyskland skulle inte längre vara tillåten någon militär i Rhenlandet, mot gränsen till Frankrike.
• De måste avstå från alla sina kolonier.
• Deras krigsmakt fick bara innefatta 100 000 man och en liten flotta, inga flygplan, men ubåtar eller stridsvagnar
• De måste betala ett stort krigsskadestånd till framför allt Frankrike.
• De måste förklara sig skyldiga till kriget.

De tyska representera anländer till Versailles den 28 juni, exakt fem år efter de ödesdigra skotten i Sarajevo.
Där har de inget annat val än att genomgå förnedringen och skriva under fredsavtalen.
De segrande staterna beslutar sig också under denna tid för att skapa en internationell fredsorganisation, Nationernas Förbund.
Det var från USA:s sida som NF, som organisationen kom att kallas, kom ifrån, men den amerikanska kongressen godkände aldrig att USA skulle vara en medlem.
Kongressen ansåg att USA skulle dra mer fördel av att låta Europa klara upp sina egna problem.

Nya nationer

I krigets spår skapades det nya länder i det sargade Europa.
Inom Österrike-Ungern föddes en rad länder fram tack vare segermakterna.
När gränserna skulle utstakas försökte de ta hänsyn till de olika folkslagens krav på stater, men det visade sig vara mycket invecklat.
De nya gränserna skulle komma att skapa problem under återstående tiden av 1900-talet.
På Balkanhalvön pressade segermakterna ihop folket till ett och samma land, Jugoslavien.
Det fanns stora skillnader i kultur och motsättningarna i det nya Jugoslavien var stora.
Dessa olikheter kom att påverka landet ända in i 1990-talet då blodiga strider fortfarande rasade mellan folkgrupperna.
I dagens läge är Jugoslavien splittrat och består av olika nationella stater.
I centrala Europa bildade man på samma sätt Tjeckoslovakien, vilket inte heller höll, utan delades upp i två hälfter 1993.
Den forna jättemakten Österrike blev till ett smalt bergsland med huvudsakligen tysk befolkning.
Ungern blev också till en ny stat, men miljontals av hungrare hamnade utanför den nya gränsen.
De ryska områdena som Tyskland erövrat i mars 1918, tvingas nu tyskarna avstå.
Där bildas istället nya länder så som, Estland, Lettland, Litauen och Polen.
Den tyska Ostpreussen tags också från Tyskland, för att fungera som en ”korridor” till Östersjön till det nya Polen.


Rödmakt segrar

Under tiden har Rysslands inbördeskrig kommit till ett slut.
Den kommunistiska röda armén har vunnit.
Segrande kunde nu bolsjevikerna organisera sin stat.
Men de måste skynda sig, i det anarki som rådde i landet och den ekonomiskt pressade situationen gjorde att de tvingades att agera snabbt.
Idéerna om att avskaffa kapitalismen måste vänta, först måste Lenin och hans regim få ordning på den sviktande ekonomin.
Staten hade visserligen övertagit de större egendomarna och fördelat jorden, men samtidigt uppmuntrade de småföretagare inom industri, handel och jordbruk.
De ville att Ryssland fort skulle börja dra in pengar att finansiera deras kommunistiska drömmar.
Ett stort problem i dåtidens Ryssland var de olikheter som präglade människorna, deras olika religioner och kulturer gjorde risken att en splittring i landet var påtaglig.
År 1922 skapas De socialistiska sovjetrepublikernas union – Sovjetunionen.
Där skulle de många olika republikerna vara jämbördiga med egna regeringar under en central så kallad unionsregering i den nya huvudstaden Moskva.

Stalin uppstiger

Två år efter bildandet av Sovjetunionen, dör deras ledare Lenin.
Han hade insjuknat i maj 1922, och konstaterades ha haft ett lättare slaganfall.
Han blev helt förlamade på sin vänstra sida och blev sängliggande.
Under tiden övertog Josef Stalin rollen som generalsekreterare, och hade då in princip all makt.
”Efter ha blivit generalsekreterare har kamrat Stalin i sin hand koncentratet av gränslös makt”
Skrev Lenin till sin kongress ”och jag är inte säker på att han alltid kommer att tillräckligt varsamt utnyttja denna makt.”
Lenin och Stalin hade under de senaste åren haft hetsiga konflikter i vilket en av dess resulterat i att Lenin krävt en ursäkt av Stalin med hotelsen att avsätta honom i annat fall.
Lenin blev sämre och sämre och den 9 mars drabbades han av ett tredje kraftfullt slaganfall som gjorde att han inte längre kunde tala.
Senare, i juli samma år, förflyttades han till Gorki och där återhämtade han sig snabbt.
Han kunde ta sig fram på stapplande ben och hans talförmåga återgick långsamt, men inget av detta kunde göra någon större skillnad för Lenin.
Han hade långt framskriden skleros som gjorde att blodet inte kunde nå hans hjärna.
Lenin dog klockan sex på kvällen i januari månad, efter att ha kämpat i närmare en timme med en attack av sjukdomen.
Stalin var nu Sovjets ledare.
Han hade spelat en viktig roll i det bolsjeviska maktövertagandet 1917 och som ung hade Stalin levt ett hårt liv.
Hans far var alkoholiserad och slog honom oftast sönder och samman. Stalin var det enda överlevande barnet i familjen.
Som tonåring började han studera till präst i nuvarande Georgiens huvudstad, Tbilisi.
En kort tid efter detta gick han med i en illegal socialdemokratisk liga.
Några år senare avslöjades detta och han blev relegerad från skolan och jagad av tsarens hemliga polis.
Han hushåll blev åtskilliga gånger upp och ned vänt i jakt på olagliga socialistiska tidningar och dylikt.



Trots detta lyckades Stalin arrangera bankrån, demonstrationer och strejker.
Han blev förvisad hela sju gånger till Sibirien, och lyckade rymma sex av dessa.
Efter varje förvisning återupptog han sina olovliga aktiviteter och blev tillslut ledamot i det bolsjeviksa partiet 1912.
I och med Lenins död fick nu Stalin mer makt än vad han någonsin kunnat drömma om.
Under hans styre förvreds Sovjetunionen till en mycket sträng diktatur där ifrågasättandet av staten blev livsfarligt.
Stalin hade nu skapat och blivit ett land och en auktoritet som han själv som ung hatat och bekämpat.


Kollektivisering och Planlösning

Rysslands ekonomi hade nu återhämtat sig från den förödande krigstiden.
Detta var i mitten av 1920-talet och regeringens satsning på egen företagare hade givit ett gott resultat.
Trots detta hade de inte glömt sina ursprungliga planer, att avskaffa det privata ägandet inom näringslivet.
De tyckte att en ny klass hade växt fram i Sovjet, en klass av rika kapitalister.
Situationen på landsbygden ansågs vara värst.
Där skaffade sig de rika bönderna allt större mark och alltfler anställda. En del av dessa var till och med fräcka nog att vägra sälja sina livsmedel till priset som staten bestämt.
1929 inledde Stalin kollektiviseringen av Ryssland som en lösning på detta.
Kollektiviseringen innebar att privata jordbruk slogs ihop, detta var förstås inte frivilligt, till stora gemensamma enheter.
När enheterna sedan arbetade tillsammans skulle jordbruket bli mer effektivt enligt kommunisterna.
Då skulle det produceras mera livsmedel, och detta var av yttersta betydelse för Sovjet.
De måste kunna exportera så mycket så att staten kunde finansiera industrins uppbyggnad som de var i desperat behov av.
Människorna drabbades hårt.
Fattiga bönder som kämpat för att bruka jorden de levde på, kunde helt plötsligt tvingas flytta miltals bort för att jobba på någon enorm enhet.
Även stora jordägare tvingades genomgå samma sak.
De som vågade göra öppet motstånd drabbades av ett ännu värre öde.
De kunde avrättas eller skickas till fruktansvärda arbetsläger i Sibirien. Den sovjetiska regeringen avrättade hundratusentals människor som sade emot staten, och man räknar med att ännu fler slet ihjäl sig på arbetslägren.
Ett vanligt sätt att visa sitt hat mot förtrycket var att bönderna hellre avrättade sina boskapsdjur än att ge dem till kollektiviseringen.
Detta ledde till en fruktansvärd förvirring i landet.
Kaoset lade sig som ett gift i Ryssland och gjorde att miljontals oskyldiga människor dog av svält.
Vid denna tid införde Sovjet även planhushållning.
Denna idé gick ut på att staten bestämde vad som skulle produceras, hur mycket och till vilket pris.
Varje enhet och industri fick vissa mål som de måste klara över den närmaste femårs perioden.
Jordbruks målen var att öka sin avkastning med hela 50% och industrin skulle öka tredubbelt.
Denna period skulle spinna mellan 1928 till 1933.
Målen kunde inte helt och fullt uppfyllas men de skapade en stabil grund för Sovjetunionen som en stormakt och som ett industriland.
Stalin ville även satsa stora pengar på kunskapsnivån i Ryssland.
Alla barn fick tillgång till skola och den högre tekniska utbildningen för vuxna fick generösa bidrag.
Nu kunde även vuxna ryska medborgare lära sig läsa och skriva.

Kult och Herravälde

Stalin skapade sig en sortens villkorlös dyrkan av det ryska folket.
Gator, byggnader, industrier och monument, allt uppkallades efter Stalin.
Författare skrev romaner om honom och poeter skrev dikter till hans ära.
Sånger sjöngs om Stalins storhet och godhet, hans överlägsna intelligens och kreativitet.
Städer kläddes med bilder på honom och statyer restes överallt med Stalin som motiv.
Propagandan genomsyrade samhället och resultatet blev onekligen fördelaktigt för Stalin.
Stalin älskades som en gud och han ägde den största makten man kan äga över ett folk.
Total underkastelse.
Men det var knappast på något vackert sätt han åtog denna makt.
Med brutala metoder och ursinnig hänsynslöshet höll han Ryssland i sitt grepp.
Det fanns självklart människor som hatade honom och motsade sig över hans inflytande, men de flesta föll för Stalin, och villigt dessutom.



De få som var ett hot mot honom blev snabbt omhändertagna.
Andra partimedlemmar som skulle kunna hota hans våldsdiktatur blev effektivt utrensade.
1936 påbörjas något som kom att kallas Moskvarättegångarna.
Stalin tvingade en efter en av sina före detta partimedlemmar o...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Första Världskriget

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2010-03-18

    Nejmen hallå där lilla filur...

Källhänvisning

Inactive member [2008-02-01]   Första Världskriget
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9177 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×