Från envåldshärskare till demokrati

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Förord

Jag har valt att skriva om Sveriges utveckling från ett samhälle som styrs av en envåldshärskare, till ett samhälle som styrs av folket; en demokrati. Jag finner det intressant att granska utvecklingen lite närmare, för att detta är något som först fått gro och växa; folket har tagit det till sig långsamt och fått smälta det. I ånga länder idag (framförallt många f.d. kolonier) och där påtvingas en liknade utveckling av oss i väst. Tid ges inte åt folken, det får inte smälta det hela under de år som t.ex. Sveriges befolkning fått göra en gång i tiden.



Det som också är intressant med detta ämne är att det handlar så mycket om varför landet styrs som det gör idag. Jag vill inbilla mig att det är lättare att till viss del därför förstå dagens politik och de partier och dess åsikter.



Inledning

När Gustav III blev skjuten på maskeradbalen 1792 inspirerade det revolutionärer som intresserade sig för upplysningsmännens tankar. Detta oroade den nya kungen, Gustav IV Adolf, och det ledde till att han kom att hårt kontrollerade kyrkan, teatern, tidningarna och universiteten, så att de inte kunde sprida för, enligt honom, kontroversiella idéer.



Gustav IV intresserade sig mycket för utrikespolitik, och han spelade vågat i det politiska maktspelet. Ändå försökte han så länge som möjligt hålla sig utanför Napolenonkriget, men 1805 så insåg han att det omöjligt. Efter en framgång kom ett större misslyckande så förlorades 1808 hela Finland till Ryssland, och Sverige tvingades även avstå Åland och delar av Västerbotten. Denna fred var inte alls förmånlige för Sverige- landet förlorade en tredjedel av sin areal.



Detta ledde till missnöje mor kungen. I mars 1809 begav sig en armé som tidigare befunnit sig vid norska gränsen mot Stockholms slott. Men kungen blev senare fängslad av några officerare, och de satte honom på Drottningholms slott. Han gjorde ett tappert försök att fly, men blev tillfångatagen på borggården. Detta fängslande av kungen är ett resultat av folkets missnöje gentemot kungen. Det ansågs att han var orsaken till att kriget gått som det gjort. Men det var inte bara kungen det var fel på, utan det var även systemet med en enväldig kung med hela makten i sina händer. En riksdag tillsattes, och en och en halv månad efter fängslandet av kungen förklarade man honom avsatt.





Denna riksdag såg det som uppgift att ge Sverige en ny regeringsform. Detta skedde väldigt fort också, den 6 juni 1809 antogs den, och den kom att gälla fram till 1975. Honnörsordet var maktdelning:



- Den styrande makten låg helt hos kungen, men hans rådgivare, statsråden, var ansvariga inför riksdagen.

- Den beskattande makten låg helt hos riksdagen.

- Den lagstiftande makten delades mellan kung och riksdag.

- Den dömande makten utövades ytterst av Högsta domstolen.





Vad innebar den nya författningen?

Den nya författningen innebar att makten delades mellan kungen och riksdagen, som fortfarande bestod av de fyra stånden. Domstolar och myndigheter fick en självständig ställning och JO-ämbetet inrättades. Maktdelningsläran av Montesqiu var en stor insperation till denna författning.



Hertig Karl, Gustav IV Adolfs farbror valdes till ny kung, men problem uppstod då denne inte hade nån arvinge. Problemet löstes då en av Napoleons marskalker, Jean Baptiste Bernadotte utsågs till svensk tronföljare. Han anlände till Sverige 1810, och som svensk kung kom han att kallas Karl Johan.





Karl Johan Bernadotte

En stark anledning till att man valt Bernadotte som arvinge var att man ville få revansch mot Ryssland. Men den nyvalde kungen delade dock inte dessa tankar. Istället gick han i union med Ryssland 1812 och började planera ett anfall mot Danmark för att få Norge. Svenska trupper blev insatta på kontinenten i koalitionskriget mot Napoleon. Trupperna gjorde inget väsen av sig, utan de var ytterst inaktiva. Detta var beräknat av Karl-Johan, som i slutet av året skickade upp trupperna till Danmark. Efter knappa strider gav danskarna upp, och Norge överlämnades till Sverige. Det hela blev inte så lätt som det låter. Norrmännen vill inte tvingas i union med Sverige. Den 17 maj 1814 förklarade Norge till ett självständigt kungarike med egen grundlag och egen kung. Detta kunde inte Sverige tåla, och en armé ingrep, men efter några veckor slöts vapenvila. Norge accepterade unionen med Sverige, men den egna grundlagen fick de behålla.







Slutsats

Tycker att det var givande att skriva om detta. Har skapat mig en någorlunda klar bild av hur det kom sig att folket ”tröttnat” på kungen. Lite förvånande var det att det inte tog lång tid att konstruera den nya författningen, och att den i stort sätt kom att gälla så länge. Men det kankse är just där det ligger; att folk visste ganska säkert vad de inte ville ha, och ’satte ihop’ en författning utefter det, utan att tänka för mycket, och inte älta sönder det hela.



Mina källor är inte många, men det beror simpelt på att de texter man fann om ämnet i olika lexikon var av samma natur som de man fann i Vår Historia, så jag ansåg det inte nödvändigt att ödsla tid på att kopiera eller liknande. Ett gammalt häfte om riksdagen från samhällskunskapen kom dock till en viss använd...